Vecka 34

Möte med lagtingets parlamentariska kommitté

Veckan började med ett möte med 2012 års parlamentariska kommitté för utveckling av självstyrelsesystemet som den så högtidligt heter. Jag sitter inte i kommittén, men har närvarorätt och det är nog så behövligt om man skall kunna arbeta med de här frågorna i Helsingfors och det skall man. Den andra parlamnetariska kommittén i riket som justitieministeriet tillsatt har ingen koppling till riksdagsgrupperna utan är tillsatta av partierna, men trots det måste diskussionen pågå i riksdagsgrupperna, och det är också bara riksdagsledamöter som sitter i gruppen, men jag kan lova att det inte är någon lätt uppgift att få till stånd diskussioner riksdagsgrupperna när det inte finns någon direkt koppling till dem. Därför behövs alla goda krafter. Därför bjuds de olika medlemmarna in och kontakter tas på alla plan. Här har de olika partierna på Åland en viktig roll, Centern talar med Centern, Moderaterna med Samlingspartiet, Socialdemokraterna med Socialdemokraterna osv. På min lott kommer väl de partierna som inte har någon motsvarighet här och då blir det väl att i första hand ta sig an Sannfinländarna kan tänkas……

Svenska riksdagsgruppens sommarmöte

När Svenska riksdagsgruppen höll sitt årliga sommarmöte i Västra Nyland, närmare bestämt i Raseborg, eller som man skulle sagt för någon tid sedan Ekenäs. Ja, det vill säga de som kunde uttala stadens rätta namn som det skulle uttalas och inte sade Eknäs. Vi besökte också Karis, och har man som jag haft en sekreterare född i Karis så är det svårt att uttala namnet på annat sätt än med stark betoning på första stavelsen som om det vore ett finskt ord.

Dessa sommarmöten ägnas åt att gå igenom de politiska läget som de olika ledamöterna uppfattat det och naturligtvis gå igen finansministeriets budgetförslag. Vad finns det för möjligheter ätt ändra på det? För Ålands del finns inga stora problem i riksbudgeten. Bestlutar man att Ålands vindkraft är av intresse så finns det medel i budgeten, men finns det inget intresse och ingen vilja så hjälper det inte att det finns medel i budgeten.

Väldigt mycket i rikspolitiken är naturligtvis uppladdning inför höstens kommunalval och jag inbillar mig därför att det kommer att bli en relativt lugn höst för min del. Så många riksdagsledamöter ställer upp i kommunalvalet att deras engagemang i första hand kommer att ligga där.

Gruppen var dock enig om att diskussionen kring Ålands självstyrelseutveckling bör finnas även i riksdagsgruppen trots att det inte är gruppen som har en representant i kommittén utan Svenska folkpartiet.

Besöket i Ekenäs kom i mångt och mycket att handla om småföretagsamhet, och det var ytterst genomtänkta förslag till förbättringar de företagare som kom för att möta oss hade. Förslag om rationaliseringar av momsredovisningen etc., om vi lyckas ändra det stelbenta systemet är väl en annan sak, men oavsett bra att få insyn i vad man upplever som besvärliga hinder.

Konferens om ryska Alaska

Under veckan hölls också en konferens på Åland i regi av Ålands emigrantsinstitut med rubriken ”Those Other Russians” och det var den femte konferensen i sitt slag om Russian America. Ett ämne som jag visste alldeles för lite om och som jag tyvärr inte hann lära mig särskilt mycket om eftersom jag bara hade möjlighet att vara med på öppningen och de två första föreläsningarna, men ack så fascinerande föredrag. Det ena av Sven Haakanson från Alutiiq Museum på ön Kodiak i Alaska. Hans farfar kom från Danmark och hans farmor från Norge. De norska släktingarna hade han inte någon större kontakt med. Troligen hade de blivit så chockade när de fick veta att av den norska damen som de inte hört något av sedan hon fanns och därför troligen inte efterlämnat några efterlevande i själva verket efterlämnat 500 släktingar. Hon och hennes man hade fått 19 barn som sedan alla i sin tur fått många barn om än inte 19, men så där tio var så fanns det idag 500 släktingar over there.

