Vecka 34

Veckan började med en hel dag i Mariehamn och mängder av praktiska göromål efter en lång frånvaro. Tvätten vet ibland inga gränser. Hur mycket kan det egentligen svämma över? Och tandläkaren måste tydligen besökas då och då.
Ålands kommittée för reformering av självstyrelsesystemet hade sitt näst sista möte och efter det är det Halonen gruppens tur att ta över – när det nu blir en Halonen grupp. Sommaren har gjort att det gått lite långsamt med att utnämna ledamöterna i den nya gruppen. Likaså var det tid för en uppdatering och koordinering med lantrådet inför den kommande höstens övningar.

Det som också måste besökas då och då är Helsingfors. Det fick bli två dagar i Helsingfors, eller rättare sagt i Esbo med riksdagskollegorna i Svenska riksdagsgruppen. Det vill säga alla utom en. Astrid hade redan dragit vidare till Haag och uppdraget som HCNM. Det kommer vi säkert att återkomma till många gånger ännu. Tillbaka var dock en annan före detta riksdagsledmot, ja även riksdagsman, dock icke tidigare kollega till mig, Jörn Donner.

Vi gjorde som vanligt besök hos verkligheten så att vi skall veta vad som rör sig i svenskbygden, och den här gången både äldreboende, förskoleverksamhet och musikskola i ett och samma hus i Esbo. Där fick vi berätta vad vi höll på med och svara på frågor: Varför sitter Svenska riksdaggruppens sommarmöte (Srg) alltid i regeringen? Varför går ni inte i opposition och säger ett sanningens ord?

Det stora ärendet på Srg:s möten är alltid budgeten, och det här årets möte var inget undantag. Och klart är att landet står inför allt svårare problem, så stora problem att vi kanske egentligen inte inser allvaret. Vi som så länga haft det så bra. Vanligen finns det också några frågor som särskilt måste bevakas ur åländsk synpunkt. Det kan gälla att se till att det finns tillräckligt med resurser för att samtliga allmängiltiga kollektivavtal skall vara översatta till svenska, som ändå borde fungera enligt grundlagens bestämmelser. Eller det kan handla om att försöka se till att det finns tillräckligt bra förutsättningar för att de åländska och finska rederierna inte skall flagga ut och för att de skall ha så internationellt konkurrenskraftiga villkor som möjligt. Nu verkar det, om än bara för tillfället, vara uppfyllt eftersom fartyg väljer att flagga tillbaka till finsk flagg trots de kostnader varje sådan omställning medför. Men det finns mycket annat att engageera sig i än det som gäller bara åländska frågor. Det är hela Europas ekonomi det handlar om. Ungdomsarbetslösheten oroar alla och pensionsåldern får inte vara en helig ko. Vi lever längre och många till och med vill arbeta längre, men förhindras eftersom det finns bestämmelser som förhindrar att de får arbeta längre. Åldersdiskriminering heter det och det är glädjande att kunna konstatera att Svenska riksdagsgruppen är föregångare på det här området i och med inträdet av Jörn Donner, född 1933, som är skarp i hjärnan och själen. Och för den som oroar sig över att allt inte går till som det skall nu för tiden kan jag meddela att det blev kräftskiva, men inte till arla morgonstund med anledning av den kommande färden tvärs över Sverige där det är som bredast följande morgon. (Ni kan läsa pressmeddelandet som skickades ut efter sommarmötet här nedan).

Under Helsingforsentimmarna under tisdagen hann också UN WOMEN ha ett möte för att diskutera om vi även i fortsättningen skall ha både styrelse och direktion. Det är absolut inte dumt att ha något som kunde kallas ett äldreråd. Det finns så många värdefulla kontakter som man kan ta tillvara och som kan vara till stor nytta för oss som har alldeles för lite tid

Sedan blev det direktfärd från Helsingfors till Helgebodafors. Det går till så att man tar flyget tidigt på morgonen från Helsingfors till Mariehamn, hämtar den guldglänsande bilen, kör till Eckerö, tar färjan till Grisslehamn, hämtar upp vad som hämtas skall i Uppsala hos gudmodern, provianterar i Karlstad och når i sinomtid målet med Vällen och Norge i bakgrunden. Sent, men välkommet.

Det blev några dagar med allt det där praktiska igen. Det är bra att ha ett helt tegeltak, få trapporna till boden tvättade med tryckspruta, likaså kan det vara bra med hela fönsterrutor och varför inte en syrenhäck, och tänk om man skulle slå på stort och satsa på en syrenberså, och lite kitt på fönstren och på trapporna skulle inte skada. Ja, så kan jag fortsätta, men jag konstaterade redan förra helgen att nu är det dags att dra vidare och samma sak gäller nu. På söndag var det återigen dags att dra vidare, efter att det hade blivit en liten turistutflykt till Kongsvinger festning med Hjemmefrontmuséet och slutligen Kvinnemuséet. Båda kan rekommenderas. Vägen dit gick genom trakter kända från barndomen. Här bodde morbror ditten och morbror datten, här var mormor född och i varje knut fanns ett hus som anknöt till någon kusin.

