Vecka 4

januari 31st, 2011Kolumner och artiklar

Möte med landskapsregeringen

Veckan började med det månatliga lantrådsmötet. Vilka frågor är aktuella i riksdagen och vilka frågor är aktuella mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn. Det gäller att stämma av och informera varandra om man skall kunna göra största möjliga nytta. Vem gör vad den närmaste tiden, och det är ingen tvekan om att alla resurser behövs om lagförslaget som kommer att stoppa den för Åland så viktiga förpackningen och administrationen av postorderförsändelser skall kunna fortsätta. Det blir nya möten och nya ministerträffar även den här veckan. sdasas

Fallet Vanhanen anlände till grundlagsutskottet

januari 24th, 2011Kolumner och artiklar

Vecka 3/2011

Det var svårt att låta bli att i detalj följa allt som hände i Tunisien och det gör man med fördel via franska nyhetssändningar, men jag kunde till slut inte låta bli att ringa till Tunis för att få en ögonvittnesbild av vad som hände. Talmannen beslöt helt följdriktigt att inställa sin officiella resa dit.

Annars var det skolbesök som gällde först möte med elevråd från Övernäs och Ytternäs skolor och därefter lektion om riksdagsarbetet för en stor samling elever. Flera bra frågor ställdes och eleverna var intresserade av hur jag ser på en sänkning av rösträttsåldern till 16 år. Jag är själv en stor anhängare av det som kallas fullständiga politiska rättigheter, nämligen att man både får välja och ställa upp i val. Finland var det första landet i världen där kvinnor fick fullständiga politiska rättigheter och jag tycker att det finns anledning att valbarhet och rösträtt följs åt. En sänkning skulle följaktligen innebära att också myndighetsåldern måste sänkas. Kyrkans tankesätt har varit att när man är konfirmerad, och det är man när man är 16 år, ja då är man vuxen och kan följaktligen också få rösträtt. Om fulla politiska rättigheter skulle inträda vid 16 år då krävs också att 16 åringarna vill och orkar engagera sig i politiska frågor så att de själva kan ta ställning till sakfrågorna, men det är nog det minsta problemet i sammanhanget. Det finns redan nu möjligheter för 16 åringar att påverka och de möjligheterna hoppas jag att de skall ta och utveckla. Ett sätt att bättre förstå vad vi politiker sysslar med är att göra ett besök i riksdagen och det uppmanade jag elevrådet att ta initiativ till.

sdasas

JK gav ledamot Nauclér rätt i fråga om säkerhetskontroll

januari 20th, 2011Nyheter och pressmeddelande

I december 2008 ställde Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér ett spörsmål om tillämpningen av språklagen i samband med säkerhetskontrollen av flygpassagerare i Finland (SS 945/2008 rd). Ledamot Nauclérs fråga gällde alltså säkerhetskontrollen av flygpassagerare på flygfält på fastlandet, därför hänvisar hon i sin fråga till språklagen. På Åland ju gäller ju inte språklagen utan självstyrelselagen och där fungerar säkerhetskontrollen utmärkt på många språk.

Minister Anu Vehviläinens svarade att säkerhetskontrollen på de större flygfälten sköts av underleverantörer med personal som har en utbildning som motsvarar kraven i Luftfartslagen och ICAOs bestämmelser, som inte omfattar krav på språkutbildning. Ministern ansåg att det är tillräckligt med att luftfartsförvaltningen tillhandahåller skriftlig information på olika språk.

Detta svar tillfredsställde inte ledamot Nauclér utan hon vände sig till Justitiekansler för ett utlåtande.

Justitiekanslers svar har nu kommit, JK har gjort en grundlig utredning, svaret omfattar 7 sidor (Dnr OKV/364/1/2009). Man har hört justitieministeriet, kommunikationsministeriet, Trafiksäkerhetsverket( tidigare Luftfartsförvaltningen) och Finavia Abp och också ledamot Nauclér.

