Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér var inte helt nöjd med finansminsiter Katainens svar på hennes skriftliga spörsmål om sjöfartens kokurrenskraft och har därför lämnat in ett nytt spörsmål.

I sitt tdigare spörsmål frågade hon efter den utredning om anskaffningsreserveringar som utlovats i regeringsprogrammet. Av svaret framgick att finansminsiseriet nu gjort en sådan utredning. Med anledning av svaret frågar nu ledamot Nauclér vad regeringen ämnar göra för att även rederier utanför tonnageskattesystemet skall kunna göra återanskaffnignsreserveringar.

SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL
Att förbättra den finländska sjöfartens konkurrenskraft Till riksdagens talman

I svaret på mitt och övriga undertecknares skriftliga spörsmål (SS 462/2010 rd) om vad regeringen ämnar göra för att se till att den i regeringsprogrammet utlovade utredningen om ibruktagandet av generella fartygsanskaffningsreserveringar utförs, har finansminister Katainen den 21 juni medde-lat, att finansministeriet redan utrett möjligheten att införa ett system för fartygsanskaffningsreser-veringar och beskriver därefter utförligt slutsatserna av utredningen. Finansministerns slutsats är, att ett fartygsanskaffningsreserveringssystem inte kan instiftas på grund av de begränsningar som upp-ställts i EU:s riktlinjer för statligt stöd, eftersom motsvarande reserveringar inte används inom nå-gon annan företagssektor.
Däremot konstaterar finansministern att återanskaffningsreserveringar är helt i överensstämmelse med EU:s riktlinjer för statligt stöd till sjötransporter. Denna av EU godkända möjlighet till återan-skaffningsreservering ingår nämligen i den reviderade tonnageskattelagen.
Alldeles som finansminister Katainen konstaterar i sitt svar, öppnas möjligheten för rederierna att använda sig av återanskaffningsreserveringen om rederiet går in i tonnageskatteregimen. Om rede-riet av olika skäl inte kan gå in i tonnageskatteordningen kan rederiet inte heller göra en återan-skaffningsreservering i sin beskattning. Vi vet, att ett antal finska rederier inte kommer att tillämpa tonnageskattelagen, men de är likväl i behov av att förnya sitt tonnage och skulle därför ha nytta av en reserveringsmöjlighet som skulle underlätta anskaffningen av nya fartyg..
Den i regeringsprogrammet utlovade utredningen av möjligheterna att ta i bruk generella avsätt-ningar har finansministeriet nu gjort, enligt minister Katainens svar, och den visar, att en återan-skaffningsreservering i samband med försäljning av fartyg är godtagbar i ljuset av EU:s stödpolitik för sjöfarten.

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Vad ämnar regeringen göra för att alla rederiföretag verksamma i Finland behandlas jämlikt vad gäller nyanskaffningar av tonnage, så att även rederier utanför tonnageskattesystemet inom ramen för den normala företagsbeskattningen har möjlighet till återanskaffningsreserveringar?

Helsingfors den 30 juni 2010
Elisabeth Nauclér /sv

PRESSMEDDELANDE: Ålands roll vid övervakningen av subsidiaritetsprincipen diskuterades i riksdagen

I tisdags den 15 juni diskuterade riksdagen ändringen av självstyrelselagen 59 a § i plenum (RP 77/2010). I lagförslaget föreslås att självstyrelselagen för Åland kompletteras med en bestämmelse om Ålands lagtings medverkan i övervakningen av att subsidiaritetsprincipen/närhetsprincipen i Europeiska unionen följs. Avsikten är att skapa ett förfarande där lagtinget ger riksdagen sin ståndpunkt när det gäller subsidiaritetskontrollen när det är fråga om lagstiftning som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet. Lagtingets ståndpunkt ska framgå av de ställningstaganden som ges åt Europeiska unionens institutioner.

Elisabeth Nauclér påpekade att nyordningen innebär att förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan ifrågasättas och omprövas om det finns tillräckligt många röster för det. I den här processen tilldelas varje nationellt parlament två röster som fördelas enligt det nationella parlamentariska systemet. I nationella parlament med två kammare ska varje kammare ha en röst. Finlands riksdag har inte två kammare, och skulle då ha varit naturligt att Åland hade fått den ena, eller åtminstone fått låna den när man inte är enig. När Åland kom med i EU fick landskapet särlösningar som finns i ett särskilt protokoll till Finlands anslutningsavtal. Att frågan löstes på det sättet beror på att så många av EU-länderna var medlemmar av Nationernas förbund när Ålandsfrågan avgjordes 1921 och de ansåg att de fortfarande var bundna av detta beslut. Det är alltså ostridigt att Ålands självstyrelseordning är en internationell lösning som inte borde få naggas i kanten eller reduceras.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér tog upp problemet med att EU bara erkänner självständiga stater som medlemmar, det finns ingen roll för självstyrande områden som Åland. Systemet som nu introduceras för att övervaka subsidaritetsprincipen är byggt upp för att passa länder med federala system och erkända regionala parlament. Åland och Finland hör till ett assymetriskt system, med två exkluderande lagstiftande församlingar, där båda har suverän lagstiftningsbehörighet inom sina områden. Åland borde därför gällande sina behörighetsområden jämföras med ett nationellt parlament.

