Vecka 50

Workshop i Wien

Den här veckan började med två dagar i Wien där jag talade vid en OSSE-workshop som handlade om ”Good practices for parliamentary bodies in promoting gender equality and advancing women’s interests in national legislatures”. Jag representerade riksdagens arbetslivs- och jämställdhetsutskott, men jag var nog där för att tala om riksdagens kvinnonätverk. Ett partiöverskridande samarbete som vi kallar nätverk, som andra kallar klubb och som ytterligare någon kallar union och då börjar det bli farligt. Det är inte tillåtet, man kan inte tillhöra olika block invänder några manliga parlamentariker i vissa länder. Med andra ord bäst att hålla sig till ett ord som väcker så lite känslor som möjligt och bäst att hålla sig till sådana frågor där det finns förutsättningar för att komma överens över partigränserna utan att provocera någon.

På tal om att provocera någon så försågs vi alla med namnbrickor när vi anlände, men följande dag skulle de bytas ut mot nya, och vad var skillnaden? Jo, nu stod det inte längre att jag representerade Finlands riksdag, texten var borttagen. Anledningen var att de serbiska parlamentarikerna blivit för provocerade av att några representerade Kosovos parlament. Som representant för Ahtisaaris hemland behöll jag min finska skylt och tog den andra bara i fall den skulle behövas, men den behövdes inte. Provocerad blev också Armeniens parlamentariker av Azerbaijans parlamentarikers uttalande om Nagorno-Karabach.

Ett mycket väl utvecklat kvinnligt nätverk har man i parlamentet i Pristina, det råder det inget tvivel om. De hade i sin tur i olika sammanhang fått föra fram budskapet om sitt arbete i olika delar av världen, bl.a. i Washington. De besöktes också av Hilary Clinton och Elisabeth Rehn under en kvinnokonferens i Pristina (konferensen har en egen hemsida!). Det finns alltså många andra som håller en hög profil.

Jag talade alltså om Finlands riksdags kvinnonätverk eftersom vi anses vara en förebild för andra. Alla deltagare kom från ”transition countries” utom jag, om nu inte Finland skall räknas dit, men det skall det väl inte efter 95 år av självständighet. Med på workshopen var kvinnliga parlamentariker från Armenien, Azerbaijan, Serbien, Kosovo, Macedonien, Estland, Georgien och Tunisien.

Två seminarier i Helsingfors

Utskottsarbetet gick mot sitt slut och det blev julkaffe för den som hann med det, och för den som inte hann med så blev det istället att skynda vidare till ett seminarium om Azerbaijan. Om man skall vara till någon nytta gäller det att koncentrera sig på några områden och dit hör vid det här laget Nagorno-Karabach, liksom Baskien.

Vänstern och de gröna hade ordnat ett seminarium om Baskien-frågan och hur det ser ut nu sedan de som förespråkar självständighet återigen får delta i det politiska arbetet och tillåtits ställa upp i val. Grundlagsutskottets ordförande Johannes Salminen öppnade seminariet och Kulturministern Paavo Arhinmäki avslutade seminariet (ni kan läsa pressmeddelandet jag skickade ut om seminariet här i bloggen). Däremellan hade vi fått höra medlaren och initiativtagaren till den internationella kontaktgruppen Brian Currin, hitkommen med hustru i snöstormen från Sydafrika där han varit med om att lösa en av de största interna konflikter vi haft under det här århundradet.

Baskernas vänsterrörelse, Abertzale Left, framförde sina synpunkter genom Gorka Elejabarrieta, och både CMI och UPI var representerade i panelen. Min roll var att fungera som ordförande. Den som inbjudits, men tyvärr valde att utebli var Spaniens ambassad, vilket var ytterst beklagligt. Förhoppningsvis kommer deras synpunkter fram vid något senare sammanhang.

Många ambassadörer vill träffa parlamentarikerna innan de far hem till julen och den nyinrättade norska gruppen fick besök av sin ambassadör på sin ettårsdag. Ordföranden i den parlamentariska gruppen som följer arbetet med en revision av självstyrelselagen, Roger Jansson, kom till stan inte bara en gång utan två den här veckan, och det blev ett antal möten med olika medlemmar i riksgruppen som för övrigt nog är i det närmaste färdiga. Och det blev inte bara vanliga stela möten utan också en rätt uppsluten lunch med Timo Soini som både Roger och jag suttit i stora utskottet med.

Cirkus-riksdagen

Det var lite av det som hanns med, det som tyvärr inte hanns med och då närmast beroende på den cirkus som rådde i riksdagen under fredagens plenum. Det finns regler för hur riksdagsarbetet skall gå till, vem som kan bordlägga vad och när i plenum, vem som kan föreslå remitteringar som inte motsvarar talmannens förslag osv. Sedan finns det alla möjligheter att kringgå reglerna, att utnyttja reglerna, att sätta käppar i hjulen på varandra, att ge igen etc. Det var vad som hände på fredag eftermiddag. Ett parti hade tänkt sig att förhindra andra från att åka hem, men då kom någon annan på hur man kunde förhindra detta och så blev det. Den som blev överlistad uppfattade det som osolidariskt, men är det osolidariskt att bli avslöjad och hindrad i sina elaka avsikter? Ett av de medel som kan användas är filibustering , men det blev det alltså ingenting av med den här gången på grund av rådigt ingripande.

Å väl hemma i Mariehamn kunde det konstateras att det var t.o.m. mer snö än i Helsingfors och det är inte lite.