Vecka 39

Veckan började som sig bör med kaffe hos Serbiens statssekreterare Vera Mavric, som sig bör om man är i Belgrad när veckan börjar vill säga, och det är man. Den miljö jag vanligen brukade träffa Vera när hon var ambassadör i Finland var i den villa i Helsingfors som byggts särskilt för att Tito skulle ha någonstans att bo när han kom till Helsingfors för säkerhetskonferensen 1975 (det man kom överens om kan ni hitta här). Villan ligger på Brändö, på en åländsk väg vill jag påstå, nämligen Bomanssonsväg. Vid arvskiftet efter Jugoslavien tillföll den Kroatien som inte alls förstår det historiska värdet av villan utan har planer på att sälja den. Den miljö där jag nu träffade Vera var inte mindre historiskt belastad, och skrivbordet imponerande.

På tal om Tito kunde man läsa i tidningen att det alltid finns friska blommor på Titos grav, medan hans änka som faktiskt lever än i dag 33 år efter hans död bott i armod i ett gammalt hus där taket läckt överallt utom i ett hörn och där hon bara kunde värma sig under vintermånaderna med värmeflaskor i sängen. Allt detta tills hon förra året blev så sjuk att hon måste tas in på sjukhus och där fortfarande besöks av få.

Meningen är att projektet med stärkande av kvinnor i det serbiska parlamentet (som jag skrivit en hel del om tidigare här i bloggen) skall fortsätta. Finland fortsätter att stödja både ekonomiskt och idémässigt. I Finland är kontakten mellan riksdagsledamöterna och lokala politiker mycket nära, ja, det är rent av ofta samma personer det handlar om. I Serbien finns ingen kontakt med väljarna eftersom Serbien är ett enda valdistrikt och man vet följaktligen inte vem som är ens väljare. Det finns också för lite kontakt med de lokala politikerna, men det skall det rådas bot på nu. Ett seminarium skall hållas med lokala politiker och ett annat med regionala. Regionalt betyder i det här fallet omkringliggande länder, men viktigt är att det inte rör sig om de forna jugoslaviska republikerna; då är man Jugonostalgiker och det vill inte de som nu redan tillhör det civiliserade Europa. Jag hoppas ironin gick fram. Nordiska rådet som förebild vill man inte höra talas om, det stinker Jugoslavien. Alltså är det bäst att ta med Albanien eller Italien och Kroatien lämnar bort sig själva. Det är i och för sig en bra lösning för på det sättet kan man slå broar mellan Serbien och Kosovo, och det behövs. Om man har tur kan kvinnliga parlamentariker i Albanien vara brobyggare mellan kvinnliga parlamentariker i Kosovo och Serbien.

Det blev alltså en lunch med representanter för finska ambassaden och för BFPE (Belgrade Fund for Political Excellency). En av de kommentarer jag hört under den gångna helgen var att det intressanta är inte vilken kvinna som var först, hur många kvinnor det finns i parlamentet eller på chefsposter och liknande siffror, utan vilken förändring som verkligen skett; ser män på politiska frågor på ett annat sätt nu än tidigare? etc. Hur skulle det vara om vi skulle skapa en omvänd rekordlista: Var Finland det första land i världen som hade en manlig statsminister som tog pappaledighet? Paavo Lipponen var tidigt ute och så var även, men vem var först? Vilket land hade den förste manlige jämställdhetsministern osv.

Och varför har ingen ambassad ännu kommit på idén att introducera Finlands babylåda, som blivit så känd efter att Finland gav William och Kathy en låda och då naturligtvis för att lådan innehöll en kondom. Ambassadör Huhtaniemi är visserligen en ambitiös representant för Finland, men varför har inte fler kommit på samma sak? Babylådan borde ges till män för att visa att män har en roll i sammanhanget.

Åter på Riksdagen

Tidiga morgnar blev det för att hinna med olika möten som hör till om man är ordförande i Riksdagens människorättsgrupp och dessutom skall sköta sitt uppdrag i tre utskott. Till ”övriga möten” hörde ett möte med Palestinas ambassadör Nabil D.M Awazir i Helsingfors, som nyligen uppgraderades från representant till ambassadör (”Ambassador and Head of Mission
Helsinki” är hans formella titel numera). Han kom för att tala med mig i egenskap av ordförande för Människorättsgruppen, men oavsett vem man representerar är det viktigt att lyssna på båda sidor i konflikten. Det är bara att tro och hoppas att Kerry har grepp om frågan. Han har nio månader på sig.

Ett annat och mer uppmärksammat besök vi hade under veckan i riksdagen var de Thailändska bärplockarna som det stått så mycket om i pressen och som har en konflikt med bolaget som tagit dem till Finland. I Sverige är det numer inte möjligt att komma från icke-EUländer längre utan särskilt tillstånd. Frågan är naturligtvis om det är dags för Finland att också börja reglera den här saken. Just därför var det värdefullt för riksdagsledamöterna att få denna möjlighet att lyssna till bärplockarnas egna versioner av händelsen.

Stora utskotte fick besök av den brittiske handelsministern Dr Vince Cable . Han berättade om den engelska regeringens metoder för att avreglera för små företag. Den minister som föreslår att något skall regleras måste samtidigt hitta något som kan avregleras. Det får helt enkelt inte bli mer byråkratiskt.

Inte bara Clark var i Stora utskottet den här veckan utan även kommissionär Viviane Redding. Det föll sig därför naturligt att fråga om det ungerska förslaget att samla namnunderskrifter för ett medborgarinitiativ om en minoritetsstrategi, men som stupat på formaliteter redan innan det kommit igång. Det var alltså bland annat det här jag satt i en panel och diskuterade i somras i Baile Tusnad på deras sommaruniversitets årligen återkommande politikervecka.