Enligt Nauclér har saken mycket liten betydelse i praktiken. Då alla tillfrågade instanser slutligen tillstyrkt förslaget finns det inte mycket att säga, även om Nauclér själv tycker att det skulle ha varit intressant om man hittat en smidig lösning för att använda de två rösterna. "Här hade funnits utrymme för diskussioner och kompromisser som skulle kunna tjäna som exempel ute i världen. Vi hade kunnat använda vår fantasi och tillfogat en ny dimension till Ålandsexemplet." säger Nauclér.

***

Nedan anges anförandet i sin helhet:

Ärade herr talman! Den här ändringen av självstyrelselagen för att lösa frågan om Ålands lagtings roll vid övervakningen av den så kallade subsidiaritetsprincipen kommer antagligen att ha mycket liten betydelse i praktiken. Mycket energi har dock ägnats denna lilla ändring och gett upphov till oro över lagtingets ställning i systemet.

EU känner bara självständiga stater som medlemmar och det finns ingen roll för självstyrande områden som Åland. Regionerna inom EU har sin ställning grundlagd i landets konstitution och förhållandet mellan landets parlament och det regionala parlamentet är löst inom landet i och med att de finns två kamrar på den statliga nivån. Systemet för övervakningen av subsidiaritetsprincipen som nu introduceras är uppbyggt för att passa dessa länder.

Finland och Åland passar inte in i systemet. Ålands självstyrelse är resultatet av en internationell konfliktlösning. Lagstiftningsbehörigheten delades 1921, och Ålands lagting är alltså inget regionalt parlament vars självstyrelse är fastslagen i landets konstitution, vilket i vårt fall alltså skulle varit Finlands grundlag.

I dessa federala stater finns en mekanism för att på ett tillfredsställande sätt lösa de här frågorna internt. Finland däremot har ett så kallat assymetriskt system. Det finns två exkluderande lagstiftande församlingar, båda har suverän lagstiftningsbehörighet inom sina områden. Ålands lagting är således inget regionalt parlament i den mening som avses i EU-fördraget utan borde inom sitt behörighetsområde jämföras med ett nationellt parlament.

Nyordningen innebär att förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan ifrågasättas och omprövas om det finns tillräckligt många röster för det. I den här processen tilldelas enligt artikel 7 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna varje nationellt parlament två röster, och de ska fördelas med hänsyn till det nationella parlamentariska systemet. I nationella parlament med två kammare ska varje kammare ha en röst. Finlands riksdag har inte två kammare, och det kunde då ha varit naturligt att Åland skulle fått den ena, eller åtminstone lånat den ena när man inte är enig.

När Åland kom med i EU fick landskapet särlösningar som finns i ett särskilt protokoll till Finlands anslutningsavtal. Att frågan löstes på det sättet beror på att så många av EU-länderna var medlemmar av Nationernas förbund när Ålandsfrågan avgjordes 1921 och de ansåg att de fortfarande var bundna av detta beslut. Det är alltså ostridigt att Ålands självstyrelseordning är en internationell lösning som inte borde få naggas i kanten eller reduceras.

Den lösning som nu föreslås gav inledningsvis upphov till oro att Ålands lagting bara skulle ge ett utlåtande och alltså vara underställt riksdagen, men så är inte fallet. Även om riksdagen beslutar att inte lämna ett subsidiaritetsyttrande till Europeiska unionen ska lagtingets ståndpunkter ändå skickas vidare till Europeiska unionens institutioner.

Ärade herr talman! Eftersom saken i praktiken har mycket liten betydelse, alla tillfrågade instanser slutligen tillstyrkt förslaget finns det inte mycket att säga, även om jag själv tycker att det skulle varit intressant om man hittat en gemensam lösning för att använda de två rösterna. Här hade funnits utrymme för diskussioner och kompromisser som skulle kunna tjäna som exempel ute i världen. Vi hade kunnat använda vår fantasi och tillfogat en ny dimension till Ålandsexemplet.

En länk till propositionstexten: http://217.71.152.52/TRIPviewer/show.asp?tunniste=RP+77/2010&base=errp&palvelin=fakta.eduskunta.fi&f=WORD&kieli=ru  

Ytterligare information:

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984

Assistent Laura Lyly, 09 432 4047

Ärade herr talman! Den här ändringen av självstyrelselagen för att lösa frågan om Ålands lagtings roll vid övervakningen av den så kallade subsidiaritetsprincipen kommer antagligen att ha mycket liten betydelse i praktiken. Mycket energi har dock ägnats denna lilla ändring och gett upphov till oro över lagtingets ställning i systemet.

EU känner bara självständiga stater som medlemmar och det finns ingen roll för självstyrande områden som Åland. Regionerna inom EU har sin ställning grundlagd i landets konstitution och förhållandet mellan landets parlament och det regionala parlamentet är löst inom landet i och med att de finns två kamrar på den statliga nivån. Systemet för övervakningen av subsidiaritetsprincipen som nu introduceras är uppbyggt för att passa dessa länder.

Finland och Åland passar inte in i systemet. Ålands självstyrelse är resultatet av en internationell konfliktlösning. Lagstiftningsbehörigheten delades 1921, och Ålands lagting är alltså inget regionalt parlament vars självstyrelse är fastslagen i landets konstitution, vilket i vårt fall alltså skulle varit Finlands grundlag.

I dessa federala stater finns en mekanism för att på ett tillfredsställande sätt lösa de här frågorna internt. Finland däremot har ett så kallat assymetriskt system. Det finns två exkluderande lagstiftande församlingar, båda har suverän lagstiftningsbehörighet inom sina områden. Ålands lagting är således inget regionalt parlament i den mening som avses i EU-fördraget utan borde inom sitt behörighetsområde jämföras med ett nationellt parlament.