I svaret konstaterar justitiekansler att säkerhetskontroll av flygpassagerare är en offentlig förvaltningsuppgift. På flygplatsoperatörer som genomför säkerhetskontroll av flygpassagerare skall tillämpas det som i språklagen sägs om myndigheter.

Ansvaret att genomföra säkerhetskontrollerna inklusive skyldigheten att tillgodose de språkliga rättigheterna ligger i sista hand hos flygplatsoperatören, även om det praktiska utförandet sköts av andra aktörer.

Justitiekansler anser även att det, beroende på situationen, kan vara tillräckligt att den person som genomgår n säkerhetskontroll och säkerhetskontrollanten vid behov omedelbart få kontakt med en tillräckligt svenskkunnig person.

Justitiekansler har i samband med granskningen av detta ärende även funnit vissa inkonsekvenser i språklagen och har sänt sina synpunkter till justitieministeriet för kännedom

Jag har länge bekymrat mej över detta och är verkligen glad över JKs utlåtande, som JK nu vidarebefordrat till kommunikationsministeriet, trafiksäkerhetsverket och Finavia Abp säger Elisabeth Nauclér. Jag har en inopererad metalldel efter en olycka och har själv flera gånger blivit otrevligt bemött, till och med hotats med polis, för att jag talat svenska, då metalldetektorn givit utslag och jag underkastats kroppsvisitation. Det är sårande att i denna annars också integritetskränkande situation inte automatiskt bli bemött på sitt modersmål, eller ens tillåtas använda det. Särskilt problematisk är situationen för en ovan, ofta äldre, i många fall kanske handikappad, passagerare som inte får instruktioner eller service på svenska. Det finns ju heller inga bestämmelser om att en finländsk medborgare som reser utomlands bör kunna finska eller engelska.

Jag ser nu fram emot en saklig och lagenlig behandling då jag passerar säkerhetskontrollen i framtiden.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér ger gärna närmare information vid behov, tfn 050 512 1984.

 

JK ger ledamot Nauclér rätt i fråga om säkerhetskontroll

januari 20th, 2011Nyheter och pressmeddelande

 

I december 2008 ställde Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér ett spörsmål om tillämpningen av språklagen i samband med säkerhetskontrollen av flygpassagerare i Finland (SS 945/2008 rd). Ledamot Nauclérs fråga gällde alltså säkerhetskontrollen av flygpassagerare på flygfält på fastlandet, därför hänvisar hon i sin fråga till språklagen. På Åland ju gäller ju inte språklagen utan självstyrelselagen och där fungerar säkerhetskontrollen utmärkt på många språk.

 

Minister Anu Vehviläinens svarade att säkerhetskontrollen på de större flygfälten sköts av underleverantörer med personal som har en utbildning som motsvarar kraven i Luftfartslagen och ICAOs bestämmelser, som inte omfattar krav på språkutbildning. Ministern ansåg att det är tillräckligt med att luftfartsförvaltningen tillhandahåller skriftlig information på olika språk.

 

Detta svar tillfredsställde inte ledamot Nauclér utan hon vände sig till Justitiekansler för ett utlåtande.

 

Justitiekanslers svar har nu kommit, JK har gjort en grundlig utredning, svaret omfattar 7 sidor (Dnr OKV/364/1/2009). Man har hört justitieministeriet, kommunikationsministeriet, Trafiksäkerhetsverket( tidigare Luftfartsförvaltningen) och Finavia Abp och också ledamot Nauclér.

 

I svaret konstaterar justitiekansler att säkerhetskontroll av flygpassagerare är en offentlig förvaltningsuppgift. På flygplatsoperatörer som genomför säkerhetskontroll av flygpassagerare skall tillämpas det som i språklagen sägs om myndigheter.

Ansvaret att genomföra säkerhetskontrollerna inklusive skyldigheten att tillgodose de språkliga rättigheterna ligger i sista hand hos flygplatsoperatören, även om det praktiska utförandet sköts av andra aktörer.