Några gamla bekanta från studietiden i Uppsala dök upp i riksdagshuset, men det var inte mycket jag hann att se dem – just då behövdes alla krafter i utskottet för omröstningar. Så det blev en kort lunch innan de for vidare till de s.k. kusinerna: en vänförening för de från Uppsala som varit stipendiater på Nylands nation.

Timothy Fitzgerald O’Connors utmärkelse, restaurering av Lewes-monumentet och seminarium om Ålands autonomi

Avslutningen på veckan blev i England, först med att Ålands ömsesidiga försäkringsbolags mångårige medarbetare i London Timothy Fitzgerald O’Connor fick en orden, närmare bestämt Finlands lejonorden, riddartecknet av första klass, en utmärkelse han fick för sitt långvariga och gedigna kontaktskapande mellan Lloyd’s och den finländska, och i synnerhet den åländska, försäkringsverksamheten under mer än 40 års tid. Det blev ett rejält firande med hela hans familj på plats liksom alla de ålänningar som fanns på plats för att medverka i eftermiddagens seminarium och några till. Efter firandet följde alltså ett seminarium med namnet ”The Åland Autonomy – Basis for Globalised Insurances and Business Sector”. Fredagsseminariet var välbesökt och uppskattat. Där fanns representanter både från Färöarna och Falklandsöarna, men också många andra intresserade. Kvällen avslutades med att den nye riddaren firade genom att bjuda oss alla på middag på sin klubb Carlton. Det var speciellt eftersom det var just i det rummet där vi nu satt som vi för två år sedan inledde arbetet med att dra i alla trådar så att Tim skulle få denna utmärkelse, pengarna skulle insamlas till restaureringen av monumentet i Lewes och det skulle hållas ett seminarium. Nu gäller det bara att försöka få någon del av det här till Åland så att också ålänningarna får del av historien om fångarna i Lewes och vad som hände dem. Förra gången ambassadör Huhtaniemi, den gången i Genève, och jag själv samarbetade kring ett seminarium resulterade det i att FN:s chef i Genève Petrovsky besökte Åland. Kommer detta arbete nu att lyckas få Rysslands ambassadör, tidigare biträdande utrikesminister, Alexander Vladimirovich Yakovenko till Åland eller inte?

Så här kan man läsa i det pressmeddelande som skickades ut av finska ambassaden i London: Monumentet restes ursprungligen 1877 på kyrkogården till kyrkan St. John-sub-Castro. Det var kejsar Alexander II av Ryssland som lät resa monumentet i nygotisk stil som utfördes av den lokala stenhuggaren John Strong. Sedan den föregående restaureringen på 1950-talet hade monumentet förfallit illa och behövde en grundlig renovering. Finlands och Rysslands ambassader tog initiativet till projektet som finansierats av Rysslands ambassad, ett stort antal individer och stiftelser från Finland, Åland och Storbritannien. Restaureringsarbetet har genomförts av MacKellar Schwerd Architects och T.E. Tilley Ltd Stone Masons.

Följande dag fortsatte vi alltså till Lewes och återinvigningen av det monument som nu restaurerats. Donatorerna från Åland var Ålands landskapsregering, Ålands ömsesidiga försäkringsbolag, Ålands nautical club, Alandiabolagen, Eriksson Capital och Olof M Janssons stiftelse, och de fick alla sina namn på den mässingsplatta som fästs på stenen. Där har bl.a. alltså Olof M. Jansson sitt namn och jag tror att han skulle tyckt om det. Mer information om monumentets restaurering går att hitta i en artikel från The Telegraph.

Och så över till kvasinyheterna den här veckan och hit hör nyheten att Finlands ambassadör i England fått nya grannar, William, Kate och George som nyss flyttat in i Kensington Palace och därmed blir närmaste grannar med Finlands residens. Den andra kvasinyheten är att det blir självständighetskonsert i år och att aftonklänningarna och frackarna därmed får vila ett år i garderoben. Den som bryr sig kan delta i någon av de undersökningar som görs om vad folket anser om det.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har som samordnare vid Finlands riksdag under året aktivt medverkat i ett projekt i Serbiens parlament, Women för Democracy and Equality. Parlamentet har kvotering och efter senaste val uppgår andelen kvinnor i parlamentet till 30 %. Projektet vill förbättra kvaliteten på arbetet i parlamentet, få kvinnorna att samarbeta över partigränserna som det kvinnliga nätverket i Finlands riksdag gör och man betonar vikten av att kvinnor engagerar sig i andra än typiska kvinnofrågor, till exempel säkerhetspolitik. Projektet finansierades av Republiken Serbiens delegation i EU inom ramen för EIDHR (European Instrument for Democracy and Human Rights)och av Finlands ambassad i Belgrad.

På grund av Nauclér engagemang i detta projekt var hon senaste vecka inbjuden att delta i huvudpanelen vid Belgrade Security Forum, som är den ledande årliga konferensen om utrikespolitik, säkerhet och ekonomi på Västra Balkan.

Huvudrubriken för årets konferens var Is the state under (de)construction? Risks and responses from Balkans and beyond.
Huvudpanels rubrik, där Nauclér medverkade, var Kvinnor – från marginal till ledarskap, övriga medverkande i panelen var Kolinda Grabar – Kitarovic, NATO första kvinnliga biträdande generalsekreterare, Tanja Miscevic, chefsförhandlare för Serbibiens EU-medlemskapsförhandlingar, och Valerie Evans, chef för brittiska försvarsministeriets DE&S’s International Relations Group IRG, MoD, UK. Moderator var Daniel de Torres, biträdande direktör vid från Centret för demokratisk kontroll av beväpnade styrkor I Genève, DCAF. Det var första gången man hade en panel med enbart kvinnor som diskuterade säkerhet och Finland fick i sammanhanget mycket beröm för sitt engagemang för att aktivera kvinnor att delta i beslutsfattande på hög nivå, där finland ju är ett föregångsland med bland annat världens första kvinna som försvarsminister.

