Vecka 11

Till kunskapsinsamlandet den här veckan hörde tullen, skattegränsen, förenklade förtullningsbestämmelser. AEO finns det något som heter och det betyder Authorized Economic Operators, så det så. Vill vi avskaffa skattegränsen så att allt blir som före EU, ja kanske inte riktigt. Då får inte fortsätta med taxfree-försäljningen och vi kommer antagligen inte att ha någon färjtrafik kvar och en ö utan transporter ja, ni kan argumenten. Man väljer
mellan pest och kolera.

Veckan bjöd på en presentation av sommarens stora evenemang på Åland, PAF Open som äger rum den 14 – 19 augusti. Beach volley på Copacabana, i Californien eller på franska rivieran, det har man hört om, men vid Östra utfarten, nej, det hade jag aldrig tänkt mig. Dessutom framställdes det som en mycket jämställd sport, lika stora prissummor för män och kvinnor och lika mycket sändningstid i TV för båda könen

Idrottsministern Camilla Gunell däremot ansåg att kvinnorna borde få mer pengar eftersom de visade mer av stjärten än herrarna.

Kulturministern Camilla Gunell ansåg att Mariehamn skulle få samma lyft av PAF Open som de annars inte särskilt kända städerna Lahtis och Lillehammer fått av idrottsevenemang….. Stämmer i min värld vad gäller Lahtis, men Lillehammer nej, där finns Majhaugen, ett av Norges bästa friluftsmuseer, och framför allt två Nobelpristagare i litteratur. I min barndom fick man lära sig att förknippa Lillehammer med Björnstjerne Björnson och Sigrid Undset.

Hjulet snurrade så snabbt den sista veckan att jag knappt hann med. Det blev kultur i form av Vera med både Skärgårdssheriffen, Enslingen på Kökar, Gloskär och Bomarsund. Till Vera hörde inte bara filmer utan musik och dans i form av Yohanna Troell, Greta Sundström och Parva Pirzadeh. Frågan om verksamhet i hus, verksamhet utan hus, och hus utan verksamhet har engagerat mig i olika former under åren alltifrån Nordens institut kontra Fredsmuseum 1983, utredningen om fredsinstitutet 1988 och möjlig nordisk finansiering för KK-hus-finansieringen. Därför fick jag delta i panelen för räddande av Erik Bryggmans Savoy. Huset är en pärla som Mariehamn inte får förlora. Jag har själv inga ungdomsminnen från Bio Savoy, men då arkitektur alltid intresserat mig var Bryggmans Uppståndelsekapellet ett
av de första hus jag besökte i Åbo.

I snabbt tempo blev det begivenheter som en Börseftermiddag med presentation av tre börsnoterade företag i Finland, ett föredrag av intendenten för Liljevalchs konsthall om konstsalongen. Handlar det om skräp eller kvalitet? Det i sin tur var naturligtvis en följd av årsalongen som öppnades den här veckan. Nya Ålands lördagsreleaseparty ingick liksom ett besök på Bröllopsmässan och modevisning med giftaslystna unga damer och andra.

Valdebatter blev det självfallet. Först ut var min duell i radion med Barbro Sundback. Den sedvanliga debatten i Ålands lyceum hanns med. Den var ytterst välregisserad som det skall vara när lärare har ett finger med i spelet. Lärarna betygsattes, vi betygsattes och utfrågades. Domen var inte nådig.

Socialdemokraterna tackade för Borgerliga alliansens inbjudan till valduell förra veckan genom att bjuda oss till duell den här veckan. Inte lika välbesökt, men i alla fall

EU parlamentarikern Henrik Lax kom, sågs och for. Det var en givande diskussion i Sittkoffs.

Den sista kommunen besöktes. Getaboden var vårt mål och där träffade jag både nya och gamla vänner, innan det blev dags för det gemensamma arrangemanget den borgerliga alliansen stod för. Ett möte med väljarna på lördag i och utanför Sittkoffs.

Sedan återstod bara valdagen innan veckan var slut. Vägen till Helsingfors tog jag via ett medeltida Gotland och ett intressant föredrag i stadshuset. Vi hörs nästa vecka.
 

Vecka 12

Jag kom i mål, men resan fortsätter, jag lovar.

Natten efter valet sov jag gott, men kort. Det blev mycket press och firande. Det kom telegram, e-mail och telefonsamtal från New York, Bombay (eller Mombay som det heter nu), Tokyo, London, Paris, Berlin etc. Från människor som på långt avstånd följt min väg till Finlands riksdag, vänner och bekanta, dock inte väljare. Men viktigare var att så många på Åland hörde av sig. Det var väljare och även de som inte röstat på mig, ungdomar, gamla och alldeles vanliga medelålders människor, kända och för mig helt okända ringde, skrev, mailade och messade.

TACK SNÄLLA NI!

Om ni bara kunde ana vad det betytt mycket för mig. Valarbetarna har jag inte ord för. Flera av dem ställde upp och arbetade för en människa de inte kände och aldrig träffat, hur kunde de ställa upp som de gjorde. Jag vill inte ens försöka beskriva deras arbetsinsatser och kan inte nog tacka dem. Måndagen innehöll en lunch med den person som kommit på att föreslå mig för Obunden samling som en kandidat till riksdagen. Han och hans hustru var också för mig okända människor som jag har mycket att tacka för.

Veckan innehöll inte bara festyra utan också ett möte med lantrådet och den då fortfarande innehavaraen av ett riksdagsmandat. Vi diskuterade vilka saker som skulle vara viktiga att få med i det kommande regeringsprogrammet och hur de såg på prioriteringen av utskottsplatser, med andra ord ville jag få stöd för valet av utskott. Det är naturligtvis inte så att man kan välja utskott utan det sker i samarbete med de övriga medlemmarna av svenska riksdagsgruppen.

Efter Litteraturdagarna och dess olika höjdpunkter så avslutades veckan med en intervju för Nya Wermlandstidningen som skickat en reporter till Mariehamn innan det bar iväg till allvaret i Helsingfors.

Roger Jansson lyckades få in en egen rubrik för Landskapet Åland i den nuvarande regeringens program och en kort text. Den lyder "Utvecklandet av samspelet mellan finska staten, Europeiska unionen och självstyret för landskapet Åland beaktas särskilt. Målet är att Ålands självstyre även i fortsättningen skall fungera som en internationell förebild." Dessutom fanns naturligtvis en skrivning om sjöfarten. Vad skall vi nu lyckas få med, ja det återstår att se. Alla resurser måste användas.

Arkipelag, valvakan den 18 mars.

