Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har lyckats engagera ålänningen Janne Holmén, tidigare maratonlöpare, nu fil.dr och historieforskare för en föreläsning för riksdagens Ålandsforum. Janne Holmén har valt det intressanta ämnet "Är jag svensk eller finne – eller ålänning? Uppbyggnaden av nationella identiteter i resterna av det gamla Sverige efter riksdelningen 1809".

Elisabeth Nauclér bjuder på Peders Klosterglögg från Holméns hemby på Kökar med åländskt tilltugg. Presentationen kommer att vara på svenska men frågor kan ställas också på finska.

Politiker, personal och journalister – alla i huset aktiva är välkomna!

Vänligen skicka anmälan om deltagandet till laura.lyly@riksdagen.fi eller per telefon 09 432 4047 senast på tisdag den 24.11.2009.

Riksdagen diskuterade på onsdag 18 november de arktiska områdena, ärendet väckte stort intresse. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog också i diskussionen.

Nauclér påpekade att de nordliga områdena kommer att få en ökad betydelse under de närmaste åren så väl i fråga om geopolitiken, ekonomin som miljön. Dessa ändringar kommer också att beröra Finland.

I sitt tal tog Elisabeth Nauclér upp behovet att förstärka det arktiska rådets roll samt efterlyste hon påbörjandet av en diskussion om en demilitariserad arktisk zon. 

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har lyckats engagera ålänningen Janne Holmén, tidigare maratonlöpare, nu fil.dr och historieforskare för en föreläsning för riksdagens Ålandsforum. Janne Holmén har valt det intressanta ämnet "Är jag svensk eller finne – eller ålänning? Uppbyggnaden av nationella identiteter i resterna av det gamla Sverige efter riksdelningen 1809".
 

Elisabeth Nauclér bjuder på Peders Klosterglögg från Holméns hemby på Kökar med åländskt tilltugg. Presentationen kommer att vara på svenska men frågor kan ställas också på finska.
 

Politiker, personal och journalister – alla i huset aktiva är välkomna!
 

Vänligen skicka anmälan om deltagandet till laura.lyly@riksdagen.fi eller per telefon 09 432 4047 senast på tisdag den 24.11.2009.
 

Riksdagen diskuterade på onsdag 18 november de arktiska områdena, ärendet väckte stort intresse. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog också i diskussionen.
Nauclér påpekade att de nordliga områdena kommer att få en ökad betydelse under de närmaste åren så väl i fråga om geopolitiken, ekonomin som miljön. Dessa ändringar kommer också att beröra Finland.

I sitt tal tog Elisabeth Nauclér upp behovet att förstärka det arktiska rådets roll samt efterlyste hon påbörjandet av en diskussion om en demilitariserad arktisk zon.
 

Regeringens proposition om ändringar till tonnageskattelagen kom till första behandling på tisdag kväll 10.11.2009. Förhoppningarna är höga på den förnyade lagen. Tonnageskattelagen förväntas förbättra den finska och åländska sjöfartens ställning inom den allt hårdare internationella konkurrensen i branschen.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog i diskussionen. "Det är med stor spänning som vi sett fram emot den nya lagen. Regeringens proposition om ändringar av tonnageskattelagen är en positiv utveckling. Propositionen visar att regeringen har en vilja att stärka den finska och åländska flottans konkurrenskraft internationellt."

Nauclér efterlyste vissa element som fortfarande behöver bearbetning bl.a. möjligheten till anskaffningsreserveringar och en ändring av beskattningen av vissa varor som säljs på passagerarfartyg. Grundlagsutskottets ordförande Kimmo Sasi påpekade i debatten att övergångsperioden på tre år leder till osäkerhet och är en allt för kort tid för rederier att ändra skattesystem.

Ytterligare information:

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984

Assistent Laura Lyly, 09 432 4047

Anförandet återges nedan i sin helhet:

Ärade herr talman! Sjötransporten är den förhärskande formen av logistik och handel i världen. Cirka 80 procent av Finlands utrikeshandel sker sjövägen. Den allt hårdare internationella konkurrensen inom branschen har lett till utflaggningar av finska fartyg och under de senaste åren har finska transporterares proportionella andel sjunkit till mindre än 20 procent. Också antalet anställda inom den finska sjöfarten har minskat med 1 400 personer sedan 2004. Medelåldern för fartyg inom EU är 12 år och för hela världshandelsflottan cirka 13 år, men de finska handelsfartygen är i genomsnitt knappt 20 år gamla.