Konferensen väckte stor uppmärksamhet och var välbesökt, både panelen på huvudscenen och de övriga panelerna, särskilt välbesökt var sidopanelerna om Kosovo.

- Det är mycket viktigt att få kvinnor att engagera sig på andra områden än de traditionella och typiskt kvinnliga vård och omsorg, kultur. Det blåser nya vindar vad gäller säkerhet, begreppet omfattar inte bara militär säkerhet utan också till exempel privat och ekonomisk säkerhet; det krävs ökad säkerhet samtidigt som armén minskas och här är det särskilt viktigt att också kvinnorna är med och fattar beslut.
Genomförandet av FN resolutionen 1325 om kvinnor fred och säkerhet pågår såväl i Finland som i Serbien. De har liksom Finland en nationell handlingsplan som i deras fall mycket handlar om att få in kvinnor i den armé som så nyligen varit i krig, men nu skall transformeras/demobiliseras säger Elisabeth Nauclér

Elisabeth Nauclér ger gärna mera information, tfn 050 512 1984 och ni kan läsa mera om panelen via länken nedan:

http://belgradeforum.org/info/news/447/Women+-+From+the+Margins+To+Leadership.html

Vecka 38

Veckan började som sig bör i Mariehamn, men fortsatte i Sund där det var dags att tänka till och fundera över ett litet försäkringsbolags fortsatta verksamhet i ett Europa där stora lösningar gäller, där närheten till människan är långt borta, där mänskliga kontakter och närheten till kunden inte är särskilt viktiga element. Det gällde att försöka tänka till en hel dag för att få fram strategier som håller på lokalplanet.

Solvens 2 som frågan kallas på europeiskt plan fortsatte att sysselsätta mig under veckan. Regeringens proposition om ändring av försäkringsbolagslagen (Rp 83/2013 har nämligen kommit till riksdagen. Frågan finns i Grundlagsutskottet som skall ge utlåtande till substansutskottet, som i det här fallet är Ekonomiutskottet. Finland har inte utnyttjat det utrymme EU direktivet ger för att ta tillvara de små försäkringsbolagens begränsade resurser, tvärtom man säger att det inte skall tillmätas någon betydelse. Frågan är hur skall de små bolagen klara sig i konkurrensen när andra länder ger sina små försäkringsbolag bättre möjligheter. Frågan inträder osökt om det som kallas proportionalitet är en grundlagsfråga. Svaret är nog nej. Finland har inte utnyttjat den möjlighet som ges, men att stifta dumma lagar är inte förbjudet.

Det var inte särskilt mycket utskottsarbete den här veckan, utan det handlade om budgeten för år 2013. Budgeten presenterades av finansministern naturligtvis. Efter det kommer gruppanföranden och sedan hade jag turen att bli placerad som nr 16 och då valde jag att ta upp alla frågor på en gång (ni kan hitta det pressmeddelande som skickades ut samt mitt tal här på min blogg). Har man en sen placering kan det löna sig att istället gå upp i de olika debatter som förs under respektive ministeriums ansvarsområde, men inte den här gången. Budgeten innehöll för Ålands del inte några stora problem. På rikssidan däremot kan man konstatera att strukturreformen lever sitt eget liv och togs upp i budgetdebatten (även fast strukturreformen egentligen är en annan fråga och kommer att debatteras i riksdagen under skilt moment senar ei höst) och dit hänfördes också frågan om hemvårdsstödet i debatten.

Kroatiens biträdande utrikesminister (eller statssekreterare som vi kallar det) Hrvoje Marušić var i Helsingfors och Kroatiens ambassad hade bjudit mig att träffa honom. Likaså var Ungerns biträdande utrikesminister Zsolt Németh i Helsingfors. Den senare är en gammal bekant sedan många olika minoritets- och autonomiövningar, nu senast under politikerveckan i Tusnad i Transsylvanien (24th Bálványos Summer University). Det blev ett kort möte med honom i Helsingfors. Annat hade det varit om Air Åland hade funnits då hade det gått bra att följa med under hans besök på Åland.

Riksdagen firade sitt 150 års jubileum med att anslå 10 miljoner euro till att öka inlärningen av ryska i Finland. Mycket bra initiativ, barn kan lära sig många språk och att få både svenska och ryska är en gåva. Synd bara att pengarna inte räckte till att genomföra Nationalspråksstrategin… Firandet var som sig bör i sådana här sammanhang hötidligt; vi hade högtidsgudstjänst, jubileumsplenum och jubileumskoncert innan dagen var slut, dock kunde inte jag delta på koncerten.

Det viktigaste som hände under veckan ur självstyrelsesynpunkt var naturligtvis tillsättandet av den blandade kommittén för reformering av självstyrelsesystemet. Att President Halonen tagit på sig uppdraget att vara ordförande har knappast undgått någon, och inte fanns det bland utnämningen av medlemmar heller någon överraskning. Den enda överraskningen var nog bara att det beslöts att riksdagsledamoten inte skulle ha någon plats av någon sort i kommittén trots att landskapsregeringen uttryckligen gjort en sådan framställan. Riksdagsledamoten gavs närvarorätt i båda Jansson arbetsgrupperna, liksom ständig närvarorätt i den kommitté som gjorde utredningen om den senaste grundlagsrevisionen just för att kunna bevaka de frågor som rör Åland när de sedan kommer upp i grundlagsutskottet. Det ansåg också landskapsregeringen att var viktigt nu, men statsrådet valde att på denna enda punkt gå emot landskapsregeringen.