Juniorhandelskammarens valvaka på Arkipelag började med supé kl. 18.00. Nervöst och förväntansfullt var det när siffrorna sedan började komma in. Tyvärr rådde lite tekniska problem med sifferförmedlingen. Men herregud, det gick ju vägen och en sanslös glädje utbröt vid det obundna bordet.
 

16 mars, Sittkoffs, den borgerliga alliansens jippo med anledning av att Svenska folkpartiets EU-parlamentariker Henrik Lax besöker Åland.

Den 16 mars besökte Sfp:s Europaparlamentariker Henrik Lax Åland, varvid den borgerliga alliansen, vars riksdagskandidat ska sitta med i den svenska riksdagsgruppen med Sfp, anordnade ett publikt jippo på Sittkoffs med början kl. 14.00. Med var den borgerliga alliansens tre kandidater

Elisabeth Nauclér, Roger Eriksson och Magnus Lundberg. Samtalet kretsade främst kring svenska riksdagsgruppen samt det svenska Finland och Åland i EU.
 

Självstyrelsegården, auditoriet, 15 mars. Debatt med samtliga kandidater medverkande på inbjudan av den socialdemokratiska listan.

Den 15 mars med början kl 19.00 hade den socialdemokratiska listan inbjudit den borgerliga alliansen till stor åländsk väljardebatt i Självstyrelsegården. Debattledare var landshövding Peter Lindbäck.

Grundidén var att publiken fick ställa frågor till valbar kandidat eller till alla.

Göran Lindholm frågade av Barbro Sundback om källorna till hennes påståenden i offentligheten om att han och Max Sirén skulle vara sponsorer bakom Elisabeth Nauclérs valkampanj. Något svar fick frågan inte. Det frågades också om det anstår lagtingets talman att producera byskvaller i offentligheten, varvid Sundback påstod att hon inte agerade i egenskap av talman utan riksdagskandidat.

Max Siren frågade av Lundberg om livsmedelsmoms på nyttiga livsmedel, hur det ska gå till? Lundberg svarade att det är viktigt att visa vad man vill och talade om bättre kost för de sämst lottade.

Danne Sundman ville veta exakt vilka sponsorer socialdemokraterna har. Står facket och det finska moderpartiet bakom? Häromdagen hade ett socialdemokratiskt valbrev från Sundback distribuerats till Sjömansunionens medlemmar. Sundback vidhöll jämväl att socialdemokraterna får inga medel från dessa håll.

Debatten ledde därefter tillbaka till matmoms och därefter blandade besättningar på fartyg. Livsmedel, miljö och genmanipulerad föda avhandlade också. Man ska ha rätt att veta vad det är man äter.

En fråga gällde Nato och Åland. Skulle ett finländsk medlemskap i Nato utgöra ett hot mot Ålands demilitarisering? Ingen av kandidaterna var för ett finländskt medlemskap i Nato. Minst kategorisk var dock Magnus Lundberg som kunde tänka sig i en annan situation omvärdera nejet.

Skattepolitiska frågor avhandlades också, varvid detta med plattskatt dök upp än en gång, trots att frågan är helt teoretisk och något som inte kan beslutas av annan än Ålands lagting.

Om nu då Finland inte ska gå med i Nato, kan man tänka sig mera militärt samarbete inom EU?

Det frågades också om invandrar- och flyjktingpolitiken samt krigseveteranernas minipensioner.

Även kom drogproblematiken och en eventuell tvånsglagstiftning på detta områden upp på tapeten.

Når ska Åland få full självstyrelse?

Ska kandidaterna arbeta medvetet för nedrustning i världen?

Gamle riksdagsledamoten Gunnar Jansson ställde frågor om autonomi och förskjutningen av den offentliga makten från presidenten till statsrådet.

Birgitta H. Eriksson undrade om finskan hos myndigheterna på Åland, varför Roger Eriksson och Magnus Lundbergs svarat att den inte är något problem? Det konstaterades att inkommande måndag (19 mars) kommer regeringens vitbok om finskan på Åland att diskuteras i lagtinget.

Avslutningsvis talade Barbro Sundback om valrörelsen som en ”karneval” och en socialdemokratisk historik delades ut.

 

Ålands lyceum, 15 mars

Ordförande i debattpanelen var Anders Casén, biträdd av Dan Nordman. Till att börja med presenterade kandidaterna sig. Av allianskandidaterna var såväl Elisabeth Nauclér, Roger Eriksson som Magnus Lundberg på plats. Av de socialdemokratiska kandidaterna var endast Camilla Gunell och Martin Nilsson närvarande, vilket innebar att Barbro Sundback och Kaj Grundström uteblev. Med jämna mellanrum ställdes kunskapsfrågor som listorna svarade på. Ytterligare gav en jury skolvitsord åt panelledningen.

Kunskapsfrågorna var:

Hur stor är mervärdesskatten i Finland på livsmedel? Båda listor svarade rätt, 17 procent.

Hur många kvinnliga ledamöter finns i finska riksdagen? Socialdemokraterna trodde ca 70, alliansen 84. Rätt svar var 75.

När trädde den nuvarande grundlagen i kraft i Finland? Socialdemokraterna svarade 2002, alliansen mars 2000. Det sistnämnda var rätt svar.

Hur stor är den finländska statsbudgeten 2007? Socialdemokraterna svarade 45 miljarder, alliansen 50 miljarder. Rätt svar var 40,5 miljarder.

Vem är undervisningsminister i Finland? Båda svarade rätt, Antti Kalliomäki.

Hur stor är den finländska statsskulden? Rätt svar var 60 miljarder, ingendera listans svar låg ens i närheten härutav.

Vem var riksdagens första kvinnliga talman? Båda listorna svarade rätt, Riitta Uosukainen.

Hur stor majoritet krävs i finländska riksdagen för ändring av grundlagen i brådskande ordning? Socialdemokraterna trodde lite över 50 procent, alliansen 5/6. Det sistnämnda var rätt.

Frågor som ställdes till kandidaterna gällde valfinansiering, sänkt rösträtt, höjd eller sänkt skatt för höjd välfärd, om det finns bättre saker att sätta pengar på än valkampanjer, måste man vara vacker som kandidat, fildelning, om den globala uppvärmningen härrör av mänsklig aktivitet, hur få en EU-plats åt Åland, på vilket sätt ska åländska ungdomars talan föras i riksdagen, skolbetyg, varför ingen av kandidaterna trodde på självständighet, vem kandidaterna uppfattade som sin främsta konkurrent bland övriga kandidater, bilskatten, hur föra fram Åland och hur säkra den åländska ekonomin, straff och brott, varför alla kandidater sagt nej till Nato, ökat studiestöd.

