Vecka 43

Veckan började som sig bör i Mariehamn, med ett fullt program med en olika möten och så skall det vara.

Det drar ihop sig till val kan man läsa i tidningarna, och inte bara i tidningarna, det känns i luften. Min granne i plenisalen har redan sina valbroschyrer klara. Det kan behövas affischer, broschyrer och även filmer. Man har faktiskt börjat spela in filmer i riksdagen.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottets ordförande Tarja Filatov uttalar sig i positiva ordalag om en samlingspartistisk kollegas förtjänster, inte precis rösta på en samlingspartist, men i alla fall ditåt

På Åland är det lite annorlunda, kandidaterna kan gruppera sig på listor och det är säkert bra att vara flera på samma lista och kunna enas om ett gemensamt program. Vilka frågor vill man enas om att arbeta för i riksdagen? Antalet kandidater är den här gången många och det får bara finnas fyra kandidater på varje lista, så frågan är kommer det att finnas någon plats för mig eller finns det så många villiga kandidater att alla platser blir fullt besatta utan mig. Den som lever får se.

Tyska vängruppen träffade nya tyska ambassadören Dorothee Janetzke-Wensel, men först valde gruppen en ny ordförande istället för förre statsministern Mari Kiviniemi som flyttat till Paris. Resultatet blev att Kimmo Sasi fick återta sin ordförandeplats. Franska vängruppen hade frukost med sin nye ambassadör M. Serge Mostura, nyligen hitkommen från Kambodja, men med erfarenhet från bl.a. Hong Kong; med andra ord någon som vet vad självstyrelseordningar är. Vi fick en god inblick i vad Statsminister Stubb diskuterat under sitt besök i Paris med både statsministern och presidenten i Paris nyligen.

I riksdagen kunde man annars under veckan om man hade lust och tid – det förra har man nästan alltid och det senare nästan aldrig – träffa Finlands företagskvinnor som presenterade sig och sitt arbete, man kunde också med Riksdagens människorättsgrupp träffa den katolske fader Sterlin Londoño och skådespelerskan Karent Hinestroza som tillsammans med en representant från Kyrkans utlandshjälp beskrev vilka fasansfulla övergrepp som sker mot den afrocolombianska befolkningen i Kolombia i skuggan av krigshändelserna. Vad vet vi egentligen om detta?

Om mänskliga rättigheter handlade det också när Finlands flyktinghjälp m.fl. kom till riksdagen för att protestera på riksdagstrappan mot det lagförslag vi har i både grundlagsutskottet och arbetslivs- och jämställdhetsutskottet och som handlar om frivilligt återvändande av asylsökande. De som protesterade är inte så övertygade om att det är frivilligt och anser att det kommer att leda till att Finland kommer att få en grupp papperslösa individer i landet. Det handlar om människor som förlorar sin status som asylsökande, men samtidigt inte kan repatrieras till sina hemländer på grund av läget där. Här var det önskvärt att representanter för olika riksdagsgrupper skulle uttala sig, så trots snålblåsten blev det att ge sig ut på riksdagstrappan för att föra Svenska riksdagsgruppens talan.

Mänskliga rättigheter är alltså något som vi i riksdagen ofta ställer upp och diskuterar med olika representanter för olika grupper, men det finns också andra grupper som vill diskutera olika frågor. Under veckan bildades en ny grupp i riksdagen under namnet ”Kansanedustajien sijoutuskerho” som vid sitt första möte hade Björn Wahlroos som talare och gruppen bildas för att företagarna är kärnan i Finlands ekonomi och om Finland skall bli ett framgångrikt lönsamt land måste vi se till att företagande får de rätta förutsättningarna, en konkurrenskraftigt skattesystem på samma linje som andra länder etc. etc.

En kväll kom att ägnas åt att lyssna på några riksdagsvalskandidater och så Eva Biaudet som trots rubriken inte ställer upp i det här valet. Det var en diskussion om kvinnors roll i fredsprocesser, eller ”Kvinnor, fred och säkerhet” som rubriken på evenemanget löd. Ingen mindre än Elisabeth Rehns storasyster Ulla Gyllenberg ledde diskussionen. Eftersom det inte var under Chatham Rules kan jag nog avslöja att en riksdagsledamot erkände att det inte var ofta han hört 1325 nämnas i försvarsutskottet under sina sju år där, om alls.

Ett möte den här veckan kom jag att ägna åt frågan om när vi skall, eller rättare sagt medicinsk personal på Åland skall få tillgång till Good medicinsk praxis och Pharma Fennica på svenska. Just nu finns de här viktiga dokumneten bara på finska. Det finns verkligen många frågor man kan ställa sig i den här frågan. Hur har man klarat sig så här länge utan att förstå vad som föreskrivs? Varför har man inte varit mer pådrivande tidigare? Varför händer ingenting? Varför duger inte de föreskrifter och regler som finns på svenska och som tillämpas i Sverige? Etc. etc. det finns ingen ände på de frågor man kan ställa sig. Men någonting säger mig att man nu kommit till vägs ände. Det går inte att förhala frågan längre. Andra flerspråkiga länder har löst frågan och små språkområden har valt att tillämpa andra länders föreskrifter. Problemet har lösts överallt utom i Finland, och troligen blir frågan löst först när ålänningarna fått nog. Landskapsläkaren har dragit vidare till Grönland, men före det gjorde han en beundransvärd insats som om vi hjälps åt att följa upp borde leda till resultat.

Utskotten arbetade oförtrutet vidare. Det finns på sina håll i riksdagen ett motstånd mot att lösa frågan om samernas representation, eller närmare bestämt regler för hur Sameparlamentet skall fungera och hur man skall bli upptagen i röstlängden. Om inte Sameparlamentet uppfyller vissa kriterier kan inte Finland ratificera samekonventionen, och det finns de riksdagsledamöter som vill sätta käppar i hjulet för. Det är verkligen inte bra att inte uppfylla de internationella åtaganden man anslutit sig till. Vad däremot gäller Istanbulkonventionen finns det nu en vilja att uppfylla konventionen. Åland gör det redan, men inte övriga delar av landet.

Grundlagsutskottet fick den här veckan klart sitt utlåtande till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet över den lag som tillsvidare på svenska heter Diskrimineringslagen fast det handlar om Antidiskriminering.

Med den knappa majoritet regeringen nu har är det nästan reseförbud för oss riksdagsledamöter och vi måste därför se till att det också är någon från oppositionen som är borta om vi skall kunna ta på oss några uppdrag på en fredag. Parlamentsvalet i Ukraina ansågs nu så viktigt att även finska riksdagsledamöter borde vara på plats. Tillsammans med en sannfinländare begav jag mig alltså iväg till KИÏB/Kyiv för att få en första genomgång av läget i landet. Den här valövervakningen leddes av den svenske riksdagsledamoten Kent Härstedt. Under den korta vistelsen i Kiyv passade jag på att träffa två gamla bekanta tidigare ambassadörer i Helsingfors, den ena nu med postering i Ukraina och den andra på väg till Warszawa som ambassadör efter att i mellantiden ha varit utrikesminister. Det blev middag med den ena och kaffe med den andre, att träffa gamla bekanta som funnits på plats ett bra tag kan inte nog uppskattas. Hur ser man på krisen i Ukraina och förhållandet Europa/USA v. Ryssland om man kommer från ett arabland och vad har en ukrainsk diplomat att säga om sanktionernas effekt?