För tredje året i rad anordnades i Belgrad ”The Belgrade Security Forum”. I det projekt som pågått en längre tid i Serbien med att bistå kvinnor i Serbiens parlament för att stärka kvinnors ställning som parlamentariker ingår också att söka få kvinnor att medverka till att bredda sitt engagemang utanför det traditionella, och till de icke-traditionella områdena hör definitivt säkerhetspolitik. Här fanns på plats förre presidenten Tadić, förre utrikesministern Svilanović och flera andra före detta utrikesministrar, liksom nuvarande ministrar. Och den här gången hade även på huvudscenen en särskild panel med bara kvinnliga deltagare fått plats. Ämnen för panelen var ”Gender at the Margins: the Role of State”. Panelen bestod av den förste biträdande generalsekreteraren I Nato Kolinda Grabar-Kitarović från Kroatien, den nyutnämnde chefsförhandlaren för Serbiens EU-förhandlingar Tanja Miščević, chefen för internationella relationer vid det brittiska försvarsministeriet Valerie Evans och undertecknad. Självfallet var det en stor ära att få plats i denna panel och anledningen var naturligtvis mitt engagemang i de här frågorna på Balkan, vilket i sin tur hänger samman med Finlands goda rykte ute i världen när det gäller framskjutna platser för kvinnor. Självfallet är inte det viktigaste vem som var först och vad vi har för procentsatser utan om bredden, om förändringen till att skapa ett samhälle där alla har samma möjligheter, män som kvinnor.

Inte helt oväntat citerades Madleine Albrights kända fras ”There is a special place in hell for women who don’t help other women” . Något jag tror att vi alla tänkt vid något tillfälle då andra kvinnor inte kostat på sig att stödja andra. Det var också en av de frågor som ställdes av publiken. Har det på er arbetsplats vidtagits åtgärder för att lyfta fram och stödja er och har ni fått knivar i ryggen av andra kvinnor? Jag måste verkligen tänka till. Hur har jag känt det och kunde konstatera att vi var flera som framhöll hur viktiga stödjande chefer varit, hur viktigt det är att ha en eller flera förtrogna, eller det som kallas mentor, de må sedan finnas nära eller långt borta i världen bara de är kontaktbara. Och så frågan om knivar i ryggen, har ni fått sådana av andra kvinnor? Svaret är nog i mitt fall att de gånger jag fått knivar i ryggen har det nog varit lika många män som kvinnor som ägnat sig åt denna föga ädla sport.

Sedan blev det tid för några gamla bekanta samtal med politiska analytiker, med en före detta försvarsminister, med aktivister som jag känt i 20 år, ja det var 1993 jag besökte Belgrad första gången, och sedan dess har det blivit många besök där. Det är omöjligt att hänga med den politiska utvecklingen om man inte finns på plats och träffar de som lever där. Att få veta vad man tycker om den nye finansministern som är 29 år och toppstudent från Harvard. Kan man klara en sådan post utan mer erfarenhet än vad man rimligen kan ha vid den åldern, kanske inte men nu har han tagit Dominique Strauss-Kahn till sin rådgivare. I media är man noga med att påpeka att det är på grund av hans ekonomiska kunnande han engagerats och inte på grund av något annat kunnande om någon till äventyrs skulle få för sig det.

Pressmeddelande 19/9 2013
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér höll uppmärksammat anförande i budgetdebatt
*******************************************************************************
Vid riksdagens remissdebatt över statsbudgeten för 2014 höll Elisabeth Nauclér ett anförande som har fått positiv uppmärksamhet i sociala medier. Det som fick mest uppmärksamhet var hennes kritik av regeringens linje gällande det internationella biståndet.

Finland har förbundit sig i EU och FN att höja anslaget för utvecklingssamarbetet till 0,7 procent av bruttonationalprodukten år 2015. Det målet blir allt mer avlägset.

År 2010 var det sammanlagda biståndet 0.55 % av BNI, 2011 var det 0.52 % och 2012 ökade det till 0.53 %. Budgeten för 2013 utvisade att andelen av BNI kommer att ligga på 0.55 %. I budgeten för 2014 avser man att det internationella biståndet kommer att hållas kvar på samma nivå, nämligen 0.55 %. Denna negativa utveckling har att göra med att man fryst anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet för 2013-2014 enligt 2012 års nivå.

På grund av det här beslutet samt planerna för nedskärningar i biståndet under åren 2015-2017 kommer Finland inte att nå 0,7 % under en skönjbar framtid. Det är nu mycket viktigt att motverka alla tendenser till beslut om nedskärningarna fr.o.m. 2015.

- Det finns tyvärr mycket i budgeten jag blir nedstämd av. Man kan läsa att behovet av utrikespolitisk påverkan hela tiden ökar, och kommer att göra det de närmaste åren. Det är för mig förvirrande att man å ena sidan har en klar omvärldsuppfattning för de kommande åren, men samtidigt väljer att inte öka andelen internationellt bistånd, och därmed försvagas vårt internationella inflytande och våra påverkningsmöjligheter, berättar Nauclér.

Regeringens mål är att öka anslagen för bistånd genom att styra inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter till utvecklingssamarbete och klimatfinansiering. Inkomsterna från utsläppshandeln är ett litet och viktigt steg mot ett ökat bistånd men inkomsterna kommer tyvärr inte att räcka till för en tillräcklig budgettillväxt. Det är ändå viktigt att hålla fast vid regeringsprogrammets beslut om att öronmärka utsläppshandelsinkomsterna för bistånd.

