Vecka 51

Veckan började i Helsingfors eftersom det var plenum denna sista måndag före julen. Men före det blev det ett möte med Carl Haglund på försvarsministeriet. För den som arbetat länge med självstyrelsefrågor så har Säkerhetspolitiska redogörelsen varit av central betydelse. Tyvärr har ansträngningarna inte lett långt hittills. Visserligen har de rätta skrivningarna funnits om inte i redogörelsen så har de kommit in i riksdagsbehandlingen, men uppföljningen har saknats. Vi får se hur det går nu. Carl (som han skall kallas och inte Calle som bara är tillåtet när han är ledig på stugan) är en erkänd ålandsvän och kanske får fart på utredningen om hur Ålands neutralisering och demilitarisering bäst respekteras.

Det blev en runda förbi klädskaparen för att inspektera klänningen för 6 december 2013. Det gäller att vara ute i tid, den blev ju inte klar till 2012 års upplaga av galamottagningen som det står på inbjudningskortet. Kanske lite vågat att skaffa klänning för jag vet ju redan nu att jag inte blir bjuden till slottet 2013.

Plenum inleddes med allmänna debatten och den hade jag bestämt mig för att inte delta i. Det är intressantare att delta i debatten under respektive kapitelrubrik, men det är inte så lätt som det kan låta. Många vill duellera med ministrarna och tiden är begränsad, alltså fick jag varken möjlighet att diskutera utrikespolitiska frågor med Tuomioja, bistånd med Hautala eller vindkraft med Vapaavuori. Det vara bara under kommunikationsministeriets kapitel som det gavs möjlighet att fråga ministern om det nu fanns närmare planer och beräkningar för hur de 20 miljoner som skall sparas till 2015 inom sjöfartssektorn utan att det blir nedskärningar på bemanningsstödet med förlorade arbetsplatser under finsk flagg som följd. (Ni kan läsa frågan här)

Medarbetarsamtal är något man skall ha med sina medarbetare och det blev det den här måndagen enligt ett formulär som sig bör, men naturligtvis fanns inte detta formulär på svenska på riksdagen trots att det absolut borde, shame on you riksdagen. Medarbetarsamtalet hölls med Gustav, min assistent som är mest känd för att han lägger in prillor med enbärssmak, vilket uppmärksammades i finsk TV under veckan eftersom det kom ett nytt snusdirektiv är på väg. EU:s snusdirektiv är en annan historia som vi säkert får höra mer om.

På tisdag var det dags för den stora dagen för Kroatien. Nu skulle Finland godkänna EU:s anslutningsavtal och dagen var så stor att Kroatiens talman Josip Leko själv fanns på plats på diplomatläktaren i plenisalen. Före omröstningen i riksdagen, för det var en sådan, hade han ett möte med ordföranden i utrikesutskottet Timo Soini som leder den skara som röstade emot EU-inträdet strax efter mötet. Säkert ett intressant möte. Historiens vingslag vilade också över den lunch ordföranden i Kroatiska vängruppen i riksdagen Kimmo Sasi stod värd för och som jag deltog i, i egenskap av gruppens viceordförande. Med i delegationen fanns också Sabors finska vängrupps ordförande. Det finns inte mycket mer att säga om det här. För den som levt i det här landet om inte fysiskt så i alla fall psykiskt i snart 20 år och som under årens lopp sett det mesta av landets baksidor, som varit starkt kritisk till deras människorättspolitik, som följt alla de som aldrig kommer att kunna återvända kändes det ändå som det enda rätta att rösta för om vi skall kunna se ett slut på kriget på Balkan en dag, men mycket kvarstår. Vi har tagit de enkla bitarna Slovenien och Kroatien, men de svåra länderna kvarstår. Kroatien är det första krigshärjade landet som EU tagit in.

Vängruppsmöten var det för övrigt gott om den här veckan. Greklands vängrupp bildades under ledning av Sauli Ahvenjärvi, och Polens vängrupp hade under ledning av Astrid Thors ett möte med en av Finlands aktivaste ambassadörer, i alla fall när det gäller kontakter till riksdagen nämligen stora utskottets tidigare ordförande Jari Vilén och numer Finlands ambassadör i Polen. Det var morgnar med julsånger: en dag Bibelgruppens och en dag talmannens med Sibeliusakademins kör. I år dock ingen med ens tillstymmelse till någonting på svenska. Julkaffe med gruppen hanns i alla fall delvis med, även om jag missade ledamöternas program för assistenterna, men jag kunde läsa våra grötrim efteråt och för att ni inte heller skall gå miste om något får ni här serverat den del som handlade om min assistent:

Han använder både huvud och fötter
Ibland någon för han översätter
Tänkte sin chef nästan svika
Men flickvännen fick faktiskt ge vika.

Avbrutet blev mitt julkaffe med gruppen på grund av att jag då hade fått min tid för min traditionella julhälsning till talmannen. Gåvan är traditionell, men hälsningen varierar även om det måste medges att den nog ganska många gånger handlat om språket.

Riksdagen strävar alltid till att bli klara sista fredagen före julen. Lördagen finns alltid i reserv, ibland även måndagen, dock inte i år då julafton inföll på en måndag. Vi blev klara på fredag även i år, hälsade varandra god jul och for hem till julgransprydnader, paketinslagning, skinkor, lådor, sillar, snöskottning och en del också till Värmlandskorv och kransekake.