Vecka 31

Veckan började (som sig bör?) i Häljeboda med några helt vanliga dagar, vilket innebär dagar fulla av en oändlig rad av möten med hantverkare, men också möten med släktingar och skolkamrater som liksom jag återvänder till Värmland när det blir sommar. Vad är väl Spanien och Tyskland jämfört med en dag i Värmland? Kulturutbudet är rikt här i obygden och närheten till Norge är lockande.

I Häljeboda är höjdpunkten på sommaren Häljebodadagen . Det är en möjlighet för människor med rötterna här att träffas, bada om man så vill och framför allt det viktigaste äta nävgröt, eller mutti som denna rätt heter på finska. Den har självfallet sitt ursprung i de mattraditioner som de finska invandrarna.

Att det finns en värld utanför Häljeboda det är jag väl medveten om, men just nu får den vara för min del. Utsikten när solen går ned över Vällen och med Norge i bakgrunden går inte att beskriva så det ger jag mig inte in på den här veckan. Det får räcka med en bild av den talrik jag dukat upp min rabarberkaka på för den som besökt mig.