På torsdagens frågetimme ställde Ålands riksdagsledamot Nauclér den för Åland viktiga frågan, om regeringen har den politiska vilja som krävs för att bygga en kabel till riket genom vilket den Åländska energin skulle komma in i det finska nätet?

Nauclér förklarade också att Ålandsdelegationen nu har uttalat sig om att det inte finns några juridiska hinder för att stödja vindkraften på Åland på samma sätt som i riket. Diskussionen kring inmatningstarifferna och om Åland blir utanför eller inte, har under de senaste veckorna varit het.

Finansminister Katainen meddelade (på svenska) att den politiska viljan finns i regeringen. Därefter berättade ministern att nu då juridiska problemen gällande inmatningstarifferna inte längre finns skall regeringen fortsätta att hitta möjligheter att få vindkraft från Åland till riket.

Finansministerns svar var positiva, nu är läget bra för att fortsätta förhandlingarna, kommenterade Nauclér.

Ytterligare information:

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984

Assistent Laura Lyly, 09 432 4047

Nedan anges Elisabeth Nauclérs och finansminister Jyrki Katainens anföranden i sin helhet:

Elisabeth Nauclér: Ärade herr talman! De geografiska förutsättningarna för vindkraft är mycket gynsamma på Åland och en stor tillgång för Finland. Eftersom EU inte känner några självstyrande områden som medlemmar har vi en gemensam kvot. Finland och Åland har förbundit sig att följa EU:s klimatpolitik och för att uppnå dessa mål måste vi styra energipolitiken så att kravet på 38 procent förnybar energi kan nås.

Genom en kabel till riket skulle energin komma in i det finska nätet och vara till nationell nytta. Ålandsdelegationen, det organ som Nationernas förbund skapade 1921 i Genève för att avgöra juridiska oklarheter mellan riket och Åland, har nu sagt att det finns inga juridiska hinder för att stödja vindkraften på samma sätt som i riket. Min fråga till finansministern är därför: Finns det en politisk vilja att lösa den här frågan, så att Finland kan få den vindkraft som Åland kan bidra med?

Finansminister Jyrki Katainen: Ärade talman! Det låter väldigt bra att Åland skulle ha möjlighet att producera vindkraft för fastlandets behov. Ni frågade om vi har den politiska viljan, det har vi. Där är bara, åtminstone har där varit, bara några juridiska problem. Om där inte är sådana problem är jag ganska säker att vi ska fortsätta att hitta möjligheter att få vindkraft från Åland.

Elisabeth Nauclér: Det är mycket glädjande, herr talman, att höra att det finns en politisk vilja. I andra fall där Finland och Åland har en sådan här gemensam europeisk kvot har man konstaterat att man måste samråda och komma överens. Det första fallet som var aktuellt var laxkvoten och det gick ända upp till högsta domstolen som sa att Finlands regering inte ensam kan bestämma utan man måste samråda med landskapsregeringen. Jag undrar hur finansministern tänker sig att det här samrådet i praktiken ska gå till.

Finansminister Jyrki Katainen: Ärade talman! Jag vet inte om fiskepolitiken, men som riksdagsledamot Nauclér vet har vi förbättrat våra samtal mellan Åland och fastlandet, till exempel i beskattningspolitiken och sådana saker så jag tror att det är ganska bra.

Länk till protokollet: http://fakta.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/skt_57_2010_94_p.shtml  

På onsdagen 26 maj diskuterade riksdagen om ändring av Finlands grundlag. Meningen med grundlagsändringen är att öka parlamentarismen, främst genom att skära ner presidentens makt. Förslaget till ändringen har beretts av den så kallade "Taxellkommittén" var bland annat lagtingsledamot och riksdagsråd Gunnar Jansson och Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér var medlemmar. Kommittén lade fram ett kompromissförslag i vintras som de tre stora partierna kunde enas om. President Tarja Halonen har motsatt sig förslaget och har bifogat ett uttalande till protokollet.
Nauclér tog upp presidentens roll som garant för Ålands självstyrelse, och att presidenten har i egenskap av överbefälhavare också varit en garant för att kunskapen om Ålands demilitariserade status funnits hos den ytterst ansvariga.