 

Roger Jansson, Jan-Erik Enestam och Gunnar Jansson

Självstyrelsegården, Svenska riksdagsgruppens 100-årsjubileum, 11 mars

Den svenska riksdagsgruppens hundraårsjubileum fick också en mindre avstickare i Mariehamn på Självstyrelsegården söndagskvällen den 11 mars. Den nuvarande riksdagsledamoten Roger Jansson och den förra Gunnar Jansson samt Sfp:s förre ordförande Jan-Erik Enestam delade med sig av sina hågkomster och hjältebragder i riksdagen.

Då Enestam också var i färd med att fylla 60 överräcktes han ett fiskespö av det åländska lantrådet Roger Nordlund. Efter en kaffepaus vidtog en debatt där frågor ställdes till de tre borgerliga kandidaterna Elisabeth Nauclér, Roger Eriksson och Magnus Lundberg. Ämnena som avhandlades var skatter och pensioner, Finland och Nato och den ryska hotbilden, Sfp med i nästa regering, platser i riksdagsutskotten, klimatförändringar, Östersjöproblematiken, tvångsomhändertagande av narkomaner samt åländskt skatteövertagande.

 

Sund, Klippan, torsdag 8 mars

På torsdagskvällen den 8 mars framträdde riksdagskandidaten Elisabeth Nauclér på Klippan i Sund. Med även denna gång var de obundnas ordförande Gun-Mari Lindholm, som inledde med att berätta om den borgerliga alliansen. Trots att Nauclér kandiderar för de obundna är hon partifri.

Turen gick sedan över till Nauclér själv som betecknade sig som ”obundet obunden”. Någon tanke på att skriva in sig i Obunden samling har hon inte och hon hade ställt upp för vilket annat alliansparti om de hade frågat henne.

Nauclér berättade om sin personliga bakgrund och sin långa bana inom självstyrelsemaskineriet. Att kandidaternas kunskaper i finska blivit valets viktigaste fråga betecknade hon som ironiskt.

Riksdagsledamoten ska bereda plats för åländska frågor i samförstånd med lagtinget och landskapsregeringen.

Den stora skillnaden mellan de två konkurrerande åländska riksdagslistorna är att socialdemokraterna kommer att sitta med i den finska socialdemokratiska riksdagsgruppen, medan däremot den borgerliga alliansens ledamot sitter i svenska riksdagsgruppen med Svenska folkpartiet, där arbetsspråket är svenska. Det största stödet och nyttan för Åland finns tveklöst att söka i det senare alternativet. Därtill, påpekade Nauclér, är Sfp större än vad antalet mandat utvisar, då nämligen Sfp representerar ett av Finlands två folk. I vissa länder har minoriteter en lagstadgad plats i regeringen, vilket dock inte formellt gäller för den svenska minoriteten i Finland, men Sfp har suttit med i regeringen sedan 1979.

Riksdagsledamoten ska bidra till att utveckla självstyrelsen som landskapsregeringen och lagtinget önskar.

Bland frågor Nauclér tog upp bortom självstyrelsen och den för Åland livsavgörande sjöfarten vill hon ta itu med olika ”gränsproblem”, såsom orimlig beskattning av svenska pensioner samt den stora källskatt som slår till mot rikssvenskar som tar tillfälligt arbete på Åland.

Nauclér sade att hennes valresor runt om på Åland varit mycket intressanta och givande då hon fått lyssna på vad folk har på hjärtat. Hon bad nu publiken berätta vad de tyckte hon ska arbeta för.

En röst i publiken med omisstaglig rikssvensk klang frågade varför han som ”invandrare” ska rösta på Nauclér? Nauclér drog upp sin egen ”invandrarbakgrund” och betonade sitt långvariga engagemang inom det åländska självstyrelsesystemet.

Det påpekades att finska riksdagen är rätt fjärn för ”vanliga” mänskor, så det var inte så lätt att komma på frågor. Dock undrades det om bilbeskattningen. Som det är nu kör vi med gamla miljöovänliga skitbilar. Det restes ljudliga krav på att bilskatten sänks. Nauclér höll med till fullo, hon trodde dock på en snar ändring genom ekologisk skatteväxling.

På detta påpekades det att ekologisk skatteväxling borde vara allmän, men idag finns inga skattelättnader trots ekologisk nytta.

Nauclér anförde att bilskatten nog är satt under lupp. En röst menade att bilskatten är oresonlig, att hålla sig med nya bilar blir olönsamt genom moms på skatt.

En annan fråga gällde varför Nauclér avlägsnades från kanslichefsjobbet. Den frågande lät förstå sin övertygelse om att detta hade att göra med att hon är av ”fel” nationalitet i landskapsborgen.

Beträffande finska språket undrades det varför inte Åland kan göra affärer med Finland på engelska, när alla andra gör det?

Språkfrågan var väl framme på tapeten i diskussion med dryftande av diverse misshälligheter. Att Åland har några vänner i Svenskfinland betvivlades. Nauclér påpekade dock att det är bra när den åländska riksdagsledamoten är med Sfp, som allmänt ses som den som sköter de svenska frågorna i Finland, däribland också Åland. Gör inte Sfp nåt gör ingen annan det heller.

Det menades att Åland självförskyllt försatt sig i språklig diskriminering.

Man konstaterade åter att det är svårt att hitta på rena riksdagsfrågor utan att det hela glider in på sådant som avgörs inom självstyrelsens ramar i Mariehamn eller sådant som hör till det kommunala gebitet. Därför är också intresset för riksdagsvalet mindre, då Helsingfors är rätt avlägset och främmande, sades det. Nauclér pekade dock på riksdagsledamotens roll som förståelseskapare och skingrare av diverse vanföreställningar om Åland, såsom att t.ex. klumpsumman vore ett rent bidrag till ålänningarna. Självstyrelsen är, betonade hon, ett minoritetsskydd, inget privilegium.

Det frågades om att när svenska språket trots löften om det motsatta fungerar så dåligt inom sjukvården – borde det inte utbetalas språktillägg för kunskaper i svenska? Nauclér nämnde att hennes liberale listkamrat Roger Eriksson fört fram ett rätt precist program för att lyfta upp svenskan, men hon trodde att det blir ett styvt jobb att försöka återinföra obligatorisk studentsvenska. Det var nämligen redan ett rätt styvt jobb att bli av med den. Ålänningarna kan dock inte strunta i språkförhållandena på finska fastlandet. Att gå över till engelska är heller inte bra, menade hon. Att kunna kommunicera på svenska österut är viktigt. Nauclér sade sig vara beredd att stöda svenska språket i Finland på alla sätt. Att den åländska riksdagsledamoten nobbade svenska riksdagsgruppen vore ett svek. Detta handlar om att visa lojalitet med den svenska minoriteten i Finland, menade hon.

