I torsdagens aktualitetsdebatt om Afghanistan betonade Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér betydelsen av den civila krishanteringen för Afghanistan. Ledamot Nauclér påpekade den minimala satsningen på civil krishantering i jämförelse med den militära.

– Vad som nu när viktigt är att stödja och utveckla goda förvaltningsstrukturer i Afghanistan genom att reformera den statliga administrationen och den rättsliga förvaltningen.

Utrikesminister Alexander Stubb förklarade att Finlands arbete i Afghanistan nu är i en övergångsfas där ansvaret för säkerheten överförs till nationella myndigheter. Utrikesminister Stubb nämnde också behovet av ökade civila insatser, men tyngdpunkten ligger på att den militära och den civila krishanteringen stöder varandra.

Ytterligare information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984
Assistent Laura Lyly, 09 432 4047

Anförandet återges nedan i sin helhet:

Ärade herr talman! Säkerhetsarrangemangen behövs i Afghanistan för att bygga ett tryggt demokratiskt samhälle, men som minister Häkämies påpekade nyligen i sitt tal till försvarskursen och även här i dag så löser man inte internationella kriser genom militär krishantering. Man tillhandahåller säkerhet för den civila krishanteringen och utvecklingen vilket är nog så viktigt, men viktigast är ändå att det föds en dialog och att dialogen leder till en politisk lösning. Militära satsningar är kortsiktiga lösningar. Att bygga upp ett demokratiskt samhälle kräver en långsiktig närvaro. Finland har i det här avseendet mycket att erbjuda ett instabilt land som Afghanistan, så låt oss göra det.

Målet är att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna till dess att de själva kan ta hand om säkerheten i landet. För tillfället är den civila insatsen i Afghanistan minimal i jämförelse med den militära. Vad som nu är viktigt är att stödja och utveckla goda förvaltningsstrukturer i Afghanistan genom att reformera den statliga administrationen och den rättsliga förvaltningen. Vi har i Finland gott om experter på området. Ett av de största hoten mot en varaktig fred ligger i den utbredda korruptionen och vad därav följer.

Behovet av en skiftning från militär krishantering till civil krishantering kommer tydligt fram i bland annat ISAF:s kommendör McChrystals senaste rapport. Stödet från folket är obetydligt och bristerna i statens trovärdighet ger utrymme för talibanerna och rebellgrupperna. För att Finland ska kunna bidra positivt till demokratiutvecklingen och stödja förvaltningen av den afghanska staten, anser jag att vi ska satsa på en ny strategi och en ökning av antalet civila krishanterare och satsar på att inleda en konstruktiv dialog. Försvarsministern har redan nämnt lämpliga namn.

Elisabeth Nauclér har idag lämnat in tre budgetmotioner i anslutning till regeringens budget för år 2010. Motionerna berör anslag för översättning till svenska av kollektivavtal med allmänt bindande verkan, Finlands internationella bistånd och civil krishantering.

Nu finns det ungefär 150 kollektivavtal med bindande verkan, alla enbart på finska. Eftersom Åland med stöd av självstyrelselagen är enspråkigt svenskt, måste även de allmänt bindande kollektivavtalen finnas på svenska för att ha verkan i landskapet. Ledamot Nauclér påpekar att detta gäller inte bara ålänningar utan alla svenskspråkiga i landet som omfattas av dessa avtal. Hon föreslår att regeringen reserverar 200 000 euro för översättning till svenska av kollektivavtalen.
- Budgetmotionen undertecknades dessutom av nio andra riksdagsledamöter, däribland Annika Lapintie och Mikaela Nylander.

Anslaget för internationellt bistånd har i regeringens budget för 2010 fastställt till 60 miljoner lägre än vad man ursprungligen hade räknat med. Nauclér påpekar att den djupa lågkonjunkturen i världen slår hårdast mot de fattiga, och därför skall Finland satsa större belopp för att förverkliga en fruktbar och långsiktig biståndspolitik. I sin budgetmotion om det internationella biståndet föreslår Nauclér att regeringen ökar anslaget för internationella biståndet med 60 miljoner euro.
- Budgetmotionen undertecknades av elva andra riksdagsledamöter bland annat av Kimmo Kiljunen, Pertti Salolainen och Pekka Haavisto.