Nyordningen innebär att förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan ifrågasättas och omprövas om det finns tillräckligt många röster för det. I den här processen tilldelas enligt artikel 7 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna varje nationellt parlament två röster, och de ska fördelas med hänsyn till det nationella parlamentariska systemet. I nationella parlament med två kammare ska varje kammare ha en röst. Finlands riksdag har inte två kammare, och det kunde då ha varit naturligt att Åland skulle fått den ena, eller åtminstone lånat den ena när man inte är enig.

När Åland kom med i EU fick landskapet särlösningar som finns i ett särskilt protokoll till Finlands anslutningsavtal. Att frågan löstes på det sättet beror på att så många av EU-länderna var medlemmar av Nationernas förbund när Ålandsfrågan avgjordes 1921 och de ansåg att de fortfarande var bundna av detta beslut. Det är alltså ostridigt att Ålands självstyrelseordning är en internationell lösning som inte borde få naggas i kanten eller reduceras.

Den lösning som nu föreslås gav inledningsvis upphov till oro att Ålands lagting bara skulle ge ett utlåtande och alltså vara underställt riksdagen, men så är inte fallet. Även om riksdagen beslutar att inte lämna ett subsidiaritetsyttrande till Europeiska unionen ska lagtingets ståndpunkter ändå skickas vidare till Europeiska unionens institutioner.

Ärade herr talman! Eftersom saken i praktiken har mycket liten betydelse, alla tillfrågade instanser slutligen tillstyrkt förslaget finns det inte mycket att säga, även om jag själv tycker att det skulle varit intressant om man hittat en gemensam lösning för att använda de två rösterna. Här hade funnits utrymme för diskussioner och kompromisser som skulle kunna tjäna som exempel ute i världen. Vi hade kunnat använda vår fantasi och tillfogat en ny dimension till Ålandsexemplet.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér deltog i Svenska Folkpartiets partikongress i Tammerfors 11-13 juni 2010. Nauclér som sitter som svenska riksdagsgruppens representant i riksdagens utrikesutskott valde i sitt anförande vid partikongressen att diskutera SFP:s utrikespolitiska linje. "Sfp borde, som det trovärdiga parti man är, ha en tydlig och klar utrikespolitik linje som skulle intressera nya väljargrupper" betonade Nauclér. 

Det så kallade Kasnäsmanifestet godkändes av SFP:s partikongress i Tammerfors under namnet Framtidsmanifestet. En hel del ändringar gjordes under arbetets gång, bland annat har meningen där SFP ger sitt stöd till Åland flyttats så att den finns alldeles i början. Elisabeth Nauclér är mycket nöjd med att SFP har valt att på det här sättet lyfta fram Ålands självstyrelse. Det är viktigt att partiet ger sitt stöd åt Åland, eftersom det nu särskilt behövs inför den kommande ändringen av självstyrelselagen, kommenterar Nauclér. 

*** 

Elisabeth Nauclérs tal under SFP:s partikongress i Tammerfors 12 juni 2010:

Sfp, Tammerfors 12 juni 2010 

Kära Sfp:are. För det första vill jag säga hur glad jag är att ni förlagt partidagen till Tammerfors. Det är skönt att vara hemma sa Steffi, och här började jag mitt liv i Finland genom att läsa finska på sommaruniversitet. Som mariehamnare känner man sig hemma, Tammerfors domkyrka har ritats av samma arkitekt som Mariehamns kyrka, ålänningen Lars Sonck, och även den som kommer från Finström på Åland känner sig hemma kyrkans för torn på kyrkan är en kopia av Finströms kyrktorn, kyrkan där Soncks far var präst. 

Jag representerar alltså Åland i riksdagen, och samarbetar med sfp i svenska riksdagsgruppen, där känner jag mig också hemma. Det har sagts här att språket är centralt för sfp, det gäller naturligtvis också för ålänningarna, men det har också talats om partiets värdegrunder, om att partiet måste profilera sig på det allmänpolitiska planet, och hit hör utrikespolitiken. Ålands autonomi och ställning som minoritet är en del av Finlands brand och att Sfp i Kasnäsmanifestet klart uttalar sitt stöd för Ålands självstyrelse är viktigt. 

Men jag tänkte inte tala om det som är hemma utan det som är borta. Sfp har ett utrikespolitiskt arv att förvalta, och det är viktigt att ha en klar strategi och ett tydligt budskap. Det räcker inte bara att ta ställning till ett NATO-inträde eller storleken på Finlands Afghanistaninsatser. Sfp borde diskutera andra internationella frågor mer på djupet. Hur skall t.ex FN resolutionen 1325 genomföras i praktiken t.ex. stärkande av kvinnornas roll som konfliktlösare, vilka insatser krävs? Hur skall Finlands biståndsmål kunna uppnås? Finlands kandidatur till FN:s säkerhetsråd, hur skall vi uppnå det målet. Vår politik i Afrika hur skall den utvecklas, vilka områden skall vi satsa på, hur skall vi utveckla de civila krishanteringsinsatserna. Hur många kan svara på vad Sfp:s svar på de här frågorna är? Sfp borde som det trovärdiga parti man är ha en tydlig och klar utrikespolitik linje som skulle intressera nya väljargrupper. Anledningen till att just jag tar upp det här är att jag är svenska riksdagsgruppens representant i utrikesutskottet och i OSSE och därför engagerar mig mycket i de här frågorna och här tror jag att vi har mycket kvar att göra. 