Här är riksdagsgruppens pressmeddelande från sommarmötet i sin helhet:

SVENSKA RIKSDAGSGRUPPEN Resolution från sommarmötet 2013
VÄLFÄRD BYGGER PÅ ARBETE, INTE PÅ SKULDSÄTTNING

Nu krävs kraftiga kämpatag för att få ekonomin att växa och hållbarhetsunderskottet att minska för att trygga sysselsättningen och välfärden, säger Svenska riksdagsgruppen i ett uttalande från sitt sommarmöte i Esbo och Helsingfors. Det ekonomiska läget är oroande, och nu hjälper inte enbart löften om strukturreformer, utan nu måste de genomföras! Siktet måste svara inställt på framtiden. Med nuvarande budgetförslag blir underskottet nästa år 6,6 miljarder och statsskulden stiger till 98 miljarder. Nu behövs en tidsplan för att eliminera den fortsatta upplåningen.

Strukturreformerna gäller inte minst behovet av att förlänga arbetskarriärerna. Svenska riksdagsgruppen förutsätter att regeringen i höst kommer överens om ett åtgärdsprogram för att förlänga de faktiska arbetskarriärerna både i början, i mitten och i slutet. Detta bör ske med hjälp av studiestöd som sporrar till snabbare heltidsstudier och flexiblare familjeledigheter och pensionsvillkor samt sänkta arbetsgivaravgifter för äldre arbetstagare. Det krävs också åtgärder för att främja orkandet i arbetslivet.

Också den lagstadgade pensionsåldern bör höjas, så att den nedre gränsen höjs och frivillig möjlighet ges att jobba längre än nu. Inget parti och ingen part på arbetsmarknaden bör ha vetorätt i denna sak. Vi måste arbeta mer och längre. Varje tilläggsår i arbetslivet är värt två miljarder i samhällsekonomin. Välfärden bygger på flit och arbete, inte på skuldsättning.

För att råda bot på den växande ungdomsarbetslösheten måste den så kallade ungdomsgarantin vidareförädlas. Det behövs nya modeller med flexibla arbetsvillkor för unga. Byråkratin vid anställning bör minskas, så att tröskeln för småföretag och hushåll att anställa sänks. Inte heller ungdomsgarantin fungerar om det inte finns praktik- och arbetsplatser. Företagen bör informeras bättre om de möjligheter som exempelvis det s.k. Sanssikortet erbjuder.

Större individuell flexibilitet i arbetsavtalen bör också främjas. En anpassningspeng bör införas för de arbetslösa som är villiga att byta bransch. Kostnaden för föräldraledighet bör delas mellan alla arbetsgivare, och målet bör vara sex månader ledighet för modern, sex månader för fadern och sex månader som man fritt kan fördela mellan fadern och modern.

Det är viktigt att de så kallade flitfällorna elimineras. Det måste alltid löna sig att ta emot erbjudet, också kortvarigt arbete, eller sysselsätta sig själv utan att man omedelbart och helt går miste om den arbetslöshetsersättning eller det utkomststöd och det bostadsstöd man har lyft. Arbetslöshetsersättningen är inte avsedd som ett bassocialskydd, utan för en övergångstid medan man söker nytt jobb.

Svenska riksdagsgruppen anser att det planerade stimulanspaketet särskilt bör prioritera forskning, innovationer och utbildning som är investeringar i framtida ekonomisk verksamhet, och åtgärder som stärker näringslivets konkurrenskraft och infrastrukturen. Det gäller att stärka framtidstron både i företagen och i samhället som helhet.

Arbetsmarknadsparterna har ett stort ansvar i detta svåra läge och av dem förväntas ytterst måttliga löneuppgörelser som främjar sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten.

Svenska riksdagsgruppen välkomnar på sitt sommarmöte också beslutet att tillsätta en parlamentarisk kommitté som under president Halonens ledning ska arbeta vidare med reformen av självstyrelsen för Åland. Riksdagsgruppen är också tillfreds med att dess idoga arbete för att inkludera Åland i stödsystemet för vindkraft äntligen har burit frukt.

Svenska riksdagsgruppen påminner om regeringsprogrammets skrivning att Finland bör ratificera ILO-konvention 169 om ursprungsfolkens rättigheter, det vill säga i Finlands fall samernas. Finland bör också skapa förutsättningar för att Istanbulkonventionen för att bekämpa våld mot kvinnor ratificeras.