Vecka 30 Ingen bonde

juli 27th, 2014Veckobrev

Rätt bondeWP_20140726_002. (2)

Vecka 30 – Ingen bonde

Bonden behövs
Den svenska landsbygden behöver ingen asfaltsbonde, men bonden behövs om vi skall hålla landskapet öppet den saken är klar. Asfalt och bredband i all ära, men landskapet växer ohjälpligt igen trots dess intåg i naturen.
Veckan började med sommarens första dopp i Vällen, ganska vansinnigt att denna heta sommar inte ha gett sig iväg till stranden varje kväll.
Därefter följde den 22 juli med stillsam musik i radion hela dagen, ja, jeg mener kringkastinga. Och så lär det nog förbli ett antal år framöver. Minnet av 22.juli massakern är ännu nära, men kommer inte att under min livstid bli så avlägsen att man får höra sprittande musik över kringkastinga.
Detta år, och jag hoppas bara detta år, kom Norge och säkerheten i världens nyhetsmedia igen. Mitt lille land är utsatt för terrorhot och beredskapen höjdes det vet hela världen, men inte mycket mer. Var det verkligt eller överdrivet. Var det fel eller rätt att informera allmänheten? Vad skulle folk göra? Gå omkring och vara rädda, hålla sig inne eller vad? Var den höjda beredskapen ett sätt att låta det onda segra? Ja, så fortsatte debatten om något som ingen visste någonting om. Slående var att de flesta förståsigpåarna var svenska. Kanske var det bara de som vågade uttala sig, för tänk om man kritiserade och det sedan visade sig att man hade fel.
Mitt lille land?
Kommunalarbetarförbundet vill att kommunen ska betala ut skadestånd sedan det genomförts en ombyggnation i köket på gården och inget skyddsombud har kallats till planeringsmöte, byggmöte eller slutbesiktning. Enligt Kommunalarbetarförbundet bryter detta mot arbetsmiljölagen, förtroendemannalagen, lagen om medbestämmande samt lokalt kollektivavtal. De vill att skadestånd ska betalas ut både till berört skyddsombud och till förbundet.
Nej, det är inte Grönköpings veckoblad som rapporterar på det här sättet, utan ett långt västligare blad.
Tragiskt nog kan man där också läsa om en, 13-årig yngling som stulit, eller för att använda den juridiskt korrekta termen, snattat lösnaglar till ett värde av 89 SEK i Nordens största matbutik (30.000 produkter). Av rapporteringen kan man dra slutsatsen att det rör sig om en förstagångsförbrytare.
Grundlagsutskottet
När riksdagssessionen pågår hinner jag alltför sällan skriva om de intressanta problem vi har att ta ställning till i grundlagsutskottet. För en jurist är läsningen så fängslande att jag bara inte kan låta bli att från badstranden, kanske inte riktigt, men i alla fall trädgården dela med mig av betänkandet över regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice(GrUU 16/2014 rd – RP 38/2014 rd.)
Där kan man läsa en analys av vad självstyrelse är, och att den inte får äventyras genom någon ändring utan att den även i fortsättningen måste få utövas i överensstämmelse med grundlagen. Reformen får inte äventyra möjligheterna att självständigt bestämma över sin ekonomi och därigenom också sin förvaltning. Man måste se till att man inte inskränker på den självständiga ekonomiska beslutanderätten hur som helst.
Men nu talar jag alltså om den självstyrelse som finns fastslagen i Finlands grundlag och inte den som finns reglerad och garanterad genom Nationernas förbunds beslut i Genève 1921. Jag talar alltså om den kommunala självstyrelsen, och inte om Ålands självstyrelse, för det är en helt annan sak.
Vinden drar
Under veckan har ännu några tromber dragit fram över Värmland. En ny upplevelse när köksgolvet är täckt av mossa från äppelträdet efter att ha slitits loss från barken på trädgrenarna under de få minuter det overkliga regnet som av vinden blev som en stormil som slet med sig allt som fanns att få tag på, öppnade dörrar och som sagt var täckte mitt köksgolv med mossa från äppelträdet.
Världsläget
Svårt att ta semester från världsläget. Gaza eller Ukraina. Störtade malajsiska plan eller algeriska. Tragedierna är overkliga.