Det frågades då vad en enda åländsk socialdemokrat kan göra i den stora finska socialdemokratiska gruppen? Nauclér menade att detta med dra till med ”stor grupp” blott handlar om taktik. Från publiken misstroddes socialdemokraternas intresse för svenska språket överhuvudtaget, om det så gäller på Åland eller i Finland.

Det påpekades att Gunnar Häggblom på sin tid gjorde sig bäst i Helsingfors. Därför vore det heller inte alls fel för Nauclér att hamna där om hon gjort sig omöjlig på Åland. Nauclér skojjade att hon redan har tekanna och tofflor som väntar på henne i den finska huvudstaden.

Gun-Mari Lindholm passade på att tenta Nauclér med att undra vad hon ansåg om tvångsomhändertagande av personer med svåra drogproblem. Detta finns inte för närvarande i Finland, men kunde Nauclér tänka sig att införa det? Nauclér sa att hon fått frågan tidigare. Personer med svåra och långvariga alkohol- och drogproblem är så dimmiga i sina hjärnor att de helt enkelt inte går att tala till rätta. Hon kunde tänka sig möjligheten med tvångsintagning, men påpekade å andra sidan de härmed sammanhängande juridiska problemen.

Diskussionen kretsade fortsättningsvis kring droger, varvid anonymitetsproblemet på Åland drogs fram. Alla känner ju alla och tas någon in får alla veta det. Inom psykiatrin finns möjligheten att tvångsomhändertas ifall man är direkt hotfull mot sin omgivning.

Därefter kom man åter in på språkfrågan. Det farliga påpekades i att man börjar använda språket mot sig själv. Nauclér betonade åter att självstyrelsen inte är något privilegium utan en minoritetslösning. Att tillhöra en minoritet är aldrig något privilegium.

Det talades vidare om den dåliga respekten österöver för Ålands självstyrelse. Är det alls någon vits att ha självstyrelse? Bryr sig makterna som var med då när det begav sig 1921? Nauclér påpekade att alla slags misshälligheter kan fortgå bara så längre vi själva är för snälla och inte säger i från. Riksdagsledamoten ska upplysa. Att Åland nu och då blir illa behandlat beror på, menade man, inte på illvilja utan okunskap och oförstånd. Man ville att riksdagsledamoten skapar förståelse för Ålands annorlundahet.

Det ordades också om den falska finländska historieskrivning som glömmer bort att detta är den forna östra svenska rikshalvan. Att svenska tiden sopats bort i skolböckerna noterades. Språkfrågan rullade på och diverse orimliga missförhållanden drogs fram. Varför håller finlandssvenskarna inte alls på sitt språk? När 19 finlandssvenskar sitter i ett rum och en finne kommer dit börjar de alla prata finska och ger inte finnen en changs att tala svenska även om han ville det.

Borghill Lindholm nämnde att hon en gång nekades deltagande i Ålandsdagarna i Helsingfors för att hon inte talade finska, något hon ansåg vara helt oresonligt, men hon berättade att hon struntade i det och infann sig Helsingfors ändå, iklädd folkdräkt. Där kom många fram och talade svenska med henne.

Att tvångsundervisa språk troddes inte vara bra.

Nauclér frågades om hon trodde sig bli bemött med större förståelse för att hon är från Sverige? Hon trodde att det nog är så. Det är oerhört uppskattat i Finland när utlänningar försöker tala finska, menade Nauclér, som nämnde att hon en gång i samband med en kurs i finska för utlänningar fått fira en midsommar med självaste Väinö Linna. Finnar är oerhört toleranta och anmärker på sin höjd försynt om det går helt fel.
Nauclér berättade att när hon nu ställde upp i riksdagsvalet folk på Åland kommit emot henne på gatan och börjat rakt av tala finska med henne bara för att ”testa” henne, till vilket hon tillade pillemariskt att några finnar däremot aldrig tvivlat på att hon kan finska.

Samtalet gled sedan in i helt andra banor. Ska vi ha jordbruk kvar? Nej, skojjade Nauclér, vi flyttar till Frankrike. Näeh, Åland har ändå bättre jordbruk med självstyrelse än utan. Det är klart att jordbruksfrågorna kommer i ett större perspektiv genom EU på vilket plan riksdagsledamoten har sin givna roll.

Nauclér passade på att presentera sin valfolder som tillika utgör en färdigt ifylld valsedel. Hon frågade vidare om det röstas flitigt i Sund i riksdagsvalen? Lite över det åländska genomsnittet ville man minnas att det ligger kring. På Åland i sin helhet brukar röstningsprocenten i riksdagsval ligga runt lite drygt 60 procent. En gången dråplig händelse dryftades då fel stämpel användes vid en valförrättning varvid en rad röster kasserades.

Vissa i publiken sade sig ha röstat redan och de hade infunnit sig på mötet för att se den blivande riksdagsledamoten. Det var trevligt och tacknämligt.

 

Finström, Godbyhallen 6 mars

På tisdagskvällen den 6 mars framträdde Elisabeth Nauclér på inbjudan av Ålands framtid i Godbyhallen.

Nauclér inledde med att tala om sin transformering från åsiktslös tjänsteman till politiskt djur. Hela sitt yrkesverksamma liv har hon jobbat med politiker. Redan genom sin härstamning från svensk-norska gränstrakter är hon allmänt bekant med de gränsproblem som Åland dras med mellan Finland och Sverige.

Under sin studietid i Uppsala träffade Nauclér sin blivande make, en ålänning, vilket förde henne till Åland. År 1979 var hon den första med svensk juristexamen att få anställning på landskapsstyrelsen. Hon kände sig ursäktad för att hon var svensk och inte visste bättre, sade hon med en pillemarisk blick. Hon arbetade då på lagberedningen och förberedde den nuvarande självstyrelselagen. Fyra år senare blev hon kanslichefsvikarie för Göran Lindholm. Ytterligare har hon fungerat som sekreterare i finansutskottet, vilket ofta förde ut henne i skärgården. Att hon börjat sin valturné på Kökar var ingen slump utan hon ville visa att periferin också är av betydelse och att hon menar allvar med sin kandidatur. Men att allra först åka ut till Kökar innefattade också en dos nostalgi.

Då Nauclér hela tiden arbetat med den åländska självstyrelsen har hon över Färöarna och Grönland fattat ett större intresse för minoritetsfrågor, vilket också förde henne i FN:s tjänst på Balkan 1993–96. Vad hon menat med sitt tal om ”den enskilda mänskan” härrör från erfarenheter från laglöst land. Finland är däremot en rättsstat, men även här kommer mänskor i kläm i myndighetshjulen bland.