Justitiekansler anser även att det, beroende på situationen, kan vara tillräckligt att den person som genomgår n säkerhetskontroll och säkerhetskontrollanten vid behov omedelbart få kontakt med en tillräckligt svenskkunnig person.

Justitiekansler har i samband med granskningen av detta ärende även funnit vissa inkonsekvenser i språklagen och har sänt sina synpunkter till justitieministeriet för kännedom

 

Jag har länge bekymrat mej över detta och är verkligen glad över JKs utlåtande, som JK nu vidarebefordrat till kommunikationsministeriet, trafiksäkerhetsverket och Finavia Abp säger Elisabeth Nauclér. Jag har en inopererad metalldel efter en olycka och har själv flera gånger blivit otrevligt bemött, till och med hotats med polis, för att jag talat svenska, då metalldetektorn givit utslag och jag underkastats kroppsvisitation. Det är sårande att i denna annars också integritetskränkande situation inte automatiskt bli bemött på sitt modersmål, eller ens tillåtas använda det. Särskilt problematisk är situationen för en ovan, ofta äldre, i många fall kanske handikappad, passagerare som inte får instruktioner eller service på svenska. Det finns ju heller inga bestämmelser om att en finländsk medborgare som reser utomlands bör kunna finska eller engelska.

Jag ser nu fram emot en saklig och lagenlig behandling då jag passerar säkerhetskontrollen i framtiden.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér ger gärna närmare information vid behov, tfn 050 512 1984.

 

Nauclér bjuden till medlem i nätverk för förebyggande av konflikter

januari 19th, 2011Nyheter och pressmeddelande

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har erbjudits medlemskap i Parlamentarians Network for Conflict Prevention och hon har tackat ja. Nätverket grundades vid Europeiska Parlamentet år 2008 och har nu mer än 150 medlemmar från 53 stater. Nätverkets medlemmar arbetar aktivt för att utveckla mekanismer för förebyggandet av konflikter på nationell och internationell nivå, och strävar till att forma lagstiftningsmekanismer och strukturer som ökar den politiska viljan att motverka konflikter.

Nätverkets förvaltningsråd anser att Nauclér är en utmärkt tillägg till nätverket på grund av sin erfarenhet av internationella frågor. Andra nordiska medlemmar i nätverket är bl.a. Heidi Hautala (Fin), Carina Häggblom och Kent Härstedt (Sv.)

Länk till Parlamentarians Network for Conflict Prevention hemsida:

http://www.parliamentariansforconflictprevention.net

 

Lagändringen om översättningen av kollektivavtalen i riksdagen

januari 17th, 2011Nyheter och pressmeddelande

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av 1 och 14 § i lagen om fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan och av 30 § i språklagen behandlades i riksdagens plenum på tisdag 18.1. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har i flera år skrivit budgetmotioner för att regeringen skulle se till att de allmänt bindande kollektivavtalen översätts också till svenska. I budget behandlingen i december beviljades äntligen medel för översättningen och nu skall lagen ändras så att det i framtiden finns en myndighet som har juridiskt ansvar för att kollektivavtalen översätts till båda språken.

I propositionen föreslås ändringar av lagen om fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan och av språklagen. Enligt den ändring som föreslås i lagen om fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan ska nämnden för fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan ansvara för att allmänt bindande kollektivavtal publiceras på antingen finska eller svenska och i översättning till det andra nationalspråket. Nämnden ska se till att ett kollektivavtal som genom ett lagakraftvunnet beslut fastställts som allmänt bindande avgiftsfritt finns tillgängligt för alla på finska och svenska på ett allmänt datanät i en förteckning över allmänt bindande kollektivavtal. Till språklagen ska det enligt förslaget fogas en hänvisning om att bestämmelser om publiceringsspråket i allmänt bindande kollektivavtal finns i lagen om fastställande av kollektivavtals allmänt bindande verkan. Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt.