Vecka 29 – Varför i min gödselstack?

juli 21st, 2014Veckobrev

vecka 29.WP_20140718_004Vecka 29 – Varför i min gödselstack?

Varför har denna blomma slagit sig ned i just min gödselstack? Svårplockad ör den, svår att göra buketter av och omöjlig att göra vettiga bordsdekorationer, men vem har tid eller lust att tänka på bordsdekorationer när striderna i Gazaremsan trappats upp på ett sätt som bara inte borde få ske. Peter Wallensteen uttalar sig om hur en bra medlare ska vara och att den tredje parten fått en allt viktigare roll, i det här fallet USA. Men vad tjänar all medling till? Varför satsar vi inte all vår energi och alla resurser på att undvika konflikter. Lätt att säga, vi klarar det inte ens i vårt lilla samhälle.

Självstyrelse något för Krim?

Och i Ukraina trappades allt upp under veckan genom flygkatastrofen, eller ät det tvärt om så att det här kommer att bli slutet på kriget. Räcker det nu, är det så att någon satt vapen i händerna på amatörer. Man skjuter inte ned ett plan på 10000 meters höjd, inte ens med en Kalashnikov. Det krävs helt andra vapen och sådana vapen har precision, men då krävs det att de som använder vapnen har kunskap och det har kanske inte amatörseparatister. Hur skulle det vara att fundera på självstyrelse istället för separation.

Vad gjorde vi i London och i Lewes.

Veckan började som sig bör i Mariehamn. Strålande väder, semesterfirande människor över allt. Lunch med lantrådet i solskenet i stadens centrum. Rensa ogräs, tvätta så många maskiner man bara hinner, baka, göra rent spisen, vattna orkidéerna, frosta av frysen, till kontoret för att ta reda på allt ogjort, eller i alla fall en liten del, förbereda så mycket som möjligt, tacka ja, och nej, men börja och avsluta dagen med att se till att den franska flaggan kom upp och ned i rättan tid. Det var ju ändå quatorze juillet, Vive la France.

Måndagens förberedelser var nödvändiga om tisdagen skulle förlöpa på planerat sätt. För mig har det alltid varit viktigt att inte bara vara ute i världen och arbeta för Åland utan att också ta med sig det man gjort hem. När vi haft det första stora seminariet i samarbete med FN i Genève 1999 så tog dåvarande finske ambassadören Europas FN-chef den ryske diplomaten Petrovsky till Åland. Nu är samme ambassadör Pekka Huhtaniemi Finlands ambassadör i London och efter att vi i samarbete med honom varit i Lewes och i London var det dags för honom att komma till Åland och hjälpa oss att förklara vad vi gjort. Och vi det var Landskapsregeringen och de åländska försäkringsbolagen. Det viktigaste var att visa att det finns ett så starkt samband mellan självstyrelsen och näringslivet. Det åländska näringslivet hade aldrig sett ut som det gör idag utan självstyrelsen och Åland hade aldrig sett ut som det gör idag utan det framgångsrika näringsliv vi har.

Hän

Därefter var det dags för urpremiären på operan Magnus Maria den som vi alla kommit dit för att se. Den ifrågasatte könet och den ifrågasatte operaföreteelsen. Det har andra skrivit bättre om än jag. En sak har jag däremot synpunkter på. Nämligen när det i operan sades att personen kanske valt fel håll när resan styrdes västerut till Sverige. Om resan istället gått österut till Finland så hade hela problematiken varit borta. Där är det inget problem med han eller hon, där säger man hän och så är saken klar. Men det könslösa språket är inget att eftersträva. Det är ett sätt att skyla över problem, att inte visa att det ena könet inte har samma rättigheter som det andra. Det påpekar CEDAW kommittén i sin rapport över Finland.