Sedan var det dags att dra vidare med ett inrikesplan till XAPKIB eller Kharkiv som det skrivs med latinska bokstäver på vissa språk, på andra språk som t.ex. svenska skrivs det visst Charkiv och så finns det naturligtvis de som skriver Kharkov, men det är de som talar ryska och de är många. Den övervägande delen av befolkningen i Kharkiv har ryska som modersmål och alla talar ryska. Här finns det mycket att säga om språkpolitiken och mycket sades. Jag var alltså i Ukraina för att övervaka valet, men eftersom jag har en kollega från min tid i FN:s tjänst posterad som människorättsobservatör för FN i Charkiv, och det råkade vara riksdagens plenifria vecka, så passade det bra att stanna några extradagar och bekanta sig närmare med staden och situationen där.

Det är vid det här laget välkänt att det fanns en stor Leninstaty i staden som en grupp demonstranter nyligen sågade av från sin sockel. Den kommer troligen inte tillbaka och många är nöjda med det. Följaktligen låg det nära till hands att misstänka att oroligheter kunde bryta ut under valet, men allt gick mycket lugnt tillväga. Vi fick en briefing av OSSE-observatörer som funnits på plats ett tag och sedan var det bara att på söndag morgon stiga upp i ottan och fara ut till en vallokal för att se till att allt var i ordning när lokalen skulle öppnas för väljarna och att allt stod rätt till. Jag bildade ett team med en moderat riksdagsledamot från Stockholm, Margareta Cederfelt, tolken Dasha och chauffören Dimitrij.

Valet gick mycket lugnt tillväga och allt sköttes helt enligt regelboken, vilket inte innebar att det inne fanns några saker att anmärka på som t.ex. att samtliga vallokaler var allt annat än handikappvänliga, inga ramper för rullstolar, men väl inne i lokalen fanns det särskilda bås tänkta för rörelsehindrade, men problemet var nog att dit kom de aldrig. Nu var det bara det att inte heller många andra kom. Valdeltagandet var lågt och särskilt i de östra delarna av landet.

Den sista vallokalen nådde vi 19.45, med andra ord i god tid för att observera stängningen, men vi hade valt den absolut kallaste vallokal vi dittills besökt. Ingen värme fanns att känns så långt känseln nådde, och de flesta av de som skulle räkna rösterna hade pälsar eller en rock på sig och en knuten runt midjan. Det hade inte jag. Det var bara 2 gånger drygt 400 röster som skulle räknas, men det tog evigheter. Ordföranden hade inte lärt sig sin läxa och alla andra mer erfarna rösträknare hade åsikter och tog över kommandot medan ordföranden smög iväg för att titta i regelboken. Sedan skulle alla röster, även om vissa kandidater bara fått en röst, packas in i separata paket, tejpas, få etiketter och stämplas innan proceduren var klar. När allt var klar visade klockan på 02.00 och då skulle vi bara tanka bilen, göra upp räkenskaperna med tolken och chauffören innan vi kunde gå i säng. Min kollega hade en taxi som väntade 05.30 för hemfärd till Stockholm. Det var ett privilegium att få stanna ett par dagar till i Charkiv.

Fantast arkitektur i fantastisk stad

Ortodox kyrka

Det västvänliga valresultatet har analyserats av många, och här kan ni läsa ett pressmeddelande, och här ett annat från riksdagsledamot Kanerva.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har deltagit som valobservatör för OSSE i det ukrainska parlamentsvalet. Nedan ett pressmeddelande från OSSE som publicerats på deras hemsida.

************************************************************
Many positive aspects of Ukraine elections an important step, and new parliament should take opportunity to advance key reforms, international observers say

KYIV, 27 October 2014 – The 26 October early parliamentary elections marked an important step in consolidating democratic elections in line with international commitments, and were characterized by many positive aspects, including an impartial and efficient Central Election Commission (CEC), competitive contests that offered voters real choice, and general respect for fundamental freedoms, international observers concluded in a preliminary statement released today.

The new parliament should ensure that key reforms are passed, and grievances should be resolved with respect for the rule of law and through democratic institutions, the observers said.

“At this crucial moment for the future of their country, Ukraine’s institutions and voters responded to daunting challenges with an election that largely upheld democratic commitments,” said Kent Härstedt, the Special Co-ordinator and leader of the short-term OSCE observer mission. “That response and, in particular, the authorities’ determination to enable voting in as many areas of the country as possible, demonstrate a resilience that will help the country overcome its national and international challenges.”

Christopher Chope, Head of the PACE delegation, said: “The sombre mood of the Ukrainian people in these elections reflects the gravity of the crisis facing the country. They have chosen a new Verkhovna Rada, which will be very different in composition from its predecessor. By doing so, the Ukrainians have shown their desire for action to address their needs. The Verkhovna Rada must now accept this new mandate in the same spirit and work quickly to implement reforms, many of which are long overdue. The PACE and Venice Commission are ready to assist in this urgent and important work.”

In most of the country, election day proceeded calmly, with few disturbances and only isolated security incidents reported. The voting process was well-organized and orderly and was assessed positively in 99 per cent of the polling stations observed, although some procedural irregularities were identified, including during the counting and the early stages of the tabulation processes. Due to the efforts of the election administration to ensure voting in as much of the east as possible under extraordinary circumstances, including through simplified procedures allowing voters to temporarily transfer their voting address, voting took place in 12 out of 21 election districts in the Donetsk region, and in 5 out of 11 in the Luhansk region.

“The nearly 30 seats that will be left empty in the new parliament serve as a stark reminder that illegal armed groups prevented voters in some parts of the country from being able to vote,” said Doris Barnett, Head of the OSCE PA delegation. “These illegal actions do not call into question the validity of the overall election. We look forward to these seats being filled as soon as possible so that representatives of those areas can join their colleagues in an open dialogue to the benefit of all Ukrainians.”

Candidates were generally free to campaign in what was a competitive and visible campaign environment. While largely peaceful, there was a marked increase in violence in the last ten days of the campaign, including cases of intimidation, threats and the targeted destruction of campaign property. The observers noted that no intolerant speech targeting national minorities was used during campaigning, despite the prevalence of nationalistic campaign rhetoric.

“The elections clearly showed the resolve of the Ukrainian society for change – the people have chosen Europe and peace,” said Andrej Plenković, Head of the EP delegation. “The new Rada and the future Government will have the responsibility to embark on the ambitious European reform agenda and the reintegration of the entire Ukrainian territory. The European Union and the European Parliament will support Ukraine throughout this process.”

