Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet för statsminister Matti Vanhanens II regering tillsatt 19.4.2007

Statsrådets meddelande SRM 1/2007 rd

Elisabeth Nauclér /r: Värderade herr talman! Åland är ett självstyrt område inom Finlands gränser, en produkt av civilian crisis management innan begreppet ens hade uppfunnits. Ålands självstyrelse är resultatet av internationell medling i republikens barndom. Vår autonomi visas upp i alla världens hörn som en success story av både Finland och Åland. För att Åland skall fortsätta vara en förebild i internationella sammanhang krävs det att självstyrelsen utvecklas i takt med andra autonoma rättsordningar i Europa och så har inte varit fallet under de senaste åren.
Relationerna har varit frostiga, för att inte säga djupfrysta. Den högsta politiska ledningen på Åland har blivit polisanmäld av riksmyndigheterna och här hade det funnits behov av crisis management. Därför är det med stor tillfredsställelse jag konstaterar att Åland aldrig tidigare har fått en så framskjuten plats i något regeringsprogram, en tydlig markering av god vilja och en resultatinriktad politik.

För det första vill jag nämna sjöfarten. Åland har lagstiftningsbehörighet inom de flesta näringsgrenar utom den allra viktigaste, sjöfarten. Finland-Åland har i dag en handelsflotta med en genomsnittsålder på närmare tjugo år. Motsvarande ålder för EU:s handelsflotta är tolv år och det beror på att sjöfarten i Finland inte fått möjlighet att konkurrera …

Talmannen (knackar): Ursäkta mig! – Toivon, että edustajat ottaisivat paikkansa ja kuuntelisivat kulloinkin annettua puheenvuoroa.

Talaren: Kiitos! – Motsvarande ålder för EU:s handelsflotta är tolv år och det beror på att sjöfarten i Finland inte fått möjlighet att konkurrera på lika villkor som konkurrenterna i omgivningen.

I programmet konstateras nu att den finländska sjöfartens konkurrenskraft skall förbättras så att den ligger på samma nivå som i de viktigaste konkurrentländerna med hjälp av de stödformer som tillåts av EU och genom en revidering av beskattningen av rederier. Tonnageskattelagstiftningen revideras så att den skall bli konkurrenskraftig. Ibruktagandet av generella avsättningar utreds. Målet för havspolitiken är att trygga en positiv utveckling av den finska handelsflottan, sysselsättningen av finska sjöfarare samt försörjningsberedskapen.

Sjöfarten är sedan generationer livsnerven i det åländska samhället men det är lika viktigt för Finland att ha en egen flotta för landets försörjning. Hur vi, vår flotta, skall överleva i världskonkurrensen finns alltså intaget i regeringens program. Dessutom var alla partiledare i den senaste valrörelsen överens om att det måste utarbetas en långsiktig strategi för sjöfarten och därför räknar jag med allt stöd i denna viktiga fråga.

För det andra vill jag uttrycka min stora glädje över att Åland för första gången lyfts fram under den Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska rubriken. Ålands ställning som demilitariserat och neutraliserat område förutsätter en särskild uppmärksamhet i dessa sammanhang och även det noterar jag med tacksamhet.

För det tredje har Åland fått ett eget avsnitt i programmet och där lyfts de stora frågorna upp. Vanhanen I tillsatte i juni 2005 en utredningsman med uppdraget att utreda de ekonomiska systemen i centrala europeiska autonomier. Utredningen, som bär namnet "Europeiskt självstyre i omvandling" och finns i finsk översättning, är enbart en jämförande beskrivning av olika autonoma system. Utredningen ligger nu bara och väntar på att det tas politiska initiativ för att självstyrelsen skall få möjlighet att ta ett större ansvar för sin ekonomi i den utsträckning de åländska politiska organen så önskar.

Under rubriken "Åland" återfinns vidare den för Ålands del så problematiska EU-tillhörigheten. EU känner bara till självständiga stater som medlemmar, därför har alla andra autonoma områden med en så stark konstitutionell ställning som Åland valt att stå utanför EU. Åland har därför problem som ingen annan autonomi i Europa har och det har lett till en stor besvikelse eftersom Ålands självstyrelse sakta men säkert äts upp.