Pridefestival

Följande dag var det Pridefestival kl. 13.00, men då gick färjan till Kapellskär. Hur jag än kör så kommer jag inte under 50 mil. Den här gången slutade mätaren på 5009 km till Häljeboda, men da körde jä langs Racken övver Årbôtten, sänna lutter en i Bôrtan ta Lyrevägen annars blir mer än 51 mil.

Lie

Och i Häljeboda slutade veckan med invigning av den nyinköpta grästrimmern. Inte mitt verktyg det är helt klart. En lie är en lie, och det är något helt annat.

Vecka 28 – Ströskog

juli 14th, 2014Okategoriserade | Veckobrev

Vecka 28

Inga länkar och inga bilder så går det när assistenten är på semester. Jag tror jag förstått hur man gör, men datauppkopplingen i värmlandsskogen har inte förstått hur man gör. Och det var där veckan började, för övrigt med en förfärlig massa födelsedagskalas. Tvillingarna har fyllt tolv, deras morfar 80, deras mammas kusin 50 och veckans sista dag deras mormorsmor 130, men hon lever inte. Det gör däremot assistenten som tagit över hennes födelsedag. Det är praktiskt annars skulle det inte finnas någon att fira den dagen längre. Förr firades den dagen i familjen så att då skulle de första eget odlade potatisarna tas upp. De måste sättas tidigt för att kunna skördas den 13 juli på Austmarka. I år blev det inga nypotatisar från Austmarka, men mycket annat intressant ingick i den femrättersmiddag vi åt, men då ingår inte alla mellanrätter vill säga. Det var allt ifrån en amuse bouche till en passionsfruktspanacotta med grapeskum.

Veckan avslutades med en biltur från värmlandsskogen till Kapellskär och vidare Mariehamn. Hur jag än kör den där sträckan så lyckas jag inte komma under 500 kilometer.

Ströskog

Vad gör man då där i skogen när man inte är på födelsedagskryssning Oslo-Kiel-Oslo, eller ägnar sig åt annat födelsedagsfirande? Jo , man kan konsultera min nya leksak en GPS med specialprogram tvärs över Sverige, dock inte ut i havet så Åland finns inte med. Den visar till exempel ”Alla intressanta platser” och vad hittar man väl där om man trycker på den funktionen, jo ”Ströskog” och ”Ströskog” och ”Ströskog” och tro det eller inte ”Ströskog”. Den närmaste ströskogen är belägen på 60 meters avstånd, nästa på 120, och för att nå nästa måste man gå ytterligare sex meter för dit är det 126 meter, sedan 184, innan det finns två ströskogar med två meters avstånd. Man kan välja mellan att gå till den ströskog som ligger 222 meter bort och den som ligger på ett avstånd av 224 meter. Det är med andra ord bara att välja mellan ”Alla intressanta platser” som finns i Häljeboda”.

Det är lätt att tro att man lever i en ströskogsidyll om man inte ibland sätter på TV:n och ser några bilder från Israel och Gasa. Man blir förstummad och det är svårt att ens för sig själv fundera ut vad som skulle vara den rätta strategin än mindre ha några förslag att komma med. Hur många har inte genom årens lopp varit engagerad i denna konflikt, haft de allra bästa intentioner och ändå samma hemska bilder igen.

Den som inte vill gå så långt från ströskogen som till konflikten i Gasa nöjer sig kanske med lokaltidningarna. Där kan man läsa att en i hembyn Sjöbotten närmast okänd man vid namn Alfred Gustafsson är inskriven i den finska glashistorien, men här i trakten kring Arvika har ingen hört talas om honom. I Finland pågår för närvarande arbetet med en bok om de finska stormannaglasen och där skall Alfred Gustafsson ägnas stort utrymme så det är på tiden att han uppmärksammas även här. Han arbetade på Iittala och i Köklax innan han flyttade tillbaka till Värmland. Det står en del om honom i en bok om Iittala glasbruk som utgavs till dess 100-årsjubileum 1981. Allt det här och lite till kunde man läsa i Arvika Nyheter.