På Åland gäller rikets lagar inom arbetsrättens område och därmed också de allmänt bindande kollektivavtalen. Eftersom landskapet med stöd av självstyrelselagen är enspråkigt svenskt, måste även de allmänt bindande kollektivavtalen finnas på svenska för att ha verkan i landskapet.

Elisabeth Nauclér och Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson deltog i debatten. Nauclér konstaterade att det räcker med att känna till grunderna för Ålands självstyrelse för att förstå att kollektivavtalen måste finnas på svenska. Nauclér anser det vara bra att propositionen äntligen kommit till riksdagen och att ett stort steg nu har tagits genom den här lagen. Trots de positiva framstegen finns det problem områden som bör uppmärksammas. Nauclér påpekade det kvarliggande behovet av att reda ut propositionens förhållande till självstyrelselagen, och att det ännu finns flera till arbetshälsovården viktiga verk som saknar översättning till de båda nationella språken.

Lagförslaget remitterades till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet.

Elisabeth Nauclérs anförande i sin helhet:

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Äntligen, jag säger äntligen, ser vi det här lagförslaget. Det kommer nu att finnas lagstöd för att de allmänt bindande kollektivavtalen ska översättas till svenska, eller finska ifall originalspråket varit svenska.

För min del tycker jag att det kunnat ske utan att det uttryckligen funnits stöd i någon lag här i riket. Det räcker med att känna till grunderna för Ålands självstyrelse för att förstå att de måste finnas på svenska, och det hade därför räckt med att helt enkelt bevilja medel för översättning. Men nu har ärendet dragits i långbänk och först efter att både justitieministeriet och justitiekanslern varit inblandade för att lösa frågan om var ärendet hör hemma blev det något resultat. Och trots att det juridiska läget var klart togs inga medel upp i budgetförslaget för 2011. Det var först efter att vi skrivit budgetmotioner här i riksdagen som frågan kom till behandling.

I propositionen finns nu en längre utredning om vad som sägs i arbetsavtalslagen och i språklagen, som alltså inte gäller på Åland, men mycket litet, för att inte säga ingenting, om förhållandet till självstyrelselagen. Det konstateras bara att enligt självstyreslelagen ska statsrådet se till att bestämmelser och föreskrifter som ska gälla i landskapet finns tillgängliga på svenska. Med tanke på det skulle jag gärna se att utskottet behandlar förhållandet till självstyrelselagen.

Är det förenligt med självstyrelselagen att översättningarna inte kommer samtidigt, och att de inte heller kan ligga till grund för en domstolsbehandling? De ska som det sägs i propositionen inte vara juridiskt bindande. Och jag frågar, är det acceptabelt att rättssäkerheten inte är den samma i landskapet som i riket? Jag hoppas att utskottet ser närmare på det här problemet.

Trots att justitiekanslern sagt att det enda sättet att trygga att medel för översättning tas upp i budgeten är att skyldigheten uttryckligen följer av lag så verkar det inte som att ministeriet är övertygat om att det här är någon prioriterad fråga. Det talas om bristen på personalresurser och bristen på pengar och man säger att "om" de ska översättas så kommer det att kosta så här mycket och ta tre år. Och jag undrar vad det ger för signaler.

Herr talman! Hur som helst är det mycket bra att propositionen kommit och ett stort steg har nu tagits genom den här lagen. Men frågan är därför hur det går med sådant material som inte är obligatoriskt, men absolut nödvändigt. Hit räknar jag till exempel de handböcker som används inom företagshälsovården. De används av arbetstagare och arbetsgivare när de samarbetar kring arbetshälsovårdsfrågor, vilket är centrala frågor för parterna.