Finland och andra stater, liksom Åland, gav över makt till EU vid inträdet. De självständiga staterna kompenseras för behörighetsbortfallet med platser i Europaparlamentet, talerätt vid domstolen m.m. Självstyrande områden däremot får ingen kompensation och landskapets möjligheter att påverka är inte längre tryggade.

Ålands självstyrelse har reducerats på ett sätt som inte motsvarar intentionerna i 1921 års beslut av Nationernas förbund i Genève om att Åland skulle garanteras en vidsträckt självstyrelse. Det motsvarar inte heller den utveckling övriga självstyrelser i Europa genomgått. Jag vill här också hänvisa till grundlagsutskottets betänkande i ärendet i slutet av förra året.

Europeiska unionen har fått en framträdande roll i Finlands nya regeringsprogram. Finland skall aktivt verka för revidering av EU och initierar ett stärkt Östersjösamarbete inom unionen. Den skrivning som nu finns i regeringsprogrammet om Ålands fortsatta ställning inom EU ger möjlighet att åstadkomma förbättringar i första hand nationellt men om så behövs även inom EG-rätten, och den utsträckta handen tar vi gärna.

Sist men inte minst har Åland fått en särskild ålandsminister och ett särskilt sekretariat med placering vid justitieministeriet som skall ha ett särskilt ansvar för koordineringen av de åländska frågorna. Det förväntar vi oss mycket av.

Ärade herr talman och bästa riksdagskolleger! Jag rekommenderar att ni använder sommaren till att besöka landskapet Åland och på ort och ställe bekanta er med de problem som jag nu bara snuddat vid och som i riket är alltför okända.
 

Eckerö vårmässa, Eckeröhallen 21-22 april

Riksdagledamoten Elisabeth Nauclér hade inbjudits att öppningstala på vårmässan i Eckeröhallen den 21 april. Talet kretsade kring hennes påbörjade riksdagsarbete och åländsk företagsamhet. Som man plägar göra på mässor gled Nauclér sedan runt i dagarne tvenne bland de olika båsen, och passade också på att pröva lite boule i hallens därför inredda ena ända.
 

Vecka 16
Svenska riksdagsgruppen fick två platser i regeringen och Åland fick en särskild åländsk minister, förutom justitieministern, som vi alltid sett som vår särskilda minister. Att de två ministrarna som alltså skall ha ett särskilt ansvar för åländska frågor råkar heta Astrid Thors och Tuija Brax är knappast någon nackdel, tvärtom. Båda damerna är kompetenta och väl insatta i den åländska självstyrelseordningen.

De olika partierna valde sina ministrar och till slut var hela pusslet lagt. Därmed blev det också klart att Österbotten ville ha platsen som ordförande i riksdagsgruppen. Nyland gjorde också anspråk på platsen. Det fanns två kompetenta personer att välja mellan i denna geografiska duell som stod mellan Nyland och Österbotten. Jag beslöt att inte lägga min röst på någondera kandidaten, eftersom jag förstod båda sidornas argument, båda var kompetenta, men det rörde inte till någon del Åland.

Jag hann också äta lunch med Ritva Viljanen, kanslichefen på inrikesministeriet, som jag haft så mycket att göra med, och antagligen kommer att ha även i fortsättningen. Vi gick igenom vilka frågor som är aktuella för Ålands del inom inrikesministeriet och det är ganska många. Hon konstaterade att hon nu har fyra ministrar och att en av dem är Astrid Thors. En är Anne Holmlund, som nog kommer att bli ansvarig för spelverksamheten och det är ett tungt och stort ansvar som vi måste samarbeta kring.

Förutom det rent politiska arbetet fanns det under veckan tid för att träffa FN:s UNIFEM-chef Noelsen Heyzer, som var i Helsingfors – staden där UNIFEM en gång grundades – för att tala om vikten av projektet och hur stora förändringar man åstadkommit med relativt blygsamma pengar, men som ändrat tillvaron för många kvinnor.

