Vecka 21

Veckan började som sig inte bör i Helsingfors. Det enda rätta var att stanna i Helsingfors och vila foten och benet hur frestande det än varit att åka till Åland denna vackra och soliga helg och måndag, men nu måste förnuftet segra den här gången. Sämre var jag inte än att jag orkade ta mig till riksdagen och träffa några tjänstemän från landskapsregeringen som var i riket och riksdagen en dag för att bekanta sig med lagberedningen på justitieministeriet och sedan bl.a. arkivet i riksdagen. Det enda rätta var att de också fick se grundlagsutskottet och även träffa ett av utskottsråden i utskottet som ändå är ”Ålandsutskottet”. Mer arbete blev det inte den dagen, i alla fall inte något arbete som innebar att jag behövde flytta mig från mitt viloläge hemma i lägenheten med den vackra utsikten mot min mur i Helsingfors.

”Finlands delegation i Nordiska rådet besöker Åland” kunde man läsa på riksdagens hemsida den här veckan. Programmet verkade välgenomtänkt och alla som deltagit kom tillbaka till riksdagen nöjda med sitt besök, inte denna gång enbart på fasta Åland som det alltför ofta blir utan också till Kökar och ett möte med Ulla-Lena Lundberg.

I riksdagen har den här veckan hållits ett s.k. offentligt hörande om pälsdjursnäringens vara eller icke vara i Finland. Vidare lockade debatterna om livsmedelssäkerheten och fukt- och mögelproblemen många riksdagsledamöter på fötterna. Och visserligen är inte kryckor och sjukskrivning något hinder för att komma på fötterna och delta i debatten, men de här frågorna fick passera utan mitt aktiva deltagande. Det fick räcka med att jag följde debatterna i salen eller utanför. När man följer ett ärende utanför salen betyder det i praktiken från sitt arbetsrum.
Det har den senaste tiden funnits en hel del diskussioner i riksdagen och i min riksdagsgrupp om användandet av iPaden och telefonen i plenisalen. Allmänheten klagar och anser inte att riksdagsledamöterna visar tillräcklig respekt för den som talar utan sysslar med annat ovidkommande. Vi har därför upprepade gånger uppmanats begränsa vårt användande genom olika regler som utfärdats och skall följas. Samtidigt delas inte längre handlingarna ut i salen i pappersform. Resultatet blir att man inte har några handlingar och inte heller känner sig fri att söka upp handlingarna i iPaden. Istället väljer i alla fall jag att gå till mitt rum och lyssna till debatten samtidigt som jag kan ta fram det material som behövs utan att bryta mot någon regel. Alternativet är den ytlighet och snuttifiering som breder ut sig i vårt samhälle.

Marockos statsledning är mer intresserad av autonomi än Polisario, och kanske även än invånarna i Västsahara, det är helt klart. Åland har tilldragit sig intresse både från Polisarios sida och från Marockos sida under många år. Det har varit parlamentariker besök och närvaro vid internationella seminarier om Ålands självstyrelse utomlands. Hur det är med invånarna i området det har jag inte på ort och ställe kunnat bilda mig en uppfattning om, och inte heller har de kunnat ge uttryck för sin vilja i den folkomröstning som skall äga rum i enlighet med FN:s resolution 1429. Ett flertal resolutioner har släppts efter det. De folk som finns på FNs avkolonialiseringslista har självbestämmanderätt, vilket innebär att de skall få ge uttryck för sin vilja på något sätt, men så har inte ännu skett i Västsahara. Allt förarbete gjordes och FNs dåvarande specielle sändebud avgick i protest när inte hans omfattande arbete ledde till något resultat. Det här är för den som länge intresserat sig för frågan gammal och bekant information, men nu var det människorättsgruppen som fick höra det genom den nye representanten för Polisario i Finland och Baltikum Menna Lehbib Saleh. För att också delta i det i Helsingfors årligen återkommande arrangemanget Världen i byn åtföljdes hon av Mhamed Khadad som är medlem av Polisarion Fronts nationella sekreteriat (”National Secretariat”) och samordnare med MINUSRO. Han är minister i den regering som befolkningen i Västsahara bildat för det folk som betecknas Saharawi. Fiskeavtalet mellan EU och Marocko utan Saharawifolkets inflytande finns det säkert anledning att återkomma till!

Utsikterna för något genombrott känns inte nära, men man kan alltid hoppas att de förhandlingar som FNs nuvarande specielle utsände Christopher Ross skall inleda i juni för frågan framåt.

I stora utskottet hölls under veckan ett extra möte med statsminister Katainen med anledning av det toppmöte han skulle delta i och där frågan om skatteparadis skull behandlas. Vad är ett skatteparadis frågar sig många och under de senaste mötena har vi fått löfte om att man försöker enas om vad det handlar om. Det väntar vi på. Blev Finland ett skatteparadis när samfundsskatten sänktes så radikalt? Hur stor skillnad får det vara i skatteskalorna för att ett område skall räknas som skatteparadis? Har Cypern varit ett skatteparadis? Har Irland varit ett skatteparadis? Är Luxemburg ett skatteparadis? Är det alls möjligt att mäta i siffror, eller är det andra faktorer som spelar in? Har det med plattskatt att göra? Har det med öppenhet att göra? Ja, det finns en hel del svar på de här frågorna, men inte tillräckligt många svar för att man skall känna att det finns en definition. Definitionen kommer, försäkrade statsministern.