EU kommissionen har fastställt riktlinjer för stödsystem inom sjöfarten och kommissionens mål är att stärka den europeiska sjöfartssektorns konkurrenskraft. Av erfarenheter i Europa kan man konstatera att i de stater där skattelättnader vidtagits har en betydande del av tonnagevolymen återregistrerats under nationell flagg. Stödåtgärderna har också haft en positiv inverkan på sysselsättningen inom sjöfartsbranschen och för förnyelsen av flottan. Tonnageskattearrangemang har införts i viktiga konkurrentländer som Danmark, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.

Den finska lag om tonnageskatt som antogs 2002 betraktades inte som konkurrenskraftig och bara ett enda rederi, som för övrigt inte ens finns kvar, använde sig av systemet. Det är därför med stor spänning som vi sett fram emot den nya lagen. Regeringens proposition om ändringar till tonnageskattelagen är en positiv utveckling. Propositionen visar att regeringen har en vilja att stärka den finska och åländska flottans konkurrenskraft internationellt. Trots dessa positiva steg till förbättringar i lagen om tonnageskatt krävs det vidare arbete för att finska rederier ska ansluta sig till det föreslagna beskattningssystemet.

Ärade herr talman! Det finns problemområden i det nya förslaget. För det första är det så kallade "tidsfönstret" på tre år under vilket ett bolag kan ansöka om godkännande som tonnageskatteskyldig en allt för kort tid. Den skattepolitiska osäkerheten som råder för närvarande gör det osäkert för rederierna att träda in i tonnageskattesystemet, speciellt då rederierna måste binda sig för de följande tio åren. Om man inte alls vet hur skattelagstiftningen kommer att ändras är det allt för osäkert att byta till ett nytt system. Tiden bör därför förlängas till till exempel fem år.

För det andra måste det tas i beaktande att rederier som med säkerhet blir utanför tonnageskatteregimen också har en möjlighet att bilda reserveringar för fartygsanskaffningar och miljöinvesteringar. Hit hör passagerarfartygen och de små rederibolag vilkas skattebörda inte underlättas genom de föreslagna ändringarna av tonnageskattelagen. Det har sagts att inget behöver sägas i propositionen eftersom det redan finns i regeringsprogrammet, och det stämmer. Där sägs att utöver en reform av tonnageskattelagen ska det göras en utredning om möjligheten till att införa reserveringar. Denna utredning bör inledas omedelbart och jag utgår ifrån att utskottet fäster regeringens uppmärksamhet vid löftet.

Vidare verkar det som den nya propositionen har förberetts enligt de stora rederiernas intressen och de små rederibolagen gynnas inte av ändringen i beskattningen. Propositionen skapar en orättvis ställning mellan de små och de stora rederibolagen. Detta är speciellt problematiskt med tanke på att majoriteten av finska rederibolag är småredare. Den finska sjöfartens konkurrenskraft behöver en trovärdig förstärkning, och vi har i det här landet all anledning att stödja entreprenörskap. Vi behöver varje sjöarbetsplats, men också varvsindustrin behöver arbete.

Herr talman! De av regeringen föreslagna förstärkningarna av sjöfarten motsvarar inte målsättningarna i regeringsprogrammet, och jag citerar: "Den finländska sjöfartens konkurrenskraft förbättras så att den ligger på samma nivå som i de viktigaste konkurrentländerna med hjälp av de stödformer som tillåts av EU och genom en revidering av beskattningen av rederier. Tonnageskattelagstiftningen revideras så att den ska bli konkurrenskraftig. Ibruktagandet av generella avsättningar utreds. Målet för havspolitiken är att trygga en positiv utvecklig av den finska handelsflottan, sysselsättningen av finländska sjöfarare samt försörjningsberedskapen." EU tillåter långt mer än vad vi ser prov på nu.

Sammanfattningsvis borde Finland satsa på att stödja sjöfartsbranschen så att vi kan förstärka konkurrenskraften av den finska flottan. Detta betyder ett fördelaktigt system för alla, både små och stora rederier, inklusive passagerarfartyg.