"Landskapsregeringen har i yttrandet över Taxellkommittén påpekat att lagförslaget riskerar konkurrera med landskapets behörighet i och med att förordningsmakten vid undantagsförhållanden flyttas till statsrådet och att saken bör klargöras i propositionen. Men av detta finns inte ett spår i det förslag som vi nu har till behandling" anförde Nauclér. Varpå hon fortsatte med att ta upp propositionens förslag om en ny procedur "Den konstruktion som nu kommer till stånd genom denna lagändring innebär att då inte enighet uppnås mellan regeringen och presidenten ska riksdagens ståndpunkt inhämtas och så långt är kanske allt väl, men frågan är hur det ska gå till, och det har flera diskuterat här i salen. Ett ärende får inte i tysthet komma till, t.ex. utrikesutskottet för avgörande. Finlands roll i utrikespolitiken eller den yttre suveräniteten kvarstår oförändrad enligt 93 § och vi måste ha insyn i den processen."

Som följande behandlas propositionen i riksdagens utskott. Om förslaget godkänns ska det lämnas vilande över nyval och därefter godkännas med 2/3 majoritet av nästa riksdag.

Länk till propositionstexten RP 60/2010rd: http://217.71.152.52/TRIPviewer/show.asp?tunniste=RP+60/2010&base=errp&palvelin=fakta.eduskunta.fi&f=WORD&kieli=ru
 

Ytterligare information:

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984

Assistent Laura Lyly, 09 432 4047

Nedan återges ledamot Nauclérs anförande i sin helhet:

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Ålands självstyrelse har sin grund i Nationernas förbunds beslut fattat i Genève 1921 och inte som många andra autonoma områden i landets konstitution. Ålandslösningen är en internationell konfliktlösning och därför sägs det bara i Finlands grundlag att Åland har självstyrelse enligt vad som bestäms i självstyrelselagen för Åland.

Det finns de som anser att det i grundlagen klart borde sägas ut att den offentliga makten inte bara utövas av statsorganen utan också av landskapsorganen, att statsmakten tillkommer folket som företräds av riksdagen och Ålands lagting enligt fördelningen i självstyrelselagen. Själv anser jag att dagens lydelse är mer tillfredsställande.

Självstyrelselagen är en lag stiftad i grundlagsenlig ordning och därför en speciallag som kan avvika från grundlagen, vilket den också gör. Jag anser således att det faktum att det i 2 § utsägs att Finland är medlem i EU inte binder Åland eftersom den frågan regleras i självstyrelselagen. Trots det är grundlagens utformning ytterst viktig för Ålands självstyrelse eftersom presidentens ställning i systemet finns reglerad i grundlagen.

Republikens president fick en roll i förhållandet mellan Finland och Åland redan 1921 i Genève. Lagtinget har påtagit sig rollen som uttolkare av självstyrelselagen och vad som hör till Ålands behörighet. Det finns därför ett rigoröst system för att kontrollera lagtinget. Lagtingets lagar skickas till Ålandsdelegationen, om de inte enigt omfattas förs tolkningen till högsta domstolen, efter det slutligen till presidenten som har vetorätt i några få fall.

För riksdagens lagstiftning finns däremot ingen kontrollmekanism annan än presidenten, som i praktiken har visat sig fungera just som den garant Nationernas förbund tänkte sig. Det kan därför inte nog understrykas hur viktigt det är att presidentens nuvarande funktioner i detta avseende förblir oförändrare. Trots grundlagens betydelse för Åland och trots att det står i självstyrelselagens 28 § 2 momentet och trots att Ålands myndigheter ska höras och trots att landskapsregeringen tydligt utsagts det så har inte landskapsregeringen hörts över den här propositionen.

Att Finlands president har haft denna roll som garant för Ålands självstyrelse har gjort att presidenten särskilt har satt sig in i självstyrelsens alla komplicerade detaljer. Det är av stor betydelse för Ålands självstyrelse vilket uppskattas mycket i landskapet. Åland är demilitariserat och neutraliserat och presidenten har i egenskap av överbefälhavare också varit en garant för att kunskapen om denna status funnits hos den ytterst ansvariga.

Området är demilitariserat. Det finns få sådana områden i världen som är både demilitariserade och neutraliserade och bara ett som är autonomt och det är Åland. Åland är demilitariserat i fredstid och därför så kan det inte försvaras enligt vanlig territoriallagsprincip och därför är det i krig neutraliserat. Finland är inte skyldigt att försvara territoriet men väl Ålands neutraliserade status. Åland är inte neutralt om Finland är krigförande men fortfarande neutraliserat. Och vem ska då hålla reda på det här i en krissituation och stå som garant för denna unika skapelse om inte en stark president som också är överbefälhavare. Vi bör slå vakt om denna konstruktion.

Själv ställer jag mig mycket skeptisk till ändringen av beredskapslagen just därför att presidentens roll försvagas i dessa sammanhang. Det gör jag fortfarande. Var finns kontrollen för att kunskapen och omdömet finns i en svår situation? Finlands presidenter har varit självstyrelsens försvarare mot många potentiella hot som oftast berott på okunskap.