Statsministerns toppmöte skulle också handla om den energiplan som det arbetas med inom EU. På vilket sätt är den annorlunda än den plan om förnyelsebara energikällor fram till 2020 som Finland redan förbundit sig till? Innebär den här strategin något för beslutet om Finlands intresse för åländsk vindkraft? Beslutet kommer försäkrade statsministern. Hemlighetsmakeriet kring frågan är stort kan tillägas.

Begränsat Borgåbesök

Utanför huset blev det inte så många aktiviteter, ett begränsat besök hos biskop Björn Wikström och firande av gruppens student hemma hos gruppordföranden. Begränsat besök hos biskopen såtillvida att jag inte följde med och tittade på konsistoriets lokaler där jag varit tidigare men då utan kryckor. Det var också begränsat på det sättet att min fråga om de åländska önskemålen om en utvidgad egen administration inte kom att diskuteras mer i detalj då jag helt enkel inte hade skaffat den senaste informationen. Det borde jag ha gjort innan jag ställde min fråga om hur Borgå stift ställer sig till det åländska initiativet. Det skulle varit bra för riksdagsgruppen att få frågan bättre belyst i alla avseenden. Uppenbarligen är det så att det åländska initiativet kommer att få en fortsättning och frågan om utvidgad beslutanderätt på Åland fortsätter. Och självfallet har det inte gått någon av de som sysslar med självstyrelsefrågor förbi att Färöarna är ett eget stift, men det skall inte blandas ihop med den debatt som nu förs.
Begränsat var det vidare på det sättet att studentskan som firades inte hade någon studentmössa på huvudet, men det var ingen begränsning på firandet kan tilläggas. Festen med mössa lär visst inte bli i Borgå utan i Närpes.

Maxinge

Inomhus kunde jag också ägna mig åt något ganska onödigt, nämligen att dementera vad man kunde läsa bland kommentarerna till en ledare i Ålandstidningen om Jomala kommuns piruetter kring Maxinges byggnadstillstånd, nämligen att ”vår riksdagskvinna har inte dom kvalifikationerna att hon skulle komma till skott med en sådan fråga. Elisabeth är bara intresserad av att bädda för sig själv med sikte på något internationellt uppdrag.” Svaret på det påståendet är att ”Jag har inget internationellt uppdrag, och söker inte heller något.” Det andra påståendet att ”Genom sitt medlemskap i Svenska Folkpartiet företräder riksdagsman Elisabeth Nauclér Åland i åländska frågor vid den finska riksdagen.” besvarades med att ”Jag sitter på de åländska väljarnas mandat. Jag samarbetar med Svenska folkpartiets ledamöter och tillsammans bildar vi Svenska riksdagsgruppen (Srg).”

Fredag

Votering stod det på ett sms alla riksdagsledamöter fick på fredag morgon, och frågan gällde om regeringen skulle få förtroende för att de accepterat att giltighetstiden för finansieringen av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet EFSF förlängs för de lån som Grekland, Portugal och Irland beviljats. Med rösterna 103 mot 70 sitter regeringen kvar även nästa vecka.
Hade Air Åland (www.airaland.ax) gått som tidigare hade det säkert funnits en plats på någon av fredagsturerna, men nu fanns det ingen plats och det fick bli en hemresa via Stockholm med rullstol i Helsingfors, rullstol i Stockholm och rullstol i Mariehamn. För den som allt för länge varit med om denna service så blir det ett bekant återseende, och tacksamhet över att servicen finns för dem som behöver den mer än jag. Det är också intressant att se vad som förändrats under åren som gått. Att vanliga tvåbenta kallas ”pax” det visste jag, men det var nytt för mig att alla tvåhjulade kallas ”en rulla”, men nu vet jag.

Hemresan var nödvändig den här helgen annars hade jag gärna stannat i Helsingfors och deltagit i det evenemang som är så välbesökt och som heter Världen i byn. Från hemsidan kan man läsa att ”Världen i byn är en gratis familjefestival som ordnats sedan år 1995. Festivalen är en by som är öppen för alla. Byn fungerar som en träffpunkt där kulturella smakbitar och överraskningar från världens olika hörn presenteras.” På fredag hann vi dock i huset med ett möte med Nordenchefen för United Nations Population Fonds kontor i Köpenhamn Pernilla Fenger (de har ett twitterkonto på https://twitter.com/UNFPA_Nordic). Det blev en fortsättning på de diskussioner Jani Toivola och jag medverkade i förra veckan i London.

Istället för ett givande möte med människor i Världens by fick det bli ett givande viloläge med foten inomhus hela helgen i Mariehamn.

Under veckan nåddes jag också av budet om att förre kollegan, avdelningschefen för näringsavdelningen, Olof Erland gått bort. Eftersom vår tjänstemannatid fick ett gemensamt slut och eftersom vi båda återuppstod som politiker vid följande val har det funnits en andlig gemenskap mellan oss som jag lärt mig uppskatta, och begrundade i helgens viloläge.