En annan oroväckande sak är att Utrikesministeriets fullmakter att bevilja medel och ingå avtal begränsas genom nedskärningar på upp till 200 miljoner. Detta är oroväckande eftersom det leder till att biståndssamarbetets långsiktighet lider när man inte längre kan ingå fleråriga avtal.

- Utveckling tar tid och behöver långsiktighet. Det är viktigt att komma ihåg att utveckling syns allt som oftast inte på kort sikt genom vanliga BNP-undersökningar, förklarar Nauclér.

Det är värt att komma ihåg att nedskärningar av biståndsbudgeten i allmänhet betyder att de allra fattigaste lider mest.

Ytterligare en aspekt i budgeten är värd att kommentera, och det är avsaknaden av medel för att ratificera Istanbulkonventionen. Den internationella konventionen, som 25 länder har skrivit under men få ännu ratificerat, har som mål att skydda kvinnor som utsätts för våld i hemmet. Anledningen till att den inte har ratificeras är att det saknas pengar för alla de åtgärder som måste vidtas.

- I alla budgetsammanhang lyfts det upp hur mycket det skulle kosta, men hittills har jag inte sett några verkligt övertygande siffror om vad den verkliga nettoutgiften skulle bli om man skulle dra bort alla de kostnader som våldet mot kvinnor försorsakar, enligt Nauclér.
Nauclér tog också upp Ålands vilja att ta emot syriska flyktingar fastän man också på Åland nu lever i ekonomiskt knappa tider och måste spara på de offentliga utgifterna.
*******************************************************************************

Nedan kan läsa Elisabeths tal i si helhet

Budgetpropositionen kan ni hitta på riksdagens hemsida www.riksdagen.fi

Information om Istanbulkonventionen kan ni bland annat hitta här

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi eller av Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

——————-

Elisabeth Nauclér /r:
Ärade herr talman!
Årets budgetförslag präglas av de svårigheter vårt land och hela Europa står inför. Den nordiska välfärdsmodellen finansieras med stora lån.

Ålänningarna betalar skatt till Finland och får sedan medel tillbaka i form av en klumpsumma som uträknas på statens inkomster utan lån. Årets budget innebär därför en stor nedskärning och åtstramning för det åländska samhället. Det här är något vi inte sysselsätter oss med här i riksdagen, men det kan vara bra att veta att Åland i solidaritetens tecken måste vidta stora inbesparingsåtgärder. Det kan också vara värt att notera att Åland trots svåra tider är berett att ta emot flyktingar från Syrien, en viljeyttring som samtliga partiledare på Åland solidariskt ställde sig bakom i ett uttalande förra veckan.

Jag har nu redan använt ordet solidariskt två gånger, och solidaritet är något som sätts på prov i svåra tider. Biståndet är en käpphäst jag har haft under några år, och denna remissdebatt är inget undantag. Generellt har vi genom det internationella biståndet under de senaste åren fått till stånd mycket inom millenniemålen för fattigdomsbekämpning, vattentillgång, utbildning och jämställdhet.

Det finns en hel del positivt man kan lyfta upp ur årets budget; bland annat att finansieringen till medborgarorganisationer stigit, att Finlands bistånd bidrar till att många människor har tillgång till rent vatten, till exempel i Nepal, och att finländska handikapporganisationers långsiktiga arbete i många afrikanska länder under de senaste tio åren bidragit till att man inte längre betraktar handikapp som en skam.

Men det finns tyvärr mycket i budgeten jag blir nedstämd av. Man kan läsa att behovet av utrikespolitisk påverkan hela tiden ökar, och kommer att göra det de närmaste åren. Det är för mig förvirrande att man å ena sidan har en klar omvärldsuppfattning för de kommande åren, men samtidigt väljer att inte öka andelen internationellt bistånd, och därmed sitt internationella inflytande och påverkningsmöjligheterna.

Finland har förbundit sig i EU och FN att höja anslaget för utvecklingssamarbetet till 0,7 procent av bruttonationalprodukten år 2015. Det målet kommer allt längre bort. Vi har talat om 0,55 år 2010, 0,52 år 2011, 0,53 och nu sägs det 0,55, andra påstår 0,53. Biståndet är fryst och så som det ser ut nu så kommer vi absolut inte att nå upp till 0,7 och den internationella trovärdighet som vi borde försöka hålla fast vid.

Målet att öka anslagen för bistånd genom att styra inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter till utvecklingssamarbete och klimatfinansiering är i och för sig bra, men ger alldeles för lite resultat för dem som bäst behöver det. En annan oroväckande sak är att utrikesministeriets fullmakter att bevilja medel och ingå avtal begränsas genom nedskärningar på upp till 200 miljoner. Detta är oroväckande eftersom det leder till att biståndssamarbetet långsiktigt lider när man inte längre kan ingå fleråriga avtal.

Det finns ytterligare en punkt i budgeten jag skulle särskilt vilja beröra, och som också handlar om solidaritet, nämligen solidariteten mot de kvinnor som utsätts för våld i hemmet, ett brott mot de mänskliga rätttigheterna och en form av diskriminering. För att komma tillrätta med detta problem har en internationell konvention ingåtts. Den går under namnet Istanbulkonventionen och har undertecknats av Finland, men ännu inte ratificerats. Anledningen till att den inte ratificeras är att det saknas pengar i budgeten för alla de åtgärder som måste vidtas, får vi hela tiden höra.