Egendomligt nog har detta vals viktigaste fråga blivit om man kan finska. Kanske inte i nästa men några val framåt kommer frågan att lyda om man talar svenska, sade Nauclér pillemariskt.

Då den åländska riksdagsledamoten är ensam axlar han eller hon också ensamt allt ansvar, för det som gjorts och det som blivit ogjort.

I 100 år har man talat om ”riksdagsmän”, men numera heter det formellt ”riksdagsledamot”. Att tala om riksdagsmän har ju fallit sig väl i synnerhet för åländskt vidkommande då det alltid rört sig om män, men ”nu ska det bli förändring”, tillstod Nauclér med en stor glimt i ögat.

På tal om att engagera sig i icke-åländska frågor sade Nauclér att hon bestämt inte avser befatta sig med Sibbo, men andra frågor nog. Att vara fullvärdig medlem av riksdagen är viktigt.

Genom att Åland har en rad egna behörighetsområden ställs Ålands riksdagsledamot i en rätt speciellt sits, vilket skapar utrymme för att syssla med annat. Riksdagsledamoten ska bryta väg i Helsingfors för den åländska självstyrelsepolitiken. På plats i riksdagshuset har man också förträffliga möjligheter att dricka kaffe fast med självaste statsministern. De för åländskt vidkommande riksdagsutskotten berördes.

Som sin viktigaste fråga bortom självstyrelsen ser Nauclér sjöfartens framtidstro.

På tal om åländskt övertagande av skattebehörighet påpekade Nauclér att det ”gått troll” i detta med plattskatt, en fråga som riksdagsledamoten överhuvudtaget inte behöver ta ställning till. Riksdagsledamoten måste hela tiden vara på samma våglängd som landskapsregering och lagting och skattefrågan är inget man kan soloköra i.

Nauclér talade om sin försiktighet med vallöften, vilket hon förstås är extra mycket genom att vara tjänsteman. Om vissa punkter vågade hon dock säga att ändringar kommer att ske, nämligen pensionärsbeskattningen och arvsskatten.

Nauclér gick sedan över till att referera de åländska socialdemokraternas argumentering för att deras riksdagsledamot kommer att sitta i den finska socialdemokratiska riksdagsgruppen, till skillnad från den borgerliga alliansen som väljer svenska riksdagsgruppen med Sfp. Gunnar Jansson på sin tid valde trots stöd från liberaler och socialdemokrater att sätta sig i den svenska riksdagsgruppen.

Sfp har suttit i regeringen sedan 1979. Sfp är inte vilket parti som helst, utan representerar ett av Finlands två språk, en av Finlands två folkgrupper. Åland står, poängterade Nauclér, i lojalitetsskuld till Sfp och att strunta i det svenska Finland öster om Skiftet kan Åland aldrig göra.

Den åländska riksdagsledamoten måste kunna samarbeta med alla och bör se till att alla partier inför i sina partiprogram ett Ålandsavsnitt.

Nauclér dryftade också sitt tidigare uttalande i radio om allmän socialdemokrati i Norden, vilket drev fram en hel del munterhet i publiken. Hon hade också kostat på sig att i en tidningsintervju framträda på bild med en Leninstaty. De flesta torde ha förstått att det var en ploj, som icke desto mindre på faktiska historiska vägar knyter till det hus på Södragatan i Mariehamn Nauclér bor i med sin familj. I det huset bodde på sin tid den röde generalen Eyolf Mattsson och här hade också samfundet Sovjetunionen-Finland sin lokal. Den konkurrerande socialdemokratiska listan försökte förstås använda detta för sina egna ändamål, vilket gick snett i en radiodebatt för en mycket nervös Martin Nilsson (s) som i en tydligt på förhand instruerad och inövad teatralisk passus tog avstånd från – hoppsan – Stalin.

Från publiken frågades rent tekniskt om riksdagsledamoten och åländsk självständighet
Nauclér svarade att riksdagsledamoten inte kan köra en annan politik än vad som sker i Mariehamn – det måste råda samstämmighet. Man blir inte tagen på allvar i Helsingfors om vad man säger och gör går stick i stäv med landskapsregering och lagting i Mariehamn.

Att den åländska riksdagsledamoten sitter i stora utskottet på en observatörsplats och bevakar EU-frågor som hör till det åländska lagtinget höll Nauclér för avigt. Åland är unikt i EU – alla andra jämförbara småområden står utanför. Den åländska EU-problematiken är ingen ”nationell fråga” som EU bara kan skjuta ifrån sig, vidhöll hon. EU-problematiken handlar inte om att Finland är ovälvilligt inställt till Åland, utan det rör sig om ett problem som helt enkelt inte går att lösa ”nationellt”. EU gör fel i att bara se självständiga stater.

Kommer Nauclér att tala svenska i riksdagen? Ja, hon kommer alltid att uttala sig på svenska. På det skojjade Nauclér efter Roger Jansson om att hon inte behöver en tolk men kanske de andra.

Från publiken påpekades hur dåligt det står till med svenska språket i Finland, finska politiker talar som oftast mycket svag svenska. Ja, Sveriges och Finlands statsministrar talar ju redan sinsemellan engelska.

Det frågades också om det verkligen är så att de åländska socialdemokraterna på fullt allvar tänker ha sin riksdagsledamot sittande med i en helt övervägande finsk grupp med finska som arbetsspråk? Ja, så har de sagt, många gånger om. Med både vemod och fasan uttrycktes socialdemokraternas kalla känsla för åländskhet och åländska frågor.

En tidigare socialdemokrat i publiken påpekade utifrån egen erfarenhet att även de finlandssvenska socialdemokraterna är i praktiken finska.

Nauclér betonade att detta med valet av riksdagsgrupp är den största skillnaden mellan de två åländska listorna.

Rörande svenskan i näringsliv och marknaden, vad göra för förbättrad svenska och möjligheterna att operera även i västerled? Nauclér sade att hon suttit med i två språkkommittéer, och fanns den finländska språklagen bra, så också belysningen av språksituationen genom årlig statsrådsberättelse. Mår svenskan bra i Finland gör den det också på Åland. Nauclér beklagade dock den finländska språkpolitikens valhänthet, uttryckt inte minst i den obligatoriska studentsvenskans bortfall. Den som vill reellt stärka svenskan i Finland står inför en enorm arbetsuppgift. Intresset för detta är alldeles för svagt i Finland, vidhöll Nauclér, som också kunde berätta att folk här på Åland kommit rakt fram till henne och börjat avtenta hennes kunskaper i finska. Hon påpekade att hon är den enda av riksdagskandidaterna som svarat ja på frågor om det krävs för mycket finska på Åland. Detta problem går inte bara att vifta bort. Om ungdomarna mångomvittnat säger så, så är det så. Problemet är att förr dög dålig åländsk finska, så är det inte längre utan nu krävs fullständig finska, vilket är helt fel, då finnarna är mycket toleranta. När åländsk finska inte duger struntar de åländska ungdomarna i alltsammans och flyttar till Sverige. Att användandet av engelska i kontakterna mellan Åland och Finland är en bra väg var Nauclér tveksam till.