Själv visste jag som sagt mycket lite, nästan bara att en av guvernörerna över det ryska Alaska hette Hampus Furuhjelm, en finländsk adelsman vars anfader hette Enok Nauclér. Något annat som jag länge funderat över att det talas och skrivs så lite om är likheterna eller skillnaderna mellan det autonoma Finland inom ramen för tsarens Ryssland och det autonoma Åland inom ramen för Finland. Man brukar ibland fråga om autonomi bara är möjligt i demokratier, men Finlands autonomi inom tsarryssland är ett exempel på motsatsen. Det är klart att förhållandet mellan Ryssland och Finland har påverkat förhållandet mellan Finland och Åland, men hur. Ja, en hel del fick vi veta genom att lyssna på forskaren Pertti Hakala som talade under rubriken ”The Åland Autonomy in comparison to the Autonomy of the Grand Duchy of Finland”, men även han förvånades över att inte fler intresserat sig för den här aspekten.

Höstens första möte med landskapsregeringen hölls den här veckan och vi kan bara konstatera att mycket av det arbete vi har framför oss återfinns i berättelsen till självstyrelsepolitiska nämnden. Det är ganska givet att den enda folkvalda i Helsingfors som representerar Åland får den rollen.

Möjligheternas torg

Möjligheternas torg hölls traditionsenligt den här veckan. Till traditionen hör inte att det skall regna och det satte nog tyvärr sina spår i besökarsiffrorna, men väl värt att ta sig dit mellan regnskurarna.

Om man får önska sig något så är det dock att de som kommer från riket för att tala om de här frågorna sätter sig in i vad som gäller här på Åland, vilka problem som finns här och hur vi kan påverka för att förändra våra attityder. Nu blev det alltför abstrakt och inriktat på vad som är fel i riket utan koppling till Åland.

Samfundet Sverige-Finland

Innan det blir allvar kan det om det vill sig väl bli kräftor, men det var inte den enda trevliga tillställningen den här veckan. Samfundet Sverige-Finland inledde sitt besök på Åland och det innebar för mig en kväll med verkliga Finlandsvänner och kännare som ett par tidigare svenska ambassadörer i Helsingfors, den åländske röde generalen Eyolf Mattssons systerdotter och statsvetaren Olof Ruin för övrigt en gång 1Q på Värmlands nation i Lund. Men även dessa experter sade sig ha fått lära sig mycket nytt om Åland som de inte tidigare kände till.

kräftor

Pressmeddelande 22/8 2012
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, Ålands representant i Finlands riksdag
Publiceringsfritt: genast

*******************************************************************************

Elisabeth Nauclér deltar för närvarande på Svenska riksdagsgruppens sommarmöte i Västra Nyland. På programmet står bl.a. annat interna gruppmöten, besök till Axxells nybygge i Karis, publikträff på Ekenäs torg, besök på demensavdelningen på Ekåsen i Ekenäs, olika företagsbesök och ett besök till Västra Nylands sjukhus.

På onsdagen (22/8) hade gruppen presskonferens på Stadshotellet i Ekenäs. Under de interna mötena och på pressträffen har särskilt sjöfarten behandlats och togs upp i Srg:s officiella uttalande om företagssamhet som skickades ut under onsdagen.