Den uppmärksammade versionen av Wilhelm Mobergs pjäs "Utvandrarna" passade bra efter invandrarseminariet med bl.a. Sveriges förre integrationsminister Ibrahim Baylan och minister Filatov från Finland. Sedan var det dags att delta i seminariet “The Idea of Europe”, som anordnades med anledning av att EU firar 50 årsjubileum. Bland föreläsarna fanns kända namn som Paavo Lipponen och Paula Lähteenmäki, men också lyskraftiga stjärnor som Agnes Heller, Hannah Arendt-professor i New York. Det var ett privilegium att bara få vara åhörare.

Även på den lättsammare sidan fanns det intressanta arrangemang. Nifin hade två kvällar i rad författarbesök från Norge. Första dagen av Kjartan Flögstad som 1978 fick Nordiska rådets litteraturpris för boken "Dalen Portland" och nu är aktuell med "Gran Manilla". Han samtalade med Kjell Westö, medan Jan Erik Vold och Clas Andersson följande dag läste dikter innan Clas satte sig vid pianot. Kvällen avslutades i deras och några litteraturskribenters sällskap. Katarina Gäddnäs som nästan gått ur kyrkan fanns också på plats denna kväll.

Veckan avslutades i Eckeröhallen med att jag öppningstalade på vårmässan. Det är alltså inte bara i Helsingfors det våras i det politiska klimatet utan också i Eckerö sken solen och förebådade att våren är på kommande även om vindarna talade ett helt annat språk.
 

Vecka 17

Eckerö blev inte bara slutet på vecka 16 utan också början på vecka 17. Vårmässan i Eckeröhallen pågick i två dagar och besökssiffrorna slog tidigare års rekord. Mässutställarna var nöjda och så också särskilt de politiska partier som orkade dit.

Den dag, d.v.s. måndagen, som riksdagsledamöterna skall vara hemma i valdistriktet ägnades till stor del åt den parlamentariskt tillsatta s.k. skattegruppen, där Lasse Wiklöf för klubban och Niklas Slotte är sekreterare. Riksdagsledamoten har närvarorätt. Den här gruppen utför ett mycket viktigt arbete. Det blir på grundval av vad den kommer fram till som det sedan kan tas vidare initiativ till att ta ett större ansvar för den åländska autonomins ekonomi på samma sätt som vad är fallet med andra autonoma områden. Den som sitter i riksdagen blir säkert central och vital i det fortsatta arbetet, men först måste den här gruppen komma i mål.

På tisdag var det dags att infinna sig i granitborgen igen för att på nytt välja talman. Det blev som ni alla känner till vid det här laget Sauli Niinistö. Jag framhöll genast vikten av att han som ett av de första parlamenten besökte det åländska. Efter att talmansvalet undanstökats blev det så dags för den tre dagar långa debatten kring Vanhanen II-regeringens regeringsprogram. Det började självfallet med en presentation av statsministern själv och fortsatte med partiledare, ministrar etc., först långt senare kunde det tänkas bli min tur.

Istället kunde jag passa på att vara med om öppnandet av Lars Sonck-Hilda Hongell utställningen i Jugendsalen i Helsingfors. Utställningen öppnades av Mariehamns stadsstyrelseordförande Barbro Sundback, som lyfte fram det faktum att Åland haft så många kvinnor som varit "den första i Finland". Hon nämnde, förutom naturligtvis den första kvinnliga byggmästaren – som ju Hilda Hongell var – också den första filosofie kandidaten, den första stadsdirektören, som också fanns på plats, och den förste polismästaren. Listan kunde ha gjorts längre, eftersom Mariehamn också kan ståta med den första kvinnliga fogden i Finland och den första kvinnliga tulldirektören.

Nåväl, kvinna eller inte, både Sonck och Hongell har alltid tilltalat mig. Sonck med alla byggnader i Mariehamn, men också med domkyrkan i Tammerfors som fått sitt torn från Finströms kyrka där hans far var kyrkoherde. Hildas hus står mig naturligtvis ännu närmare eftersom jag nästan hela min tid i Mariehamn bott i ett av hennes hus och också lärt känna ett av hennes barnbarn.