En röst i publiken fann hotet från finskan överdrivet och undrade hur många tjänster som kräver perfekt finska? Andra röster menade däremot att finskakraven möter överallt, även vid jobb där det på inget rimligt sätt kan vara motiverat att kräva kunskaper i finska. Det berättades också om anställningsintervjuer på finska, och att det på många ställen är så. Den som kan bäst finska får jobbet.

Angående tvånget att importera till Åland via Finland på finska påpekade Nauclér att det definitivt står i strid EU:s regelverk. Men ingen affärsman vågar ange företag, då det är att binda ris för egen rygg.

Det sades att det är verkligen idiotiskt att ta in svenska varor via Finland på finska och betala extra för det. Tillika beklagades den dåliga kännedomen i Sverige om Åland. Ålandskontoret har gjort stora insatser, men har för små resurser.

Att svenskan går bakåt i Finland ansågs höra samman med att svenskan inte ses som ett stort europeiskt språk. Då svenskan inte har någon framtid i Finland, hur ska Åland då klara sig?

Nauclér fann detta mera teoretiskt. Förfinskningen är inte så entydig, det finns nog en del finska ungdomar som kan svenska. Den nya språklagen har sänkt språkkraven till en realistisk nivå, bl.a. måste myndigheter tillse att det alltid finns tillgång till någon som kan svenska.

Varför försvinner svenskan? Det talades om idiotiska situationer då svensk kund köper av en svensk försäljare på finska. Nja, är det nu alltid så entydigt, undrade Nauclér. På Stockmann i Helsingfors hade flaggorna på försäljarnas bröst blivit fler.

Det frågades då att borde inte detta med språktillägg bli allmänt, alltså att man får mera lön för språkkunskaper.

En fråga gällde debatten om det är bättre att svenskan i Finland omvandlas till minoritetsspråk? Har Nauclér någon bestämd åsikt om detta? Hon förklarade att i Finland finns två s.k.”konstituerande” folk. Det ironiska för finlandssvenskarnas vidkommande är att de är ett konstituerande folk utan verkliga rättigheter och skydd, medan däremot ålänningarna är en minoritet men har eget parlament och egen jurisdiktion och administration. Det finns internationella minimiregler för minoritetsskydd. Finlandssvenskarna är en de facto-minoritet. Att ge bestämda svar fann Nauclér svårt.

Vad tycker Nauclér om klusterbomber och personminor? Hon sade sig egentligen vara pacifist, och att ALLA vapen borde förbjudas. Klusterbomber och personminor betecknade hon som absurda vapen. Ingen moralisk skillnad finns mellan dem. Hon berättade vidare att alla åländska riksdagskandidater tackat nej till NATO. Själv trodde Nauclér mera på civil krishantering. NATO är överspelat genom att hotet från Sovjet fallit bort.

En sista fråga gällde Ålands militärpolitiska ställning med påpekande att Finland besätter Åland direkt vid krig. Nauclér insköt att formellt ska Finland inte försvara Åland som sådant utan Ålands neutralitet. De finska militärer och andra som ifrågasätter den åländska neutraliseringens och demilitariseringens värde brukar säga att det bara rör sig om ”en papperslapp”, men samma kan ju sägas om alla lagar och överenskommelser. Ålands militära status ligger dock inte i händerna på militärerna utan politikerna och det är dem man ska diskutera med från åländskt håll.

 

 

VECKA 8
Veckan inleddes med en intervju med Ålandstidningens Kerstin Österman och fortsatte med ett möte med mina sponsorer. Det här är väl antagligen vad som menas med att kunna kapitalisera på sitt nätverk, att personer i min närhet träder fram och säger om du ställer upp så ordnar vi finansieringen, eller om du behöver hjälp i form av ett praktiskt handtag så ställer jag upp. Annars måste jag säga att jag tycker det blivit lite för mycket tal om ”kontakter” och ”nätverk” i den här valdebatten. I vissa länder (på Balkan t.ex.) handlar det mesta om ”kontakter”. Man måste ha ”kontakter” för att få ett jobb, för att få en bostad, för att få ett pass, ja, nästan för allt, och det är oacceptabelt. Alla skall ha samma rättigheter oavsett ”kontakter”, men nätverk, kännedom om strukturen skall man ha. Vem ringer man för att snabbt få reda på den eller den saken eller för att få något ändrat om det blivit fel, det är en annan sak.

Hela veckan åt jag lunch med potentiella väljare på Sittkoffs. Sportlovsveckan var kanske inte den bästa veckan, om man ville ha många runt bordet, men diskussionen blev antagligen bättre på det här sättet. Radioreklam är något jag aldrig tidigare gjort och inte tänkt mig göra, men nu var jag där i studion och det fick bära eller brista. Det här tänker jag arbeta för, från Mariehamn till Helsingfors – musikvalet var enkelt, ”Ålänningens sång” i elgitarrversion till ”Säkkijärven polkka”.

När Mariehamns stads kulturnämnd firade på Mariepark genom att dela ut ett välförtjänt kulturstipendium till Folke Wickström fick jag tillfälle att bilda min dotter i historien om damen som ritat vårt hus. Vi lyssnade till Mia Åkerfelts föredrag om Hilda Elisabeth Hongell f. Sjöblom, Finlands första kvinnliga byggmästare, som dog 1952, samma år jag föddes, men som i vår familj blev särskilt levande då vi lärde känna ett av hennes barnbarn och lyssna till Anders historier om farmor.