Finland har förbundit sig att förstärka sitt deltagande i civil krishantering. Krishanteringscentret som tar hand om utbildning och utvecklandet av Finlands civila krishantering, behöver en ökning av 600 000 euro för att kunna nå den nationella beredskapsnivå som de politiska målen kräver. Ledamot Nauclér framhäver att både regeringens strategi för civil krishantering (2008) och den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse för 2009 understryker att en ökning av resurserna för ökat deltagande och för att förstärka och utveckla den nationella beredskapen måste ske samtidigt.
- Budgetmotionen undertecknades av sex andra riksdagsledamöter bl.a. av Pekka Haavisto och Markku Rossi.

Närmare uppgifter ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984 eller assistent Laura Lyly 09 432 4047.

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesminister Stubb för svaret vilket ju var betryggande, men det jag egentligen ville veta var om Finland klarar av sin skyldighet att övervaka Ålands demilitariserade och neutraliserade ställning som man ju ska.
Det här är kanske snarare en fråga för försvarsministern. Det är den här övervakningsaspekten som jag vill ha belyst. Kan den här ökade fartygstrafiken i samband med till exempel sabotage- och terroristövervakning bli problem när det ändå är så nära som 35 kilometer från det åländska territorialvattnet? Kan det här då i sin tur ge säkerhetspolitiska impilikationer?

Den så kallade talerättspropositionen (RP 57/2009) som gäller en ändring av 59c § i självstyrelselagen var sent igår kväll för andra behandling i riksdagen. Nauclér redogjorde kort för innehållet och betydelsen av att denna fråga nu äntligen blir reglerad.

Hon tog även upp Ålands lagtings behandling av ärendet och konstaterade att grundlagsutskottet inte har några invändningar mot regeringens förslag och GrU har inte heller i detta sammanhang sagt att självstyrelselagen inte kan avvika från grundlagen, vilket framförts i lagutskottets betänkande.

Hon försäkrade att grundlagsutskottet tar sin roll som ”Ålandsutskott” på fullt allvar och sakkunskapen i utskottet är gedigen.

Avslutningsvis konstaterade Nauclér ”Nu är det upp till parterna att koncentrera sig på att se till att det här fungerar i praktiken. Allt tyder på att införandet av skyddsjakt på skarv på Åland kommer att bli det första
fallet där de utvidgade talerätten kommer att prövas i praktiken och jag önskar parterna lycka till.”

Kimmo Sasi sade att utskottet behandlat detta lagförslag grundligt och konstaterar att förslaget är ändamålsenligt och tillstyrker lagförslaget utan ändringar. Det är viktigt att på lagnivå klargöra att statsrådet skall göra sitt yttersta för att trygga landskapet Ålands medinflytande i ärenden som hör till Ålands behörighet. Han önskade också en dialog med lagtinget för att kunna reda ut de missförstånd beträffande grundlagsutskottets tolkning i ärendet för att reda ut det missförstånd som tycks ha uppstått.

Behandlingen är nu avslutad och lagförslaget godkändes enhälligt.

Nauclérs anförande finns i sin helhet nedan, hanteringen av ärendet och debatten i sin helhet hittar man på riksdagens hemsida www.riksdagen.fi

18) Regeringens proposition med förslag till lag om ändring av 59c § i
självstyrelselagen för Åland
Regeringens proposition RP 57/2009 rd
Grundlagsutskottets betänkande
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/akxhref.sh?%7bKEY%7d=PeVM+6/2009> GrUB
6/2009 rd

Diskussion

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Detta förslag till ändring av självstyrelselagen för Åland syftar till att på lagnivå garantera ett rättvist förfarande för landskapet Åland i de situationer där Finland i egenskap av medlemsstat i Europeiska unionen ställs till svars för åtgärder eller underlåtenhet från landskapets sida. Alltså fall där Åland har lagstiftningsbehörigheten och måste betala böterna, men hittills inte fått försvara sig. Propositionen är ett resultat av förhandlingar mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn.

Lagförslaget godkändes i första behandling av riksdagen i juni efter att ha behandlats av grundlagsutskottet som inte hade några invändningar. Ålands självstyrelselag är inte en grundlag, men en lag som antas och ändras i grundlagsenlig ordning. Dessutom ska den godkännas av Ålands lagting. Så har nu skett och det borde alltså inte vara något problem, men det finns skäl att för ovanlighetens skull här ägna några ord åt ärendets behandling i Ålands lagting.

Ärendet behandlades som sagt var i grundlagsutskottet som inte hade något att invända mot lagförslaget. I betänkandet konstateras att landskapet på det här sättet får så stort inflytande som konstitutionen och EU-rätten medger. EU känner bara självständiga stater som medlemmar, och statsrådet kan inte förpliktas att avstå från sin egen ståndpunkt, men kan naturligtvis, om en sådan situation uppstår, avstå från att föra fram sin talan och låta sig representeras av Åland. Detta är så att säga den sista utvägen om inte statsrådet och landskapsregeringen kommer överens.