*********************************************************************************

Mer information ges av:
• Elisabeth Nauclér på tel.nr 094323047 eller per e-post elisabeth.naucler@riksdagen.fi.
• Gustav Blomberg på tel.nr. 094324047 eller per e-post elisabeth.naucler@riksdagen.fi

2012/5th International Conference on Russian America &1st Åland/Finland International Conference on Russian America held in celebration of the Åland Islands 90th Year of Autonomy at Mariehamn, Capital of Autonomous Åland Islands, Finland 2012 August 20-25 “Those Other Russians”

Dear Participants

In resent decades we in the Åland Islands have come to pay attention and emphasize our Russian heritage. During several decades the visible as well as the invisible memories of our Russian past was forgotten and minimalized. We did not pay much attention to the ruins of the Russian Bomarsund fortress in the 50s when the road was built cross the fortress area. But today it is a symbol of our demilitarization and neutralization, and of the Islands of Peace.

Up to 1854 the Russian presence in the Åland mainly took the shape of the construction of the fortress as a huge logistic apparatus was needed. We know that Åland experienced an economic boom during the construction of the Bomarsund fortress and we know that during this time many Ålanders got strong economic or emotional relations to the Russian garrison that was stationed in Bomarsund, a garrison that included soldiers from whole of the Russian empire, which easily can be confirmed by just paying a visit to the Russian cemetery close to the fortress on Prestö.

In St Petersburg soon a community of 30.000 Finlanders was built up, including many Ålanders. But as we will see during this conference, Ålanders and Finns also went as far as Russian America. Finland was conquered from Sweden in 1809 and soon after became the autonomous Grand Duchy of Finland. The coast of Finland and the Åland Islands was since time immemorial inhabited by people that had a long tradition of seamanship, so these highly esteemed seafarers and their merchant fleet soon became the building blocks of the empire’s own merchant fleet. An important trading rout from Finland to Alaska was established and many Ålanders sailed on merchant ships from Finland to the Russian-American settlement Sitka. These people were true adventurers and round-the world sailors that had courage to embrace the unknown, as so many Ålanders before and after them.

It is therefore very much welcome that this seminar will be held in the Åland Islands, with so many different distinguished speakers who will present different views on the history of the people who left to work in Alaska, as well as the history of Åland and its autonomy. The fact that Finland was an autonomous part of Russia, and has experience of how to work with a central government as counterpart has undoubtedly affected the relation between Finland and the Åland authorities. An aspect that I find extremely interesting.

I would also like to congratulate the Åland Islands Emigrant Institute for their work. I will conclude by sharing a memory from 2003 with you. The Institute was located in the same building as the Åland Peace Institute at this time, and the Peace Institute had somewhat controversially reported George W. Bush to the International Criminal Court (ICC) because of the war in Iraq. This of course deeply upset the American Embassy in Helsinki. The ambassador did not pay a visit to the Åland Islands, but sent his deputy to visit the two institutes. The atmosphere was quite tense when we entered the Peace Institute and met with Mr Robert Jansson. Of course we left the first discussion with no hard feelings, but still with very different views on the US politics.

We continued to the Emigrant Institute and met with the Santa Clause, of the Ålander Haddon Sundblom. The who guided us had fulfilled her dreams when she in her youths was able to move to the U.S. and work, and she over and over repeated the sentence. “America has been so good to me, God Bless America”. When we left the house the diplomat said “So much in just one house!”

We here in the Åland Islands have a critical mindset, but we also know when to appreciate, and we do appreciate you coming here for this Conference.

Aleksanderinstitutets chef i säker hjälm

Vecka 33

Veckan har visat att olika huvudbonader passar vid olika tillfällen. Jag visar ingen bild på talmannen i elegant hatt för den har ni redan sett i de åländska tidningarna, inte heller visar jag någon bild på någon av talmännen Eero Heinäluoma eller Per Westerberg iförd kräftkalashatt, för de stannar i mitt privata album. Alltså får ni nöja er med Aleksanderinstitutets chef i säker hjälm. Han var nyligen den ena parten i arrangerandet av seminariet ”CONFLICT, RESOLUTION AND RECONCILIATION IN THE CONTEMPORARY WORLD” där Ålandsexemplet avhandlades i en expertpanel som jag hade nöjet att ingå i. Seminariet syftade till att visa de två parterna i konflikten om Nagorno-Karabach, Armenien och Azerbajdzjan, att autonomi är en möjlig lösning på sådana konflikter i andra delar av världen. Går man i strid för att få till en fredlig lösning kan det vara bra att ha en ordentlig hjälm på huvudet.