Rasa Juknevičienė, Head of the NATO PA delegation, said: “We must not lose sight of the context in which these elections took place. Ukraine is at war. Yet, despite the ongoing violence, voting took place yesterday in a majority of districts in Donetsk and Luhansk. Despite that, the elections marked significant progress for Ukraine’s democracy. The parliament that was elected yesterday will now have the difficult but important responsibility to carry this work forward, and address remaining issues.”

In a positive development, the misuse of state resources was not named as an issue of major concern, although the president and prime minister took unfair advantage of their positions on the eve of the elections in televised appeals calling on voters to elect a pro-reform parliament. A number of credible allegations of vote buying were reported and are being investigated by the authorities.

The CEC administered the process in a largely professional and efficient manner. However, the holding of closed-door meetings before CEC sessions and unilateral decision-making undermined the transparency of the process. In commissions at lower levels, the replacement of commission members partly affected the stability and efficiency of election administration. Candidate registration was generally inclusive and offered voters a wide variety of choice among 6,600 candidates. The rejection of more than 640 candidates on the basis of technicalities restricted the choice of candidate and runs counter to international standards, however.

“The impartial management of the process by the Central Election Commission can further contribute to reinforcing public confidence in democratic elections in Ukraine,” said Tana de Zulueta, Head of the OSCE/ODIHR long-term election observation mission. “Our statement also notes some persisting difficulties, so the positives in these elections can be used as a basis for further improvements. Moving forward, the OSCE ODIHR is ready to provide assistance and expertise in this process.”

The media environment was dynamic and diverse and offered voters a broad range of views. However, media autonomy and independent reporting were in some cases inhibited by political or business interests, and some private media outlets demonstrated bias in their campaign coverage. The ongoing hostilities in the east jeopardized journalists’ safety and prevented the transmission of Ukrainian broadcasts, while steps taken to prevent certain channels from broadcasting alleged propaganda remain in place. In a positive step, election debates between political parties were held for the first time and broadcast on national television.

The legal framework is generally adequate for the conduct of democratic elections. Recent amendments addressed some previous recommendations by the OSCE Office for Democratic Institutions and Human Rights and the Council of Europe’s Venice Commission. A number of concerns remain, however, including with regard to certain candidacy requirements. Persistent issues with electoral district boundaries meant that national minorities were under-represented, the statement noted. Despite recent amendments to increase the transparency of campaign finances, corruption continues to undermine confidence in the electoral process.

For further information contact:
Richard Solash, OSCE PA, +380 50 307 7759 or +45 60 10 83 80, richard@oscepa.dk
Thomas Rymer, OSCE/ODIHR, +380 50 302 8446 or +48 609 522 266, thomas.rymer@odihr.pl
Nathalie Bargellini, PACE, +33 6 65 40 32 82, ‎nathalie.bargellini@coe.int
Agnese Krivade, EP, +32 498 98 39 83, agnese.krivade@europarl.europa.eu
Svitlana Svetova, NATO PA, +380 50 305 6164, ssvetova@nato-pa.int
***************************************************************************

Publicerat av Gustav Blomberg
Riksdagsassistent till riksdagsledamot Elisabeth Nauclér

Pressmeddelande 23/10 2014
Publiceringsfritt: Genast

Riksdagsledamot Nauclér övervakar spänt parlamentsval i Ukraina
*******************************************************************************

Riksdagsledamöterna Ismo Soukola (sannf) och Elisabeth Nauclér (sv) reser till Ukraina för att övervaka landets parlamentsval. Valet hålls söndagen den 26 oktober. De har de första förberedelsemötena redan på fredag och på måndag efter valet kommer avrapporteringsmöten att hållas. För valövervakningen under själva valdagen har Nauclér blivit utstationerad tillsammans med valobservatörer från Sverige Kanada, Danmark och Frankrike till Charkiv nära gränsen till Ryssland.

Soukola och Nauclér övervakar valet i egenskap av representanter för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas (OSSE) parlamentariska församling.

- Det här uppdraget är väldigt viktigt och intressant på grund av krisläget i regionen, och även om jag aldrig varit i Ukraina har jag genom åren träffat flera personer och delegationer från både Krim och övriga Ukraina, ofta eftersom Ålandsexemplet har varit och är relevant för Krim. Att jag dessutom utstationerats till Charkiv, nära ryska gränsen, gör uppdraget än mer viktigt. Eftersom riksdagen har ledigt nästa vecka passar jag även på att stanna ett par dagar extra för att bekanta mig med människorättssituationen i landet, förklarar Nauclér.

*********************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 42

Veckan började med undervisning om Finlands riksdag för invandrare som läser svenska vid Medis, tre klasser närmare bestämt för det är många som flyttat till Åland och läser svenska. Det var många modersmål som var representerade i de olika klasserna. Det handlade alltså i första hand om riksdagen, men det blev också en hel del om självstyrelsesystemet. Det finns två parlament i Finland, det finns två jurisdiktioner, inget av parlamentets lager har företräde framför det andras etc. etc. Många intressanta diskussioner, många svåra ord, men en fantastisk möjlighet att träffa många nya ålänningar på en gång och lära ut lite ord och begrepp. I riksdagen och i lagtinget heter det motion, men i riksdagen heter det proposition och i lagtinget framställning. Man får chansen att lära ut verb som ”stifta” och ”fatta”. Det heter stifta en lag och fatta ett beslut och ingenting annat. Vad är ett parlament? Ett ställe där man talar en massa, bestämmer saker, har hand om pengar. Är Stockholms stadsfullmäktige ett parlament? Är Saltviks kommunfullmäktige ett parlament? Ett parlament kan heta Riksdag, Reichstag, Bundestag, Eduskunta, Lagting, Landsting, Folketing, Allting, Storting, Sabor, Skupština, Duma, Westminster osv.

Efter Medis blev det ett besök på Ålands fredsinstitut. Det finns så många intressanta projekt de driver och så många beröringspunkter att den utmätta tiden sällan eller aldrig räcker till. Institutet och dess bibliotek används av många ungdomar på Åland. Det är centrum för unga framgångsrika forskare, men får de den uppskattning de skulle behöva? För många institutioner har finansieringen blivit ett självändamål. Arbetet med finansieringen har kommit att ta så lång tid att det knappast blir någon tid över för själva arbetet. Fri konkurrens och marknadskrafter är ord som är på modet idag, men resultatet, det långsiktiga strategiska tänkandet som kräver långsiktig finaniering finns det idag?

Måndagen avslutades med en kväll i Smakbyn i Kastelholm där folk fick minnas Borghill, och vem minns inte Borghill. Hon var en av Ålands största kulturkonsumenter det är ett som är säkert.

