Vecka 30

Veckan började och slutade, som säg bör kanske man kunde säga vad gäller några arbetstyngda veckor i Häljeboda varje sommar. Men redan tidigt, ja mycket tidigt, tisdag morgon bar det av till Politikerveckan. Almedalsveckan och Finlandsarenan i Björneborg har stått på programmet några år, men av olika anledningar inte blivit av och det blev inte av i år heller. Det åländska deltagandet i Almedalen blev massivt ändå och även om jag anser att det skulle vara mycket viktigt att Åland också syntes och hördes i Björneborg så fick det bli politikerveckan i Tusnádfürdő, eller Baile Tusnad som orten heter på landets majoritetsspråk rumänska, men här håller vi oss bara till minoritetsfrågor och då heter det Tusnádfürdő. Det är ungrare från omkringliggande länder där det finns ungerssk befolkning som samlas där. De kallar sig alla ungrare, och kan inte förstå att finlandssvenskarna inte rätt och slätt kallar sig svenskar. Här kallar sig ingen rumänienungrare, serbienungrare, kroatienungrare, slovenienungrare, slovakienungrare eller något annat, men så är de inte heller statsbyggare som finlandssvenskarna. Denna politikervecka ordnades för 24:e gången och första gången jag var där var 2005.

Initiativet att samla ungerska minoriteter från länder som Serbien, Kroatien, Slovenien, Ukraina, Slovakien i Transsylvanien hos den ungerska minoriteten i Rumänien har fått efterföljare, men ingenstans är arrangemanget så stort som här i Tusnádfürdő. Unga och gamla, aktiva medverkande och passiva åhörare och folk som bara kommit för att träffa andra – alla återfinns där. Arrangemanget går under rubriken Sommarskola, men är verkligen en politikervecka. Hit kommer parlamentariker från nationella parlament, liksom flera europaparlamentariker. Här kan man träffa ungerska diplomater från runt om i Europa och här kan man lyssna på konserter med medverkande från den ungerska musikvärlden. Man kan delta i vinprovning och äta de nykokta och rostade majskolvarna som tillagas längs vägen in i campingen, för det är på en campingplats det hela föregår. Ungdomar tältar eller bor i små stugor, medan andra bor betydligt mer bekvämt på denna badort. Själv var jag inhyst på badhotellet Ozone. Oavsett boendeform verkar alla trivas. Festerna pågår inpå småtimmarna, och på morgonen gäller det att vara pigg om man skall få med sig några av de intressanta paneldiskussioner som ordnas på flera olika scener. Den största scenen bär nu namnet ”Csaba Lörincz”, en minoritetsexpert som jag mötte första gången på mitt kontor i Mariehamn. Han skrev en liten bok om Åland och gick sedan bort alldeles för ung.

I år var autonomi särskilt tema och därför var vi några inbjudna från utlandet som satt med i flera paneler, varav jag medverkade i två. Den ena handlade om autonomilösningar (2013 the Year of Autonomy) och den andra om det civila initiativ som ungrarna i Transsylvanien tagit med syfte att skapa en minoritetsstrategi inom EU (the European Citizens’ Initiative for Minority Rights). Det har skapats många internationella instrument som syftat till att skydda minoriteter under de senaste decennierna. Europarådet har varit en av de viktigaste arenorna för dessa frågor. Mycket har gjorts, men nu känns det på något sätt som att det har blivit ett vakum. Autonomi som en av många möjliga lösningar på en konflikt lyftes fram i många olika sammanhang på 1990-talet, och där hade naturligtvis Åland en viktig roll, men de senaste åren har inte så mycket hänt och inte heller har Åland lyfts fram på samma sätt som tidigare. Minoritetspolitik är dömd att också rammas av den ekonomiska krisen. Det verkar därför välfunnet och mycket viktigt att EU också avkrävs ett ansvar för minoriteter. Om det här initiativet verkligen blir av är en annan sak. Det krävs en miljon namnunderskrifter och stöd från sju länder. Dessutom är alla minoritetslösningar olika och det är nog snarast övervakningsmekanismerna och standarderna som borde vara gemensamma inom EU.

Forced Swedish

Att i det här sammanhanget berätta att vi i Finland också infört detta instrument i vår nationella lagstiftning, men att ett av de första medborgarinitiativen i Finland som enligt alla ”glädjerapporter” snart nått det erforderliga antalet om 50000 namnunderskrifter går ut på att få bort det ena av landets nationalspråk från schemat som obligatoriskt ämne, kändes inte bra. De kunde inte tro sina öron när jag berättade om förslaget som talar om ”forced Swedish”. Finland, landet med en minoritetspolitik som är en förebild runt om i världen, nej, det kan inte vara sant. De ansåg inte att detta var en finsk inrikesfråga utan rörde dem lika mycket som invånarna i Finland. Om Finland nu visar världen att så här gör landet med ett av sina nationalspråk då är det fritt fram att inte ha så stor respekt för andra språkarrangemang som också har tillkommit för att människor skall kunna leva och fungera på sitt modersmål i andra delar av världen.