Landskapsregeringen har i yttrandet över Taxellkommittén påpekat att lagförslaget riskerar konkurrera med landskapets behörighet i och med att förordningsmakten vid undantagsförhållanden flyttas till statsrådet och att saken bör klargöras i propositionen. Men av detta finns inte ett spår i det förslag som vi nu har till behandling.

Den konstruktion som nu kommer till stånd genom denna lagändring innebär att då inte enighet uppnås mellan regeringen och presidenten ska riksdagens ståndpunkt inhämtas och så långt är kanske allt väl, men frågan är hur det ska gå till, och det har flera diskuterat här i salen. Ett ärende får inte i tysthet komma till, t.ex. utrikesutskottet för avgörande. Finlands roll i utrikespolitiken eller den yttre suveräniteten kvarstår oförändrad enligt 93 § och vi måste ha insyn i den processen.

Den form för samråd som presidenten redan nu har i praktiken bör regleras. Det förekommer olika kombinationer, presidenten, statsministern, utrikesministern, försvarsministern och andra ministrar beroende på ärendet. Vem kallar, vem bestämmer agendan, protokollför och så vidare? En reglering av denna funktion skulle åtminstone möjliggöra fastare former för samrådet och en möjlighet att reglera samarbetet med de åländska myndigheterna. Det finns alltså gott om arbete för grundlagsutskottet i den här frågan.

På tisdag den 25 maj ordnades det i riksdagens plenisal en parlamentarisk överläggning av EU-ärenden. Temat för diskussionen var EU 2020-startegin. Tillfället var speciellt för att utöver de vanliga deltagarna i plenum d.v.s. riksdagsledamöterna och regeringen, deltog också alla Finlands medlemmar i Europaparlamentet och EU kommissionär Andor i överläggningen. Detta var den första parlamentariska överläggningen om EU-ärenden i Finlands historia. Temat var omfattande och anföranden innehöll allt från romernas situation, Grekland, finanskrisen och ekonomi till utbildnings- och klimatfrågor. Debatten var livligare än man hade förväntat sig och därmed följdes diskussionerna med ett stort intresse. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér tog upp frågor om minoriteternas ställning i Europa och Ålands vindkraftspotential. 

Ytterligare information:

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984

Assistent Laura Lyly, 09 432 4047 

Nedan anges Elisabeth Nauclérs anförande i sin helhet:

Ärade herr talman, 

En smart och hållbar ekonomi med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning är vackra ord. Vår sammanhållning och solidaritet har nyligen satts på prov, hur långt är vi beredda att gå? I kärva tider blir det svårare för småskaliga och dyra lösningar att överleva. Vi har språkminoriteter som diskrimineras runt om i Europa. Jag vill gratulera riksdagen till att idag undantagsvis ha simultantolkning. Minoriteter tenderar att förföljas under förespeglingen att de handlar om jakt på terrorister. Detta förekommer i Europa och det finns all skäl att ta FN:s rapport om terroistlagstiftning på allvar. Vi måste tillämpa mänskliga rättigheter även i kärva tider. 

Herr talman, EU känner enbart självständiga stater som medlemmar. Tyvärr ser inte Europa riktigt så ut. Det finns krav och mål uppställda för de självständiga staterna. Detta passar inte in på Finland där det finns två jurisdiktionen och två lagstiftande församlingar. Högsta domstolen har sagt i fallet med laxkvoten att Finland inte kan bestämma över den delen var Åland har självstyrelse. Det måste jämkas och kommas överens om en fördelning av åtaganden som finns i EU:s 2020 strategi. Finland har energimål som skall uppnås, Åland har vindkraft som man skulle kunna bidra med. För mig är det självklart att vi skall hitta en gemensam lösning, men det tycks inte vara lika enkelt för alla. 

Ålands lagting planerar att på samma sätt som riksdagen inbjuda Finlands medlemmar i Europaparlamentet till en motsvarande session i Mariehamn. Min fråga är – Finns det rum för dyra minoritetslösningar i ett framtida Europa?

Det franska parlamentets Finlands-vännföreningar från båda kamrarna är på besök i Finland 24-26.5. Gästerna bekantar sig förutom med Finlands riksdag och den franska vänföreningen där, även med det finländska skolsystemet, skogsindustrin och energipolitiken. 