Inga eleganta hattar i Azerbajdzjan

I lokaltidningen beskylldes Barbro Sundback för att ha varit på lyxresa när vi medverkade i detta seminarium och också besökte ett flyktingområde där de som lämnat sina hem i Nagorno-Karabach slagit sig ner, men det kan jag härmed intyga att det inte handlade om även om vi inte då bar hjälm, men inte heller elegant hatt eller kräftkalashatt för den delen.

Vindkraftsfråga på väg att lösas?

Den ena huvudbonaden bars alltså på presidentbesöket och den andra vid talmansbesöket. Om presidentbesöket har det rapporterats tillräckligt i tidningarna. Vad presidenten sade om att vilja utveckla Ålands självstyrelse har vi analyserat, och likaså har det andra viktiga besöket med justitieminister Anna-Maja Henriksson analyserats i pressen. Vad lovade hon om vindkraften? Själv har jag nu fått uppleva att frågan behandlats av justitieministeriet, Ålandsdelegationen, grundlagsutskottet och Justitiekansler, som alla sagt samma sak utan att frågan gått särskilt mycket framåt. Jag har under två olika ministrar vid handels- och industriministeriet nu hört alla upptänkliga och oupptänkliga argument för att det inte är möjligt och blivit lätt uppgiven. Det finns en sak gemensamt hos alla de som uttalat sig. De är mycket positiva till vindkraften och vill gärna att Åland skall komma med i systemet, men….. Den som lever får se.

Träff med försvarskursen

Mellan presidenten, talmännen och justitieministern fanns det utrymme för en träff med ”min” försvarskurs. Det är alltid lika givande att möta sina gamla försvarskollegor. Den här gången skulle det ske på Dragsviks garnison under värdskap av Nylands brigads gilles nye ordförande som tyvärr i sista stund inte själv kunde medverka, men för vår del var besöket intressant och givande. Vi följde en skjutövning i Syndalen. Dit tog vi oss i Pasi, och det är alltid nostalgi för den som varit ute i fält att få åka APC. Och som sagt var här bars det huvudbonad, hjälm och öronskydd.

Öronskydd

Öronskydd är inte en huvudbonad, men något man bär på huvudet. Det skulle man absolut inte ha på sig under kulturnatten för då skulle man missat den finsk-persiska tangodrottningen Darya Pakarinen och ”Bangårdstango med Darya & Månskensorkestern”, liksom L.E. Brixmark & the New Holland band på biblioteket, bandet som gjort succé på vissångsfestivaler i Sverige och nu i Mariehamn. Höjdpunkten är dock som alltid ”Blandat program” som det så anspråkslöst står om de som uppträder på Café Julius.

Röster för Östersjön

För den som ville njuta av Röster för Östersjön på Andersudde var det inte heller lämpligt med öronskydd, och det ville man. Det var värt besväret att ta sig dit och rätt att satsa på en ny typ av show, även om jag som operafreak varit helt nöjd med de tidigare årens konserter, och ett säkert kort fanns med även nu; Johanna Grüssner.

Nattmössa

Har Tuomioja talat i nattmössan under veckan? Nej, knappast, han vet vad han talar med, men kanske är det fortfarande lite av sommarens nyhetstorka kvar. I alla fall har det framställts så trots att han egentligen bara sade självklarheter om att varje land måste ha planer för olika scenarier.

EU-stödet var också föremål för presentation, men inte så mycket debatt, på Centerns sommarting i Käringsundsbyn i Eckerö. Där var Mats Lövgren från Nils Thorvalds kontor i Bryssel och gav sin syn på Finlands agerande och krav på garantier för att medverka i stödpaketet. Ordföranden Harry Jansson hade en mer omfattande presentation av skuldkrisen och de olika aktörernas roll. Vad kommer Tysklands författningsdomstol att säga? En värdefull genomgång av hur man ser på de här frågorna här hemma för den som skall representera Åland i stora utskottet i riksdagen.