Frågan regleras av EU-rätten som återspeglas i konstitutionen, med andra ord Finlands statsförfattning eller som det står i den finska versionen av grundlagsutskottets betänkande "valtiosääntö". Med Finlands statsrätt avses hela systemet som i första hand finns reglerat i grundlagen, men dit hör också Ålands självstyrelselag.

Ålands lagting säger i lagutskottets betänkande att begreppet "perustuslaki" har använts i grundlagsutskottets betänkande och att grundlagsutskottet därför skulle haft den uppfattningen att grundlagen sätter begränsningar för vilka befogenheter som genom själstyrelselagen kan överföras till landskapet. I betänkandet sägs vidare, och jag citerar: "Utskottet finner således att grundlagsutskottets påstående är felaktigt eftersom det inte finns hinder för att bestämmelser i självstyrelselagen avviker från grundlagen". Men något sådant påstående finns inte i grundlagsutskottets betänkande. Det rör sig alltså om ett enda stort missförstånd.

Ålands självstyrelse bygger på en internationell konfliktlösning och har sin grund i Nationernas förbunds beslut. Grundlagen innehåller ett flertal bestämmelser som ska åtföljas i en rättsstat, såsom iakttagande av respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna, näringsfrihet och rätten till arbete. Men även på de här punkterna kan i självstyreslelagen finnas avvikelser. Självstyreslelagen är nämligen en lag stiftad i grundlagsenlig ordning och därmed en speciallag i förhållande till grundlagen. Därför stadgas också i 120 § i grundlagen bara lakoniskt att "landskapet Åland har självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyreslelagen för Åland".

Herr talman! Grundlagsutskottets betänkande innehåller ingen hänvisning till grundlagen eller "perustuslaki", och grundlagsutskottet har inte sagt att självstyreslelagen inte kan avvika från grundlagen. Tvärtom, den avviker på många punkter. Detta framgår också klart av de sakkunnigutlåtanden som legat till grund för grundlagsutskottets betänkande.

Jag kan alltså försäkra att grundlagsutskottet tar sin uppgift som ålandsutskott på fullaste allvar och att sakkunskapen i utskottet är gedigen. Betänkandet innebär inget avståndstagande från lagförslaget. Nu är det upp till parterna att koncentrera sig på att se till att det här fungerar i praktiken. Allt tyder på att införandet av skyddsjakt på skarven på Åland kommer att bli det första fallet där den utvidgade talerätten kommer att prövas i praktiken, och jag önskar parterna lycka till.
 

Ärade herr talman! Säkerhetsarrangemangen behövs i Afghanistan för att bygga ett tryggt demokratiskt samhälle, men som minister Häkämies påpekade nyligen i sitt tal till försvarskursen och även här i dag så löser man inte internationella kriser genom militär krishantering. Man tillhandahåller säkerhet för den civila krishanteringen och utvecklingen vilket är nog så viktigt, men viktigast är ändå att det föds en dialog och att dialogen leder till en politisk lösning. Militära satsningar är kortsiktiga lösningar. Att bygga upp ett demokratiskt samhälle kräver en långsiktig närvaro. Finland har i det här avseendet mycket att erbjuda ett instabilt land som Afghanistan, så låt oss göra det.
Målet är att stödja de afghanska säkerhetsstyrkorna till dess att de själva kan ta hand om säkerheten i landet. För tillfället är den civila insatsen i Afghanistan minimal i jämförelse med den militära. Vad som nu är viktigt är att stödja och utveckla goda förvaltningsstrukturer i Afghanistan genom att reformera den statliga administrationen och den rättsliga förvaltningen. Vi har i Finland gott om experter på området. Ett av de största hoten mot en varaktig fred ligger i den utbredda korruptionen och vad därav följer.

Behovet av en skiftning från militär krishantering till civil krishantering kommer tydligt fram i bland annat ISAF:s kommendör McChrystals senaste rapport. Stödet från folket är obetydligt och bristerna i statens trovärdighet ger utrymme för talibanerna och rebellgrupperna. För att Finland ska kunna bidra positivt till demokratiutvecklingen och stödja förvaltningen av den afghanska staten, anser jag att vi ska satsa på en ny strategi och en ökning av antalet civila krishanterare och satsar på att inleda en konstruktiv dialog. Försvarsministern har redan nämnt lämpliga namn.