Riksdagledamot Elisabeth Nauclér är ordförande för den franska vänföreningen vid Finlands riksdag och står, tillsammans med rådet för internationella ärenden Gunilla Carlander vid riksdagens internationella enhet, som värd för besöket. Under måndagen bekantade sig gruppen med verksamheten vid Normallycéet i Helsingfors och åt skollunch med eleverna. Därefter besökte de Ålandskontoret och fick en rejäl dos Ålandsinformation och bjöds även på kaffe med Ålandspannkaka, sviskonkräm och snömos. Gästerna var mycket intresserade av Åland och ställde många frågor och beklagade att tiden inte räckte till för ett besök på Åland. 

Idag fortsätter besöket med träffar med talman Sauli Niinistö, stora utskottets ordförande Erkki Tuomioja, grundlagsutskottets viceordförande Jacob Söderman och näringsminister Mauri Pekkarinen. De följer även med den parlamentariska överläggning om EU-ärenden som hålls i riksdagen idag, tisdagen den 25 maj. Riksdagsledamöter, ministrar och finländska Europaparlamentariker samlas i plenisalen för att diskutera aktuella EU-ärenden. Även EU-kommissionären med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och inkludering László Andor deltar. 

Under onsdagen träffar gruppen företrädare för Industrins kraft, Pohjolan voima, Finnforest och det franskägda företaget Gemalton, som tillverkar biometriska pass.

I det franska parlamentariska tvåkammarsystemet har vänföreningarna en befäst ställning inom samarbetet med andra parlament. Det är ovanligt att andra kammarens eller nationalförsamlingens och övre kammarens eller senatens vänföreningar har fått tillstånd att göra en gemensam resa till Finland. Det ses som ett potisitvt tecken på ett ökat intresset för Finland i Frankrike. 

Jag skulle naturligtvis gärna ha sett att gruppen hade besökt min valkrets, Åland, men då man inte hann det, så är jag glad över det informativa och trivsamma besöket på Ålandskontoret. Det är också bra att jag som vänföreningsordförande har tillfälle att följa med gruppen under besöket och informera om vårt arbete i Finlands riksdag och samtidigt också informera om Åland och åländska frågor säger ledamot Nauclér.

 Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér lämnade den 26 mars in ett skriftligt spörsmål om god revisionssed som nu besvarats av arbetsminister Anni Sinnemäki. I sitt spörsmål lyfte Nauclér fram de problem som svenskspråkiga revisorer i Finland kämpar med, det vill säga bristen på anvisningar om god revisionssed på svenska. Minister Sinnemäki vädjade i sitt svar om förståelse för att ministeriet inte kan lova att satsa stora resurser på översättningen i nuläget, då de väntar på att de internationella revisionsstandarderna införs även i Finland.

För tillfället finns de centrala normgivande rekommendationerna tillgängliga enbart på finska. Ledamot Nauclérs fråga gäller hur rättssäkerheten för revisorer kan garanteras vid eventuella disciplinärenden, klagomål eller vid ansvarsprövning vid domstol. Det rådande läget ställer svenskspråkiga revisorer i en svagare ställning än de som har finska som modersmål med tanke på rättssäkerheten.

Justitieombudsmannen har i sitt beslut om god revisionssed av den 11.6.2008 framfört att det ministerium som ansvarar för revisionslagstiftningen (arbets- och näringsministeriet) "ska skapa sådana förutsättningar att rättssäkerheten kan tillgodoses också för revisorernas vidkommande." Därtill har JO meddelat ministeriet för kännedom att det i nuläget råder ett rättssäkerhetsproblem som eventuellt kommer att kvarstå också efter att de internationella revisionsstandarderna har godkänts.

- Liksom i fallet med översättningen av kollektivavtalen gör ministern också detta till en kostnadsfråga. Förutsättningarna för att man som revisor ska kunna följa god revisionssed är att man kan tillgodogöra sig revisionsanvisningarna. Rättssäkerheten kan aldrig och får inte vara en kostnadsfråga, anser Elisabeth Nauclér.

Nedan anges Elisabeth Nauclérs spörsmål och sedan Minister Sinnemäkis svar:

God revisionssed

Till riksdagens talman

 Enligt revisionslagen 22 § (459/2007 http://fakta.eduskunta.fi/triphome/bin/vepssk.scr?%7bKIELI%7d=fs&%7bSAADK%7d=459/2007 ) skall en revisor iaktta god revisionssed vid utförandet av uppgifter som avses i lagen. En revisor skall följa de särskilda anvisningar som bolagsmännen samt bolagsstämman eller motsvarande organ ger, om anvisningarna inte står i strid med lag, bolagsordningen, stadgarna, bolagsavtalet, internationella revisionsstandarder, god revisionssed eller de yrkesetiska principerna.

Revisorer i Finland skall därtill följa de revisionsstandarder som godkänts för att tillämpas inom gemenskapen och som avses i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (internationella revisionsstandarder).

