Vecka 42

Veckan började som sig bör på Åland, och eftersom veckan inte på länge börjat I Mariehamn så blev det en intensiv dag. Först fick jag möjlighet att bekanta mig med hjälpmedel som kan göra livet lättare för den som inte längre tar sig fram på egna ben. Rullstolar vet vi att finns, men går de i skog och mark, kan man plocka bär och följa med sina barn på cykeltur om man sitter i rullstol? Ja, det kan man om man använder Zoomisen som nu finns hos [zoom]camp Åland. Zoomisen är en stark fyrhjulad eldriven maskin som kan ta sig fram i rätt svår terräng, inklusive t.ex. sand, skog och mark. Om Zoomisen skall vara till nytta för den behövande behöver man naturligtvis kunna köra den överallt. Men eftersom den har en liten motor krävs det godkännande från statligt håll, kanske inte när det gäller hemma på vår privata gårdsplanen, men för att få köra den t.ex. på stadens gator och torg så krävs det tillstånd. På Åland är man pragmatisk vad gäller sådana saker, här har de fått ett godkännande, men ännu inte i riket, och det var det det här mötet handlade om. På Åland och i Sverige är Zoomisen klassad som cykel klass 3 vilket gör att det är tillåtet att köra med den på gågator, cykelvägar, torg etc. I riket verkar det som att det här inte är fallet.

Sedan var det dags att ta sig en titt på den Strategi för Ålands delmilitarisering och neutralisering som landskapsregeringen utarbetar. Och den hänger för övrigt nära samman med den proposition (Rp 92/2013) vi har nu i grundlagsutskottet i riksdagen. Är gränsbevakningen en militär organisation? Nej, brukar det sägas. Det är en civil organisation som lyder under inrikesministeriet, men lika fullt krävs det finskt medborgarskap för att gå utbildningen… – eftersom det är en militär organisation! Det där går inte riktigt ihop och den oklarheten borde utredas. Vad som däremot är helt klart är att i en kris- eller krigssituation kommer gränsbevakningen under militärt kommando, och vad händer då med Åland? Skall Åland då lämnas åt sitt öde, eller skall befälet över den del av gränsbevakningen som opererar i landskapet fortsätta att vara civilt? Ja, de här frågorna måste ovillkorligen redas ut under en tid då vi inte har någon kris så att vi har en klar plan. Det finns också sagt i ett betänkande från utrikesutskottets 2009 (UtUB 5/2009 rd – SRR 1/2009 rd):

”Ålands ställning tas inte upp särskilt i redogörelsen. Ålandsöarnas status som demilitariserat och neutraliserat område har fastställts 1921 i konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering (det s.k. Ålandsfördraget, FördrS 1/1922) och ett fördrag med Ryssland 1940 som bekräftar Ålandsöarnas demilitariserade status (FördrS 24/1940, FördrS 9/1948). Båda fördragen är internationellt i kraft och binder alla fördragsslutande parter. Upplägget med Ålands ställning bidrar till stabiliteten och säkerheten i Östersjöområdet. I Östersjöområdet måste Ålands folkrättsliga, demilitariserade och neutraliserade särställning beaktas när Finland utvecklar sitt militära samarbete i Europeiska unionen och internationella organisationer. Men det måste vara behörigen klarlagt hur Ålands särställning ska beaktas i olika slag av framtida icke-militära krissituationer – som oljekatastrofer och terroristangrepp – och hur gränsbevakningen har ordnats med tanke på militära krissituationer.”

Det var år 2009, nu är det på tiden att något händer.

En lunch med uppdatering av hur livet lever för människor i Knin och Drniš hölls också på måndagen. Ett samtalsämne och ett innehåll som bara den som besökt stället under kriget, levt med invånarnas öden, kan förstå. Jag gick därifrån med vin från Drniš och Frankes kaffe, sånt kaffe som man måste ha för att hemma i den lilla turkiska mässingspannan koka turkiskt kaffe på kroatiskt sätt – så som man drack kaffe i Kroatien före kriget, alltså innan man blev ett civiliserat västeuropeiskt land i EU. Doften och minnena finns kvar. Jugonostalgija!

Från Krajina över till Sund. Martin Nilsson hade förberett en mycket bra presentation av företaget BioEnerMart och det projekt som planeras på en bondgård i Sund, som vi också besökte, men vi började i Smakbyn hos Micke Björklund. Tanken är att liksom vid ÅCA ta tillvara den energi som nu försvinner vid de olika processerna i lantbruket. Det handlar om att minska näringsämnen till Östersjön. I en stor ladugård med många kor blir det oundvikligen mycket gödsel. Den körs naturligtvis ut på åkrarna och kommer på så sätt visserligen till användning, men den skulle kunna tas tillvara på direkt och bli energi som skulle kunna användas för något särskilt projekt. Minister Niinistö talade sig varm för just sådana här projekt när han medverkade vid Östersjöfondens senaste prisutdelning, och i riket har man avsatt medel för liknande projekt. Det blir spännande att se vad det blir av det hela, men om jag känner de två herrarna Björklund och Nilsson rätt så händer det saker och ting när de tar initiativ, och ladugården och korna de finns ju redan på plats.