Herr talman! Jag utgår ifrån att utskottet vid behandlingen av den här propositionen också behandlar lagmotion nr 112/2008 om ändring av 5 § lagen om beskattning i vissa fall av varor, som säljes ombord på passagerarfartyg i utrikestrafik. En lagändring som riksdagen bett regeringen komma med i brådskande ordning, men inget har hänt och genom att nu godkänna lagmotionen löses problemet enkelt.

Behandlingen av regeringens proposition om förslag till lagstiftning om revidering av regionförvaltningen väckte debatt i riksdagens plenum 3.11.2009. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér talade i går i plenum för fortsatt skydd av det svenska språket och garanterandet av svensk service i Finland så som det bestämts i grundlagen. Flera riksdagsledamöter deltog i debatten och krävde svar från förvaltnings- och kommunminister Mari Kivniemi om hur hon tänker svara på Justitiekanslerns utlåtande i ärendet. Justitiekanslern har påpekat att grundrättigheter väger tyngre än andra aspekter i reformen och att reformens utgångspunkt inte står i samma linje med grundlagsutskottets linjedragning.

Ledamot Nauclér framhävde att grundlagens bestämmelser respekteras och att de språkliga rättigheterna respekteras är grunden för en rättsstat. Den behandling ärendet fått hittills av grundlagsutskottet och justitiekanslern är tillfredsställande, men visar samtidigt att de små språkgruppernas rättigheter alltid måste bevakas av riksdagen om Finland ska fortsätta vara ett gott internationellt exempel som kan framhållas vid konfliktlösningar världen runt.
 

Anförandet i sin helhet:

Ärade Herr talman! Finland är ett tvåspråkigt land med två nationalspråk och två språkgrupper som ska behandlas lika enligt grundlagens bestämmelser. Det innebär ett stort ansvar för dem som styr landet. Grundlagens bestämmelser borde iakttas från början i beredningen utan att grundlagsutskottet behöver ingripa, men så är inte alltid fallet. Den finlandssvenska befolkningen är ingen minoritet och har därför inget internationellt minoritetsskydd.

Det har däremot Åland. Åland var föremål för en internationell konfliktlösning 1921. Nationernas förbund beslöt att Åland skulle tillhöra Finland med en vidsträckt självstyrelse och för alltid, jag upprepar, för alltid bevaras svenskt, och att alla kontakter mellan Åland och statsmyndigheterna skulle ske på svenska. Detta internationella åtagande går inte att leva upp till om inte det svenska språket respekteras och ständigt hålls levande i Finland. Det var därför mycket glädjande att statsminister Vanhanen tidigare i år påminde myndigheterna på olika nivåer om att självstyrelselagen ska respekteras, alla kontakter till åländska myndigheter ska vara på svenska.

Finland har två lagstiftande församlingar, riksdagen här i Helsingfors och lagtinget i Mariehamn. I går öppnades den ena under högtidliga former och i sitt öppningsanförande konstaterade talmannen, och jag citerar: "Det svenska språket är grunden för Ålands självstyrelse. Paragraf 36 i självstyrelselagen slår fast att Åland är enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska. Enligt paragraf 38 i självstyrelselagen ska skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapets myndigheter och statens myndigheter vara på svenska. Den språkliga utvecklingen i landet gör att det för varje år verkar bli svårare för statsmakten att leva upp till de åtaganden och löften som finns i självstyrelselagen vilket är synnerligen allvarligt för Åland. Lägger man därtill det faktum att de flesta åländska ungdomarna utbildar sig i Sverige så är det lätt att förstå att vi här har ett växande problem framför oss. Ett problem som behöver få en lösning innan det förorsakar alltför mycket friktion och frustration i kontakterna mellan Åland och Finland".

Den behandling det här ärendet fått i grundlagsutskottet, som i sin tur är grunden för det beslut justitiekanslern fattade i fredags är en seger för rättsstaten. Åland berörs i mycket liten utsträckning av den här reformen, till och med landshövdingen blir kvar på Åland. Men indirekt och symboliskt är den oerhört viktig.

Herr talman! Att grundlagens bestämmelser respekteras och att de språkliga rättigheterna respekteras är grunden för en rättsstat. Den behandling ärendet fått hittills av grundlagsutskottet och justitiekanslern är tillfredsställande, men visar samtidigt att de små språkgruppernas rättigheter alltid måste bevakas av riksdagen om Finland ska fortsätta vara ett gott internationellt exempel som kan framhållas vid konfliktlösningar världen runt.