För tillfället finns de centrala normgivande rekommendationerna enbart tillgängliga på finska. Frågan gäller hur rättssäkerheten för revisorer kan garanteras vid eventuella disciplinärenden, klagomål eller vid ansvarsprövning vid domstol. Det rådande läget ställer svenskspråkiga revisorer i en svagare ställning än de som har finska som sitt modersmål med tanke på rättssäkerheten.

Justitieombudsmannen har i sitt beslut om god revisionssed av den 11.6.2008 framfört, att det ministerium som ansvarar för revisionslagstiftningen, arbets- och näringsministeriet, skall skapa förutsättningar för att garantera rättssäkerheten även för revisorer. Rättsäkerheten för revisorerna har inte förbättras sedan justitieombudsmannens första beslut i frågan (2008). Justitieombudsmannen har i mars 2010 skickat ett tredje påpekande till arbets- och näringsministeriet i samma ärende. Ministeriets passivitet i frågan kan inte anses vara förenlig med grundlagens 17 § som fastställer att det allmänna skall tillgodose landets finsk- och svenskspråkiga befolknings samhälleliga behov på lika grunder och inte heller med grundlagens 22 §, som fastställer att det allmänna skall se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses.

Med hänvisning till det som anförs ovan får vi i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Varför reagerar ministeriet inte på justitieombudsmannens upprepade rekommendationer och är det förenligt med rättsstatsprinciperna att i lagen ha en bestämmelse om god revisionssed, då de svenskspråkiga i landet inte har tillgång till dessa rekommendationer på sitt modersmål?

Helsingfors den 26 mars 2010

Elisabeth Nauclér /sv

Kimmo Sasi /saml

Jacob Söderman /sd

 Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 243/2010 rd undertecknat av riksdagsledamot Elisabeth Nauclér /sv m.fl.:

Varför reagerar ministeriet inte på justitieombudsmannens upprepade

rekommendationer och är det förenligt med rättsstatsprinciperna att i lagen ha en bestämmelse om god revisionssed, då de svenskspråkiga i landet inte har tillgång till dessa rekommendationer på sitt modersmål?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

I 13 § i revisionslagen (459/2007) finns en bestämmelse om internationella revisionsstandarder. Enligt detta lagrum ska utöver det som föreskrivs i revisionslagen och i författningar som meddelats med stöd av den, i ett uppdrag som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten följas de revisionsstandarder som har godkänts för att tillämpas inom gemenskapen och som avses i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/43/EG) om revision (internationella revisionsstandarder). För närvarande existerar det inom EU inga sådana internationella revisionsstandarder som avses i direktivet, eftersom standarderna inom branschen inte har godkänts i EU. Detta betyder att de åberopade internationella revisionsstandarderna varken i Finland eller i EU är bindande lagstiftning.

Ministeriet har i sitt svar av den 17 december 2009 på riksdagens biträdande justitieombudsmans begäran om utredning (Dnr 2825/2/08) bl.a. konstaterat att Europeiska unionens kommission har tillsatt en särskild expertgrupp (Expert Group for ISA translations) för att bereda de olika språkversionerna av de internationella revisionsstandarderna (de s.k. ISA-standarderna). Den förutsatta tidtabellen för godkännandet av revisionsstandarderna i EU har försenats och inte heller översättningarna har ännu blivit klara. Eftersom de internationella revisionsstandarderna tillsvidare inte har godkänts i EU, har inte heller kommissionen varit skyldig att ställa standarderna till medlemsstaternas förfogande på deras officiella språk. Därför står branschstandarderna ännu inte till förfogande i kommissionens översättning.

Arbets- och näringsministeriet har med fog varit av den uppfattningen att de internationella revisionsstandarderna redan skulle ha blivit godkända i Europeiska unionen. I så fall skulle också alla språkversioner ha stått till buds. Efter att justitieombudsmannen har fäst uppmärksamhet vid saken har arbets- och näringsministeriet dessutom försökt klarlägga möjligheterna att få standarderna på svenska från Sverige, så att översättningarna till svenska trots dröjsmålet i EU så fort som möjligt ska bli tillgängliga för användarna i Finland. Ministeriet har ansett det ändamålsenligare att utnyttja dessa svenska översättningar än att starta en överlappande översättningsprocess, som ministeriet har uppskattat att skulle ta en klart längre tid i anspråk än godkännandet av standarderna i EU eller färdigställandet av de svenska översättningarna. Tyvärr är översättningsarbetet inte heller i Sverige slutfört och de internationella revisionsstandarderna finns inte tillgängliga på svenska ens i Sverige.

