Herr talman! Behandlingen av Kroatiens anslutning har gått snabbt i riksdagen. Det skulle tyda på att det här varit en enkel fråga och det sägs i utrikesutskottets betänkande att Kroatien är ett litet land med en liten befolkning, alltså utan större ekonomisk betydelse för EU. Finlands bidrag beräknas 2013 bli 5 miljoner euro. Finns det då någon anledning att fästa större vikt vid det här ärendet?

Under den korta tid ärendet varit till behandling i riksdagen har vi fått besök av en delegation parlamentariker från Sabor, Kroatiens parlament, ledd av den mångårige ordföranden för Srpski demokratski forum och ledaren för de rurala serberna som under hela kriget sökte en fredlig lösning på konflikten. Milorad Pupovac, företrädaren för det folk som i den jugoslaviska delrepubliken Kroatien utgjorde ett av de två konstituerande folken, serber och kroater, men som i dag förpassats till att vara en minoritet. Nästa besök vi fick var utrikesminister Vesna Pusic som personligen ville komma hit för att träffa oss och nästa vecka kommer Kroatiens talman hit. Av detta kan man naturligtvis dra slutsatsen att riksdagens godkännande är mycket, mycket viktigt för den unga staten.

Kroatien har utsatts för en hårdare granskning än andra nya medlemsländer som vi just hört. De särskilda skyddsklausulerna syftar till att åtgärda tillkortakommanden före Kroatiens anslutning, men dessutom kan åtgärder vidtas upp till tre år efter anslutningen, och naturligtvis kan även efter det åtgärder vidtas, men då enligt vanligt förfarande vid EU-domstolen.

Varför då denna uppmärksamhet och denna kontroll om landet är så litet och oviktigt? Svaret är att landet är inte oviktigt. Det är det första landet där kriget på Balkan fördes, med stora förluster av människoliv, hus som brändes, tusentals människor som fick lämna sina hem för att bli flyktingar och dö i främmande land utan att någonsin få återse sina hem. Men för andra är det inte för sent, och genom inträdet får de hopp, hopp om att kunde återvända, hopp om en framtid i trygghet, om inte för dem själva så kanske för nästa generation.

Kroatien är ett krigshärjat land med många öppna sår, men det är också ett land där de under kriget regimkritiska, och dit räknar jag just de besökare vi haft, valt att nu på allt sätt stå enade bakom anslutningen till EU. Det är viktigt för alla. Det är viktigt för dem och för oss. Alla de särskilda övervakningsmekanismerna är nödvändiga därför att Kroatien är ett ungt land utan erfarenhet av demokratiska processer.

Herr talman! Mycket uppmärksamhet har har ICTY:s, International Criminial Tribunal for the former Yugoslavia, frikännande av de två tidigare dömda generalerna Gotovina och Markac väckt och mycket kritik har hörts, men det är inte Kroatiens ansvar att de dömdes eller att de frikändes. Det är allas vår internationella domstol och jag är inte beredd att kritisera dem men omvärldens reaktioner på den kroatiska hyllningen av dessa generaler är mer än förståelig. Det finns mycket kvar att göra här. Krigsförbrytarna måste ställas till svars på hemmaplan. Domstolsväsendet är kanske den största utmaningen för de kroatiska myndigheterna och här har Finland spelat och kan spela en stor roll genom twinningprojekt som man redan har haft.

Kroatien kommer inte, som vi hörde av utrikesministern, med i Schengenområdet direkt och det behövs säkert en övergångsperiod. Finland har erfarenhet av att ha EU:s yttre gräns och det ställer stora krav och det planeras ett twinningsamarbete även här. Kroatien är ett land med gränser till flera grannländer som de av tradition aldrig haft landgränser till och det ställer alldeles särskilda krav.

Romernas rättigheter, den nya minoriten, serbernas rättigheter, flyktingarnas möjligheter att kunna återvända, rätten till egendom, rätten till medborgarskap, kampen mot korruption, allt måste fortsätta. Privatiseringen måste genomföras men den måste ske på ett ansvarsfullt sätt och det gäller inte minst jordbrukssektorn. Nya tag tas för att bygga upp ett trovärdigt kontrollsystem av skatteuppbörden. Det är ett projekt som EU har all anledning att följa.

De kroatiska varven som byggt flera av de fartyg som trafikerar i Östersjön måste arbeta på lika villkor som andra varv inom EU. Det måste vara en rättvis konkurrens och ingen snedvridning som bygger på statsstöd. Myndigheterna verkar vara på god väg, men hur går det med arbetsplatserna i de aktuella hamnstäderna och därmed landets ekonomi?

Jag tänker inte komma med en uttömmande uppräkning av ens de mest problematiska områdena men man kan konstatera att listan kan göras lång, och ansvaret är stort hos den unga staten och hos EU om Kroatien ska kunna utgöra ett exempel på en lyckad integration så att de andra krigshärjade länderna på Balkan ska kunna följa efter.

Herr talman! För att anslutningen ska bli verklighet måste också Ålands lagting ge sitt godkännande. Det nämnde jag inte i remissdebatten för det är inte en sak för Finlands riksdag. Det är inte heller en sak för Finlands riksdag att se till Åland får en plats i Europaparlamentet, men frågan är nu aktuell på nytt genom Kroatiens inträde. Vid den senaste utvidgningen eftersträvade statsminister Vanhanen en av de extra platser man förhandlade om i slutskedet. Sverige fick en av dessa platser men Finland blev utan, och det anser jag berodde på att det strategiska arbetet kom i gång för sent.

Redan då stod det klart att nästa möjlighet är vid Kroatiens inträde, och naturligtvis förväntar sig Åland att statsrådet driver denna fråga med kraft och konsekvens. Åland är den enda jurisdiktion som finns inom ett land med ett så kallad asymmetriskt system, alltså inte ett federativt system, som kunnat stanna utanför EU när moderlandet anslöt sig och som saknar representation i EU-parlamentet. Det tog ungefär 20 år innan Åland fick sin rättmätiga plats i Nordiska rådet. Det börjar bli lika lång väntan inom EU, så snart vill Åland se resultat, men som sagt var, detta är inte en sak för Finlands riksdag i dag i alla fall.

Efter att jag lyft fram alla dessa kritiska synpunkter vill jag avsluta med att säga att det för mig som tillbringat tre och ett halvt år i Kroatien när kriget var som blodigast och grymmast är otroligt glädjande att landet nu bedöms moget att ta steget in i EU, och jag hoppas bara att EU snart kan dra samma slutsats vad gäller de övriga länderna i forna Jugoslavien.