Vi vill i det här landet att människor ska stanna kvar längre i arbetslivet och för att det ska kunna ske på ett vettigt sätt krävs att arbetsgivare och arbetstagare kan diskutera på basen av ett vettigt underlag, och i dag finns bara en del av detta material översatt till svenska. Det handlar om handböcker som utgetts av Arbetarskyddscentralen, Arbetshälsoinstitutet och även social- och hälsovårdsministeriet. Jag hoppas att detta område inte glöms bort utan får den uppmärksamhet och därmed översättning som det förtjänar.

Länk till lagförslaget: http://fakta.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=akirjat_ru&${BASE}=akirjat_ru&${THWIDS}=0.36/1295436456_806710&${TRIPPIFE}=PDF.pdf

 

Vintermöte och riksdagsarbete

januari 17th, 2011Kolumner och artiklar

Vecka 2

Efter ett kortare juluppehåll än vanligt tog jag färjan tillbaka till Helsingfors och Svenska riksdagsgruppens (Srg) midvintermöte, en ny företeelse som betyder att vi inte bara samlas till sommarmöte utan också möter väljare under vinterhalvåret. De två första åren har det handlat om Sfp-väljare eftersom vi rört oss i Nyland. Många har svårt att skilja mellan Srg och Sfp, och man tror att jag tillhör Sfp. Jag får därför förklara att på Åland finns inget Svenska folkpartiet, där är alla partier svenska. För övrigt läste jag på färjan att en undersökning visar att finlandssvenskarna är olyckliga, och detta efter att hela julhelgen ha läst att vissa åländska kommuner uppvisar de lyckligaste människorna i Finland. Senare i veckan kunde man läsa i Helsingin Sanomat att de tre saker finnarna retar sig på mest hos finlandssvenskarna är den obligatoriska svenskundervisningen i skolan, som de kallar ”tvångssvenska” för att ge sken av att det skulle vara någon skillnad mellan andra obligatoriska skolämnen och undervisningen i svenska, Svenska folkpartiet och Åland. Ja, ni läste rätt Åland.

Alla som kan sin historia vet naturligtvis att det var finlandssvenskarna som var de största förkämparna för att Åland skulle tillhöra Finland, det betydde naturligtvis mest för dem, men visst motsatte sig hela Finland att ålänningarna skulle få tillhöra Sverige. Att därför nu såhär 90 år senare reta upp sig på Åland som en finlandssvensk företeelse verkar väl ändå något långsökt. Man slutar aldrig att förundras.

I midvintermötet ingick besök hos Aaltouniversitetets Venture Garage och fortsatte hos Technopolis, båda i Otnäs. Det handlade om det innovationsarbete som utvecklas i människogarage för att kunna ”stay up to date with Finnish high tech market” som man uttrycker saken. Det betyder att det finns många som har idéer och kan uppfinna det ena och det andra, men för att få ut det på marknaden, sälja och förhoppningsvis bli framgångsrik krävs något mer, och det är här garagen och verkstäderna kommer in.

Alla ungdomar är inte lika framgångsrika i dagens krävande samhällen. De hittar inte den studieplats som passar dem, deras drömmar och önskemål går inte i uppfyllelse. Det kan då bli svårt att strukturera sin dag, att stiga upp på morgonen, orka göra något meningsfullt och inte fastna med huvudet i burken. Jag slutar aldrig att beundra dem som orkar se det möjliga hos de mest omöjliga, att oförtröttligt stödja dem och få dem in på vettiga banor. De människorna finns på ställen som Svenska produktionsskolan, eller SVEPS som det kallas, och som vi besökte, men också på Åland där projektet kallas Katapult.

Vi mötte väljare på Luckan i Helsingfors, och för min del avslutades dagen tillsammans med riksdagskollegan Mats Nylund och bygdens egen son Thomas Blomqvist på Pyres café nästan i ”stationsbackan” i Karis.