I alla budgetsammanhang lyfts det upp hur mycket det skulle kosta, men hittills har jag inte sett några verkligt övertygande siffror om vad den verkliga nettoutgiften skulle bli, och med nettoutgiften menar jag att man måste dra bort alla de kostnader som våldet mot kvinnor försorsakar samhället i dag. De här kvinnorna finns i vårt system och kostar samhället i dag. Att en särskild satsning skulle göras så att vi uppfyller Instanbulkonventionen och kan ratificera den innebär inte nödvändigtvis så stora utgifter som vi nu talar om som ett hinder för en ratifikation.
—————————-

Vecka 37

Veckan började som sig bör i Mariehamn med det månatliga mötet med lantrådet. Det finns mycket att avhandla med tanke på det långa uppehåll som varit, och allt som är på kommande. Den nya blandade självstyreslelagskommitténs tillsättande, och Roger Jansson-kommitténs betänkande som är på kommande. Mycket ny lagstiftning är på kommande i riksdagen, men mest talas det om budgeten och det stora problemet med att budgeten finansieras med lån. Vi vill ha en viss status på vår tillvaro, men det finansierar vi med att ta upp lån på våra barn och barnbarns vägnar. Vi drar oss inte för att leva över våra tillgångar, och vi är inte särskilt solidariska mot dem som behöver vårt stöd mest. Nästa vecka blir det budgetdebatt och då får vi se vem som säger vad.

Sen handlade naturligtvis mycket av våra diskussioner kring det kommande besöket av Ålandsministern.

Ett samtal med nye chefen för Ålands näringsliv var inbokat och gav i alla fall för min del en bild av var vi står. De allmängiltiga kollektivavtalen skall vara översatta även om inte alla ännu finns på Finnlex, men de kommer har det lovats. Vi väntar med spänning på att JO skall komma med sitt utlåtande över de åländska ortnamnen. Vad skall det heta på engelska på internationella karttjänster, som t.ex Google Maps? Blir det som föreslagits Maarianhamina, eller blir det Marienhamn eller skall vi rent av gå tillbaka till det tidigare Mariehamn. Ja, den som lever får se.

Den internationella pressens presentation av det norska valresultatet var obehaglig, man fick av vissa reportage känslan av att det var Anders Behring Breivik som vunnit. Det säljer säkert lösnummer, men är ju såklrt en förenklad och rent av osann bild av mitt lille land.

Flyg till Helsingfors och en dag i riksdagen med bland annat möte med Kvinnonätverkets arbetsgrupp där jag nu uppgraderats från suppleant till ordinarie sedan Astrid försvunnit till Haag. Det finns mycket parlamentariskt samarbete som lockar på uppmärksamhet, och hit hör bl.a. de afghanska kvinnornas situation. Sedan var det dags att tillsammans med Ålandsministern Anna-Maja Henriksson ta flyget till Mariehamn för vidare transport till Smakbyn i Sund där vi sammanstrålade med ett antal specialmedarbetare och statssekreterare från riket som redan varit på plats en dag och insupit något av vad de bör veta om åländsk politik och livet i allmänhet.

Sedan blev det alltså en dag med Ålandsministern i Mariehamn. Dagen råkade sammanfalla med Roger Jansson-kommitténs överlämnande av sitt betänkande, eller betänkande över Alec Aalto-kommittén betänkande skulle man nog kunna tillägga. (Ni kan hitta Gunnar Jansson-kommittéens betänkande här, och Roger Jansson-kommittéens betänkande har inte ännu kommit ut på Landskapsregeringens hemsida men lär göra det inom kort). Det är i sådana här sammanhang i dagens tidsanda mycket tal om det positiva. Alla ser ljust på allt och är mycket förhoppningsfulla inför det som nu skall komma, och alla sätter upp sina bästa leenden på alla bilder, men i själva verket måste vi nog vara ärliga och medge att de olika kommittéerna står ganska långt från varandra. Själv är jag nog kritisk till att inte de olika personerna i ett tidigare skede släppts fram till ett gemensamt bord. Jag tillhör inte de som tror på att det är bättre att sitta i låsta rum och gräva ned sig i skyttegravaran som grävs djupare och djupare. Nej, fram ur buskarna och tala med varandra. Först på det sättet kan vi ta några steg framåt på en gemensam väg som är till nytta och glädje för båda parter, och fler än båda för den delen. Pressen visar stort intresse för det fortsatta arbetet och det känns bra med tanke på att allmänheten behöver komma in och säga sitt i diskussionen. Hoppas pressen orkar fortsätta med att ha frågan i sitt kikarsikte.

Under dagen blev det också ett besök i statens ämbetshus och samtal med de som arbetar där i statens tjänst. Hur fungerar det med språket? Ja, jag tror att de flesta av oss känner till att det inte längre erbjuds utbildning på svenska på alla nivåer som det borde. Men föst när man hör det från hästens mun blir det levande och påtagligt. Innan tillbakafärden till Helsingfors presenterades den verksamhet som Matbanken i Mariehamn ägnar sig åt. De insatser som frivilliga givare och frivilliga arbetare gör är beundransvärd. Helst skulle man naturligtvis se att denna verksamhet inte fanns, inte fanns för att den inte behövs, men så är det inte. Och varför är det inte så på det välmående Åland, det kan man fråga sig.

Väl tillbaka i Helsingfors var det dags att som suppleant i OSSE:s parlamentariska församling möta den nye presidenten för organisationen – som samtidigt är talman i Montenegros parlament – Ranko Krivokapić. Han är självfallet en bekant från OSSE-samarbetet, men också en gammal bekant från NGO-samarbete över gränserna under kriget i forna Jugoslavien. Sommarskolorna i Crkvenica lockade många och däribland både undertecknad och Ranko Krivokapić och gör att vi har många gemensamma vänner och talade gamla minnen, men även fortsättningen och framtiden på vår verksamhet. Vad kan och bör OSSE göra för att bidra till att få slut på konflikter inom vårt område och se till att våra länder förs framåt på vägen mot demokrati. Det finns många som har en lång väg kvar att vandra.