World Humanitarian Day

Och så var veckan slut. Slut var också Sergio Vieira de Mellos liv den 19 augusti. Därför firas just denna dag ”World Humanitarian Day”, och nu var det fjärde gången. Sergio var en av 22 FN-arbetare som dog när en bilbomb exploderade vid FN:S högkvarter i Bagdad 2003. Detta har sedan 2008 fått en minnesdag för att uppmärksamma alla de volontärarbetare och hjälparbetare som arbetar i svåra förhållanden runt om i världen. Sedan förra året har 112 hjälparbetare fått sätta livet till.

Sergio Vieira de Mello

Vecka 32

Finlands budget 2013

Den här veckan har på Åland och i riket mångt och mycket präglats av Finlands budget för 2013. Egentligen var lejonparten av innehållet i finansministeriets budgetförslag som kom ut på finansministeriets hemsida www.finansministeriet.fi i veckan redan utstakat i rambeslutet från i våras och handlingsutrymmet i de kommande budgetmanglingarna 29-30 augusti är därför begränsade. Finland har runt 90 miljarder euro i skulder och ytterligare 6.6 miljarder måste lånas in snart eftersom budgeten för 2013 är byggd för ett extra tillskott av resurser. Mer pengar behövs, men också satsningar på tillväxt.

Resurser satsas på att föra in nyutexaminerade och ungdomar i arbetslivet snabbt och tillväxten påskyndas genom skatteincitament och strukturella reformer.

Förutom de moment i budgeten som direkt rör Åland är för ålänningarnas del viktigt den skattepolitik som styrs genom budgeten. I och med skattehöjningarna kommer klumpsumman att öka, vilket nog kommer att ses med positiva ögon från landskapets håll. Detta har ni säkert läst om i de lokala tidningarna. De viktigaste åtgärderna för att förbättra statskassan är bl.a. slopandet av förvärvsinkomstens inflations- och inkomstnivåjusteringar, höjningen av momsen med 1 %, en ny solidaritetsskatt som tillkommer personer som förtjänar mer än 100.000 euro/år, nedskärning av kilometerersättningen samt att stora arv och pensionsinkomster beskattas strängare. Däremot tillkommer lättnader på beskattningen för låginkomsttagare. Ni kan hitta Urpilainens förslag till budget för 2013 här (dock endast tillgänglig på finska ännu).

Budgeten är dock som vanligt debatterad: t.ex. att kilometerersättningen skärs ned kan problematiseras eftersom det främst drabbar dem som bor på landsbygden och har längre körtid till arbetsplatsen.

Kommer debatten om äldreomsorgslagen i riket i att återspeglas i debatten i landskapet? Så brukar det ofta bli även om vi inte berörs eller ens har samma förhållanden.

I riket är det för närvarande debatt om den kommande äldreomsorgslagen som är i sin stöpning. Vad skall prioriteras och hur ser en ultimat äldreomsorg ut i dagens samhälle? Skall fokus sättas på att öka vårdyrkenas uppskattning och prestige? Skall ett minimikrav på antalet personal i äldreboenden tillkomma? Eller ska man betona andra saker än att stirra sig blind på antalet vårdare i relation till bäddplatser? Ja, äldreomsorgen är verkligen en växande utmaning för vårt samhälle, även på Åland, i takt med att fler blir äldre. Vi kommer också att behöva se över vårdnaden av de äldre. Och jag tror inte på idén att lösa problemen genom att importera arbetskraft och säga att utan dem skulle vi inte klara oss. Vi måste nog acceptera att vi måste ta de jobb som bjuds, vi kan inte förlita oss på att vi i fortsättningen skall bli hjälpta av andra.