Här ett exempel på en slips som passar bra vid minnesceremonier för personer som Borghill Lindholm

Putins stugtomt i Saltvik

Putin har köpt en stugtomt fast han inte talar svenska, ja ungefär så kablades nyheten om att ryska staten för Presidentkansliets behov avstyckat en del av den fastighet ensamförsörjaren och fyrabarnsmodern Anna Greta Grüssner fick lämna ifrån sig till ryssarna enligt fredsfördraget vid andra världskrigets slut. Det spelade ingen roll att hon var frånskild, att hon hade ätenskapsförord och påtvingats tyskt medborgarskap genom äktenskapet, men också behållit sitt finska medborgarskap. Hemmet och försörjningen togs ifrån henne. Vi är många som försökt lösa frågan. Det har för min del blivit många möten och många diskussioner genom tiden, men inte lett till någonting. Det hade varit fantastiskt om frågan hade lösts till Anna Gretas 90 årsdag, och Åland besöktes faktiskt av två personer från utrikesministeriets fastighetsavdelning i Moskva – jag har deras visitkort kvar i min samling – men den ryska byråkratin rådde vi inte på. Planerna gick ut på att ryssarna skulle ge ifrån sig krigsbytet med det vid det här laget så förfallna huset och istället få en stockstuga belägen på en tomt som familjen Grüssner införskaffat. Dåvarande konsuln var mycket intresserad av bytesaffären. Den skulle varit en tillgång för den konsul som varit stationerad på Åland och troligen inneburit att intresset för att komma över ett eget sommarställe på Åland svalnat, men nu blev det inte så.

Nejonögon

Det finns många säsongsbetonade läckerheter och en av dem är nejonögon. Vi riksdagsledamöter bjuds tillsammans med pressfolk, ambassadörer och entusiaster varje höst på en ”Nejonögonsafton” och även så i år. Värd var Simo Rundgren, och vi var många som lät oss väl smaka av denna läckerhet som jag måste medge inte har den där riktigt stora dragningskraften på mig. Jag låter mig väl smaka, men inte så där att jag skulle längta hela året efter att återigen få just den smaken, men väl efter att få just den kvällen i trevliga kollegors sällskap.

Nejonöga

Utskottsarbetet

Riksdagens utskott har mer arbete än någonsin, som det är före ett val kanske man borde tillägga. Det finns en stor arbetsbörda i grundlagsutskottet såväl som i andra utskott. I grundlagsutskottet funderar vi på vem som är same, och vem som skall få avgöra frågan, skall man få bestämma det själv, eller är det någon annan som skall få bestämma den saken, skall man ansöka om det, eller räcker det med att föra en anmälan, kan man besvära sig över ett beslut att man är same eller att man inte skall anses som same, måste man tala samiska för att anses som same, är samerna ett folk etc. etc. Allt det där är frågeställningar vi grubblar över i grundlagsutskottet.

Polismyndigheten

Ålands polismyndighet är ett helt unikt organ. Åland är ett av de få självstyrande områden som har en egen polismyndighet. Den har använts som modell av Thorvald Stoltenberg i Palestina, och tanken bakom en egen polis är att man skjuter inte på de egna. Det kanske låter lite långsökt, här skjuter vi väl inte på någon, men tanken är att polisen skall kännas som en av oss och inte som en främmande makt som invånarna inte känner solidaritet med. Det är något vi skall vara rädda om. Nu har vi återigen fått en ny polismästare. Det är bara att önska henne lycka till i detta ytterst delikata värv.

Kvinnliga akademiker

Det finns i Finland, och har också tidigare funnits på Åland, en förening kvinnor som arbetar under namnet ”Akateemiset naiset / Kvinnliga akademiker / University Women”. De arrangerade under veckan ett seminarium i riksdagen som handlade om människohandel och det var mycket påpassligt eftersom Minoritetsombudsmannens rapport om människohandel så nyss kom. Jag hade ombetts vara kommentator för seminariet och att tala svenska. Föreningen är tvåspråkig och då är det bra att det ibland är någon livs levande varelse som talar detta språk och den uppgiften hade alltså jag fått.

Innan det var dags att som varje vanlig fredag bege sig av på den långa hemresan via Stockholm – annat var det på Air Ålands tid – fick jag möjlighet att visa ett gäng värmlänningar runt i riksdagen, om inte ända från Värmland så åtminstone från Värmlands nation i Uppsala. De var i stan för att begå Gäddfesten, (den djela geddfesten) på Nylands nation, och tillika kuratorskiftesmiddag. Kurator lär liksom på min tid heta Westerback. Tiden har tydligen stått stilla.

Värmlands nation i Uppsala

Lönnlöv

Lönnlöv är större än björklöv, större än löv från syren, större än löv från äppelträd, större än löv från körsbärsträd, större än löv från pärontrad, större än asplöv och definitivt större än löv från spireabuskar. Ja så stora att de kan täcka en hel gräsmatta, grusgångar, trätrallar, trappor, ja, allt som tänkas kan. Och de kan fastna överallt. Det fick därför bli ett alltför stort antal timmar med lönnlöven den här veckan och inte med veckobrevet.

Vecka 41

Veckan började intensivt i Mariehamn och på Kobba Klintar. Först var det månadsmötet med regeringen och det avhandlades både tidningsmoms, vindkraft, regeringens olika möten i Helsingfors även om de inte är så många nu som när vi hade ett flyg. Men ännu svårare lär det bli att få hit någon minister från Helsingfors. Riksdagsledamöterna har fått restriktioner på grund av den sköra majoriteten regeringsmakten bygger på. Och visserligen finns det nog en viss förståelse för att riksdagsledamöterna måste göra vissa resor om inte det internationella samarbetet som Nordiska rådet, Europarådet och OSSE skall bli helt utan finsk representation under den resterande delen av valperioden, men någon överenskommelse vad gäller ministrarna det finns det inte.

Vi hann med några ärenden till innan det var dags för att sammanstråla med de två vicetalmännen Pekka Ravi och Anssi Joutsenlahti som var på besök i landskapet. Det blev information i lagtinget av både Ålands talman, de båda vicetalmännen liksom tidigare riksdagsledamöter. Det finns mycket att tala om nu i självstyrelselagsreformens tider. Men sedan bar det iväg ut på fiske och det var ingen tvekan om vem som vann. Det var den som först kom till tio fiskar och den som först fick tre napp på ett kast, och det var ingen tvekan; vinnaren hette Anssi Joutsenlahti, sannfinländsk kyrkokoherde från Kankaanpää.

Efter en snabb fisketur blev det besök på Kobba Klintar och en tallrik het fisksoppa som vi så väl behövde. Ett kort besök i Sjöfartsmuséet och en presskonferens, sedan var det bara att ta flyget hem för våra gäster, annat var det på Air Ålands tid.

Storfiskaren Joutsenlahti, först att få tre fiskar

Vicetalmannen + undertecknad på Kobba Klintar

Men dagen var inte slut för det, ett intressant möte med Mångkulturella föreningen väntade. Vi talade om integrationslagändringen, som gör de tmöjligt för åländska kommuner att få statligt stöd för mottagande av flyktingar, som just passerat riksdagen, om att det kommit många utlänningar och flyktingar till Åland tidigare och att det gått utmärk bra att ta hand om medmänniskor i nöd utan lag, men nu får kommunerna den ersättning de är berättigade till. Klimatet hårdnar dock och det finns många som tänker ett steg längre än vad som är tillåtet när de hör ordet integration, nämligen assimilering och det är inte förenligt med varken principer om mänskliga rättigheter eller några andra acceptabla mål för att ta hand om andra människor i nöd, eller minoriteter med för den delen.