Riksdagsarbetet körde igång och det är bara att konstatera att grundlagsutskottet har en stor arbetsbörda. Vi har många lagförslag på vårt bord som borde behandlas. Riksdagen som helhet har nu 130 propositioner att behandla och ytterligare 23 lär vara på kommande. När förra riksdagsperioden avslutades förföll tolv, vi får se om vi blir sämre eller bättre. En lag som åtminstone aldrig borde kommit till riksdagen, och som enligt min åsikt borde förpassas i papperskorgen, skickas tillbaka eller återtas av regeringen är lagen om ändring av när man skall uppbära moms på varor som säljs via nätet.

De har ansetts att det inte är lönsamt för staten att uppbära de allra minsta beloppen och ålänningarna har därför med statens goda minne fått bygga upp vad man kan kalla en industri där man förpackar och sköter allt pappersarbete så att den som bor t.ex. på den finska landsbygden lätt och smidigt har fått beställa på nätet. De har gett många arbetsplatser på Åland, arbetsplatser som både människor utan utbildning och med olika handikapp har kunnat sköta. Detta skall alltså raseras nu, och orsaken är troligen att några företag på ett oseriöst sätt utnyttjat regeln, och öppet gjort reklam för hur man kan kringgå reglerna. Det handlar om det som kallas ”studsning” och innebär att varor skickas via Åland för att komma undan skatten, och som inte ger något mervärde för Åland. Det sker ingen förpackning och ger därför inga arbetsplatser. Det ger bara Åland badwill, inga inkomster och var kommer näringstillståndet in? Mycken tid har gått åt till samtal och möten med riksdagskollegor, ministrar och företagare i branschen den här veckan. Hur skall vi göra för att få stopp på det vi alla är eniga om att vi inte vill ha och behålla det vi alla borde vara eniga om att är till nytta för både Åland och Finland?

Förutom det egentliga riksdagsarbetet har veckan innehållit ett sista möte i riksdagens vänskapsgrupp med Frankrike där jag är ordförande. Vi hade ambassadören och chefen för Frankrikes kulturcenter, som numer bytt skepnad och blivit ett kulturinstitut, på besök för att bland annat berätta för oss om hur den nya franska regeringen ser ut, erfarenheterna av det franska återinträdet i NATO och hur det fortsätter med den kontroversiella inställningen till romerna i Frankrike. Finland är känt för att på ett bättre sätt än de flesta länder i Europa ha lyckats integrera romerna och det blev klart att mycket information om Finlands erfarenheter hade skickats till Paris och också mottagits med intresse där.

Utanför det egentliga riksdagsarbetet, men ändå väl integrerat betraktas också Kvinnonätverket. Jag är suppleant i arbetsutskottet och även vi hann ha ett möte den här första veckan.

Grundlagsutskottet arrangerade tillsammans med Finlands juristförbund ett seminarium under rubriken medborgarnas rättsskydd och rättsväsendets funktionsförmåga, eller un grand problème contemporain som man också kan uttrycka saken. Hur skall vi förändra systemet? Skall t.ex. i framtiden en misstänkt som erkänner ett brott kunna påverka begränsningen av förundersökningen i Finland? Skall vi använda oss av systemet med plea bargaining etc. etc. Man satsar gärna resurser på konkreta saker som alla förstår vad det handlar om som t.ex. en järnvägssträcka, men det är svårt att få politiker att engagera sig i resurser för att på ett allmänt plan förbättra rättsväsendet.

Efter en balettkväll på operan i Tallinn med dottern avslutades veckan med besök på Ålandskontoret av ett besök av parlamentariker från the Standing Committee on State Security i Representanthuset i det thailändska parlamentet. De hade som en del av ett projekt inom ramen för Lunds universitet och Handelshögskolan i Stockholm rekommenderats att försöka komma till Helsingfors för att bekanta sig med den åländska autonomin som ett exempel på konfliktlösning som kunde vara intressant för konfliktlösning i Patani i södra Thailand. För den goda saken valde jag därför att stanna kvar i Helsingfors den här helgen. Det är alltid lika inspirerande att tänka sig att man på något sätt eventuellt dragit ett litet strå till någon stack någonstans i världen som innebär att någon konflikt kommit närmare sin lösning. Världen har alldeles för många olösta konflikter.