Onsdagen gick i samma stil i riksdagen, nämligen regeringsprogrammets, men inte heller denna dag skulle det bli min tur. Istället kunde jag delta i det seminarium som grundlagsutskottet ordnat för att hylla en av sina äldsta och framför allt mest långvariga sakkunniga, nämligen jur. dr och pol. kand. Kauko Sipponen, som bl.a. varit landshövding i Mellersta Finlands län, professor i offentlig rätt samt chef för statsrådets respektive presidentens kansli under Kekkonens tid. Förutom ytterst intressanta föredrag av kanslichefen vid justitieministeriet och Kauko Sipponen själv talade statministerns statssekreterare Risto Volanen om hur statsrådet tar hand om krislägen i Finland. Statsministern själv har, med hjälp av sina tjänstemän, det högsta säkerhetsansvaret och saken är inte särskilt lagreglerad. Detta visade sig också fungera bra vid tsunamikatastrofen, bättre än i många andra länder. Högsta förvaltningsdomstolens president Pekka Hallberg framhöll just fördelarna med att inte ha den här frågan lagreglerad, vilket kunde ha lett till ett antal problem i form av diskussioner om vart ett ämne hör när det befinner sig på gränsen mellan flera ministerier. Den tillskapade modellen har visat sig fungera väl i praktiken. Statsminister Matti Vanhanen infann sig under kaffepausen för att överlämna en gåva till Kauko Sipponen. Allt inför ett stort antal riksdagsveteraner, däribland Jutta Zilliacus, Marjatta Väänänen och Pertti Paasio.

Min tur att äntra talarstolen för det s.k. jungfrutalet blev det först på torsdag och det var ju bra för på så sätt kom jag att få möjlighet att tala inför en fullsatt sal. läs mer>> Det gavs också möjligheter att med Sten Palmgren, vår man i justitieministeriet sedan många år, diskutera det praktiska användandet av den nya ministern som tillkommit för åländska frågor och som övertar justitieministerns tidigare uppgifter vad gäller Åland, och hur det nya sekretariatet skall organiseras. Denna dag höll också försvarskursen sitt årsmöte. Till det inbjuds alla försvarskursare genom åren och alla vet vilket nummer de har (mitt är 161). Efter årsmötet höll Pekka Hallberg ett föredrag om de olika rollerna politiker, tjänstemän, etc. har i krissituationer.

Fredagen blev det omröstningar om regeringsprogrammet, men Vanhanen II- regeringen överlevde de första förtroendeomröstningarna med bravur. Dagen innehöll också ett möte med Filip Hambro-Drotz, en av Finlands medlemmar i EU:s ekonomiska och sociala kommitté. Det handlade om vilka beröringspunkter har det arbete som de gör med Åland och vad kan vi ha för nytta av varandra, eller snarare vad kan Åland ha för nytta av ett fördjupat samarbete.

Det var sedan dags för hemfärd och nu förestod en intensiv lördag på Åland, då jag bevistade liberalernas vårmöte i Eckerö post- och tullhus samt centerns vårstämma i Wirrans Thai House i Godby. På båda håll var förberedelserna inför höstens val i full gång. Liberalernas möte gästades av Maria Stenros och Lotta Angergård under temat internationell solidaritet. Stenros berättade bl.a. om FN:s strävanden att minska fattigdomen i världen, medan Angergård delade med sig av sina dystra erfarenheter från Hebron i Palestina. Hos centern kom jag att samtala länge och väl med deras nytillsatta ungdomsspråkrör, 17 årige Simon Pellas. Båda mötena gav mig möjlighet att lite berätta om hur jag upplever min situation i riksdagen, hur arbetet går till, hur jag tänkt mig att lägga upp det här hemma över sommaren med en assistent på halvtid innan jag slutgiltigt bestämmer mig till hösten. Det är viktigt för den som sitter i riksdagen i Helsingfors att ha god kontakt med de politiska partierna, med väljarkåren och framför allt att vanliga människor skall kunna få tag på riksdagsledamoten här hemma. Det hoppas jag att jag skall kunna leva upp till.