Här idag finns bara två motioner med utrikespolitiskt innehåll, en om Kina och Tibet. Jag lämnade förövrigt in ett skriftligt spörsmål om Finlands och EU:s roll i Tibetfrågan nu i veckan, eftersom jag anser att Finland har ett särskilt ansvar. Dalai Lama eftersträvar autonomi och har intresserat sig för ålandslösningen. Att det bara finns två motioner med utrikespolitiskt innehåll beror inte på att det inte finns olösta utrikespolitiska frågor.

Bästa Sfp:are, det är viktigt att stå upp för principerna här hemma, men också internationellt om man skall vara ett riktigt regeringsparti. 

*** 

HBL 13.6.2010: "Utrikespolitiken behöver djup"

Den åländska riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér (bilden) efterlyser ett större utrikespolitiskt djup i SFP:s verksamhet. I sitt anförande under partidagen konstaterade Nauclér att partiet har ett utrikespolitiskt arv att förvalta och därför borde man diskutera internationella frågor. Hon anser att partiet borde ha en tydlig och klar utrikespolitisk linje också i andra frågor än det som gäller ett eventuellt Natomedlemskap eller hur stor trupp Finland ska ha i Afghanistan.

***

Ytterligare information:

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984

Assistent Laura Lyly, 09 432 4047
 

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har den 4 juni ställt ett skriftligt spörsmål till regeringen. Spörsmålet handlade om att skapa en långsiktig strategi för att lösa Tibet-frågan, och om det inte skulle vara på sin plats att Finland initierade frågan inom EU?

Spörsmålet återges nedan. 

SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL

Långsiktig strategi för att lösa Tibet-frågan 

Till riksdagens talman

Stor uppmärksamhet ägnades Tibet-frågan med anledning av de händelser som inträffade i samband med OS i Peking 2008. Inom EU behandlades frågan, men engagemanget var rätt så olika i de olika medlemsländerna. Sedan dess har intresset och aktiviteten inom EU falnat eller helt avstannat.

USA har länge visat stort intresse för Tibets framtid och alla tecken tyder på att president Obama har en välgenomtänkt strategi för sitt handlande. Då han under hösten före sin resa till Kina inte tog emot Dalai Lama i Washington skickade han några av sina närmaste medarbetare till Dalai Lama i Dharamsala i Indien för att bilda sig en uppfattning om läget. Han utlovade ett möte i mars 2010 och löftet infriades. Under sitt besök i Peking i november tog president Obama också upp frågan om Tibet med den kinesiska ledningen och gjorde ett uttalande särskilt om Tibet vid presskonferensen i Peking.

Det är klart att den kinesiska ledningen idag har en annan syn på västvärldens krav på demokrati och respekten för mänskliga rättigheter än tidigare. Kina skulle säkert också gärna se att frågan fick en lösning. Dalai Lama och den tibetanska ledningen i exil eftersträvar en större autonomi än den som invånarna för närvarande åtnjuter.

Tibetanerna i exil har gjort ett stort arbete på att studera andra autonomilösningar världen över. Bland annat har både Tibets parlamentariska institut i New Delhi har hållit seminarier och publicerat material om autonomilösningar. Stort intresse har visats för Finland p.g.a. ålandslösningen 1921, och även Grönland som har uppmärksammats på grund av likheterna i miljö- och naturskyddsfrågor. De sydtyrolska myndigheterna har också tagit ett särskilt initiativ eftersom de anser att de områden som redan idag är självstyrande har en skyldighet att dela med sig av sina goda erfarenheter.

Det finns en utbredd missuppfattning att Dalai Lama skulle eftersträva självständighet för sitt folk och det finns all anledning att korrigera denna feluppfattning. Liksom påståendet att Dalai Lama enbart är en religiös ledare som därför inte skulle få uttala sig i andra än religiösa frågor.

Dalai Lama har under hela sitt liv förespråkat icke-våld och fredliga medel i Tibetanernas strävanden. Tyvärr har det visat sig att de flesta frågor som det internationella samfundet uppmärksammat skett efter att strider utbrutit eller våldshandlingar förekommit, som t.ex. Kosovo och Östra Timor. Nationernas förbunds engagemang i Ålandsfrågans lösning är ett undantag. Nyligen har vi nåtts av nyheten at också Ryssland har ett engagemang i frågan och att utrikesminister Lavrov är beredd att bistå de båda parterna i att lösa konflikten. 

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Borde inte också Tibet-frågan lösas utan att det föregås av mer våldsyttringar och borde inte EU, i likhet med USA ha en långsiktig strategi? Skulle det inte vara på sin plats att Finland initierar denna fråga inom EU? 

Helsingfors den 4 juni 2010

SKRIFTLIGT SPÖRSMÅL

Om språket i flygledningen på Åland 

Till riksdagens talman

Finavia är ett företag som i sin helhet ägs av staten och kommunikationsministeriet ansvarar för ägarstyrningen. Finavia upprätthåller flygtrafiksystemet i Finland och 25 flygplatser i landet, också Mariehamns flygplats på Åland.

Ålands geografiska läge mitt emellan Sverige och Finlands fastland gör att flygplatsen på Åland besöks regelbundet av privatflygare från Sverige och också de åländska privatflygarna har en relativt livlig verksamhet. Flygledningen i Mariehamn ger emellertid service enbart på finska och engelska, vilket upprepade gånger påtalats av piloter, som uppmärksammat faran i att rikssvenska och lokala piloter inte förstår det språk som talas, och att man inte kan använda sig av det lokala språket på Åland.