 

..och så startade det nya året 2011.

januari 10th, 2011Kolumner och artiklar

Vid årsskiftet talades det om ”liberalerna som ljudligt stängt dörren mot Nauclér”, att ”det finns en rätt betydande kritik mot Nauclérs insatser i Helsingfors”, det sades att det var ”många andra som också undrade var riksdagsledamoten höll hus. Så har det varit under stora delar av mandatperioden.”. Vidare kunde man läsa att ”Det finns flera frågetecken kring hennes insats.”. Inte nog med det ”Liberalerna har länge klagat på Nauclérs insatser”, ”Ålands socialdemokrater, Frisinnad samverkan och Liberalerna, samtliga partier som tidigare varit tydligt tveksamma till Elisabeth Nauclérs insatser i Helsingfors. Man har efterfrågat mer aktiviteter, mer dörröppnande och brobyggande, och tyckt att det brustit i kommunikationen.”. Eländes elände med andra ord. Skall det ses som början på det nya året eller slutet på det gamla? Jag väljer det senare alternativet och gör som kung Carl Gustaf vänder på bladet. Och vad hittar vi väl där?

Jo, en dag som rein og ubrukt står med blanke ark og farjestifter tel. Ledigheten från riksdagen är kort så här när det är valår och många lagar som skall bli klara innan vi tar paus den 8 mars. Förutom TV-inspelning kring frågan om riksdagsvalet hann det bli tre luncher utanför hemmet, en i ITiden, en på Klubbhuset Pelaren och en med Företagarföreningen. Alla med helt olika syften, och just därför en naturlig del av en riksdagsledamots vardag. Om verksamheten vid Klubbhuset Pelaren som bygger på de världsomfattande principer som går under namnet Fountain House efter platsen där de en gång kom till kan man bara säga INTRESSANT och IMPONERANDE.
Veckan avslutades med den vid det här laget så traditionella trettondagsfesten i glada vänners lag.

Framför oss i riksdagen och det politiska livet väntar inte bara grundlagsändringar utan också ekonomiska diskussioner på de mest skilda plan. Hur ser fortsättningen ut för Europa och euron? Har vi fler krisländer på kommande? Hur påverkar det oss? Vad blir resultatet av den s.k. Hetemäki kommitténs arbete? Vi var många som hade väntat länge på den och hoppats på något mer radikalt. Det är ingen tvekan om att systemet borde ändras, men räcker det här? Och får man ekvationen att gå ihop med de skattelättnader som föreslås, eller minskar vi bara vår konsumtion om det är där vi skall ta in det vi förlorar. Tyvärr tror jag för egen del inte att vi kommer att se det här förslaget genomföras, vilket på många områden kanske är det bästa, men vad gör vi nu? Och vad händer om samfundsskatten skall förändras på det sätt som föreslås i finansministeriets senaste utredning? Och hur påverkar det oss? Ja, den senare frågan ser jag som det mest oroande något som säkert står på åtgärdslistan.

I de åländska tidningarna tog Mia Hanström initiativ till en debatt kring en lagändring kring våldtäkt och sexualbrott, och även en namninsamling. De senaste händelserna på Åland har väckt oss som trott av vi lever i en relativt skyddad värld. I sammanhanget kan nämnas att i riksdagen behandlas just nu ett förslag till ändring av strafflagen som syftar till att stärka det straffrättsliga skyddet av sexuell självbestämmanderätt (RP 283/2010). Ärendet har just kommit till riksdagen och börjar nu behandlas i lagutskottet. Det uppfyller till vissa delar det som efterfrågats i de åländska tidningarna, men inte fullt ut. Det finns dock allt skäl att följa ärendets behandling i riksdagen innan man tar nya initiativ till ändringar.