Språksektionen

I Austmarka Historielags medlemsblad kan man läsa om Skytterhusbekken eller Bakkebekken som egentligen heter Ampianporro. Bäcken startar i Ampiantjernet. I bladet står att Ampian är finska och betyder på norska veps. För den som varken kan finska eller norska så kan jag upplysa om ett det på svenska heter geting. Det är alltså de finnar som slog sig ned på (i på svenska) Austmarka som gav namn åt platsen och bäcken. Det bäcken var en pärla bland bäckar och ”til hygge” för många hästar som dagligen drog tunga lass uppför ”den bratte lia” från sågbruket. Nu bruasar inte längre Ampianbekken som förr. Den går stilla och lugnt i ett rör. Ett sådan tragiskt öde. Om man vill läsa mer skall man gå till Glåmdalen av den 9 juni 1972.

Brasiliens förlust – this is just too much.

Men ser hon inte på fotboll kanske någon undrar. Egentligen har aldrig fotboll varit min grej. Ishockey däremot är ett snabbt spel som lämpar sig väl för Tv:n. Även om jag inte är så intresserad av fotboll så är idrottens historia intressant, men den här gången blev det lite för mycket av historia kring Brasiliens spelande än fotboll. Det är väl inte presidentens fel och det kan väl inte komma att påverka presidentvalet i höst?

Det fick mig osökt att tänka på orden från min chef i Zagreb brasilianaren Sergio Vieira de Mello i maj 1994. Alla som kom in i hans rum för att diskutera den svåra krigssituationen i Bosnien och Kroatien började med längre utredningar och beklaganden över den stora förlust som Brasilen drabbats av genom Ayrtun Sennas död. Det stämmer att Formula ett förarens död var en stor förslust, men förlusterna i krigets Jugoslavien var minst lika stora fast det gällde helt okända offer. Och Sergio konstaterade vid dagens slut uppgivet. ”Elisabeth, this is just too much”.

Norges frihet

I samma blad kan man också läsa en nekrolog över Rune Skoglund, en av motståndsmännen och gränslotsarna som levde hela sitt liv på Håkerudstomta där som 14-åring började cykla över gränsen med post på den centrala kurirvägen SOE (Special Operations Executive). Nu haar han gått ur tiden Han fick många utmärkelser under sitt liv, bl.a. överlämnade av Gunnar Sønsteby, mera känd som Kjakan. Nu tackas han för att han var villig att offra sitt liv för Norges frihet.

Vecka 27 – Terrorister och kverulanter

juli 9th, 2014Veckobrev

Vecka 27 – Terrorister och kverulanter

Veckan började den här gången i Helsingfors där stora utskottet höll möte för att höra vad Stubb hade att berätta från sitt första toppmöte som statsminister. Det handlade naturligtvis om valet av Junker och vad det kunde innebära för det framtida EU och för Storbritanniens vara eller icke vara i EU. Men självfallet också mycket om vad som sker i Ukraina och vad som kommer att ske där. Den som lever får se.

Vindkraft

För Ålands del kom veckan mycket att präglas av vindkraftsfrågan och det var inte första gången nyhetsflödet kom att handla om vindkraften i någon form. Den här gången var det nyheten om att EU domstolen i sitt förhandsutlåtande till domstolen i Linköping emot statsadvokatens förslag kom fram till att en jurisdisktion, i det här fallet Sverige, kan stänga sitt stödsystem för andra juriskdiktioner, i det här fallet Åland, med motiveringen att det är en nationell fråga. Är inte det en form för handelshinder? Nej, tydligen inte även om det var det statsadvokaten resonerade. Frågan som inställer sig är naturligtvis hade utslaget blivit ett annat om Finland först sagt sagt nej, och inte som nu ingenting efter över fyra års betänketid. Då hade det varit klart att Åland fått ett nekande svar på nationell nivå. Det är verkligen svårt att tycka att ett nej hade varit ett bra alternativ och särskilt nu med tanke på att statsministern sagt att han stödjer åländsk vindkraft. Det finns som vanligt inge annat att göra än att vänta och se.