Fullt program på Åland med andra ord. Väl tillbaka på riksdagen återtog arbetet med flera intressanta frågor vi har i grundlagsutskottet för tillfället – intressanta därför att de innehåller sådana juridiska knoppigheter som vi måste avgöra om är förenliga med Finlands grundlag eller inte. Skall man ha samma bestämmelser för att ta ifrån störande elever en mobiltelefon som en stilett, och hur störande skall eleven vara innan sådana åtgärder får vidtas? En annan proposition vi arbetar med är en ändring av försäkringsbolagslagen (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av försäkringsbolagslagen och vissa lagar i samband med den (Rp 83/2013)). Finns kravet på proportionalitet inskrivet i grundlagen? Ja, i så fall skall grundlagsutskottet se på frågan.

Inom ramen för stora utskottets ansvarsområde gavs det möjlighet att träffa och samtala med Angela Merkels rådgivare Josef Janning som var i Helsingfors och under måndagen medverkat i ett seminarium under rubriken ”The Options for a True Economic and Monetary Union” på Upi. Kommer det att bli någon union? Kommer länderna att släppa ifrån sig sin suveränitet? Kommer syd och nord att närma sig? Vad är alternativen för att uppnå en stabilare ekonomi? I Tyskland finns hela tiden Konstitutionsdomstolen som drar gränsen för vad Tyskland kan gå med på. I Finland är det väl närmast grundlagsutskottet som drar gränsen.

Under förra veckan kom det tråkiga beskedet att Heidi Hautala lämnar regeringsarbetet med Finlands bistånd. Den här veckan kom det tråkiga beskedet att Pekka Haavisto lämnar den nya blandade Självstyrelsekommittén innan den ens hunnit starta sitt arbete. Efter att ha suttit bredvid honom i utrikesutskottet i två timmar varje dag i fyra år så vet jag att han skulle behövts i kommittén. Nu blir det inte så och det blir en förlust för Åland. Däremot kommer han säkert att göra ett bra jobb i utrikesministeriet. Det skall bli intressant att höra när han blivit varm i kläderna hur det blir i fortsättningen med ”aid for trade”.

Under veckan blev det en mottagning på franska ambassaden med familj, riksdagskollegor, arbetskamrater och andra vänner. Medaljen jag fick har delats ut sedan 1802 och det beräknas att ca 1 miljon personer runt om i världen fått den under årens lopp, så man är i gott sällskap. På Frankrikes ambassads hemsida kan ni se en bild från mottagningen.

Framtidsdebatten som skulle hållas i plenum under den här veckan inställdes. Det gjorde däremot inte debatten om Nordiska rådets berättelse, men var var samarbetsministern? Jo, han var i Indien. Jag hade tänkt mig att ställa en fråga till honom vad han och de andra samarbetsministrarna tänker göra för att få till ett nordiskt, eller gärna europeiskt, pantsystem. Nordiska rådet har gått in för att frågan skall lösas, men ministrarna tar inte itu med saken. Utan minister på plats var det ingen idé att ställa någon fråga.

På riksdagen fick jag äran att öppna en kubansk konstutställning – Ajiaco (som var en del av den kubanska veckan i Helsingfors). Det var verk av tre kubanska konstnärer bosatta i Finland och alla på plats. Där var dessutom Kubas ambassadör (här hittar ni pressmeddelandet från öppnandet). På riksdagen hölls förövrigt den här veckan den traditionella Nejonögsafton. Det är riksdagsledamoten Simo Rundgren som står i ledningen för den här trevliga tillställningne som inte bara lockar riksdagsledamöter utan inbjudna representanter för livet utanför granitborgen, inklusive ett icke oansenligt antal ambassadörer som t.ex. Estlands (som är i startgroparna för att resa till Åland), Frankrikes och Polens.

Redan under början av veckan kom det glädjande beskedet att värmlänningen Christian Holm av OSSE:s president Ranko Krivokapić utsetts till ordförande för OSCE Parliamentary Assemblys adhoc Working group on Belarus som har ett särskilt uppdrag i Vitryssland. För människorna i Vitryssland kan det komma att ha stor betydelse. Människorättsgruppen i Finlands riksdag såg det som en seger för våra strävanden.

För ovanlighetens skull en fredagskväll i Helsingfors och följaktligen fanns det möjlighet att gå på första filmen i den serbiska filmfestivalen som arrangeras i Helsingfors för andra gången. Filmen Kad svane dan (regisör: Goran Paskaljević) fick många att tas tillbaka till verkligheten, och den historielöset vi lever i när det finns riksdagsledamöter som uppenbarligen inte ser allvaret i att göra nazisthälsning i Finlands riksdag. Filmen handlade om en äldre man i Belgrad som just fått veta att han i själva verket inte var barn till det par han vuxit upp hos, utan son till ett judepar som som inte överlevde andra världskrigets judeutrotning. Den plats i Belgrad där utrotningslägret fanns finns kvar, men nästan utan någon uppmärksamhet. Det sägs att det är den enda Holocaust-inrättning som finna kvar efter andra världskriget och som fortfarande inte är uppmärksammat på något sätt. Politiker i Belgrad har lovat en ändring i 70 år utan att något hänt.

Och så var det dags för familjebröllopet, Svenska riksdagsgruppens familjemedlemmar har tagit sig till Jakobstad. Vi började i Pedersöre kyrka där vår tidigare lagstiftningssekreterare Corinna Temmenmaa och riksdagkollegan Mats Nylund blev man och hustru innan vi fortsatte festen på Jakobstads gymnasium.