Vecka 20

Veckan började som sig inte bör i Mariehamn utan i Helsingfors och inte nog med det även i ett annat avseende började den som sig inte bör nämligen på sjukhus, ett sjukhus som tidigare hette Mejlans, men som nu verkar heta bara Mehiläinen. Där är alla skyltar bara på finska och man talar gärna finska, men kommer man från Åland och dessutom har en rikssvensk röst så kan man locka fram svenska ur personer som absolut inte hade tänkt tala svenska när dagen började.

Varför blir man anestesiläkare? Är det för att slippa tala med människor? Min anestesiläkare kunde i alla fall tala förutom inte bara tyska och amerikanska efter att ha bott i dessa länder utan också svenska. Epidural har aldrig varit min melodi när man kan få bara somna in och vakna när allt är över, så fick det bli den här gången också. Pappret med fyra veckors sjukskrivning får gå i soporna, det hinner vi inte med. Jag är visserligen proffs på att gå på kryckor, men en gammal häst är inte så lätt att lära om. Det gällde att få hjärnan att förstå att kryckan nu skall vara i den andra handen och att det ena benet nu var 5-6 centmeter längre än det andra, men det gick.

Som tur var inget grundlagsutskott nästa morgon, men väl ett seminarium som jag trodde jag skulle orka gå på, men det visade sig inte vara så enkelt att ta sig ur sängen som jag tänkt mig. Men plenum förbjöd mig min Lutherska uppfostran att vara borta från. Det är det fina med att vara riksdagsledamot, man kan vara sjukskriven och ändå gå på jobb. Det kan inte vanliga döda. De måste välja att antingen är man frisk och då skall man gå på jobb, eller så är man sjuk och då blir man sjukskriven och får ersättning från Folkpensionsanstalten och då får man inte gå på jobb. Vi riksdagsledamöter får ingen sjukersättning och får följaktligen gå på jobb när vi orkar. Mitt sjukskrivningsintyg innebär bara att jag liksom är ursäktad om jag inte vara så aktiv som vanligt. Ett system som passar mig utmärkt.

Det här var kanske inte den lämpligaste veckan att gå på kryckor med tanke på att de 20 serbiska kvinnliga parlamentariker som ingått i projektet ”Women for Democracy and Equality. Stronger Participation of Women in Political Decision-Making and Effective Implementation of Opportunities Policy”, och nu nått slutmålet nämligen att på ort och ställe, nämligen I Helsingfors studera hur kvinnor arbetar som parlamentariker i det land som haft fullständiga politiska rättigheter för kvinnor längre än något annat land i världen. Största delen av kostnaderna för utbildningen har finansierats av EU, men finska utrikesministeriet har satsat medel på detta unika projekt och slutligen valde OSSE att satsa ytterligare medel så att inte bara tio parlamentariker kunde resa till Finland utan hela 20. BFPE har varit spindeln i nätet i projektet.

En representant för ODIHR i Warszawa berättade om deras ”Comparative study on women’s parliamentary bodies in the OSCE region” som snart kommer att publiceras.

Många ställde upp och berättade om sina erfarenheter av finsk politik. Representanter för justitieministeriet, utrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, utrikesministeriet och Jämställdhetsombudsmannen. De fick höra om riksdagens organisation av generalsekreteraren Seppo Tiitinen och om hur det är att vara assistent åt en riksdagsledamot berättade tre assistenter med Gustav Blomberg i spetsen. Även talmannen Eero Heinäluoma gav sin syn på kvinnor i finsk politik. Ordföranden i Finlands delegation i europarådet hade tid för gruppen, men det var innan hon visste att hon dagen därpå skulle bli utsedd till minister. Särskilt glädjande var det att Svenska riksdagsgruppen kunde ställa upp med så många erfarna politiker med Elisabeth Rehn i spetsen. Mikaela Nylander var värdinna för besöket i Borgå som bland annat innebar att de fick stifta bekantskap med landets enda skyddade boende som bedrivs i kommunal regi. Sådana kommer vi att behöva fler av om vi skall kunna ratificera Istanbulkonventionen, och det måste vi ha som mål.

Till de saker som hade högsta prioritet den här veckan hörde grundlagsutskottets möte med Justitiekansler om det ärende som Sannfinländarna fört till grundlagsutskottet (ärendebeteckning: Ö 2/2013 rd) och som handlar om anlitandet av Himanen för Statsrådets framtidsredogörelse. När detta ärende behandlas måste alla 17 platser vara besatta. Ärendet är hemligt, så om det kan endast sägas att behandlingen fortsätter med hörande av några centrala personer.

Strukturreformen var mer aktuell än någonsin. Den debatten fick vara för min del, men helt oberörd var jag inte; ärendet är centralt i grundlagsutskottet.

Människorättsgruppen hade ett sammanträffande med några som är aktiva med just människorättssituationen i Kolombia. Det finns mycket att göra och särskilt tungt vilar ansvaret på de företag som bedriver verksamhet där. Landet besöktes nyligen av minister Alexander Stubb och det får man anta att utrikesministeriet prioriterar.

På fredag var det dags för den årligen återkommande grönsakssdagen i riksdagen. Vi hade dagen innan fått veta att nu har riksdagen bestämt att gåvor som en riksdagsledamot får och som uppgår till ett värde över 300 euro tillfaller riksdagen, och den närproducerade maten och då särskilt tomaterna från Närpes är värdefulla, men vi kunde ändå ta med oss några tomater och även några blommor att förgylla helgen med.