När det gäller språk och minoriteter så blir det ofta tal om antal, hur många människor är ni? Det handlar naturligtvis inte om antalet. Ett bra exempel på det gav en f.d. medlem av Europaparlamentet och f.d. minister i Katalonien Bernat Joan i Mari och som medverkade i samma panel som jag.

Katalanska inte är ett officiellt språk i EU (cirka 6 miljoner) medan t.ex. slovenska (cirka 2 miljoner) och finska (cirka 5 miljoner) är det. När han satt i Kataloniens regering gavs de 3000 occitanskspråkiga i Katalonien ett officiellt språk. Även i södra Frankrike talas språket, men människorna där har inga rättigheter förknippade med sitt språk.

Liksom det gäller att inte ta fel på Helsingfors och Helgebodafors när man är ute och reser gäller det att inte ta fel på Bukarest och Budapest, ingen risk i mitt fall eftersom det här är MIN del av världen, men så många har gjort det att man nu i Rumänien faktiskt på allvar funderar på att byta namn på huvudstaden. Mycket känd eller kanske ökänd är Mikael Jacksons uttalande om att det var trevligt att befinna sig i Budapest när han var i Rumäniens huvudstad. Hans misstag har följts av många fler felsägningar, men felsägningar är bara felsägningar och inte så allvarligt. Orsaken till att diskussionen om namnbyte verkligen tog fart var att 400 anhängare till fotbollslaget Athletic Club Bilbao flög till Budapest istället för Bucharest när Europe League finalen spelades 2012. Laget förlorade med 3-0 och ingen kan veta hur det gått om fansen varit på plats och hejat på sitt lag. Allt tyder dock på att det inte blir något namnbyte utan bara en storsatsning på informationskampanjer.

Gagauzien

Gagauzien är en autonom region i södra Moldavien sedan 1994. Gagauzierna talar gagauziska som är ett turkiskt språk. Detta är välkänt bland minoritetsarbetare oavsett om man som jag besökt området eller inte. Gagauziens lantråd medverkade i en av de paneler jag deltog i. Han berättade väldigt positivt om deras autonomi, om hur bra den fungerar och hur den skulle kunna vara en modell för andra minoriteter, visst finns det några problem, men i det stora hela mycket positivt. Detta inlägg var den viktigaste internationella medverkan under politikerveckan, att någon från Rumäniens broderland Moldavien beskrev hur en minoritet fått rätt till autonomi och att det fungerade väl. Det fanns många journalister på plats och viktigast av allt även sådana som skriver i majoritetstidningarna för en rumänsk läsarkrets. Detta var ett viktigt budskap till den publiken.

Vår tid

Och så det här med åländsk tid, en länge diskuterad fråga som aldrig fått någon lösning, men det finns en modell att kopiera om man så vill. Ungern har centraleuropeisk tid som t.ex. Sverige. Rumänien och Ukraina har liksom Finland östeuropeisk tid. I Rumänien rättar sig ungrarna snällt efter landets tid, men den ungerska minoriteten i Ukraina, som bor i Beregszász som på landets majoritetsspråk heter Berehovo, använder ”ungersk tid” i alla sammanhang där det är möjligt. Det går knappast när det gäller tågavgångar, men väl sammanträden, träffar, möten, middagar etc. Då säger man helt enkelt vi kan ha mötet kl. 9.00 ”vår tid” eller kom på middag ikväll kl. 19.30 ”vår tid”. Alla vet att ”vår tid” betyder den tid som används i Ungern, kanske ett tips till dem som vill ändra Ålands tid utan att gå den besvärliga juridiska process som verkar vara alternativet.

Tunisien

Innan jag for från Häljeboda måste jag uppdatera mig om läget i Tunisien och talade med en bekant källa i Tunisien, om vad som hänt den kvinnliga ambassadören som kallades hem från Helsingfors, om hur läget är för kvinnliga diplomater och inte bara kvinnliga diplomater utan för kvinnor i arbetslivet i allmänhet. Det är ingen upplyftande bild man får av läget, och särskilt inte för den som vet hur tunisiska kvinnors ställning varit. Vi kom också in på händelserna i Egypten, handlar det om en militärkupp? De politiska uttalandena är försiktiga, men Erkki Tuomioja verkar tycka att man skall tala i klartext. Min sagesman däremot ansåg att folket i Egypten fått nog av islamisterna och att militären bara hjälpt folket lite grann.
Det var i början av veckan, i slutet av veckan var det nya rapporter om många dödsoffer i Egypten och politiska mord i Tunisien, en av dem som blev offer skulle vara med och skriva den nya konstitutionen.