Den här veckan fick den färglöse tjänstemannen som vägrade bekänna färg plötsligt färg, hon var röd, socialist, socialdemokrat eller bara social demokrat som en finsk president brukade säga. En del påstods ha satt kaffet i vrångstrupen när hon konstaterade att egentligen är nog alla åländska riksdagskandidater väldigt nära varandra, vi värnar om den nordiska välfärdsstatens värderingar. Ja, tjänstemannen använde faktiskt ordet ”socialdemokrat” när hon talade om rätt till lika utbildning och sjukvård oavsett ekonomiska tillgångar. Hade den borgerliga alliansen fått in en katt bland hermelinerna? Vilka beteckningar vi än sätter på oss själva och på varandra så är en sak säker. Den som väljs in i riksdagen blir tvungen att samarbeta med dem som regerar i riket. Och även med de som inte regerar. Eller som Stefan Wallin uttryckte saken när jag talade med honom under veckan, alla partier i riksdagen borde ha ett ”ålandsprogram” på sin agenda. Men inte nog med det, den som väljs in i riksdagen måste vara beredd att samarbeta med alla partier här hemma och kunna bereda väg för den politiken i Helsingfors, oavsett om den kan betecknas som liberal, konservativ, socialistisk, socialliberal, nyliberal, socialdemokratisk eller rent av åländsk, kanske obundet åländsk, man skall vara beredd att föra fram åsikterna i Helsingfors.

Ytterligare en valpejling gav råg i ryggen, nu gäller det ännu mer än tidigare att inte ta ut någon seger i förväg, det kan stå dyrt när valdagen nalkas, bäst att bara gno på som om ingenting hänt.

Veckan avslutades med ännu ett intressant föredrag om en annan kvinna som liksom Hilda Hongell länge intresserat mig, nämligen den oansenliga teckningsläraren vid Kymmene bruks skola, som livet ut bar på sin hemlighet att hon arbetat åt Carl Fabergé i S:t Petersburg och formgivit två av de kungliga påskäggen vinterägget och mosaikägget – Alma Pihl. Rysshatet var stort i dåtidens Finland och man berättade inte gärna om sin barndom i Ryssland. På samma sätt har jag alltid fascinerats av historien om min mans morfars lika väl dolda bakgrund, kyrkoherden i Saltvik som ensam läste sina ryska böcker, aldrig mer talade språket med någon och som när han med sitt enda barnbarn 1974 fick komma tillbaka till födelsestaden St Petersburg var helt nöjd med att gå omkring på hotellet och tala ryska med städerskorna och annan personal istället för att besöka turistattraktioner.

Saltvik ja, dit for jag för att uppvakta en gammal arbetskamrat som fyllde 50 år. Han hade gett två stora födelsedagsintervjuer så att ingen skulle missa födelsedagen. Där passade han också på att göra politiska uttalanden. Han sade i den ena tidningen att "Självstyrelsen utvecklas inte alls med nuvarande system, parlamentarismen är urvattnad. Lantrådet borde väljas av folket, nu är det för långt mellan väljare och högsta ledning." I den tidningen stod det att han vill att Åland blir självständigt år 2049. I den andra tidningen nämndes också året 2049, men där stod det däremot att han "drömmer om att Åland skall bli självstyrt". Undrar om jag borde ta avstånd från det ena uttalandet???? Kanske ändå inte, jag har varit med om att han råkat ut för tryckfelsnisse tidigare. Dagens Nyheter skrev 1979 att den endast 2-årige Bert Häggblom, som den yngste genom tiderna kommit in i Ålands landsting. Han var visserligen den yngste, men en tvåa hade ändå tappats bort. På plats vid den stora födelsedagsfesten i Geta fanns ändå Svenska riksdagsgruppens äldste medlem på plats snart 90 årige far Gunnar.

Veckan avslutades utan ett enda besök i skärgården, jag börjar få abstinensbesvär.

Vecka 9

Veckan inleddes med en intervju för finsk TV på grund av den framgång jag haft i två valpejlingar. Alla sådana uppmuntrande resultat tar man naturligtvis emot med stor förtjusning, men tills vi ser valresultat är allt bara rosa drömmar. Då först vet vi vad folket säger och det är det enda som räknas. Det blev ytterligare en intervju med en av lokaltidningarna och en med en riksdrake. I intervjun med lokaltidningen kostade jag på att skämta till det med att uppträda på bild med husets Leninstaty. Att huset har en Leninstaty har naturligtvis ingenting med min politiska övertygelse att göra, tvärtom. Anledningen till att statyn hamnat där är att i huset vi bor startades en gång Ålandsavdelningen av Förbundet Finland-Sovjetunionen, och dessutom bodde röde generalen Eyolf Mattsson där. Vi har därför fått en av de många Leninstatyer som finns på Åland.

Det finns en tendens i världen att göra sig av med historien genom att riva omkull statyer och stänga museer. Det såg vi alla hända i Bagdad när Saddam Hussein vältes omkull. Snart finns det bara ett Lenin-museum kvar i världen och det ligger i Tammerfors. Det är också något jag sett mycket av under tiden på Balkan och som jag inte riktigt kan förlika mig med. Historien gör man sig inte av med så lätt. För övrigt så kom Ålands självstyrelse till genom beslutet i Genève 1921 och allt som hände där var i den anda som skapats av USA:s president Woodrow Wilson med sina 14 teser och Lenins idéer om de små folkens rätt att få bestämma över sig själva. Alltså har en Lenin-staty på sätt och vis ett berättigande i Mariehamn.

Veckan har som alla andra veckor ägnats åt kunskapsinsamling och den här veckan ägnade jag mig särskilt åt frågor som har att göra med köpmännens problem i handeln både västerut och österut och vad som kunde göras för att förenkla för dem och oss. Ett annat möte ägnades åt fraktfartygsrederiernas problem och möjligheter inom sjöfarten.

Det blev ett välbesökt valmöte där alla alliansens kandidater deltog i Lemland och Lumparland och följande kväll avslutades skärgårdsturnén med att den sista skärgårdskommunen besöktes – Vårdö, även det ett välbesökt möte med diskussion. Därnäst stod Stockholm och valdebatten på Finska ambassaden i tur. Den kan man däremot inte kalla välbesökt. Med tanke på hur många röstberättigade det finns var resultatet helt katastrofalt. Hur om helst så var det väl värt besväret eftersom jag i alla fall kunde ta med mig röstkortet till min son som är
förstagångsväljare. Han har liksom alla andra förstagångsväljare fått en liten broschyr som heter "Gör din röst hörd!" med numrerade skisser på hur man skall gå till väga steg för steg. Lägg valsedeln i valurnan uppmanas man enligt broschyren och slutligen "Gör en elegant sorti och slå dig ned och håll tummen för din kandidat". Inget lämnas åt slumpen.

Ytterligare tre valevenemang hanns med, radions stora valdebatt med alla kandidaterna på plats och frågor om sjöfarten och EU av tidigare riksdagsledamöter. Borgerliga alliansen bjöd på grillad korv och lät sig själva grillas utanför Mattssons i Godby under fyra timmar på lördagl, innan det slutligen blev dags för mitt eget valframträdande i Saltvik läs mer här>>.