I 22 § i revisionslagen föreskrivs om skyldighet att iaktta god revisionssed. De internationella standarderna inom revisionsbranschen har betydelse i utformningen av den goda revisionssed som avses i 22 § i revisionslagen. De rekommendationer som KHT-yhdistys – Föreningen CGR ry publicerar och som berör revisionsbranschen baserar sig på dessa internationella revisionsstandarder som utfärdas av det internationella revisorsförbundet IFAC (International Federation of Accountants). Dessa har under de senaste åren närmat sig varandra och är numera nästan identiska. God revisionssed är dock fortfarande en sedvanerätt i ständig förändring Dess innehåll påverkas förutom av ovan nämnda rekommendationer bland annat av rättspraxis, avgörandepraxis hos revisorernas tillsynsorgan samt av rättslitteraturen. Eftersom en god revisionssed kommer från olika källor och de rekommendationer som Föreningen CGR – en rent privaträttslig sammanslutning – publicerar, till sin karaktär uttryckligen är rekommendationer och inte direkt förpliktande normer, anser sig ministeriet inte vara skyldigt att översätta dem.

Ministeriet kan inte lova att ansvara för översättningen av privaträttsliga föreningars eller andra sammanslutningars rekommendationer, vilket i nuläget skulle innebära en kostnad på över åttiotusen euro Ministeriet konstaterar dock att läget kommer att förändras genast då de internationella revisionsstandarderna införlivas med den bindande lagstiftningen. Då kommer de omedelbart att vara översätta till både finska och svenska. Till slut konstaterar ministeriet ytterligare att översättning av rekommendationerna till svenska i Finland i det här skedet skulle leda till en oklar situation med dels standarder översatta till svenska i Finland, dels standarder som revisionsbranschen i Sverige själv har översatt samt dessutom som en tredje variant kommissionens officiella översättning till svenska.

Helsingfors den 26 april 2010

Arbetsminister Anni Sinnemäki

Nedan återges ledamot Nauclérs anförande i sin helhet:

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Ålands självstyrelse har sin grund i Nationernas förbunds beslut fattat i Genève 1921 och inte som många andra autonoma områden i landets konstitution. Ålandslösningen är en internationell konfliktlösning och därför sägs det bara i Finlands grundlag att Åland har självstyrelse enligt vad som bestäms i självstyrelselagen för Åland.

Det finns de som anser att det i grundlagen klart borde sägas ut att den offentliga makten inte bara utövas av statsorganen utan också av landskapsorganen, att statsmakten tillkommer folket som företräds av riksdagen och Ålands lagting enligt fördelningen i självstyrelselagen. Själv anser jag att dagens lydelse är mer tillfredsställande.

Självstyrelselagen är en lag stiftad i grundlagsenlig ordning och därför en speciallag som kan avvika från grundlagen, vilket den också gör. Jag anser således att det faktum att det i 2 § utsägs att Finland är medlem i EU inte binder Åland eftersom den frågan regleras i självstyrelselagen. Trots det är grundlagens utformning ytterst viktig för Ålands självstyrelse eftersom presidentens ställning i systemet finns reglerad i grundlagen.

Republikens president fick en roll i förhållandet mellan Finland och Åland redan 1921 i Genève. Lagtinget har påtagit sig rollen som uttolkare av självstyrelselagen och vad som hör till Ålands behörighet. Det finns därför ett rigoröst system för att kontrollera lagtinget. Lagtingets lagar skickas till Ålandsdelegationen, om de inte enigt omfattas förs tolkningen till högsta domstolen, efter det slutligen till presidenten som har vetorätt i några få fall.

För riksdagens lagstiftning finns däremot ingen kontrollmekanism annan än presidenten, som i praktiken har visat sig fungera just som den garant Nationernas förbund tänkte sig. Det kan därför inte nog understrykas hur viktigt det är att presidentens nuvarande funktioner i detta avseende förblir oförändrare. Trots grundlagens betydelse för Åland och trots att det står i självstyrelselagens 28 § 2 momentet och trots att Ålands myndigheter ska höras och trots att landskapsregeringen tydligt utsagts det så har inte landskapsregeringen hörts över den här propositionen.

Att Finlands president har haft denna roll som garant för Ålands självstyrelse har gjort att presidenten särskilt har satt sig in i självstyrelsens alla komplicerade detaljer. Det är av stor betydelse för Ålands självstyrelse vilket uppskattas mycket i landskapet. Åland är demilitariserat och neutraliserat och presidenten har i egenskap av överbefälhavare också varit en garant för att kunskapen om denna status funnits hos den ytterst ansvariga.