Internets och de sociala mediernas kraft

I dagens samhälle är det väldigt viktigt att man tänker sig för en och två gånger innan man utrycker sig i sociala medier som är öppet för allmän beskådning. Det har bl.a. Igge Holmberg fått erfara. Uttryck och meningar kan lätt tas från sin kontext och bli till en toppnyhet. Men hur stor kraft har egentligen de sociala medierna? Klart är att vi vet mer om våra medmänniskor än vad vi någonsin gjort tidigare.

En annan som har fått smaka på samma fenomen är Helena Eronen som är/var assistent till sannfinländaren James Hirvisaari. Tidigare i år hade hon skrivit på sin blogg att utlänningar och minoriteter borde tvingas bära armbindlar så att polisen skall kunna veta vilken folkgrupp de tillhör. De blev så klart skriverier i pressen när detta uppdagades och i våras krävde Sannfinländarnas riksdagsgrupp att Hirvisaari skulle avskeda henne, vilket Hirvisaari vägrade. Men nu har hon alltså sagt upp sig självmant.

Vecka 31

Diskussionen om den ekonomiska krisen och den gemensamma valutan har ingalunda avtagit bara för att Finlands riksdag sammanträtt och fattat ett beslut om stöd till Spanien, och den enda i Europa som tycks tjäna på krisen är Sannfinländarna. Enligt den senaste gallupen har de gått framåt, om än inte med mycket. Jag tänker inte här beskriva någon kommande lösning, det gör redan alldeles för många, en del mycket insatta det skall medges, andra mycket, mycket mindre…

Syrien

Syrien har länge varit i centrum för de flesta som intresserar sig för vad som händer i ute i världen. Likaså har vi alla känt till att FN måste reformeras, men nu har det blivit mer uppenbart än tidigare. I veckan kastade Kofi Annan in handsken, och det är inte vilken handske som helst. Det är inte så lätt att säga vad som borde göras, bara att något borde göras. Säkerhetsrådet är lamslaget, men vem skall ha makten och vem vill ge ifrån sig makten? Skall medlemskapet innehas av segrarna från andra världskriget, de rika länderna skulle man kunna säga, men inte heller det stämmer längre. Skall invånarantalet spela en roll, eller skall länder som Indien lämnas utanför? Skall Europa ha två, eller kanske flera platser. Skall säkerhetsrådet finnas kvar? Ja, frågeställningarna är vid det här laget bekanta, men svaren saknar vi, men en sak är säker något måste göras.

Häljebodadagen

Den som inte orkar följa med vad som händer i den stora världen kan med fördel ägna sig åt vad som händer på det lokala planet, och det händer mycket under sommarmånaderna. I Mariehamn har den traditionella röda korsmarknaden hållits och i Häljeboda har den traditionella Häljebodadagen firats. Höjdpunkten är nog nävgröten, en gröt som inte äts med sked utan snarare med nävarna. Den tillagas av skrädmjöl, och äts med fläsk och lingonsylt. Nävgröt är något som anses ha kommit till Värmland med de finska svedjebrukarna.

Sinuhe

Det finns i Värmland många finngårdar, Finnkulturens centrum i Torsby, men vill man hitta någon mer sentida länk kan man besöka Bovillgården utanför Torsby. Gården invigdes för inte så länge sedan i närvaro av Lasse Åberg och andra serieentusiaster. Där bodde Bo Vilson som tecknade under namnet Bovil, en enorm produktion under ett allt för kort liv. Han dog som 39-åring och hans allra sista teckningar blev serien Sinuhe som baserade sig på Mika Waltaris roman Sinuhe egyptiern . Och det finns för övrigt ännu en värmlandsanknytning till namnet Sinuhe. Få finländare bär namnet Sinuhe, men åtminstone en gör det, riksdagsledamoten Sinuhe Wallinheimo, med ett förflutet i Värmland och Karlstad som ishockeymålvakt i Färjestads ishockeylag.