Saltvik bjöd på vacker sång på Lions söndagsmiddag på Solbacka och det fick bli avslutning på en vecka som bjudit på flera njutbara kulturupplevelser. Hit hörde konserten på Musikinstitutet med gruppen Irmelin och Salt i sjöfartskvarteret. Öppningsanförandet hölls av bygdens son Stefan Lindfors, som i Lenins sällskap funnit en plats i vårt hem sedan lång tid tillbaka.

Om det sedan var en kulturupplevelse eller ett politiskt evenemang vi tog del i på lördag kväll genom att frivilligt delta i Åsikts-ÅM och utsätta oss för den stenhårda juryns obevekliga och enväldiga bedömning vet jag inte. Enligt ena tidningen lät vi just som de politiker vi är, transformeringen till politiskt djur har alltså lyckats… Eftersom jag inte har tillräcklig vana att tala fullständig goja, utan van att på svenska vara fullständigt saklig, så slogs vi ut redan i tävlingens inledning. Jag tyckte jag hörde surt sa räven?????????
 

Mariehamn, Ålands hotell- och restaurangskola 5 mars

Den 5 mars med början kl. 19.00 anordnade den borgerliga alliansen en stor åländsk riksdagsvalsdebatt på Ålands hotell- och restaurangskola i Mariehamn med Ulf Weman som debattledare. Drygt 50 personer satt i publiken.

Ingen större politisk sakfråga kom att skilja åt de borgerliga och socialdemokratiska listorna. Att sjöfarten, svenskans ställning och utvecklandet av självstyrelsen också på det ekonomiska planet är de stora åländska frågorna föreföll samtliga kandidater vara eniga om.

Till att börja med ombads varje kandidat i lottad ordning kort berätta om vilken fråga han/hon brinner mest för. Kaj Grundström (s) lyfte fram sjöfarten. Roger Eriksson (lib) talade sig varm för liberalismen med mänskan i centrum. Måttet för vår civilisation är hur vi behandlar de sämst lottade, sade han. Elisabeth Nauclér brann för självstyrelsens utveckling. Hon underströk också att riksdagsledamoten inte kan bedriva enmansshow utan ska bana väg för den politik som förs i Mariehamn. Martin Nilsson (s) fann frågan svår då han brann för så mycket, men han valde ut miljöfrågor och alternativ energi. Barbro Sundback (s) talade om den nordiska välfärdsmodellen. Magnus Lundberg (c) lyfte fram sjöfarten. Camilla Gunell (s) fann också frågan svår, men uttalade sig negativt om ett finländskt medlemskap i NATO. Inlägget ledde till vidare debatt, varvid det framkom att ingen av kandidaterna ville se Finland som NATO-medlem.

Den största skillnaden gällde valet av riksdagsgrupp. Medan den borgerliga alliansen väljer svenska riksdagsgruppen med Sfp, ämnar socialdemokraterna sitta med i den finska socialdemokratiska riksdagsgruppen. Hetast blev frågan hur den åländska riksdagsledamoten ska bedriva sitt arbete.

Den socialdemokratiska strategin, som också framgått i bloggar och tidningsinlägg innan, föreföll rätt klar. Eller för att tala med Titte Törnroth-Sarkkinen i Nya Åland (6 mars, sidan 4): ”Med tanke på resultaten i de lokala förhandsgallupar som har gjorts och som har lyft fram Elisabeth Nauclér som favorit var det inte speciellt förvånande att en del av frågorna från konkurrerande sosselista riktades just mot Nauclér.” Samma tongångar återgår hos Kerstin Österman i Ålandstidningen (6 mars, sidan 14): ”Allt eftersom debatten böljar vidare är det tydligt att socialdemokraterna riktar udden mot Elisabeth Nauclér som ju vunnit i båda lokaltidningarnas gatuenkäter.”

Barbro Sundback undrade utifrån Nauclérs uttalande om allmän socialdemokrati i Norden vad det är som skiljer den borgerliga listan från den socialdemokratiska? Nauclér förklarade att hennes uttalande handlade om att vi alla i Norden har samma sociala grundvärderingar om man jämför med andra länder i Europa, t.ex. England och Frankrike. Att hon kandiderade för de obundna berodde på att de frågade henne först, men hon kände att hon också hade de andra borgerliga bakom sig.

På det vände sig Kaj Grundström till alliansens övriga kandidater Magnus Lundberg och Roger Eriksson med en undran om Nauclérs svar tydde på att de gett upp. Det hade de inte utan underströk att den borgerliga alliansen handlar om ett valtekniskt samarbete. Vi är som tre kryddor i ett smörgåsbord, förklarade Eriksson.

Enligt Camilla Gunell hade de åländska socialdemokraterna redan förankrat de centrala åländska frågorna hos sina partikamrater i Helsingfors, varpå hon frågade Nauclér hur den borgerliga alliansen förankrat sina frågor inom Sfp? Det som behöver vara förankrat är det, svarade Nauclér. Det viktiga är nu, fortsatte hon, att få in frågorna i regeringsprogrammet och riksdagspartierna att anta egna Ålandsprogram, varefter hon kom in på frågan hur de olika kandidaterna tänker påverka i den finska huvudstaden.

Enligt Barbro Sundback befinner sig socialdemokraterna i ett pangläge om de med ålänningen kommer upp i 52 mandat. Den som vill rösta taktiskt ska rösta på sosse, uppmanade hon, och hävdade att en röst på en som är i svenska riksdagsgruppen är en bortkastad röst.

Magnus Lundberg fann det däremot vara betydligt lättare att påverka i en liten grupp med samma språk. Dessutom har Sfp sin givna plats i regeringen. Roger Eriksson kontrade till Sundback att en röst på sossarna är verkligen bortkastad, då den borgerliga alliansen kommer att vinna.

En inte så ringa del av debatten handlade om vilka påverkningsmetoder som är bäst i Helsingfors, inte bara vilket parti man får bäst stöd av utan också de personliga kontakternas vikt. Samtliga kandidater underströk också sin vilja delta i frågor som inte direkt handlar om Åland, men som nog är viktiga för både Åland och Finland, såsom bistånd, internationella frågor, invandrarpolitiken, Östersjöns tillstånd med mera.

Publikfrågorna gällde bl.a. folkpensioner och bindningen till Sfp, varför inte t.ex. en centerman sitter med centern. Så alltigenom gravallvarlig var inte debatten utan det bjöds också på en hel del munterhet. Pekka Tuominen, f.d. sekreterare i riksdagen, efterfrågade vem som skulle författa en motion som förhindrade en planerad varningstext på vinflaskor.