Området är demilitariserat. Det finns få sådana områden i världen som är både demilitariserade och neutraliserade och bara ett som är autonomt och det är Åland. Åland är demilitariserat i fredstid och därför så kan det inte försvaras enligt vanlig territoriallagsprincip och därför är det i krig neutraliserat. Finland är inte skyldigt att försvara territoriet men väl Ålands neutraliserade status. Åland är inte neutralt om Finland är krigförande men fortfarande neutraliserat. Och vem ska då hålla reda på det här i en krissituation och stå som garant för denna unika skapelse om inte en stark president som också är överbefälhavare. Vi bör slå vakt om denna konstruktion.

Själv ställer jag mig mycket skeptisk till ändringen av beredskapslagen just därför att presidentens roll försvagas i dessa sammanhang. Det gör jag fortfarande. Var finns kontrollen för att kunskapen och omdömet finns i en svår situation? Finlands presidenter har varit självstyrelsens försvarare mot många potentiella hot som oftast berott på okunskap.

Landskapsregeringen har i yttrandet över Taxellkommittén påpekat att lagförslaget riskerar konkurrera med landskapets behörighet i och med att förordningsmakten vid undantagsförhållanden flyttas till statsrådet och att saken bör klargöras i propositionen. Men av detta finns inte ett spår i det förslag som vi nu har till behandling.

Den konstruktion som nu kommer till stånd genom denna lagändring innebär att då inte enighet uppnås mellan regeringen och presidenten ska riksdagens ståndpunkt inhämtas och så långt är kanske allt väl, men frågan är hur det ska gå till, och det har flera diskuterat här i salen. Ett ärende får inte i tysthet komma till, t.ex. utrikesutskottet för avgörande. Finlands roll i utrikespolitiken eller den yttre suveräniteten kvarstår oförändrad enligt 93 § och vi måste ha insyn i den processen.

Den form för samråd som presidenten redan nu har i praktiken bör regleras. Det förekommer olika kombinationer, presidenten, statsministern, utrikesministern, försvarsministern och andra ministrar beroende på ärendet. Vem kallar, vem bestämmer agendan, protokollför och så vidare? En reglering av denna funktion skulle åtminstone möjliggöra fastare former för samrådet och en möjlighet att reglera samarbetet med de åländska myndigheterna. Det finns alltså gott om arbete för grundlagsutskottet i den här frågan.

Ärade herr talman,

En smart och hållbar ekonomi med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning är vackra ord. Vår sammanhållning och solidaritet har nyligen satts på prov, hur långt är vi beredda att gå? I kärva tider blir det svårare för småskaliga och dyra lösningar att överleva. Vi har språkminoriteter som diskrimineras runt om i Europa. Jag vill gratulera riksdagen till att idag undantagsvis ha simultantolkning. Minoriteter tenderar att förföljas under förespeglingen att de handlar om jakt på terrorister. Detta förekommer i Europa och det finns all skäl att ta FN:s rapport om terroistlagstiftning på allvar. Vi måste tillämpa mänskliga rättigheter även i kärva tider.

Herr talman, EU känner enbart självständiga stater som medlemmar. Tyvärr ser inte Europa riktigt så ut. Det finns krav och mål uppställda för de självständiga staterna. Detta passar inte in på Finland där det finns två jurisdiktionen och två lagstiftande församlingar. Högsta domstolen har sagt i fallet med laxkvoten att Finland inte kan bestämma över den delen var Åland har självstyrelse. Det måste jämkas och kommas överens om en fördelning av åtaganden som finns i EU:s 2020 strategi. Finland har energimål som skall uppnås, Åland har vindkraft som man skulle kunna bidra med. För mig är det självklart att vi skall hitta en gemensam lösning, men det tycks inte vara lika enkelt för alla.

Ålands lagting planerar att på samma sätt som riksdagen inbjuda Finlands medlemmar i Europaparlamentet till en motsvarande session i Mariehamn. Min fråga är – Finns det rum för dyra minoritetslösningar i ett framtida Europa?

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har föresatt sig att bjuda in alla riksdagsgrupper till Ålandskontoret i Helsingfors för information om självstyrelsen och aktuella frågor på Åland. Senaste torsdag den 20.5. var det Svenska riksdagsgruppens tur att besöka Ålandskontoret för att bekanta sig med aktuella åländska frågor. Nauclér som själv är medlem av svenska riksdagsgruppen har naturligtvis hållit gruppen väl uppdaterad åländska frågor och om debatten på Åland, därför kunde de nu fördjupa sig i några av de aktuella ämnen som finns på den åländska agendan, bland annat ändringen av självstyrelselagen, medborgarskap för hembygdsrätt, det ekonomiska systemet, lotterilagstiftningen och undantaget från kravet på skyddsrum.