Landskapet Åland är svenskspråkigt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska. Finskspråkiga medborgare har rätt att inför statsmyndigheter i landskapet Åland använda finska i egen sak. (36 § och 37 § i SjstL för Åland FFS 1991:1144).

Den aktuella revideringen av EUs direktiv om europeiskt flygledarcertifikat kommer att ställa krav på att flygledare skall kunna tala och förstå engelska på tillfredsställande nivå, vilket naturligtvis också kommer att krävas av alla med flygcertifikat. Därtill kommer man av säkerhetsskäl att kräva att flygledarna talar och förstår ”det lokala språket”. Detta motiverar också att man redan nu går in för att flygledningen på Åland ger service på svenska.

I en nödsituation är det en extra stressfaktor att inte få tala sitt modersmål. Med tanke på Ålands svenskspråkiga status, Finlands två nationalspråk och på flygsäkerheten är det rimligt att flygledningen ger service på engelska och på Finlands båda nationalspråk på Åland.

På varje flygplats i landet finns informationstavlor för inkommande och avgående flyg, dessa tavlor upprätthålls och uppdateras centralt av Finanvia. Där har man gått in för helt finskspråkiga lösningar beträffande ortnamnen, trots att de flesta orter med flygplats också har ett officiellt svenskt namn, t.ex Helsingfors/Helsinki, Åbo/Turku. Mariehamn har däremot ingen officiell version av sitt namn på finska, Maarianhamina är enbart en översättning. 

Helt mot bestämmelserna i språklagen och forskningscentralens för inhemska språk rekommendationer talar man enbart om Helsinki, Turku, Tampere och så vidare på dessa informationstavlor.

Finavia säger på sin hemsida att kundens intresse är sporren i deras verksamhet och att kunden kan lita på dem i alla situationer och att de reagerar snabbt på kundrespons. Trots otaliga kundresponser om det orimliga i att man använder enbart den finska versionen av ortnamn på informationstavlorna på flygplatserna har ändå ingen reaktion märkts! 

Med hänvisning till det som anförs ovan får jag i den ordning 27 § riksdagens arbetsordning föreskriver ställa följande spörsmål till den minister som saken gäller:

Vad ämnar regeringen göra för att tillse att flygledningen på Åland ger service också på svenska och att det statsägda företaget Finnavia i sin verksamhet följer språklagen och de rekommendationer som forskningscentralen för inhemska språk vid Helsingfors universitet givit ut samt att Finnavia på Åland respekterar självstyrelselagens bestämmelser och Ålands enspråkiga status?

Helsingfors den 4 juni 2010

Sfp, Tammerfors 12 juni 2010

Kära Sfp:are. För det första vill jag säga hur glad jag är att ni förlagt partidagen till Tammerfors. Det är skönt att vara hemma sa Steffi, och här började jag mitt liv i Finland genom att läsa finska på sommaruniversitet. Som mariehamnare känner man sig hemma, Tammerfors domkyrka har ritats av samma arkitekt som Mariehamns kyrka, ålänningen Lars Sonck, och även den som kommer från Finström på Åland känner sig hemma kyrkans för torn på kyrkan är en kopia av Finströms kyrktorn, kyrkan där Soncks far var präst.

Jag representerar alltså Åland i riksdagen, och samarbetar med sfp i svenska riksdagsgruppen, där känner jag mig också hemma. Det har sagts här att språket är centralt för sfp, det gäller naturligtvis också för ålänningarna, men det har också talats om partiets värdegrunder, om att partiet måste profilera sig på det allmänpolitiska planet, och hit hör utrikespolitiken. Ålands autonomi och ställning som minoritet är en del av Finlands brand och att Sfp i Kasnäsmanifestet klart uttalar sitt stöd för Ålands självstyrelse är viktigt.

Men jag tänkte inte tala om det som är hemma utan det som är borta. Sfp har ett utrikespolitiskt arv att förvalta, och det är viktigt att ha en klar strategi och ett tydligt budskap. Det räcker inte bara att ta ställning till ett NATO-inträde eller storleken på Finlands Afghanistaninsatser. Sfp borde diskutera andra internationella frågor mer på djupet. Hur skall t.ex FN resolutionen 1325 genomföras i praktiken t.ex. stärkande av kvinnornas roll som konfliktlösare, vilka insatser krävs? Hur skall Finlands biståndsmål kunna uppnås? Finlands kandidatur till FN:s säkerhetsråd, hur skall vi uppnå det målet. Vår politik i Afrika hur skall den utvecklas, vilka områden skall vi satsa på, hur skall vi utveckla de civila krishanteringsinsatserna. Hur många kan svara på vad Sfp:s svar på de här frågorna är? Sfp borde som det trovärdiga parti man är ha en tydlig och klar utrikespolitik linje som skulle intressera nya väljargrupper. Anledningen till att just jag tar upp det här är att jag är svenska riksdagsgruppens representant i utrikesutskottet och i OSSE och därför engagerar mig mycket i de här frågorna och här tror jag att vi har mycket kvar att göra.

Här idag finns bara två motioner med utrikespolitiskt innehåll, en om Kina och Tibet. Jag lämnade förövrigt in ett skriftligt spörsmål om Finlands och EU:s roll i Tibetfrågan nu i veckan, eftersom jag anser att Finland har ett särskilt ansvar. Dalai Lama eftersträvar autonomi och har intresserat sig för ålandslösningen. Att det bara finns två motioner med utrikespolitiskt innehåll beror inte på att det inte finns olösta utrikespolitiska frågor.