Efter en dag i riksdagen var det på torsdagen dags att hålla föredrag för Finlands humanistförbund RF:s medlemmar om Ålands självstyresle och dess planer på förändring. Det gäller att förstå historien för att förstå vägen framåt. En intressant diskussion utspann sig efteråt.

Veckans största uppmärksamhet har ordföranden i Samlingspartiets ungdomsförbund fått för sina uttalanden om att hets mot folkgrupp inte längre skall vara ett brott, att minoritetsombudsmannen skall avskaffas m.m., m.m. Statsministern var på resa i Kina så förre utrikesministern Kanerva fick rycka ut och ta avstånd i direktsändning i TV, men den unga damen lät sig inte påverkas av sådana avståndstaganden. Hon håller fast vid sin politik. Ibland kan det vara bra att sanningen kommer fram, att de som har sådana åsikter framför dem så att vi andra inte lever i någon villfarelse om vad de står för.

Fredagen inleddes med att Fredagsgruppen på Riksdagen hade sitt första möte under kollegan Jani Toivolas ordförandeskap. Gruppen sysslar särskilt med bistånds- och utvecklingsfrågor. Vi diskuterade fortsättningen på vårt samarbete med Heidi Hautala och utrikesministeriet. Det är med gemensamma krafter man kan åstadkomma någon förändring.

Många nya ambassadörer har utnämnts och det var dags för den nye finske ambassadören att presentera Turkiet för den turkiska vängruppen. Efter stora utskottets möte på fredag var det dags att fara hem via Stockholm, annat var det på Air Ålands tid.

Veckan avslutades med en promenad för Kvinnobankens ”Gå för ett yrke åt en kvinna”.

Pressmeddelande 9/9 2013
Publiceringsfritt: Genast

*******************************************************************************
På lördagen den sjunde september arrangerade Agenda 21-gruppen i Föglö i strålande väder den populära och välbesökta höstmarknaden på torget i Degerby. Nauclér besökte marknaden som en del i hennes kommunbesök på Åland i år. På marknaden erbjöds bland annat loppis och försäljning av närproducerat.

- Istället för vanligt kommunbesök, där riksdagsledamoten bara träffar kommunala representanter, fick jag nu chansen till ett kommunbesök där allmänheten stod i centrum. Jag hann också med att besöka Föglö museum och Enigheten, där det pågick en kurs i att sätta upp ett traditionellt stängsel, förklarar Nauclér. Vidare säger hon att folk speciellt var intresserade av att diskutera stämningen i riket med tanke på medborgarinitiativet att slopa den obligatoriska svenskan.

*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi eller av Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 36

Veckan började en sista gång den här sommaren i Häljeboda, men redan nästa dag bar det av bort därifrån med just så mycket saker i bilen som man har när sommaren är över. Alla utemöbler skall in, den sista veden skall klyvas, växterna skall packas och tas med till stan etc.

Redan förra veckan hade vintertidtabellen för färjorna inträtt, men kvällsfärjan gick fortfarande kl. 20.00. Då ja, när det rörde sig om en söndag, men ack inte denna tisdag. Så otroligt förargligt att komma till Kapellskär en halv timme för sent och inse att komma till riksdagen i tid skulle innebära att få en plats med fraktfartyg till Nådendal trots att det inte fanns några platser. Det blev istället tillbakafärd till Uppsala, övernattning där och ett nytt försök nästa dag. Och tänk när jag sent om sider kom till riksdagen på onsdagen vid halv åtta tiden så fanns det fortfarande några talare kvar på listan och jag kunde kvala in, med anmärkning för sen ankomst.

Strukturreformen fick alltså vara för min del och skulle kanske fått vara i alla fall.

Det blev i alla fall två riktiga dagar i Helsingfors med plenum, utskottsmöten och gruppmöte. Ingen kan ha missat att gruppen fick en ny gruppmedlem Jörn Donner, stort pressuppbåd och många frågetecken om vad han sagt till Iltalehti och vad han inte sagt. Jag håller för trolig att det var det senare som vara närmast sanningen, nämligen att han knappast lämnat elaka kommentarer till varför Gestrin lämnar platsen i utrikesutskottet. Det blev alltså Jörn som fick ställa veckans fråga i plenum och den handlade om Syrienpolitiken, vad visste regeringen om vad Niinistö förhandlat med Obama om i Stockholm och hur ställer sig Finlands regering till användandet av kemiska vapen. Tuomioja svarade som väntat med att hänvisa till FN, och var med andra ord mycket försiktig, men lika försiktigt var det gemensamma papper son de nordiska länderna och USA kommit överens om att var resultatet av mötet i Stockholm. Väldigt vagt och frågan är var det skrivet innan mötet hölls av försiktiga tjänstemän, eller kom man inte närmare varandra.

Finns det bevis för att kemiska vapen använts och i så fall vem har använt dem? Kommer Ryssland under några omständigheter att gå med på en FN resolution, hur skall FN:s nya grund om att FN har en skyldighet att skydda (responsibility to protect) tolkas i Syrienfallet? Skall alla länder gå till sina parlament först etc? – Frågorna är många och under tiden dör många oskyldiga. Intressantast i sammanhanget är kanske att den nytillträdde USA- ambassadören vid FN är Samantha Power, kvinnan som skrivit boken om folkmord (A Problem From Hell är boken titel) som kom 2002. Efter andra världskriget sade man aldrig mer, men vad händer. Power var mycket kritisk och klagande över att allt för lite gjorts i dessa situationer. Skall vi förlita oss på FN eller krävs det mer av oss?

Intressant var att i Helsingfors få med sig några av de inledande anförandena i seminariet ”Maanpuolustus, sukupuoli ja tasa-arvo”. Det var närmare bestämt Arto Jokinen och Anders Ahlbäck anföranden jag lyssnade på.

