Ärade herr talman! Utrikesutskottet har i sitt betänkande tagit ett helhetsgrepp om dagens matkris. Där finns en omfattande redogörelse för vad utskottet anser vara orsaken till dagens kris, men oavsett orsaker är det ett faktum att varje dag dör 25 000 människor i hunger, av dessa är 60 procent kvinnor. Och varje år dör det fler människor i hunger än under första världskriget, dvs. nästan 10 miljoner. Hunger har grava följder även hos dem som överlever, eftersom hunger hos barn inte låter dem utveckla sin intelligens fullt ut och stör inlärningen, ifall det på grund av av fattigdom överhuvudtaget erbjuds någon utbildning. Så kan man fortsätta med siffror och uppgifter som är lika chockerande, men det är bara att konstatera att världen har inte råd med detta och något måste göras.
Enligt Fao:s deklaration i Rom från 1996 var målet att halvera hungern i världen till 2015, men för tillfället ökar antalet hungriga i världen med 4,5 miljoner per år. Det finns en omfattande redogörelse i utskottsbetänkandet för orsakerna till den uppkomna krissituationen, orsaker som vi själva åstadkommit. Det krävs en strukturell förnyelse gällande i-ländernas jordbrukspolitik och då särskilt jordbruksstödet. Samma sak gäller vår handelspolitik, våra mål för användningen av biobränsle måste noga övervägas. Vi måste förhindra ekonomisk spekulation med livsmedel, men framför allt vi måste inse att på längre sikt är klimatförändringarna det största hotet mot vår livsmedelsproduktion.

De ökade råvarukostnaderna har lett till stigande fraktpriser på livsmedel och vi kan ännu inte överblicka hur den rådande finanskrisen kommer att påverka problemen. Men oavsett står det klart att det handlar om ett problem som måste lösas i ett globalt perspektiv. Fao har tagit initiativ mot de stigande matpriserna. Toppmöten har hållits och strategier har utarbetats, och självfallet är det viktigt att Finland spelar en aktiv roll, men det är samtidigt väldigt lite ett land som Finland kan göra ensamt. En sak kan dock och måste Finland göra alldeles ensamt, nämligen uppfylla sina egna biståndsmål.

Inom svenska riksdagsgruppen har det sedan länge funnits en tradition att fungera som vakthund och pådrivare för att biståndsmålen skall uppnås. Jag har frivilligt tagit på mig den rollen och även i den pågående budgetbehandlingen har jag lagt fram en budgetmotion som syftar till att Finland skall uppfylla vad man internationellt förbundit sig till, nämligen 0,51 procent av bnp 2010 och 0,7 procent 2015. Det är inte första gången utrikesutskottet ger ett enigt betänkande i denna fråga, men nu med större kraft än tidigare.

Om riksdagen har något inflytande på den finska politiken ser jag det som oundvikligt för regeringen att nu bry sig om vad riksdagen säger och ta sitt världsansvar. Och minister Väyrynens besked om Finlands utsikter att nå målet tidigare i kväll var därför glädjande. Finland kandiderar för en plats i FN:s säkerhetsråd, men det är svårt att göra det med någon större trovärdighet så länge inte Finland uppfyller sina egna och EU:s mål för hur vi skall bidra till att komma tillrätta med världssvälten. Självfallet skall inte Finland betala bistånd för få en plats i säkerhetsrådet utan för att medlen behövs.

 

Presentation av motionen:

Ärade herr talman! Riksdagen godkände nyligen regeringens proposition med förslag till ändring av vissa bestämmelser som gäller befrielse från mervärdesskatt och accis och tullfrihet för så kallade hemkomstgåvor. Genom ändringen höjdes värdegränsen för varor som får medtas skattefritt från nuvarande 175 till 300 för flyg- och 450 euro för sjöresenärer. Genom denna ändring överensstämmer finsk lagstiftning med Europeiska rådets direktiv om undantag för mervärdesskatt och punktskatt på varor som införs av resande till tredjeland.

Finansutskottet hade inga invändningar mot propositionens innehåll, men konstaterade i sitt betänkande att denna lagändring också borde ha föranlett en översyn av lagen om beskattning i vissa fall av varor som säljs ombord på passagerarfartyg i utrikestrafik eller den så kallade provianteringsskattelagen. I 5 § i provianteringsskattelagen stipuleras om en värdegräns för hemkomstgåvor som levereras ombord. Denna värdegräns är idag 65 euro per hemkomstgåva och den har varit oförändrad alltsedan 1997.

De varor det handlar om är i första hand nyttoföremål som resenärerna behöver under sin resa, eller små gåvor till familjen eller vänner och bekanta. Fartygens så kallade hemkomstgåvor är vanligen finska märkes- eller designvaror. Redan det att dessa finska produkter är framsatta ombord på våra fartyg väcker ett intresse för dessa finska kvalitetsvaror hos utländska turister, vilket i sin tur leder till att de sedan uppsöker affärer i land som har ett avsevärt bredare sortiment av dessa varumärken. Det kan alltså sägas vara en form av marknadsföring av finska varor inför ett besök i land.