Helgen behövde förgyllas eftersom jag insåg att det nog var bäst att inte åka till Åland på kryckor och med foten i paket hur frestande det ändå hade varit att vara med på Östersjöfondens traditionella utdelning och säkert festliga middag i Alandica. Inte nog med det, Zonta på Åland firade sitt 30 årsjubileum och som en av de ursprungliga medlemmarna hade jag sett fram emot att delta, men förnuftet segrade. Det fick istället bli ishockey och Eurovisionsschlagerfestival i lägenheten med den vackra murutsikten i Helsingfors.

Fast en sak kunde jag glädja mig åt när jag nu stannade i Helsingfors och firade 17 maj där, nämligen att få fira dagen med Norges statsminister Jens Stoltenberg på Norges ambassad.

Den här helgen firade också Azerbajdzjan sin nationaldag som infaller den 29 maj med en tillställning i Helsingfors, men inte i närvaro av ambassadören som hade viktigare saker för sig. Han var nämligen i Malmö för att var på plats i fall de igen skulle vinna, och det var nära, en silvermedalj blev det för Azerbajdzjan.

Vecka 19

Veckan började som sig bör i Mariehamn. Det var dags för månadsmötet med landskapsregeringen. Hur kan det komma sig att det fortfarande inte kommit något besked om vindkraften? Tre näringsministrar, två lantråd, två ålandsministrar, tre statsministrar, två finansministrar, men tyvärr bara en riksdagsledamot, under tiden – ingen annan finns att skylla på. Hur kan det ta fyra och ett halvt år för att varken kunna säga ja, eller nej? Justitieministeriet har sagt att det är möjligt för staten att stödja den åländska vindkraften, grundlagsutskottet har sagt att det är möjligt, Ålandsdelegationen har sagt att det är möjligt och Justitiekansler säger att det är möjligt, men ändå anser näringsministern och ministeriet att det kvarstår svåra juridiska problem. Nu är tydligen några eniga om att svaret kan vänta ytterligare en tid trots att det var utlovat till aftonskolan i februari. Det är i sådana här stunder jag med min tjänstemannabakgrund frågar mig, är det detta som kallas politik? Och lever vi i en rättsstat?
Många andra frågor stod som vanligt på dagordningen. Skall vi ordna seminarier om vad som menas med näringsskatt? Skall vi ordna seminarier om Självstyrelselagsrevisionen? Ålands havskommission, är det en fråga som riksdagsledamoten skall engagera sig i? Och hur kommer mandatet att se ut för den blandade självstyrelselagskommitté som det finns planer på att tillsätta, också den före midsommar faktiskt. Mycket tid har redan försuttits, men om sammansättningen och mandatet blir desto bättre så kanske det kan uppväga fördröjningen.

Sedan skulle det blivit möte med social- och hälsovårdsminister Maria Guzenina-Richardson och hennes ministerkollega i Mariehamn, men så blev det inte. Minister Guzenina-Richardson blev fast i det som kallas Sote-soppan, men egentligen borde kallas SOHÄ-härvan på svenska. Som tur är rör inte denna strukturreform Åland. Kanske blir allt väldigt bra när det är klart, men just nu finns det väldigt många frågetecken som sysselsätter de inblandade och som tar allt för mycket tid av riksdagsledamöternas tid.

Väldigt ofta får man erfara hur mycket tid som går åt av de finska riksdagsledamöternas arbete att hantera kommunala frågor. Det beror antagligen inte bara på att de finska riksdagsledamöterna också är engagerade i kommunalpolitiken som få andra i Europa, utan också att man i Finland på en annan punkt skiljer sig från de flesta europeiska länder; nämligen att det såklart finns en nivå mellan riksnivån och den kommunala nivån, må det heta län, land, fylke, region, eller något annat, men det finns också ytterligate en nivå att diskutera och administrera dessa frågor.

Det blev istället ett möte med en delegation tjänstemän ledd av social- och hälsovårdsministeriets kanslichef Päivi Sillanaukee – i riket kallas de fortsatt kanslichefer, inte som på Åland, förutom bara när tungan slinter. Vi riksdagsledamöter har länge arbetat för översättning av kollektivavtal till svenska, regler för revisorer om vad som är god revisionssed, god bokföringssed och att många andra handlingar skall översättas till svenska, men på det medicinska området är det om möjligt ännu värre. Där finns inte det som kallas ”Käypä hoito” och borde heta ”God medicinsk sed” översatt till svenska, och inte heller finns den bok som en läkare måste kunna läsa för att skriva ut korrekta recept i Finland ”Pharmaca Fennica” översatt till svenska, och detta trots att majoriteten av läkarna på Åland inte förstår finska. En i och för sig helt irrelevant upplysning. Oavsett om läkarna på Åland kan finska eller inte skall ”Pharmaca Fennica” finnas på svenska i ett tvåspråkigt land. Man slutar aldrig att förvånas, och inte minst gäller det de argument som framförs för att olika handlingar inte finns på svenska. Det talas om översättning och översättningskostnader, men ingenting säger att de inte kan skrivas på svenska direkt och så får kostnaderna föras på kontot för översättning till finska. Arbetet för en riksdagsledamot tar aldrig slut den saken är klar.