Mångkulturella föreningens styrelse plus undertecknad

Tisdagen i Helsingfors blev en lika intensiv dag. Grundlagsutskottet har många intressanta lagförslag och fler är på kommande, valperioden närmar sig sitt slut och ingen tvekan om att en del lagar kommer till riksdagen därför att de finns med i regeringsprogrammet och då är det viktigt att det som utlovats också blir av, men ibland har man känslan av att vissa lagförslag gott hade kunnat vänta ett tag. Vilka som håller måttet och vilka som inte gör det återstår att se.

I plenum var det dags för den stora energipolitiksredogörelsen, fast någon redogörelse fick vi inte annat än i form av stadsministerns tal. Den som hade hoppats på en strategi där Finlands val av energiformer i fortsättningen skulle presenterats och byggande på någon vetenskaplig grund blev grundligt besvikna, men å andra sidan hur hade man kunnat förvänta sig att någon skulle åstadkomma det på två veckor. Något om att Åland skulle vara lämpligt för vindkraft hörde vi inte statsministern säga, men frågan nämndes av Svenska riksdagsgruppens grupptalare i debatten Christina Gestrin.

Remissdebatten om Samelagen ägde rum den här veckan. Vi har redan börjat behandlingen i utskottet, och den kommer att bli omfattande, mer omfattande än vad avsikten var från början. Det var bara tänkt att den skulle gå till grundlagsutskottet för betänkande, men i debatten föreslogs det att den också skulle gå till jord- och skogsbruksutskottet liksom till arbets- och jämställdhetsutskottet för utlåtande. Det blev ingen röstning om den saken utan det beslöts att förslaget till remiss skulle ändras och även dessa utskott skulle ingå i förslaget. Hur skall det här gå? Ja, den som lever får se, men klart är att ett gediget arbete med en kompromiss som resultat i sig är ett resultat som inte borde få förstöras. Ni kan läsa mitt inlägg i debatten här.

Ålandskommittén hade möte igen och vi fick lyssna till nya skrivningar om hur framtiden skall se ut för Åland. Det som sägs och görs i kommittén skall stanna inom rummets väggar har det sagts, men efteråt kunde man läsa att man i Helsingfors på det tolfte mötet kommit fram till avgörande saker och att det inte blir någon ramlag för Åland.

Det här kan man läsa i en nyhetsnotis på Ålands radios websida:

—————————————————————-
Ingen ramlag för Åland

Publiceradtors 9.10.2014 kl.09:38
I dag höll Ålandskommittén under president Tarja Halonens ledning sitt tolfte möte. I ett år har kommitténs 17 medlemmar vänt och vridit på frågan om hur Ålands självstyrelse skall utvecklas. Lagom till 100-årsjubileet av Ålands självstyrelse år 2022 hoppas man från åländsk sida att den nya självstyrelselagen skall kunna träda i kraft. Två åländska kommittéer, en under Gunnar Janssons ledning och en under Roger Janssons, har slagit fast att man enigt från åländsk sida vill ha en typ av ramlag efter färisk modell. Men det ser det inte ut att bli, utan i kompromissens tecken blir det en egen åländsk variant. Gunnar Jansson, som är en av två vice ordföranden i kommittén, tycker efter dagens möte i Helsingfors att man kommit fram till avgörande saker.
—————————————————————-

Min assistent och jag brukar bjuda åländska studerande i Helsingfors till riksdagen, men den här veckan var det får tur att få komma till deras lokaler. Det var lite nostalgiskt för det var inte precis första gången jag rörde mig i huset, men den gången det begavs sig var det för att gå på talkkunafest, eller skrädmjöl som vi säger i Värmland. Det var alltså Savolax nation det handlade om den gången. Alla festdeltagare kom hem med en egen grötsked som hade gått bordet runt för att få namnunderskrifter av bordsgrannarna. Skeden finns kvar i gott förvar ännu. Gustav och jag fick den här gången också sällskap av, förutom universitetsstuderanden, Axel Jonsson och diskussionen kring utvecklingen av Ålands självstyrelse blev livlig. Vi uppskattade det och förhoppningsvis gjorde också studenterna samma sak så att vi får en fortsättning på dialogen.

Men före diskussionen på Nypolen hos Åsfh hade Svenska riksdagsgruppen strategikväll. Den hölls på Ålandskontoret och det var självfallet helt rätt plats med tanke på hur viktigt det är att alla i gruppen kan och förstår självstyrelsens grunder och de olika alternativen för en utveckling. Utan de svenska riksdagsledamöternas stöd blir det svårt att få ut budskapet till samtliga riksdagsgrupper. Självfallet var det många andra saker som var på tapeten och även här inställer sig frågan vad vi har uppnått av det som fanns med i regeringsprogrammet och som är någon sorts löften och vad finns inte med. Snart är det dags att redovisa för väljarna.

Så kom Serbiens utrikesminister Ivica Dačić, eller Ивица Дачић om man så vill, på besök i Helsingfors, och ett seminarium hölls med Finlands och Serbiens utrikesministrar. Anledningen till det är att det snart är Serbiens tur att ta över ordförandeskapet i OSSE. Förre utrikesministern Ilkka Kanerva leder både OSSE:s parlamentariska församling och den finländska parlamentariska delegationen och var självfallet en av talarna. Hur skall Serbien klara av den här rollen nu mitt i Ukraina krisen? Samma dag som seminariet hölls kom rapporten som handlar om Serbien och EU och som innehöll stark kritik på tre punkter och det gällde förhållandet till Kosovo, problemen med korruption och det faktum att Serbien inte har en utrikespolitik som överensstämmer med EU:s och självfallet är det då förhållandet till Ryssland det handlar om. Serbien ställer sig inte bakom sanktionerna, och det kan man förstå om man har en gasledning från Ryssland som går via Ukraina. Innebär det att Serbien med ett nära förhållande till Ryssland kan komma att bli en brobyggare i konflikten eller kommer de som ordförandeland inte att åstadkomma någonting? Den som lever få se.

Tillsammans med ordföranden i riksdagens vängrupp med Serbien hade jag inbjudits att delta i talmannens möte med utrikesminister Dačić och kunde där ytterligare få höra om hans syn på förhållandet till Albanien och möjligheterna att där vara brobyggare. Det kommande presidentbesöket av Edi Rama är det första presidentbesöket från Tirana sedan andra världskriget och är välkommet, men det är inte Tirana vi har problem med sade Dačić, det är Priština som är problemet. Det blev ytterligare en anledning att diskutera den här frågan under veckan, nämligen i plenum då redogörelsen för arbetet i OSSE kom upp i plenum och det fanns all anledning att prisa OSSE:s parlamentariska församlings presidents roll. President Kanerva har på ett föredömligt sätt försökt få igång en dialog och varit outtröttlig i sina strävanden med resor till Moskva, till Kiev och till andra delar av Ukraina. Från torsdagens debatt på riksdagens hemsida kan man läsa mitt inlägg.