Bästa Sfp:are, det är viktigt att stå upp för principerna här hemma, men också internationellt om man skall vara ett riktigt regeringsparti.

PRESSMEDDELANDE: Het debatt om lotterilagen i riksdagens plenum

Lotterilagens första del har behandlats i Finlands riksdag. Ärendet är av stort intresse för Åland på grund av att ändringar till lotterilagen kan ha återverkningar på PAF och dess möjligheter att tillhandahålla penningspel på internet. I regeringens proposition säger man att man vill behålla nuvarande situation och det rådande rättsläget. Tanken är inte att försöka förhindra eller begränsa PAF:s verksamhet.

Elisabeth Nauclér har varit nöjd med behandlingen i grundlagsutskottet och skrivningar i utskottets utlåtande till förvaltningsutskottet (GrUU 15/2010 rd) om ändringarna i lotterilagen. Förvaltningsutskottet har nu givit ett betänkande (FvUB 7/2010) som kan tolkas stå i strid med grundlagsutskottets utlåtande.

Nauclér ställer sig frågande till den lagstiftningsteknik som använts i förvaltningsutskottets betänkande. "Att i lagtexten direkt skriva in vad som får finnas i åländska publikationer och på åländska lotteriwebbplatser är en helt ny lagstiftningsteknik. Jag vågar påstå att om en motsvarande skrivning skulle finnas i en landskapslag, alltså att det i lagtexten skulle sägas vad som får eller inte får finnas på en lotteriwebbplats i riket eller i en publikation som utkommer i riket, är jag ganska säker på att den skulle skickas till högsta domstolen för utlåtande om Åland verkligen hållit sig inom sitt lagstiftningsområde" säger Nauclér.

Lotterilagen väckte stor uppmärksamhet under plenibehandlingen, grundlagsutskottets ordförande Kimmo Sasi stödde samma linje som Elisabeth Nauclér. Flera ledamöter deltog i diskussionen och talade för nuvarande monopol i riket och även för striktare kontroll. Nedan kan ni hitta skrivelserna från grundlags- och förvaltningsutskotten samt protokollen från båda plenidiskussionerna.

GrUU 15/2001: http://fakta.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/trip?${APPL}=utpub&${BASE}=utpub&${THWIDS}=0.24/1276166784_1185984&${TRIPPIFE}=PDF.pdf  

FvUB 7/2010: http://fakta.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/trip?${APPL}=utpub&${BASE}=utpub&${THWIDS}=0.4/1276167004_1213143&${TRIPPIFE}=PDF.pdf

Diskussionen i plenum torsdag 3.6.2010:

http://fakta.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ptk_60_2010_ke_p_1.shtml  

Diskussionen i plenum tisdag 8.6.2010:

http://fakta.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ptk_62_2010_ke_p_8.shtml  

Ytterligare information:

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984

Assistent Laura Lyly, 09 432 4047

Ärade herr talman! Också svenska riksdagsgruppen sällar sig till skaran av röster som tycker att det är viktigt att oftare diskutera EU, Finlands roll i unionen och unionens framtid. När statsrådet avgav redogörelsen var det första gången sedan medlemskapet 1995 man i riksdagen diskuterade medlemskapet på ett allmänt plan. Svenska riksdagsgruppen stöder tanken på att regeringen borde återkomma till EU-politiken minst en gång per mandatperiod, vilket betyder att redogörelserna kan koncentreras lite bättre.

Herra puhemies! Eräs sekä Suomen että Ahvenanmaan kannalta keskeisimmistä ja polttavimmista kysymyksistä, jolla on myös yhtymäkohtia EU:hun ja EU-politiikkaan, puuttuu selonteosta. Kyse on Itämerestä, joka jo pitkään on ollut ruotsalaisen eduskuntaryhmän asialistan kärkipäässä. Tämä johtuu tietenkin siitä, että Itämeri on niin keskeinen, että se on ansainnut sekä oman selontekonsa että oman EU-tason strategiansa. Itämeren tila vaikuttaa huomattavasti lähiympäristöömme, ja tiivistämällä yhteistyötämme Itämerta ympäröivien naapureidemme kanssa, voimme kehittää aluetta entisestään. Noin 80 miljoonaa ihmistä on huomionarvoinen tekijä, mikäli alue on oikein edustettuna, mutta siihen vaadittaisiin yhtenäistä ja tiiviimpää otetta, joka nyt puuttuu.

Talman! Europeiska unionen är framför allt en värdegemenskap, som fört med sig fred och stabilitet i Europa. Svenska riksdagsgruppen har tidigare stött tanken på att exempelvis Turkiet ska bli medlem i EU. Vi måste dock komma ihåg att det bör ske först när kriterierna är uppfyllda och landet därmed är redo för ett medlemskap. EU har också en skyldighet att när det är möjligt ta med de länder på västra Balkan som ansökt om medlemskap, även Serbien och Kosovo, i gemenskapen. När vi i EU river ned statsgränser byggs det upp gränser som aldrig tidigare funnits.

I Kosovo har vi en skyldighet att se till att alla, såväl den serbiska minoriteten som majoritetsbefolkningen, kan känna sig trygga och att Serbien får möjlighet att ta sig ur det uppkomna, svåra folkrättsliga problemet. Detta sker snabbast och enklast genom att de tas med i EU. Det ryska inflytandet är stort med betydande ekonomiska investeringar. Det kan således bli ett problem om de inte hör varken till öst eller väst, utan ligger som en isolerad ö i det geografiska EU-området. Som en del av EU kan Serbien fungera som brobyggare och stärka banden mellan unionen och Ryssland. Det är EU:s skyldighet som fredsbyggare att föra detta projekt i hamn.