Det blev inte bara ett möte utan också ett besök i Trobergshemmets nybygge som jag inte tidigare besökt, och en påminnelse om hur välordnad vården av de äldre är på Åland.

Därefter var det denna fullproppade måndag dags för styrelsemöte och förvaltningsrådsmöte på Ålands Ömsesidiga försäkringsbolag. Ett förvaltningsråd skall veta vad styrelsen sysslar med, ett förvaltningsråd skall vara bolagets företrädare ute i samhället, liksom samhället skall vara företrätt i förvaltningsrådet. Snart är det bolagsstämma, och där har nästan hela Åland ett intresse i av som bestäms. Ett ömssesidigt bolag har många ägare och så skall det vara.

Sedan vansinnigt tidig morgon och flyg till Helsingfors via Stockholm, annat var det på Air Ålands tid. Svenska riksdagsgruppen hade denna dag extramöte om just Sote/Sohä-soppan.

I grundlagsutskottet blev det ett omfattande hörande med anledning av ”regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av kommunindelningslagen, upphävande av vissa bestämmelser i kommunindelningslagen och ändring av språklagen” (Rp 31/2013). Hur påverkar strukturreformen den vardagliga språksituationen i riket? De kommuner som idag är tvåspråkiga och enligt rådande läge kommunicerar med staten och andra myndigheter bara på finska kommer i fortsättningen att vara skyldiga att använda båda språken. Kommer det att kunna upprätthållas och kommer handlingarna att komma samtidigt? Ja, även i detta sammanhang talas det om översättningar, men enklast är ju om språkkunskaperna är så bra att handlingarna kan skrivas direkt på båda språken då slipper vi översättningskostnaderna, men då är det viktigt att alla lär sig svenska, en för många idag förhatlig tanke i detta VÅRT tvåspråkiga LAND.

Det verkar inte bara vara jag som inte förstår varför vi nu har denna proposition i riksdagen när den ändå inte kan behandlas innan vi vet hur helhetsbilden ser ut. Det har också Justitiekansler sagt. Nå, det ger ju material för journalisterna att skriva om, och även fylla ledarsidor. Och jag ger den ledarskribent som säger att det är det här riksdagsledamöterna skall ägna sig åt, och inte andra lättköpta poäng (deux points pour la Finlande), rätt.

Den försvars- och säkerhetspolitiska debatten ägde rum den här veckan och kom till stor del att handla om att det eniga utrikesutskottets betänkande ändå ifrågasattes ganska mycket av Annika Lapintie. För Ålands del var det berättigat att ställa frågan om det nu blir något av med den utredning om gränsbevakningens samt Ålands roll i icke-civila krissituationer som det förra utrikesutskottet (2010) fattade beslut om och som inte blivit av under de fyra gångna åren och som nu inte längre finns med i den skrivning vi nu behandlar. Nej, svaret från försvarminister Haglund, att det inte ingår i uppdraget var inte tillfredsställande (ni kan hitta behandlingsinfo samt alla riksdagsdokument via sökfunktionen på riksdagens hemsida här). Inget beslut finns om mandatet och det finns tid att ta med frågan om vad som händer med gränsbevakningen på Åland om den i riket i en krissituation skulle hamna under militärt kommando. Ni kan läsa mer i pressmeddelandet.

Grundlagsutskottet och Lagutskottet hann också med en träff med justitieministern och ministeriets tjänstemän där vi bland annat fick information om vilka reformplaner justitieministeriet har. Det bygger på ett betänkande, kallat Reformprogram för rättsvården för åren 2013–2025 av en arbetsgrupp på justitieministeriet, ett arbete som leddes av KANSLICHEFEN Tiina Astola.

Onsdag morgon började med ett tidigt möte på franska ambassaden och det passade ju bra eftersom det var en fransk flaggdag, för övrigt en av de tre (la victoire, quatorze juillet, l’armistice), då franska honorärkonsuler skall flagga. Finland däremot är så fullt av flaggdagar att man förvånas när man någon morgon kommer ut och inte finska flaggor vajar ut från de så kännspaka flaggstängerna som är fastsatta på husväggarna i Helsingfors.

Ett sista förberedelsemöte för de kvinnliga ledamöterna av Skupstina som kommer till Finland nästa vecka som avslutning på sin utbildning i parlamentsarbete (där den serbiska organisationen BFPE har varit drivande) hade vi på onsdag. Sedan var det dags att ta planet till London.

You can never save lives, only delay death.

Ja, det var en av de sanningar jag fick lära mig av den svenske ”edutainern” Hans Rosling från. Som sagt var när det är en plenifri dag i Helsingfors och om man inte missar något i riksdagen kan man kosta på fylla tiden med annat angeläget, och den här gången var anledningen att European Parliamentary Forum on Population and Development arrangerade en konferens under rubriken ”What place for Family Planning in the future of development?” i London. Där var parlamentariker från Australien, Asien, Afrika, Kanada, Sydamerika och Europa. I styrelsen sitter kollegan riksdagsledamot Jani Toivola. Jani är bl.a. vice ordförande i riksdagens människorättsgrupp där jag numer är ordförande. Detta område hör till mänskliga rättigheter. Varje kvinna har rätt att bestämma över sin kropp och planera för sin reproduktion, men det är inte bara kvinnan som skall utbildas att ta det svaret. Det skall också pojkar och unga män. Det är bådas ansvar.