Talman Heinäluoma och Serbiens utrikesminister

Grundlagsutskottet skrev 2005 att ”…statsrådet i samråd med självstyrelsemyndigheterna utarbetar en plan för sådana hotfulla situationer där gränsbevakningen på Åland kunde behöva handräckning av försvarsmakten på demilitariserat område”, och utrikesutskottet skrev 2009 ”[i] Östersjöområdet måste Ålands folkrättsliga, demilitariserade och neutraliserade särställning beaktas när Finland utvecklar sitt militära samarbete i Europeiska unionen och internationella organisationer. Men det måste vara behörigen klarlagt hur Ålands särställning ska beaktas i olika slag av framtida icke-militära krissituationer – som oljekatastrofer och terroristangrepp – och hur gränsbevakningen har ordnats med tanke på militära krissituationer.”, och slutligen skrev utrikesutskottet 2013 att ”[u]tskottet välkomnar att statsrådet, som det konstateras i redogörelsen, utreder hur landskapet Ålands särställning också framöver ska beaktas i samband med eventuella oljekatastrofer och andra krissituationer, och hur man ska säkerställa att de berörda myndigheterna har tillräcklig beredskap.” Nu har det blivit dags att fundera vidare på den här frågan. Vad utredningen utmynnar i det får den som lever se, men inte inom en alltför avlägsen framtid hoppas jag.

Lördagen i Mariehamn blev speciell, jag skulle nämligen vara riddare vid kvällens Cancergala på Arkipelag. Inte så att jag inte varit med tidigare, men jag har ju aldrig varit riddare tidigare. Vi var fem personer som var utsedda att försöka ringa runt till bekanta och okända och be om en liten, eller om så är, om en stor slant till Cancerföreningen och dess verksamhet. Det ville nästan alla. Vi hade en timme på oss under kvällen på Arkipelag, men då det gällde en så god sak så tjuvstartade vi lite och vi vägrade ingen att lämna sitt bidrag senare på kvällen heller, och den som missade tillfället eller som vi inte hann ringa, men som skulle vilja ge ett bidrag får gärna göra det nu. Bankgironummer kan ni hitta på Ålands Cencerförenings hemsida.

Vecka 40

Och som jag tidigare skrivit om så gick prideparaden lugnt tillväga, men i måndagens tidning kunde man läsa, och det finns även på Youtube, hur statsminister Vučić bror och Belgrads borgmästare Malis bror blir misshandlade av gendarmerna. Varför, ingen vet men ett som är säkert, det är aldrig tråkigt på Balkan.

Till de angenäma mötena i Belgrad hörde att dricka en kopp kaffe med den oerhört kända och omtyckta skådespelerskan Svetlana Bojković. Det kom människor förbi som bara måste stanna för att få säga hur mycket de uppskattar henne som skådespelare. Hur kommer det sig då att jag känner henne? Jo, hon råkar vara gift med Serbiens ambassadör i Helsingfors och där ses vi ofta, men nu var hon i sin rätta omgivning. Få har under den senaste tiden gjort så mycket bra reklam för Finland i Serbien som Svetlana.

Till en annan av de träffar som ingick i min Belgradvistelse hörde en lunch med Aida Ćorović också hon en mycket känd profil i Serbien. Känd som tuff aktivist och frihetskämpe i Sandžak, en ort i södra Serbien med många etniska grupper och stora spänningar. Där har hon gjort sig känd som orädd aktivist och nu parlamentsledamot. Senast vi sågs var under våra gemensamma ansträngningar att få in mer kvinnliga representanter i Prijepolje. Hennes tidigare aktiviteter gör att hon inte kan röra sig någonstans utan poliseskort, något man måste ta om man är orädd på Balkan.

Darko Milutin till höger och Aida Ćorović till vänster

Ytterligare en träff med en gammal bekant, en professor i juridik som jag nästan aldrig sammanträffar med när jag är i Belgrad, men som jag förr under min Balkantid ofta träffade på fakulteten och även i hans tjänsterum . För övrigt det enda arbetsrum som under kriget hade luftkonditionering, men då tillhörde inte rummet min vän utan en annan professor i juridik nämligen Vojislav Šešelj, numer har han sitt rum i Haag, men luftkonditioneringen i Belgrad fungerar fortfarande bra.

Finska vängruppen i parlamentet hade blivit inbjudna till Finlands ambassadör för en mottagning och de leddes av ordföranden som också råkar vara ordförande i Serbiens jaktförbund. Vi talade om kommande möjligheter till utbyte mellan de två länderna och vi talade framför allt om jakt och om skog. Han ansåg att Serbien har mycket att lära av Finland ifråga om skogsskötsel. Under kriget har man i stor utsträckning bara huggit ned skogen när det behövts virke, men varken planterat eller vidtagit andra skogsvårdsåtgärder. Det är det dags för nu. Det och många andra samarbetsprojekt talade vi om under vår träff.

Belgrade Security Forum (BSF) inleddes redan på tisdag morgon inofficiellt med akademiska övningar för Belgrads universitetsstuderande, men även jag kunde ta tillfället i akt och passa på att lyssna på några av dessa skarpa hjärnor som under kriget på Balkan hann med att doktorera vid något universitet i USA, men hade sin bakgrund på Balkan, talade språket etc. Nu kan man hitta dem överallt i världen när de inte är samlade här. En av de allra intressantaste hittar man i Georgien Dr Jelena Subotić, professor på avdelningen för statsvetenskap vid Georgia State University. Hon talade om ”political narratives” , kroaterna har utkämpat ett krig för att vinna sin frihet och demokrati. Serbien har inte på många hundra år förklarat någon krig och Serbien har aldrig varit på fel sida i något krig etc. etc.

Vice inrikesministern, talade om hur FN totalt misslyckats med att få in kvinnor i den polisära verksamheten som de var helt ansvariga för, Kosovo var under deras kontroll. Det som FN misslyckades med det har däremot de själva klarat av sedan de tog över. Idag består poliskåren av drygt 14 % kvinnor och snart skall det bli 30% säger min nyvunne vän inrikesministern. Så är det nämligen på Balkan, har man en nära gemensam vän blir man snabbt vänner.

Vi hann diskutera förhållandet i övrigt i Kosovo och frågan om det kan vara så att de kan ha någonting att lära av hur livet är organiserat i de områden i Italien där det finns en slovensk minoritet. Kanske värt att studera och den som lever får se.

Första kvällen på BSF fick vi lyssna till fyra vise män som uttalade sig om OSSE:s framtid och Serbiens roll som ordförandeland när de tar över efter Schweiz. Kommer Serbien att klara av den svåra, men betydelsefulla roll OSSE nu har i konflikten i Ukraina. Kommer de att kunna vara tillräckligt tuffa mot de man skall vara tuffa emot, kommer Serbien att bli brobyggare eller handlingsoförmögen? Den som lever får se. Herrarna var starkt kritiska till möjligheten att reformera OSSE för att bättre fungera vid nya kriser, så kritiska både till organisationen och det kommande ordförandeskapet att jag ställde frågan vad de hade för råd till Finland som ordförandeland och värd för jubileumssessionen nästa år så att den inte istället skulle bli en begravning. Svaret blev lugnande att vi skulle inte oroa oss, organisationer dör men de begravs aldrig. Hmmm….