Försäljningen ombord på fartygen av hemkomstgåvor är blygsam, i genomsnitt 3 euro per passagerare. Försäljningens syfte är att möta den resande allmänhetens behov. Försäljningen är begränsad dels på grund av priset per vara, dels på grund av det begränsade försäljningsutrymmet ombord. Denna begränsade försäljning av hemkomstgåvor kan därför inte anses snedvrida konkurrensförhållandena med de landbaserade butikerna.

Herr talman! Mot bakgrund av penningvärdets utveckling och kostnadsökningarna under de 11 åren från 1997 till i dag borde värdegränsen ändras till förslagsvis 150 euro. Finansutskottet konstaterar behovet av denna ändring i sitt betänkande och efterlyser en ny proposition i skyndsam ordning. Med anledning härav föreslår jag att saken regleras på enklast möjliga sätt, nämligen genom att godkänna denna lagmotion.

———-

Lagmotionen: Lag om ändring av 5 § lagen om beskattning i vissa fall av varor, som säljes ombord på passagerarfartyg i utrikestrafik
Till riksdagen

I den s.k. provianteringslagen, som denna lagmotion gäller, regleras maximivärdet på en vara som ett passagerarfartyg kan ta in för försäljning för kunder utan skattemässiga konsekvenser. Regeln gäller för andra produkter än alkohol och tobak. Som exempel kan nämnas kläder, kosmetika och elektronik som säljs på passagerarfartygen. För tillfället är maximibeloppet per enskild vara 65 euro. Beloppet har inte korrigerats sedan år 1997.

Regeringen har gett en proposition till riksdagen om höjningen av värdegränsen för varor som passagerarna får föra iland. Värdegränsen för införsel av en vara utan skattepåföljder föreslås bli 430 euro, från den nuvarande värdegränsen på 175 euro. På samma sätt borde värdet för levererad vara till fartyget stiga från 65 euro till 150 euro. Ifall man inte i provianteringsskattelagen följer de konsekvenser inflationen har på varors värde, kommer kvaliteten på de varor som hålls till försäljning att sjunka. För tillfället förväntar sig fartygspassagerarna uttryckligen att varor som saluförs är märkesprodukter av kvalitet.

Varor och produkter som införskaffas till försäljning på fartyget, köps enbart från finska hamnar. Något som våra inhemska företag uppskattar och drar nytta av. Det syns även tydligt i att våra inhemska kvalitetsvaror är välrepresenterade i fartygens utbud.

Med stöd av det ovan anförda föreslår jag

att riksdagen godkänner följande lagförslag:
Lag

om ändring av 5 § lagen om beskattning av vissa fall av varor, som säljes ombord på passagerarfartyg i utrikestrafik
I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen av den 13 juni 1969 om beskattning i vissa fall av varor, som säljes ombord på passagerarfartyg i utrikestrafik (397/1969) 5 § 1 mom., sådant det lyder i lag 916/2001, som följer:

 

5 §
Skatter och avgifter som skall betalas med stöd av denna lag uppbärs inte för den mängd alkoholdrycker, öl, tobaksvaror, choklad och andra sötsaker, parfymvaror, kosmetika och toalettmedel som motsvarar fartygspassagerarnas behov och inte heller för den mängd varor som motsvarar fartygspassagerarnas behov, om deras pris per enhet vid leveransen till fartyget inte överstiger 150 euro.

 

- – - – - – - – - – - – - – - – - – -

_______________

Denna lag träder i kraft den 20 .

_______________
Helsingfors den 24 oktober 2008

Elisabeth Nauclér /sv

Riksdagen antog idag i sin första behandling regeringens proposition (RP 148/2008) om förbättrande av sjöfartens konkurrenskraft, samt ändring av om sjömanspensioner och om sjöarbetstider. Kommunikationsutskottet (KoUB 14/2008) föreslog i sitt betänkande inga förändringar. Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2009. I fråga om sjöfartens konkurrenskraft ska det förfarande som iakttas i fråga om begränsat skattskyldiga sjömän och som innebär att källskatt och arbetsgivares socialskyddsavgift återbetalas i form av stöd också gälla passagerarfartyg i utrikes sjöfart. Dessutom ska stödet gälla lastfartyg som går i sådan inrikes sjöfart som är utsatt för internationell konkurrens, och som är besiktade för åtminstone Östersjötrafik och har en bruttodräktighet på minst 500. Detsamma gäller bogserbåtar och skjutbogserare med en bruttodräktighet på minst 300. Lagen om sjömanspensioner ändras så att den också ska tillämpas på arbetstagare som arbetar på stödberättigade fartyg i inrikes sjöfart. Vad sjöarbetstidslagen beträffar utvidgas till vissa delar arbetsgivarens rätt att få ersättning för resekostnader av statliga medel till att omfatta kostnader för resor i samband med avlösning av besättning.