Varje land skulle ge en liten rapport om hur läget är i hemlandet. Som tur var blev vi hjälpta av att det rapporterades i finska tidningar att finska mammor var de lyckligaste. Utbildningen är det viktigaste på det här området liksom på många andra.

Saving lives, delivering choice, empowering women är ett budskap vi tog med oss hem.

Förutom seminariet med intressanta tal – inte bara av Rosling utan också av t.ex. den afghanske parlamentarikern som representerade ett nomadfolk – hann vi med ett besök i över- och underhuset under nordisten viscount Craigavons kunniga ledning.

Det blev middag på en kinesisk restaurang med Dalai Lamas representant i London och diskussioner kring Lobsang Sangays (Dalai Lamas politiske efterträdare) kommande besök i Norge och Sverige. Är det dags för Finland snart? Dalai Lama framträdde tillsammans med Russell Brand förra sommaren i Manchester för 16.000 människor . Vi diskuterade om det är de stora massorna Dalai Lama borde närma sig istället för att bara ge föreläsningar på väletablerade ställen som Oxford och Cambridge för att få allmänhetens stöd för ett besök i sin hembygd Tibet Vi talade om de senaste dagarans attacker mot premiärminister Cameron för att han mötte Dalai Lama och påståenden om att det är därför Frankrikes president Hollandes besök till Kina blivit av, men inte Camerons.

Det hann vidare bli besök i The Shard för att se på utsikten som inte gick av för hackor, Lichtenstein utställningen i Tate Modern och på Florence Nightingale muséet.

Slutligen kunde jag i sällskap med sonen på morsdag konstatera att rävarna fortfarande huserar i finlands ambassadörs residens, men att den nuvarande ambassadören inte som en av sina berömda företrädare matar rävarana.

När morsdagen led mot sitt slut var det dags att ta flyget till Helsingfors. I Blue Wings majnummer kunde jag i flyget läsa om inte bara ”Helsinki’s Creative Studios” om ” Authorinspired London”, ”Rush & Calm in Hanoi”, utan också om ”Åland Escape”.

Pressmeddelande 8/5 2013
Publiceringsfritt: Genast

Pressmeddelandet går också att komma åt på http://www.naucler.ax/

*******************************************************************************
Elisabeth Nauclér deltog i tisdags (7/5) i debatten om behandlingen av Utrikesutskottets betänkande över Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2012.
I ett replikskifte med försvarsminister Carl Haglund poängterade Nauclér att det i förra redogörelsen för Finlands säkerhets- och försvarspolitik (2009) fanns en klar skrivning om att det skulle klarläggas hur Ålands särställning ska beaktas i olika icke-militära krissituationer samt hur gränsbevakningen ska ordnas i militära krissituationer, men som nu bara till viss del finns med i den nya redogörelsen eftersom man endast tar upp hur Ålands särställning ska beaktas i samband med eventuella oljekatastrofer och andra liknande krissituationer.

Nauclér frågade försvarsministern om utredningen omfattar både hur Åland kan bidra till Finlands militära säkerhet och svarar på frågan vad händer på Åland när gränsbevakningen i övriga delar av landet kommer under militärt kommando.

Försvarsministern svarade att en utredning gällande myndighetshandräckning på Åland absolut kommer att göras, men ”vad gäller sedan utredandet av vad Ålands roll är i Finlands försvar och säkerhetspolitiska läge överlag, så ingår det inte i den uppdragsgivning som vi nu ska göra. Men det skulle, precis som ni säger, vara viktigt att göra också det här framöver.”

- Även om det såklart är ett viktigt steg att en utredning om Ålands roll i icke-militära krissituationer nu kommer att utredas, så vidhåller jag ändå att det vore mycket viktigt att också titta på vad som händer på Åland vid militära krissituationer, understryker Nauclér.
*******************************************************************************

Ni kan komma åt årets redogörelse (SRR 6/2012 rd) här. (Om inte länken bryts kan ni söka på ärendenummer SRR 6/2012 rd i sökfälet på www.riksdagen.fi)

Ni kan komma åt den förra redogörelse för Finlands försvars- och säkerhetspolitik (SRR 1/2009 rd) här . (Om inte länken bryts kan ni söka på ärendenummer SRR 1/2009 rd i sökfälet på www.riksdagen.fi)

Hela debatten, inklusive Elisabeths replik och försvarsministerns svar, från tisdagens plenum kan ni hitta via den här sökfunktionen på riksdagens hemsida.