Naturligtvis dök någon upp med hemlagad ajvar och några marmeladburkar som bara måste tas hem till familjen. Jag hann dricka kaffe både här och där med gamla bekanta jag inte träffat på länge och däribland två journalister, den ena från B92 som gjorde ett reportage på Åland – att Åland var av intresse handlade naturligtvis om Kosovo, men det här var långt före frågans lösning. Men det handlade också om kvinnor i politiken och jag minns att de två journalisterna, den andre numer bosatt halva året i USA och andra halva i Istrien, var så fascinerade av ministern som tog mammaledigt och delade tiden med en kollega. Hon hade upptäckt att hon var gravid efter att ha blivit minister. Ministern hette Eva Biaudet och som sagt var, dessa två journalister har jag trots de geografiska avstånden och den tid som förflutit fortfarande kontakt med.

Statsminister Aleksandar Vučić lockade många åhörare, eller rättare sagt salen var nästan full när han talade. Han kom med ett manuskript, men insåg snabbt att han inte riktigt svarade mot förväntningarna om han läste upp ett färdigskrivet tal. Sonja Licht höll en lång inledning helt fritt så även statsministern lade bort manuskriptet och vi fick höra hans mycket personliga tal och kärleksförklaring till Europa och EU. Det är nog inte alla parlamentariker idag som instämmer i denna längtan att snarast möjligt bli EU medborgare, men det är säkert vad som ändå kommer att hända. Den som lever får se.

Andra dagen var det dags för min medverkan i panelen som skulle handla om UNSR 1325. Panelen gick under rubriken ”Could 1325 Be a New Frame of Reference: From Local to Global and Back” (förutom bilden här kan ni hitta fler bilder från panelen här). Det är svårt att klaga när man för andra året i rad blir inbjuden till denna samling, men där satt vi tre kvinnor och en manlig moderator. Men det är bara att framhärda, 1325 är ingen genusfråga det är en säkerhetsfråga. Så är det också formulerat i 1325.

BSF-panel 3 där jag deltog

Flyget till Helsingfors var försenat och landade 02.00, det blev inte många timmars sömn innan CEDAW-seminariet, som jag hade äran att vara ordförande för, började följande morgon. Seminariet blev uppmärksammat i pressen och speciellt Finlands tillkortakommanden, för det blev mycket klart att Finland har tillkortakommanden när det gäller kvinnorättigheter, det framgick klart av rapportören professor Ruth Halperin-Kaddari.

Jag i talarstolen med utrikesminister Tuomioja i bakgrunden

Professor Niklas Bruun

Under veckan har det också hunnits med alldeles vanligt pleniarbete och hunnit göra ett par inlägg i plenidebatterna, den ena gången då integrationslagen som ger möjlighet för åländska kommuner att få statligt stöd för mottagande av flyktingar kom upp till första behandling, och den andra gången då människohandelsrapporten var på remissdebatt i fredagens plenum. Det är alltid på sin plats att hänvisa till CEDAW-konventionen. Den är allt för okänd och jag tog därför tillfället i akt i debatten om människohandelsrapporten påminna om den kritik som CEDAW-kommittén framför på just det här området.

Självfallet var det också alldeles vanligt utskottsarbete. Grundlagsutskottet slet med diskrimineringslagen, eller är det anti-diskriminering det handlar om? I den finska versionen av regeringspropositionen står det yhdenvertaisuuslaiksi, medans det alltså i den svenska verionen står diskrimineringslag. Hur det går får den som lever se.

Och som en lagom övergång från Serbien till Finland blev det vernissage i Helsingfors med fotografier bl.a. från ett område i Serbien där det bor romer som är särskilt kända för sin musik, inte minst genom Emir Kusturicas med musik av Goran Bregović.

På fredag skulle jag åka hem via Stockholm som vanligt (annat var det på Air Ålands tid), men planet till Arlanda var försenat och det skulle inte gått att hinna med det andra planet från Arlanda till Mariehamn så det var bara att bege sig in till Helsingfors igen och stanna till följande dag, men det var nog meningen för på så sätt fick jag träffa alla de intressanta människor som kommit till ELEN:s General Assembly i Helsingfors för att hålla årsmöte och uppdatera varandra om det senaste som hänt på det här området. Varför finns det så liten vilja till att skydda utrotningshotade språk, medan alla är eniga om att det finns skäl att skydda utrotningshotade djur och växter?
Här kunde jag också träffa en gammal bekant, en professor vid universitetet i Donostia som senast i januari inbjöd mig att medverka vid ett språkseminarium i San Sebastian/Donostia. Nu blev det en kväll och en intensiv dag innan det blev ett nytt försök att ta sig hem och den här gången lyckades det med färjan. Mycket lärde sig både Gustav och jag om små utrotningshotade språk, men alla är inte så små som många skulle vilja att de vore, om inte utrotade rent av.
Ett språk av de språk som är hotade är det som talas i Makedonien – och då menar jag alla former av Makedonien, både de delar som går under namnet som låter som en tandkräm FYROM och andra delar – och heter Arumänska.
Vi träffade också representanter för de Estlandssvenska. Nytt försök att komma hem nästa kväll och nu lyckades det, färjan gick.

Anförande från remissdebatten över Människohandelsrapporten för 2014 i plenum fredagen den 3.10.2014

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! De som är offer för människohandel är vår tids slavar fast vi trodde att slaveriet var avskaffat för länge sedan, och så borde det vara. Men människans uppfinningsrikedom är oändlig när det gäller att utnyttja andra människors svaghet. I slutsasterna till den här berättelsen konstateras det att den förra, och också den första berättelsen med åtgärdskrav, betydligt har främjat verksamheten mot människohandel och offrens rättigheter. Det visar att arbetet ger resultat. Detta gäller särskilt på området arbetsrelaterad människohandel, men här är det viktigt att förundersöknings- och åklagarmyndigheterna får tillräckliga resurser och har tillräcklig kunskap för att snabbt kunna avslöja, utreda och åtala den här typen av brottslighet. Jag vill här passa på att påpeka hur viktigt det är med språket, att människor behandlas på sitt eget språk och att inte tolkningar sker via andra språk. Det krävs resurser på det här området.
Vad sedan gäller människohandel för sexuella ändamål så konstateras det i rapporten att det förekommer betydligt mer människohandel för sexuella ändamål än vad man förmår ingripa i. Potentiella människohandelsoffer vägleds inte till hjälpsystemet, och det sexuella utnyttjandet som har drag av människohandel det utreds, åtalas och döms i huvudsak som koppleri.