Gällande den utrikespolitiska arenan är det viktigt att komma ihåg att EU inte ska fungera som en motpol till USA. EU ska hellre ses som en medspelare. Gällande finanskrisen är det viktigt att vi gemensamt strävar efter att lösa de globala problemen. Det här betyder förstås inte att EU inte skulle kunna vara av annan åsikt eller kritisk mot USA:s politik eller agerande. Exempelvis USA:s skulder till FN är en olägenhet som EU i alla sammanhang bör påtala. Svenska riksdagsgruppen påminner också om att satsa på unionen som sådan. Bara i sammanhang där alla unionens länder är med på lika villkor kan Finlands röst höras. Det innebär att det är G27 eller med andra ord hela EU-familjen Finland bör satsa på.

Herr talman! En fråga som synligt kommer att vara på agendan i höst är klimatkonferensen i Köpenhamn. Svenska riksdagsgruppen anser att EU ska fortsätta att vara en drivande kraft i det internationella miljösamarbetet och vara en förebild och föregångare för andra länder. Inför FN:s klimatkonferens på hösten 2009 bör EU driva klimatfrågan till ett nytt skede. EU:s aktivitet i klimatfrågan är viktig för att uppföljaren till Kyotoprotokollet ska bli verklighet. Det kommer självfallet inte att vara billigt att höja klimatribban och ytterligare skära ner utsläppen. Men Sternrapporten från 2006 visade att det blir ännu dyrare att inte göra något överhuvudtaget. Dessutom finns det ett stort utrymme för inbesparingar och andra kostnadseffektiva lösningar.

Herra puhemies! Tiedämme, että EU:ssa tarvitaan nyt voimakkaita ja yhtenäisiä toimenpiteitä työpaikkojen ja kasvun luomiseksi, koska työllisyysasteen merkitys unionin hyvinvoinnille on aivan ratkaiseva. Samalla, kun EU turvaa näin taloutensa ja hyvinvointinsa, on tärkeää vahvistaa myös sosiaalista ulottuvuutta. EU:n päätavoitteena tulee olla myös sosiaaliturvan parantaminen kansalaisten taloudellisten olosuhteiden ohella. Emme saa sortua sosiaaliseen polkumyyntiin, jossa jäsenmaat hankkisivat kilpailuetuja laiminlyömällä kansalaistensa arkipäivän ja elinympäristön. Ruotsalainen eduskuntaryhmä on sitä mieltä, että pohjoismainen hyvinvointipolitiikka tukee vahvasti kilpailukykyä ja työllisyyttä. Meillä suomalaisilla ja pohjoismaalaisilla on vastuu tämän markkinoimisesta koko EU:ssa.

Svenska riksdagsgruppen vill att unionen ska ha en gemensam asylpolitik. Också invandringspolitiken ska samordnas, dock med beaktande av att arbetsmarknadens behov varierar i medlemsländerna. Unionen måste också utveckla sin invandringspolitik för att få den att också svara mot de krav som ställs på integreringen. Vi anser att medlemsländerna, kommissionen och parlamentet alla ska ha en roll i linjedragningarna om och genomförandet av den gemensamma politiken. Som en förlängning av den gemensamma asylpolitiken vill svenska riksdagsgruppen se att EG-domstolen ges kompetens i asylärenden.

Möjligheten för Åland att påverka i EU-frågor som berör landskapet kommer att ökas. Det är viktigt. Det är ställt utom allt tvivel att Åland inte kan kompenseras för den behörighet som gavs bort vid inträdet i unionen. Många jämför felaktigen Åland med olika regioner i federala system i Europa, områden som inte har en sådan ställning att de kunnat välja att stå utanför EU som Åland hade kunnat. Vi har nu i riksdagen till behandling den fjärde ändringen av självstyrelselagen sedan EU-inträdet. En av de mest elementära rättigheterna för den som står anklagad inför domstol, nämligen rätten att få försvara sig själv, kommer nu ännu en gång att förbättras. Jag utgår från att varje EU-redogörelse kommer att innehålla ett avsnitt om hur de åländska frågorna framskrider.

Avslutningsvis framhåller svenska riksdagsgruppen att man inte i den diskussion som förts om att medlemmarna i Europaparlamentet ska bindas av nationella linjedragningar, stödjer ett sådant synsätt. Ledamöterna i Europaparlamentet bör precis som alla andra parlamentariker världen över arbeta för hela Europa, samtidigt som man arbetar för sitt land och sin region. Samarbetet mellan riksdagen samt riksdagsledamöterna och medlemmarna i Europaparlament borde och kunde dock stärkas.
 

Ärade herr talman! Svenska riksdagsgruppen har många gånger framhållit att EU är den samarbetsram inom vilken Finland ska stärka säkerheten såväl i Europa som ur ett globalt perspektiv. Säkerheten och stabiliteten i EU och det övriga Europa stärks genom den mångomtalade solidaritetsklausulen. Den så kallade Stoltenbergrapporten från i vintras har också lett till en diskussion om en ökad solidaritet mellan de nordiska länderna. I början av juni konstaterade utrikesministrarna att det är naturligt för de nordiska länderna att samarbeta för att möta kommande utmaningar i en solidarisk anda.