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358 (0)94323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi eller av Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 18

Veckan började inte som sig bör i Mariehamn utan i Washington, och med en tidig träff och ett förmöte på Finlands ambassad i Washington. Idel gamla bekanta runt bordet, däribland Peter Galbraith Amerikas ambassadör i Kroatien när det begav sig – med andra ord när kriget pågick som värst – som senare tillsammans med min chef under Kroatientiden Sergio Vieira de Mello hamnade i Öst Timor. Peter är dessutom en stor kännare av den kurdiska frågan och sist men inte minst känd från sin tid i Afghanistan där han fick sparken av sin chef Kai Eide – en från samma tid i Kroatien känd norsk fredsmäklare – efter att han sagt att valet i Afghanistan inte gått rätt till. Dagens stora nyhet i USA var att Afghanistans president till sitt kansli fått plastkassar fulla med pengar. Det kunde CIA avslöja. Dagens nyhet i Finland var att samme president var på besök i Finland, så vi fick goda råd på ambassaden att absoluta inte lämna över några kassar med pengar till honom varken under besöket i Finland eller senare, i alla fall inte i genomskinliga kassar så man kunde se innehållet. Vid bordet fanns vidare professor Brendan O’Leary sedan länge bekant med ålandsfrågan och inte att förglömma sommarålänningen Ann-Sofie Stude.

Hur samtalen avlöpte kan man läsa i mitt pressmeddelande, men det viktigaste var att nog att det hölls i kretsen av experter som hade så mycket mer att säga att det troligen blir en fortsättning. Det viktigaste i sådana här sammanhang är att våga lyfta fram både det som gått bra och det som gått mindre bra i vårt Ålands förhållande till riket. Först då är det intressant för människor i svåra situationer. Happy end-historier i rika demokratiska delar av världen har inget intresse för de som är lever i en verklighet med djupa klyftor mellan befolkningsgrupperna.

Det vackra vädret från igår hade övergått i regn, men det hindrade mig inte från att ta en lång promenad ner i stan förbi Vita huset till en amerikansk restaurang i ett gammalt bryggeri. Det hjälpte inte att min gode vän italienaren och krigskorrespondenten från min tid på Balkan talade sig varm för den restaurang i Georgtown där den bästa pizzan och pastan serveras, i USA äter man amerikansk mat, men cherry blossom spetsat öl får det vara för min del det skall erkännas.

Följande dag skulle jag följa med mina vänner till deras nya hem i Winchester, men före det skulle vi äta frukost på vårt hotell och då händer det där osannolika som bar är omöjligt, men ändå händer. In kommer Gulshan Palshayeva (ni kan hitta bild och text då jag träffade henne i Baku i länken). För ett år sedan talade vi om Åland i Baku, efter det har vi träffats i Helsingfors och före det i Mariehamn. Nu var hon i Washington för att tala om Nagorno-Karabach och lite Åland. Hur kunde vi hamna på samma hotell i denna storstad i USA? Världen bara krymper!

Nu var det Valborg och det gick att fira Valborg i Amerikat också, trots att studentmössan inte packats ner i resväskan. Lite draghjälp blev det förstås av den medhavda sillen, snapsen och en laddning av CD-skivor med Orphei Drängar och Kvintetten Olsson, men det blev för kallt för utegrillen.

Något första maj tal blev det inte i Winchester, en stad som helt förberedde sig på att fira Cherry Blossom Festival om några dagar. Hela staden skulle vara dekorerad i rosa och grönt, affärerna stängdes, folk klädde sig i rosa och grönt och utrustade sig med hållare för sina vinglas som de bar med sig medan de drog fram längs stadens gator. Många invånare lär fly staden vid det årliga evenemanget, medan andra måste vara med, själv slapp jag fundera eftersom flyget förde mig till Helsingfors den kvällen.

Framme i Helsingfors

Väl framme i Helsingfors efter en natt med väldigt lite sömn var ledigheten slut och nu var det bara att störta sig iväg till utskottsmöten, gruppmöte, plenum, en snabb runda förbi Ålandskontoret för att träffa de som nu går på utrikesministeriets utbildning för diplomater och ge dem en direktbild av hur Åland är intressant ute i världen. Den som ledde gruppen var en före detta kollega från den tid jag hade förtroendet att få sitta i den s.k. Kontaktgruppen mellan Åland och riket. Det blev en snabb presentation av vad jag hade för erfarenhet av att arbeta med de här frågorna.

Men dagen var inte slut ännu. Stora utskottet hade ett möte med de finska EU-parlamentarikerna för att diskutera europapolitiken. Allt skedde under europaministern Alexander Stubbs värdskap. Själv försökte jag delta i debatten och få svar på frågan om någon funderar på hur åtstramningsåtgärderna i EU kommer att slå ut för kvinnorna på den arbetsmarknaden. Inbesparingsåtgärder som kommer att drabba kvinnorna mycket hårdare än männen. Det har redan påtalats i CEDAW-rapporten om Grekland, men bryr sig någon av europapolitikrena om att jämlikhetssträvandena stannar upp eller rent av går tillbaka? Och bryr sig någon alls om vad CEDAW-kommittéen säger, ett FN organ som vakar över ett fördrag som Finland raticifierat och är bindande med rapporteringsskyldighet. Jag börjar betvivla det, och ingen fick mig att ändra åsikt den här kvällen i alla fall. Nu var det inte svårt att somna.