Himanen/Katainen historien som sysselsatte oss så intensivt i våras i grundlagsutskottet blev föremål för JK:s kritik. Det hade varit motiverat att konkurrensutsätta Himanenrapporten konstaterade JK. Mycket väntat att det blev kritik mot en oskicklig behandling, men lika väntat att det inte var statsministern som utsattes för kritiken. En statsminister skall kunna räkna med att ha kompetent personal som tar ansvaret för att saker och ting sköts lagenligt.

Det blev en sväng förbi en restaurang som heter Belge (alltså belgisk) och samma sväng hade Heinäluoma och några andra riksdagsledamöter fått för sig att göra. Där kunde vi inte bara äta moules & frites utan också lyssna till Anna Puu. Jag vet inte om det var så smart att klistra in den här bilden här.

En intervju om det kommande seminariet i London och besöket på kyrkogården i Lewis hanns med före hemresan som skedde via Stockholm som är det vanliga sedan Air Åland försvann.

Helgen i Mariehamn innebar en fantastisk dag i Föglö på deras höstmarknad, med trevliga människor, intressanta diskussioner och ett helt fantastiskt väder. Trots en lång dag i Föglö och arbete på kontoret slutade kvällen i glada vänners lag med ”Ein gros fest mit lampen”, eller vad man på svenska kanske skulle kalla en trädgårdsfest.

Pressmeddelande 5/9 2013
Publiceringsfritt: Genast

*******************************************************************************
På lördag den 7 september mellan klockan 11 och 14 arrangerar Agenda 21-gruppen i Föglö den populära höstmarknaden på torget i Degerby. Nauclér ämnar att besöka marknaden som en del i hennes kommunbesök på Åland i år.

På marknaden erbjuds det loppis och försäljning av bl.a. fisk, mat- och kaffebröd, havtornsprodukter, gurkinläggningar, vinbärssaft, ekologiska grönsaker och rotfrukter, rättvisemärkta produkter, spelkort med Föglömotiv, maskinbroderade handdukar m.m.

På marknaden bjuds det också på kaffeservering och våffelförsäljning, Agenda 21-kontoret informerar om och efterlyser Klimatpiloter på Föglö, och dessutom är Lotsstugan och museet öppet!

Mer information om evenemanget finns bl.a. på Föglö kommuns hemsida samt i deras senaste kommunblad http://www.foglo.ax/files/foglobladet_september_2013.pdf.

*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi eller av Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 35

Veckan började som sig bör i Mariehamn och med besök från riket. Det var nämligen stora utskottet som var på besök, det efter sex års ansträngningar med att få dem till Åland. Ålands riksdagsledamot har en särskild plats i stora utskottet, eller Europautskottet som det egentligen handlar om. Anledningen till det är antagligen något sorts plåster på såren för att Åland inte har en plats i Europaparlamentet, men de två storheterna har ingenting med varandra att göra. I stora utskottet kan man påverka vad regeringen skall föra fram för åsikter i ministerrådet, men Europaparlamentet är en helt annan sak och visserligen har vi alla kontakter med europaparlamentarikerna, men inte på några formella grunder. Det som dock mötte stora utskottets medlemmar på samtliga möten med åländska politiker under denna måndag var frågan om en åländsk medlem av Europaparlamentet det mest centrala. Vad tänker stora utskottet göra åt saken? När får Åland en plats i Europaparlamentet? Den frågan ställer jag också varje gång vi har en minister, vanligtvis statsministern, i utskottet och det handlar om Finlands plats i parlamentet. Att frågan är viktig för Åland finns det alltså ingen som är omedveten om, men tyvärr kan inte stora utskottet göra mycket åt saken. Det ärendet måste Åland få regeringen att ta på allvar, eller få stöd för ute bland politiska vänner i Europa.

Dagen var lärorik för utskottsmedlemmarna, men det gavs också möjlighet till trevlig avkoppling i Vikingabyn!

Sedan blev det för omväxlings skull en dag i Helsingfors. Det var nödvändigt för att inte glömma att det finns en sådan stad. Visserligen råder det ingen tvekan om att riksdagsarbetet skall skötas varje dag, sedan må det vara fråga om session eller sessionsuppehåll, men det kan vara bra att se staden ibland, och särskilt bra att göra det just när Utrikesministeriet har alla ambassadörer hemma från hela världen. På en enda kväll kan man få kontakt med alla världens hörn, och avklara mycket som annars skulle bli ogjort. Mycket av det här ambassadörsmötet handlade uppenbarligen om Team Finland-strategin – den som lever får se…

Och sedan var det dags för ännu en dag som fick sin början i Helsingfors och sitt slut i Helgebodafors, enkelt kan man tycka, bil, flyg, bil, färja och bara 500 km ytterligare med bil och sen ser man Norge, visserligen via Åland och en liten överraskning för alla parter tror jag.

Parlamentarismen breder ut sig

Parlamentarismen breder ut sig kan man konstatera efter att Cameron fört ett eventuellt ingripande i Syrien till Westminster och fått ett nej och sedan kopierats av Obama som gör samma sak, underställer frågan Capitoliums godkännande. Vart är världen på väg? Skall beslut om att gå i krig fattas på demokratisk väg? Skall inte Amerikas president i framtiden våga dra in landet i det ena vansinniga kriget efter det andra utan att fråga folkets representanter om deras syn på saken. Vart är vi på väg?

Jag har redan ett antal gånger konstaterat att det är hög tid att dra vidare. Men vänta lite, det är bra att ha tak över huvudet innan snön kommer! Tur att det finns villiga kattdjur som tar på sig den uppgiften.

Nu återstår att gripa sig an budgetdebatten. Mer kan ni läsa t.ex. på Finansministeriets hemsida eller på Svenska riksdagsgruppens hemsida .