Representanterna för den svenska riksdagsgruppen var Ålands- och migrationsminister Astrid Thors, kultur- och jämställdhetsminister Stefan Wallin, ledamot och gruppordförande Ulla-Maj Wideroos, svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Björn Månsson, lagstiftningssekreterare Tina Harms och sekreterare Veronica Biaudet. SFP:s nyvalda partisekreterare Johan Johansson deltog också i besöket. Grupprepresentanterna var väl insatta i de åländska frågorna och intresserade av ämnet, vilket lede till att diskussionen blev livlig och konstruktiv.

Informationssekreterare Britt Inger Wahe och riksdagsassistenten Laura Lyly var också med och informerade och diskuterade.

Det är mycket viktigt att på detta sätt under lite friare former få diskutera med mina kolleger och gruppernas tjänstemän om Åland. Svenska riksdagsgruppen är ju i en särställning vad gäller dessa frågor, medlemmarna är väl insatta och känner till både problem och glädjeämnen, men det är ändå viktigt att i lugn och ro en kväll få diskutera enbart Åland, på våra gruppmöten är det många andra ärenden som tävlar om uppmärksamheten. säger Elisabeth Nauclér.

Tidigare samma dag fick Elisabeth Nauclér besök på riksdagen av klass 5-6 från Föglö grundskola som var på lägerskola i huvudstadsregionen. Eleverna, med sin lärare Pamela Ahlskog i spetsen, fick en guidad rundvandring med sekreteraren Britt Inger Wahe och assistenten Laura Lyly i riksdagshuset och samlades efter det i svenska riksdagsgruppens grupprum för en träff med riksdagsledamoten och en lätt lunch. Eleverna var mycket intresserade och ställde många kloka frågor innan det var dags att ta sig från Arkadiabacken till Borgbacken, de skulle också delta i Stafettkarnevalen följande dag. Riksdagshuset är mycket populärt mål för elever på skolresa i Helsingfors, ett tjugotal grupper besöker huset dagligen under maj månad. Vi tar gärna emot flera åländska elever, säger Elisabeth Nauclér, de är artiga och intresserade och får ofta beröm av vaktmästeriet för gott uppförande.

Inför riksdagsvalet besökte Elisabeth Nauclér som kandidat alla kommuner på Åland och lovade då att hålla kontakt med kommunerna också under valperioden, om hon blev invald. Hon har som riksdagsledamot hållit sitt löfte och besökt alla åländska kommuner, en del till och med två gånger, men inte sin egen hemstad Mariehamn. I måndags var det äntligen dags för en träff med stadens politiker och tjänstemän under ledning av stadsfullmäktiges I vice ordförande Tage Silander, stadsstyrelsens ordförande Johan Ehn och stadsdirektör Bjarne Pettersson.

Elisabeth Nauclér inledde med att presentera aktuella frågor som behandlas på riksdagen för närvarande och stadens ledning presenterade sina aktuella ärenden. Sjöfarten och frågor i anslutning till den togs särskilt upp till diskussion, och ordförande för stadens sjöfartspolitiska kommitté Roger Nordlund, näringsutvecklare Therese Flöjt och hamnnämndens ordförande Ulla Andersson deltog i träffen. Frågor i anslutning till sjöbevakningens verksamheten diskuterades också.

Det är viktigt för mig i mitt riksdagsarbete att ha direkta kontakter till kommunerna, säger Elisabeth, och det har också visat sig att dessa träffar är till ömsesidig nytta, det är lätt att ta kontakt och diskutera frågor när man känner varandra.

Måndag 5 april: påskledighet, hemresa från Austrailen

Tisdag 6 april: Ankomst till helsingfors, möte med en delegation från Åländsk center i riksdagen

Onsdag 7 april: Briefing om Lapplandsfrågor inför grundlagsutskottets lapplandsresa, utskottsarbete och plenum

Torsdag 8 april: Utrikesutskottet träffar President Halonen på slottet. Grundlagsutskott, lunchmöte med elever från Kyrkby, utrikesutskott, svenska riksdagsgruppens veckomöte, träff med Georgiens utrikesminister, gruppanförande i plenidebatten om Finlands deltagande i Afghanistan.

Fredag 9 april: frukostmöte med träförädlingsindustrin, svenska riksdagsgruppens medlemmar deltar i SFP:s partistyrelsemöte, grundlags- och utrikesutskott, kvinnonätverkets arbetsutskott, plenum och stora utskottet. Hemresa, Helsingfors -Mariehamn.