Ytterligare en dag i Helsingfors med riksdagsarbete, och en tiding morgon där Människorättsgruppen i riksdagen hade ett möte med Eva Biaudet, minoritetsombudsmannen, i hennes egenskap av rapportör i ärenden som gäller människohandel. Själv har jag deltagit i det arbete som görs av det europeiska parlamentariska nätverket mot människohandel – som är ett EU-projekt – och där anser man att varje parlament bör ha en särskild grupp som bevakar just de här frågorna. Det har vi beslutat att människorättgruppen tar hand om, och det finns saker att ta hand om. Riksdagen har varit tydlig på den punkten (ärendenummer: B 17/2010 rd). Det skall lagstiftas på det här området i Finland.

Sedan blev det grundlagsutskott där vi fortfarande sysselsätter oss med polislagen och i vilka fall telefonavlyssning får användas. Det finns det många som vill yttra sig om. Jag har nog en ganska klar uppfattning om vad jag anser om telefonavlyssning, men det är inte det det handlar om i grundlagsutskottet. Det handlar inte om vad man tycker och känner, om det skall ske en åtstramning eller en uppluckring etc. Det vi i grundlagsutskottet är satta att bedöma är om det som föreslås är förenligt med grundlagen eller inte.

Veckan slutade som sig bör i Mariehamn, dock varken med fotboll eller Intermezzokören som sig borde utan med uppredningsarbete och deklaration.

Pressmeddelande 2/5 2013
Publiceringsfritt: Genast

*******************************************************************************
Måndagen den 29 april arrangerade Finlands ambassad tillsammans med Förenta Nationernas Fredsinstitut (USPI) en rundabordsdiskussion om konfliktlösning på Finlands ambassad i Washington för särskilt inbjudna deltagare.

Syftet var att sammanföra representanter för dem som arbetar med fredsmäkling ute på fältet och dem som i teorin sysslar med frågan om hur man fördelar makten mellan olika intressegrupper i konfliktområden. Många lösningar har prövats i praktiken, några har fungerat medan andra visat sig inte fungera. Lösningarna finns ofta katalogiserade och genomforskade av akademiker, men resultaten av deras arbeten används allt för sällan i praktiken. På vilket sätt kunde man koordinera och dra nytta av denna samlade kunskap? Under förberedelserna för mötet deltog också en representant för FN:s medlingsenhet (UN Mediation Division) som har till uppgift att se hur man kan samarbeta mellan FN och EU.

Finlands ambassadör i USA Ritva Koukku-Ronde öppnade samtalen och följdes av professor Liam D. Anderson, Wright State University som är författare till rapporten ”Federal Solutions to Ethnic Problems: Accommodating Diversity”, där också ålandsfrågan behandlas, och professor Brendan O’Leary vid University of Pennsylvania som sedan länge är väl insatt i ålandsfrågan. Därefter talade förre ambassadören i Kroatien Peter Galbraith, som då fick till uppgift att presentera en autonomi som till stor del byggde på Ålands självstyrelse för serberna i Kroatien. Galbraith har dessutom bland annat arbetat som rådgivare till kurderna i Irak och medverkat till det som kom att bli det autonoma Kurdistan, sedan som FN:s utsände i Afghanistan och nu som senator i Vermont. Till sist talade en verklig nestor i fredsmedlingssammanhang professor emeritus I. William Zartman från John Hopkins University och en av de medverkande i Helsingfors när Finlands presenterade sitt medlingsprogram.

Som så ofta konstaterats finns det inga modeller, men det finns många typer av arrangemang som provats i tidigare. Ett av dessa arrangemang är Ålands territoriella autonomi, men Finlands historia innehåller också en lång tid av autonomi under den odemokratiska regimen i Ryssland, av att vara ett tvåspråkigt land och av arrangemangen gällande samerna, en folkgrupp på vilka tillämpas reglerna om ursprungsbefolkning.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclérs bidrag kom att handla om Ålandslösningen i teorin och praktiken, och om vikten av att samordna insatserna. Det gäller också FN:s och EU:s insatser, och denna fråga har för närvarande tilldelats Professor John Packer, anställd som medlingsexpert vid FN och som också deltog i förberedelserna inför rundabordsdiskussionen.

Särskild uppmärksamhet ägnades konflikterna i Syrien och Irak samt på Balkan.

Titeln på samtalen var ”Concepts for Conflict Resolution Amid Deep Diversity” och någon frågade sig säkert om det finns ”Deep Diversity” (djup skiljaktighet) mellan Åland och Finland, men samtalen kretsade kring hur man i andra sammanhang kan använda erfarenheterna från 90 år av en självstyrelse som tillkom mot befolkningens vilja, men som ändå fungerat.

Bland deltagarna i samtalen fanns representanter för U.S Department of State (USA:s UM), Institute for Defence Analyses, Center for Naval Analysis, Alliance for Peacebuilding, Office of the Conflict Management and Mitigation, Kongressens forskningsservice, Brookings Institute, USAID, U.S. Institute of Peace m.fl.

Samtalen fortsatte under den avslutande lunchen och från ambassadens sida konstaterades att samtalen måste få en fortsättning eftersom intresset varit mycket stort och det fanns många obesvarade frågor kvar att diskutera.

Ledamot Nauclér var särskilt glad över att samtalen hållits i kretsen av experter som alla kan dra nytta av erfarenhetsutbytet i sitt fortsatta arbete med fredförhandling- och medlingsfrågor. Förhoppningsvis kan det också leda till att intresset ökar för Finlands medlingsprogram och för kvinnors roll i arbetet.
*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi eller av Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.