Ärade herr talman! Eftersom jag tillhör regeringsblocket kommer jag inte med några större invändningar mot förslaget till statsbudget för 2008, utan jag vill instämma med tidigare talare som lyft fram det förtjänstfulla arbetet regeringen gjort.
Som riksdagsledamot från Åland är det dock en brist man måste påtala och som mina föregångare också framhållit, nämligen att i budgeten finns ett kapitel med rubriken "Överföringar till landskapet Åland", men inget motsvarande kapitel på inkomstsidan. Det framgår visserligen av texten att staten har rätt att uppbära allmänna skatter och avgifter på Åland, eftersom landskapet i motsats till de flesta självstyrande områden saknar skattebehörighet.
En klumpsumma ur statsmedlen överförs sedan till Åland för att självstyrelsemyndigheterna skall kunna handha dessa ärenden, men kapitlet och beloppet ger ofta en felaktig bild av förhållandet och det talas gärna om bidrag, subsidier, understöd etc. till Åland, fast det bara handlar om återbetalning av uppburna skatter. I nästa budget skulle jag gärna vilja se såväl inkomsterna som utgifterna från Åland omnämnda i årsstaten.
Något betydligt viktigare än utformningen av budgeten är det för Åland allra viktigaste inslaget i den finska årsstaten, nämligen sjöfarten. Som ledamot Wideroos redan konstaterade i sitt anförande kommer denna vinter inhemska rederier att äntligen sjösätta en ny passagerarfärja och om regeringen ger tydliga besked om en tonnageskattereform under de kommande månaderna kan den få finsk flagg i aktern och därmed kan vi behålla många arbetsplatser.
Sjöfarten har fått den plats den förtjänar i budgeten. Där sägs att avsikten är att förbättra vår sjöfarts konkurrenskraft till en nivå som motsvarar den våra viktigaste konkurrentländer har. Vidare sägs att vår handelsflotta skall genomgå en positiv utveckling så att sysselsättningen till sjöss tryggas.
Den absolut första och mest akuta åtgärdern för regeringen är nu att trygga passagerarfartygens framtid under finländsk flagg genom att ombilda det temporära stödet för passagerarfartygens bemanningskostnader till ett permanent stöd. Det nuvarande arrangemanget löper ut redan i slutet av 2009 och branschen måste få klarhet i verksamhetsbetingelserna. Passagerarfartygen är de största arbetsgivarna inom Finlands handelsflotta.
I budgetförslaget för 2008 meddelas att ett lagförslag kommer att avges till riksdagen i höst varmed passagerarfartygens bemanningskostnadsstöd blir bestående på samma sätt vad som i dag gäller för lastfartygen. Jag utgår ifrån att denna proposition ges till riksdagen snarast möjligt. I regeringsprogammet utlovas en revidering av den nu gällande tonnageskattelagen som visat sig vara obrukbar samt en utredning över möjligheten till fartygsanskaffningsreserveringar. Det är viktiga markeringar från regeringens sida.
Jag har förstått att denna regerings beskattningsreform skall genomföras 2008 och jag hoppas att så sker så att rederibeskattningsreformen kan tas i bruk nästa år. I denna lagberedning är det viktigt att rederibeskattningsreformen utformas så att både passagerarfartygsrederierna och lastfartygsrederierna kan tillämpa tonnageskattelagen och reserveringsmöjligheterna för fartygsanskaffningar på lika villkor. Vi skall inte särbehandla skattemässigt våra sektorer av sjöfarten.
Från sjöfarten och det egna landets försörjning tar jag steget över till Finlands bistånd till de länder som behöver vårt stöd för sin försörjning. Det har varit tradition inom svenska riksdagsgruppen att ägna uppmärksamhet åt Finlands internationella bistånd och den traditionen för jag gärna vidare. Enligt budgetpropositionen för 2008 anvisas medel för utvecklingssamarbete, vilket betyder en höjning med 85 miljoner euro. Anslaget för internationellt bistånd uppgår därmed till 0,44 procent av bruttonationalprodukten, men denna höjning är inte tillräcklig.
Norden, Finland, utrikesministeriet och utrikesutskottet har den gångna veckan besökts av en amerikansk professor som fäst vår och allmänhetens uppmärksamhet på det faktum att USA, om det uppfyllde sin andel av det internationella biståndet på det sätt som Finland tänker sig att göra, nämligen 0,7 procent av bnp, så skulle det innebära ytterligare cirka 70 miljarder dollar varje år som kunde användas för att bekämpa världens fattigdom. För att klara sitt mål måste Finland aktivt medverka till att hitta nya finansieringsformer för att höja biståndet. Och kanske det är en sak vi borde tala med USA om vid vårt nästa besök i Washington.
I avvaktan på någon förändring på den fronten tror jag att det är viktigt att Finland forsätter på sin bana som seriös aktör inom det internationella samarbetet (Puhemies: Fem minuter!) och dit hör att leva upp till de utlovade målen. Och, herr talman, jag kommer att inlämna en finansmotion med förslag till en höjning av anslaget.