Vad som för många antagligen är förvånande är att människohandel inte bara är utlännings- och brottsbekämpningsproblem. En betydande del av offren är unga finska kvinnor och flickor som behöver bättre social- och hälsovårdstjänster. Det handlar inte bara om utländska offer, men dessa är naturligtvis särskilt utsatta. Våld och exploatering inom prostitution och annan sexhandel förblir oidentifierad och outredd. På grund av detta blir offren utan hjälp och utnyttjarna undgår straff.

Finland är på så många andra områden ett föregångsland. Vi har en oavhängig rapportör, och hade det som det första landet i Europa. Men Finland saknar ett åtgärdsprogram för förebyggande arbete mot människohandel trots att EU:s människohandelsdirektiv förpliktar medlemsländerna att förebygga människohandel och ingripa också i den efterfrågan som leder till människohandel.

I går hade vi ett seminarium här i riksdagen om Cedaw-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Det är ett internationellet bindande avtal med rapporteringsskyldigheter, och vi hade Finlands rapportör, professor Ruth Halperin-Kaddari från Israel på plats och lyfte fram många av Finlands tillkortakommanden. Det finns mycket vi behöver åtgärda. På människohandelsområdet har man valt att lyfta fram några punkter. Kommittén säger att vi måste bedöma risken hos offer för människohandel, risken för att de blir utvisade med stöd av utlänningslagen och vi bör ändra den om det så krävs. Vi bör granska vår lagstiftning om människohandel och se till att definitionerna av människohandel och koppleri är klara och att förövare verkligen döms enligt bestämmelserna om människohandel.

Vi bör också säkerställa att kvinnor och flickor som är offer för människohandel, oberoende av deras förmåga och vilja att vittna mot förövarna, har tillgång till medicinsk vård, rättslig och psykosocial rådgivning, adekvat boende, utbildning, rehablitering och så vidare. Vi ska också, säger Cedaw-kommitén, vidta åtgärder för att kriminalisera och förhindra efterfrågan på prostitution. I det sammanhanget lyfter de särskilt fram att Finland är det enda landet i sin region, som man säger, som inte har ett förbud mot prostitution, det har de andra nordiska länderna, och man bedöms utifrån det uppenbarligen.

Slutligen säger kommitén att vi ska sammanställa differentierade data om kvinnor som är involverade i prostitution i syfte att utarbeta strategier, och det är antagligen just europeiska planestrategin man tänker på, för att förhindra att kvinnor börjar med prostitution och hjälpa de kvinnor och flickor som vill sluta med prostitution.

Jag väljer att särskilt lyfta fram Cedaw-konventionen därför att den är allt för okänd och den är som sagt var bindande för Finland, och det är det sätt man i Cedaw-konventionen behandlar människohandel och prostitution. Än så länge är Finland ett land där det inte är särskilt utvecklat, men det finns alla risker om vi inte ser till att stoppa det här i tid.

Pressmeddelande 3/10 2014
Publiceringsfritt: Genast

Ris och ros för Finland i fråga om kvinnodiskriminering; Elisabeth Nauclér ordförande för internationellt seminarium

*********************************************************************************
Forward or backwards? Women’s rights in Finland var rubriken för gårdagens (2.10) välbesökta internationella seminarium på riksdagen, arrangerat av Utrikesministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet och Människorättscentret och med riksdagsledamot Elisabeth Nauclér som ordförande. Temat för dagen var genomförandet av FN:s konvention om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor (CEDAW). Konventionen är bindande och med rapporteringsskyldighet för länderna.

Utrikesminister Erkki Tuomioja höll inledningsanförandet och social- och hälsovårdsminister Susanna Huovinen presenterade jämställdhetsarbetet i Finland och berättade om en rad förbättringar som är på gång.

Professor Ruth Halperin-Kaddari från CEDAW-kommittén har granskat hur Finland efterlever FN:s kvinnokonvention och hon hade förväntat sig mera, stor besvikelse var att Finland på flera punkter har misslyckat med att förbättra situationen trots tidigare påpekanden. Våldet mot kvinnor är ett stort problem, den obligatoriska medlingen vid familjevåld bör slopas och antalet platser på skyddshem ökas. Löneutvecklingen har inte nått målet och det könsneutrala språket såg hon som ett stort problem eftersom klyftorna mellan män och kvinnor döljs på det sättet, liksom stereotypa beskrivningar av kvinnor i media. Hon nämnde en rad andra punkter där hon var missnöjd med utvecklingen, men hon sade också att förväntningarna var större på Finland än på många andra länder och hon hoppades att Finland nu skulle hitta tillbaka till positionen som ett ledande land ifråga om icke diskriminering av kvinnor.

Sommarålänningen professor Niklas Bruun, medlem av CEDAW-kommittéen redogjord för hur individuella klagomål kan förbättra kvinnors rättigheter (från Finland har kommittén dock inte fått ett enda klagomål) och direktören för Institutet för mänskliga rättigheter, Kristiina Kouros, presenterade institutets arbete för kvinnors rättigheter.

- Det har varit ett givande seminarium, jag är glad att professor Halperin-Kaddari var så rakt på sak, vissa missförhållanden har vi redan tagit itu med i Finland, men mycket återstår innan Finland igen kan vara förebild vad gäller jämställdehet och kvinnors rättigheter, sade ledamot Nauclér i sin sammanfattning av det dagslånga seminariet.
*********************************************************************************

På bilden från vänster professor Niklas Bruun, professor Ruth Halperin-Kaddari, utrikesminister Erkki Tuomioja, riksdagledamot Elisabeth Nauclér och social- och hälsovårdsminister Susanna Huovinen. Foto Britt Inger Wahe, Ålandskontoret

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Pressmeddelande 3/10 2014
Publiceringsfritt: Genast

Integrationslagändringen gick igenom!
*******************************************************************************

Ändringen av integrationslagstiftningen, som innebär att Åländska kommuner kan få statligt stöd för mottagnande av flyktingar, kom upp till första behandling och godkändes av riksdagen i gårdagens plenum (2.10) efter att förvaltningsutskottet gett sitt betänkande. Utskottet har behandlat ärendet i rask takt var enigt i sitt betänkande, vilket är glädjande. Detta innebär att lagändringsförslaget nu så gott som är klubbat – endast andra behandlingen är kvar.

Nauclér tog tillfället i akt i plenum och tackade utskottet för den snabba och eniga behandlingen:

- Herr talman! Jag vill tacka utskottet för den snabba och eniga behandlingen av den här lagändringen. Lagförslaget är viktigt. Åland har utan ersättning under åren 1997-2010 tagit emot 97 personer som fått internationellt skydd och placerats eller bosatt sig på Åland, utan att det någonsin utbetalats någon ersättning enligt integrationslagen, och det har gått bra ändå. Men i fortsättningen får de åländska kommunerna också stöd på lika villkor. Det är symboliskt viktigt för Åland att visa att det är ett multinationellt samhälle. De politiska partierna är eniga om att ta emot flyktingar från Syrien. Vi är stolta över att i dag ha mer än 90 olika nationaliteter representerade bland våra invånare, och tack vare den här lagändringen får vi hjälp att fortsätta att vara ett öppet samhälle.

*********************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. 094323047 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. 094324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.