Fästingar

En annan alltid aktuell fråga för sommaråland är frågan om fästingarna, och så även den här veckan. Turun Sanomat kom till bl.a. Kumlinge för att skriva om fästingarna, dess framfart och om man borde sätta ut särskilda giftfällor i landskapet. På den frågan är svaret nej. Det har landskapsregeringen utrett och beslutat att inte gå in för. Som politiker skall man ha en åsikt om allt och även om detta. Det har jag helt enkelt inte. Handlar det om den vetenskapliga delen litar jag helt på vad de sakkunniga kommit fram till. Handlar det om ekonomiska satsningar inom det här området så är det en fråga för landskapspolitikerna. Jag valde att inte plocka politiska poäng och röster på att säga att jag tycker att det skall sättas ut giftfällor och att landskapet skall satsa mer på utrotning av fästingar, lättförtjänta poäng. Det bli nog mer och mer klart att jag inte är någon riktig politiker.

Terrorister

Om man är terrorist och vill ta sig ombord på färjan i Helsingfors och se till att allt flyger i luften innan man nått Mariehamn hur gör man då. Alla bilpassagerare utfrågas av respektingivande vakter som frågar om man har farliga ämnen eller andra vätskor i bilen, om man packat bilen själv etc., ja, ni vet och allt det där andra frågorna som man ställer i en säkerhetskontroll. Hur gör man för att ta si förbi denna rigorösa kontroll med alla sprängämnen man lastat in för att spränga färjeländet? Enkelt, MAN TALAR SVENSKA. När de ställer sina frågor på finska säger man glatt vi tar det här på svenska. När de då försöker övergå till engelska säger man vänligt att vi tar det på svenska, det finns säkert någon här som talar svenska. Då frågar kontrollant A om kontrollant B talar svenska varpå kontrollant B svarar inte tillräckligt och därmed är kusten klar. Alla andra bilar som skall köra ombord på färjan kontrolleras, medan jag lugnt kan köra ombord med all sprängdeg och andra explosiva varor jag just lastat in. Av detta kan man dra många olika slutsatser.

1. Terrorister talar inte svenska.
2. Veteranbilar används inte för terroristattacker.
3. Terrorister står inte i Ålandskön.
4. Svenska passagerare som inte talar engelska kan inte vara terrorister.
5. Terroristutbildning ges bara på engelska och finska.
6. Föraktet för den ena delen av landets befolkning har nått en sådan nivå att det inte finns någon återvändo.
7. Det handlar inte om myndighetsutövning för då måste det fungera på båda språken enligt Grundlagen.
7. I Jugoslavien talade man om olika folkgrupper, men inte i Finland, här är vi ett och samma folk. Där talar man om rasism och etnisk rensning, men inte här hos oss.
8. Finland var ett tvåspråkigt land.

Kverulanter

Landskapsregeringen har bestämt att inte längre ordna de träffar för «Bortaålänningar» som tidigare ordnats på Åland varje sommar. I år ordnades träffen därför av klubbarna själva, och klubbarna det utgörs av ålänningar i Helsingfors, Stockholm och Åbo. Landskapsregeringen anordnar däremot en träff för unga ålänningar i försingringen. Att det är riktigt att satsa på unga det måste man ju hålla med om, men att helt sluta bry sig om de äldre utan bara betrakta dem som gamla kverulanter det tjänar man inte på. Någon skulle kanske komma att tänkta på ordet åldersdiskriminering, men det är nog inte det värsta, utan att just de här människorna är de som talar mest om Åland, som presenterar Åland utomlands och som är åländska ambassadörer. Sådana skall man inte bara hålla på gott humör, man skall värdesätta dem och uppmuntra dem att fortsätta med det arbete de obetalt och outtröttligt redan gjort under många år. Man borde tvärtom bjuda in både dem och unga ålänningar i förskingringen för att de skulle lära av varandra.

När riksdagen tar paus från plenum betyder det inte att man är ledig som många tycks tro. Stora utskottet sammanträder båda i Helsingfors och genom skriftlig procedur. Och det finns många fler saker som skall skötas. Men för de flesta finns det helt andra plikter att ta itu med under sommaren. För min del ligger de här plikterna en dags körning bort från Åland, eller i värmlandsskogarna. Utsikten är bedövande så det är värt körningen.