Veckan började med tidigt flyg till Helsingfors och städning på kontoret innan det också blev ett seminarium för tjänstemän vid ministerierna i Helsingfors om självstyrelselagsreformen. Den bygger på ett enigt kommittéförslag som ordförande Gunnar Jansson presenterade, följd av professorerna Markku Suksi och Jan Sundberg. En för alla tjänstemän vid ministerierna säkert välbehövlig genomgång. Det klaraste budskapet framfördes dock av finansministeriets representant, finansrådet Antero Toivanen. Han gick igenom alla argument mot att Åland skulle ta ett större ansvar för sin egen ekonomi, och kunde överhuvudtaget inte se någon fördel med att Åland skulle ha någon större behörighet vad gällde det ekonomiska ansvaret. Jag tror att det kommer att bli flera tillfällen att återkomma till den här frågan. Sundbergs inlägg om det åländska riksdagsvalet byggde på ett kapitel i en bok som utkommer den här veckan, Språk och politisk mobilisering. Finlandssvenskar i publikdemokrati, redigerad av Kimmo Grönlund. Boken finns att köpa i bokhandeln.
En dag i Mariehamn och spännande filmvisning av bröderna Löthman om deras färd från Gustavs till Mariehamn på flytspark, eller som filmen hette ”Menföre – en resa över svåra isar” och dessutom föredrag av Mikael Wennström från landskapets miljöbyrå, som berättade om isens betydelse för vattenkvaliteten.
Sedan bar det av till Helsingfors igen. Den ekonomiska krisen tar ingen paus, och Kiviniemi fick än en gång förklara hur det egentligen ligger till med Finlands ansvarstagande och vad det kan betyda eller inte betyda, och den information vi fick innebar att hon fick lite retirera från sitt tidigare uttalande, men inte så mycket att regeringssidan fann anledning till någon kritik, underligt skulle det annars varit så här i valtider.
Inte heller Kadaffi eller luftangreppen tar paus. Vi fick i utrikesutskottet ett klargörande om vad som egentligen sker och vem som egentligen har ansvaret och vad EU har för ansvar och vad NATO har för ansvar och vad Sverige gör och tänker göra och vem som samråder med vem och vem som inte samråder med vem och vad Finland skall ha för roll och inte ha för roll och att vi inte skall göra något förhastat. Det är bara det, att det vi trott varit alldeles klart i det här sammanhanget strax efteråt är väldigt oklart. Många trodde att flygförbud betydde förbud att flyga och inget mer, men så var det inte. Visar det sig rent av att flygförbud betyder ett regelrätt krig, och vem är då de krigförande parterna, och vem bär ansvaret? Ja, jag tror det kommer att finnas anledning till fler möten kring den här frågan oavsett om det formellt behövs eller inte. Nu talar vi om bombningar och humanitär hjälp och möjligen återuppbyggnad, men det som behövs för att en konflikt skall kunna lösas är dialog, samtal, medling och kanske vet vi vem som har ansvaret för det, men vem lägger upp strategin, finns beredskapen, ligger medlarna i startgroparna att rycka ut? Kort och gott, man kan inte bomba sig till fred.
Det passade bra att delta i Ålands fredsinstituts seminarium om Ålands demilitarisering. Det behövs mer av den sorten, och mer kunskap och mer försvar av neutraliseringen, inte territorialförsvar utan det försvar som en bred acceptans av Ålands internationella ställning ger. Många intressanta inlägg, inte minst Sia Spiliopoulou Åkermark och Elina Pirjatanniemi bidrog till en debatt som borde fortsätta. När kommer det att hända något med Gränsarbetsgruppens enhälliga betänkande? Vi arbetade i två år, alla medverkade, vi var eniga, men nu har det gått fyra år utan att vi sett något resultat. Var är debatten, var är öppenheten kring den här frågan? Vi är många som undrar och väntar på resultat?
Att helgen ägnades åt Litteraturdagarna är helt klart. Vi satt som vanligt trollbundna av det som bjöds Knausgård, Boucht, Jersild, Victoria Webster, hennes mor och alla de andra. Evenemanget hölls för 19e gången i Stadsbiblioteket och gudstjänst i Mariehamns kyrka. Det var jäktigt för man ville ju inte missa revyn på stadshuset, Hördudu. Glöm inte att kolla in Harry J:s byxor och andra små detaljer när ni går, för det gör ni väl? Och inte gick det heller att missa Radio Nord föreställningen på Alandica. Lillbabs, Siv Malmqvist, Towa Carson och Ann-Louise Hansson, ja, de var där livs levande. Jag har själv inget minne av Radio Nord, vilket de flesta ålänningar har. I Värmland fick vi nöja oss med Radio Luxembourg, men jag har också lyckats bli intresserad genom att läsa journalisten Jan Kotschaks bok om sin far Jack. Juden som stred i finska fortsättningskriget på tyskarnas sida, deserterade till Sverige, men undkom dödsstraffet som annars var påföljden. Född i Helsingfors, död i Cannes och däremellan projekt som Radion Nord och mycket, mycket mer. Läs den!
Söndagen den 13 mars 2011 på Kökar inledde Åländsk samling sin riksdagsvalkampanj då kandidaterna Elisabeth Nauclér och Henry Lindström presenterade sig på ett möte på Sommarängen för kökarborna. 