Igår diskuterade riksdagen i plenum regeringens framtidsredogörelse om klimat- och energipolitiken fram till 2050. Statsminister Vanhanen presenterade redogörelsen som visar vägen till ett utsläppssnålt Finland. Därefter följde gruppanförandena, som gav både ris och ros åt de föreslagna åtgärderna. Riksdagsledamot Christina Gestrin höll svenska riksdagsgruppens gruppanförande och påpekade bland annat vikten av samarbete med de andra nordiska länderna och även globalt för att nå de ambitiösa målen, klimattoppmötet i Köpenhamn i december är en mycket viktig milstolpe. Intresset för miljöarbete är stort i landet, nu gäller det att staten verkligen går in och informera om möjligheterna och stöder goda miljöprojekt.

Ålands ledamot Elisabeth Nauclér valde att ta upp vindkraftsatsningarna på Åland och den intressanta utveckling som pågår där.

Hennes anförande finns i sin helhet nedan och hela debatten hittar man på riksdagens hemsida www.riksdagen.fi

Ärade herr talman! Statsrådets framtidsredogörelse om klimat- och energipolitiken stödjer de mål som Europeiska unionen har fastställt. För att nå dessa mål krävs att utsläppen minskar radikalt också i Finland. Ökningen av förnybar energi och nedskärningen av utsläpp är juridiskt bindande förpliktelser för EU:s medlemsstater.

I statsrådets framtidsredogörelse om klimat- och energipolitiken drar statsrådet upp riktlinjerna för målen och åtgärderna som visar vägen mot ett välmående och utsläppssnålt Finland. Enligt statsrådets vision ska Finlands utsläpp minskas med minst 80 procent från 1990 års nivå fram till 2050 inom ramen för det internationella samarbetet. Denna nedskärning är inte möjlig med de nuvarande energiformerna. Ett av målen är att fortsätta ökningen av den förnybara energins andel så att den år 2050 är minst 60 procent av den slutliga energiförbrukningen. Kraven som klimatförändringen ställer på oss är omfattande och vi bör se till att vi gör allt vi kan för att nå dessa mål.

Jag vill för min den fästa uppmärksamheten vid den förnybara energikälla som utvecklats föredömligt på Åland, nämligen vindkraften. Erfarenheterna är positiva och för tillfället finns 20 procent av Finlands vindkraft på Åland. Enligt statsrådets redogörelse ligger den stora potentialen på medellång eller lång sikt i vindkraften. För närvarande planeras och utreds flera vindkraftsprojekt motsvarande mer än 5 000 megawatt i vårt land. Den tekniska potentialen är flerfaldigt större och de största utmaningarna på lång sikt gäller hur vindkapaciteten ska kopplas till elnätet.

En ökning av den förnybara energin förutsätter att energiformen blir ekonomiskt mer attraktiv än de utsläppsgenererande energiformerna. Detta kan uppnås genom olika styrmedel såväl för att göra den förnybara energin mer lönsam, till exempel genom inmatningstariffer på det sätt som arbets- och näringsministeriets arbetsgrupp nu föreslagit för vindkraft. Man utgår från att den som smutsar ned ska betala, i detta fall alla elförbrukare. Den infallsvinkeln ger betydligt starkare incitament till enskilda människor att hitta på nya lösningar och göra något åt saken.

Ålands 22 vindkraftverk har hittills byggts på de allra bästa platserna med låga etableringskostnader och goda vindförhållanden och det med gott ekonomiskt resultat. Ett avsevärt tekniskt och ekonomiskt kunnande har förvärvats under mer än ett decennium. Kunskapen om förnybar energi inom de nordiska länderna bör vi ta vara på i kampen mot klimatförändringen. Det finns potential att bygga ut vindkraften så att till exempel ett område som Åland kan blir självförsörjande av el. Till och med så att vi kan köra våra bilar med el eller använda vätgas i stället för bensin och värma våra hus med el från vindkraft i stället för olja. Vindkraftverken borde inte ses som en miljöbelastningsfråga utan som en miljötillgång.

Herr talman! Klimatförändringen är en utmaning utan liknelser. Med åren har vi vant oss med en livsstil som inte är varaktig, och nu måste vi ta ansvaret för de effekter som den moderna livsstilen orsakat. Låt oss fokusera på förnybara energimodeller så att följande generationer också får njuta av den rika natur som vi vuxit upp med.