Suomi kantaa kansainvälistä vastuutaan osallistuessaan erilaiseen kriisinhallinta- ja rauhanturvaamistoimintaan. Suomen kehitysyhteistyömäärärahojen nostaminen luvattuun 0,51 prosenttiin ensi vuonna ja 0,7 prosenttiin vuonna 2015 on edellytyksenä Suomen toiminnalle kriisien ennaltaehkäisyssä. Samalla meidän tulee kiinnittää huomiota tasoon eikä niinkään prosenttilukuihin. Meidän velvollisuutenamme on varmistua siitä, että määräraha nousee tälle tasolle. Samalla tämä on edellytyksenä uskottavuudellemme YK:n turvallisuusneuvoston jäsenyyttä hakevana maana.

Kriser stävjas bäst genom preventivt arbete samtidigt som det ändå måste finnas resurser för återuppbyggnadsarbetet. Kvinnornas roll i stabilitetsbyggandet i oroshärdar, enligt FN:s resolution 1325, måste genomföras. Vi måste få med mer kvinnor i fredsmäklingen och krishanteringen. Svenska riksdagsgruppen stöder även utrikesutskottets text om ytterligare satsningar, också ekonomiska, på den civila krishanteringen. Statsrådet skrev inget om dessa resurser i redogörelsen, varför svenska riksdagsgruppen hoppas att statsrådet nu noterar utrikesutskottets skrivning. Den nuvarande anslagsnivån för den civila krishanteringen tillåter inte Finland att öka antalet personer i den civila krishanteringen till över 150 per år. I den nationella strategin för civil krishantering har anslagsökningen för att upprätthålla en inhemsk beredskap och utveckla verksamheten uppskattats till cirka 1 miljon.

On tärkeää, että siviilikriisinhallintaa, jossa Suomi on mukana, ohjaavat Suomen ulkopolitiikan keskeiset piirteet, vaikka kriisinhallinnan ohjaus ei olekaan ulkoministeriössä. Tarkoituksena on konfliktien ratkaiseminen oman politiikkamme avulla eikä niin, että kriisit ohjaavat politiikkaamme. Lähtökohtana tulee joka tapauksessa olla, että sotilaallista kriisinhallintaa ja siviilikriisinhallintaa ei pidä sekoittaa keskenään. Aina kuitenkin ensisijaisesti siviilit vastaavat jälleenrakentamisesta ja siviiliyhteiskunnan tuesta, kun taas sotilaat huolehtivat turvallisuustilanteesta.

Herr talman! Nato har utan vidare varit det tema som väckt mest diskussion i samband med denna redogörelse. Svenska riksdagsgruppen ser inte någon orsak till att efter utskottsbehandlingen ändra sin tidigare inställning om relationen till Nato. Satsen om att det finns goda grunder att överväga en framtida finländsk ansökan är varken ett steg framåt eller bakåt. Också vår statsledning har efter redogörelsen ansett att ingen förändring skett. I ljuset av detta kan också jag godkänna skrivningen. Oavsett vilken väg man väljer i framtiden krävs ett omfattande politiskt samförstånd.

Svenska riksdagsgruppen anser att Finlands system med ett territoriellt försvar baserat på allmän värnplikt är rätt modell för Finland också i framtiden. För att upprätthålla ett trovärdigt försvar måste försvarsmaktens materiel vara modernt och funktionsdugligt. I samband med detta har man även frågat sig huruvida det är rätt att knyta en indexjustering till försvarsanslagen. Det är klart att det i dagens ekonomiska läge är svårt att knyta automatiska anslagsökningar till vissa sektorer. Vi vet alla vilka utmaningar vi står inför i budgetbehandlingen i höst. Därför anser jag det vara omöjligt och orealistiskt att nu ta ställning till en ökning på 2 procent av anslagen.

I betänkandet konstaterar utrikesutskottet också att Osloavtalet, som förbjuder klustervapen, är viktigt ur en humanitär synvinkel. Utrikesutskottet stöder en linje enligt vilken man kan granska Finlands linje i förhållande till Osloavtalet igen när undersökningarna om försvarsmaktens prestationsförmåga samt om utvecklandet av klustervapen, anskaffningen av desamma och olika kostnadsalternativ utretts. Svenska riksdagsgruppen har en delad åsikt när det gäller Finlands användande av klustervapen. Själv anser jag att klustervapen är ett anfallsvapen, inte ett försvarsvapen, och att Finland snarast borde ansluta sig till Osloavtalet. Ålands särställning berörs i utrikesutskottets betänkande.

Maailmassa on hyvin harvoja demilitarisoituja ja neutralisoituja alueita. Ahvenanmaan sopimus ei sido vain sopimuksen tehneitä maita, vaan tapaoikeuden kautta sillä on sitova vaikutus myös valtioihin, jotka eivät ole allekirjoittaneet sopimusta. Suomen ei tule puolustaa Ahvenanmaan aluetta vaan Ahvenanmaan neutralisoitua asemaa. Tämä on Suomen puolustuksen vahvuus, jota kaikki eivät aina ymmärrä. Demilitarisointi ja neutralisointi ovat voimassa riippumatta siitä, minkä tyyppiseen puolustusyhteistyöhön Suomi liittyy.

Trots att regimen består är det viktigt att Finland hela tiden ser till att det finns klara planer för vad som händer om exempelvis gränsbevakningen, som i normala fall är en civil organisation i Finland, kommer under militärt kommando och inte längre kan operera på Åland.