Pressmeddelande 27/2 2015
Publiceringsfritt: Genast

Välkommet besked för Stallhagen och konsumenterna

En ny lagändring på lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker är på väg att godkännas i riksdagen. Igår torsdag (26.2) var lagändringen nämligen upp till första behandling i plenum efter att finansutskottet gett sitt betänkande som föreslår att riksdagen godkänner lagändringsförslaget utan ändringar.

Förslaget är att lagen ändras så att nedsättningen av accis på alkohol från små oberoende bryggerier utökas. Denna lagändring har det varit tal om länge och effekterna beaktas i årets första tilläggsbudget. För närvarande får småbryggerier 50 % nedsättning av accisen upp till 200 000 liter öl/år, därefter nedsättning enligt en sjunkande skala. Denna gräns föreslås höjas upp till 500 000 liter öl/år. Övre gränsen för årsproduktion höjs från 10 miljoner liter till 15 miljoner liter, det vill säga producerar man över 15 miljoner anses man inte längre vara ett småbryggeri. Nedsatt accis gäller dock inte för andel över 10 miljoner liter.

Den här lagändringen kommer antagligen att resultera i en märkbar förbättring av verksamhetsförutsättningarna för småbryggerierna i Finland, och såklart också på Åland. Bland annat kommer lönsamheten öka och fler personer kan sysselsättas inom branschen.

Lagändringen är alltså inte bara viktig för småbryggerierna, utan klart är att den också är viktig för sysselsättningen i glesorter och på landsbygden, där de mindre bryggerierna oftast håller hus. Vi ser nu på flera håll i Finland hur småbryggerier har etablerat sig – det har aldrig funnits fler mikrobryggerier i Finland – och på Åland har vi redan framgångsrika småbryggerier i Stallhagen och Tjudö vingård. Den massproducerade lagerölen har fått seriös utmanare. Det är viktigt att stödja den här relativt nya trenden med finare och handgjorda alkoholdrycker från småbryggerier också ur ett samhälleligt perspektiv:

- Vi borde i Finland dricka mindre, det är helt klart. Denna sänkning av alkoholskatten har dock inte den inverkan på alkoholkonsumtionen som man skulle kunna tro, nämligen att det skulle drickas mer, tvärtom. Det handlar om små bryggerier och liten konsumtion men ett ökat intresse för produkten, som faktiskt kan leda till att konsumenten blir mer intresserad av kvalitén än av kvantiteten och att drickandet därmed minskar. Intresset för produkten ökar och därmed intresset för lokalproducerat och närmat – med andra ord ett utmärkt lagförslag. Låt oss även i fortsättningen stödja verksamhet av den här typen, och hit räknar jag gårdsförsäljning av liknande produkter, poängterade Nauclér i plenumdebatten.

Riksdagsledamoten som under sin tid i riksdagen besökt bland annat Stallhagen men också noga följt frågan om ökat stöd till småbryggerierna och gårdsförsäljning anser att ett stort steg tagits, men att mycket återstår att göra.
*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358(0)505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. + 358(0)94324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vid sitt möte idag gav riksdagens grundlagsutskott genom sitt utlåtande till ekonomiutskottet klartecken till att också åländska vindkraftbolag får ta del av det statliga produktionsstödet.

Det har varit en lång och komplicerad process, där åländska ansvariga tjänstemän och politiker i samarbete med kolleger i riket arbetat intensivt för att finna lösningar på detta problem. I regeringspropositionen RP 152/2010 nämndes inte stödet till åländska kraftverk i lagtexten, men däremot i motiveringarna, där det stod att på grundval av självstyrelselagen för Åland (1144/1991) måste systemet med inmatningspris anses vara en fråga som ingår i landskapets lagstiftningsbehörighet enligt 18 §. Därför ska en elproducent inte ha rätt att få inmatningspriset, om kraftverket ligger i landskapet Åland. Enligt 2 § i självstyrelselagen omfattar landskapet det område som när självstyrelselagen träder i kraft hör till landskapet samt det territorialvatten som enligt gällande stadganden om gränserna för Finlands territorialvatten omedelbart ansluter sig till detta område. Grundlagsutskottet konstaterade redan 2010 i sitt utlåtandetill ekonomiutskottet att självstyrelselagen inte ställer några hinder för att betala ut stöd enligt den föreslagna lagen till kraftverk på Åland, utan det är fråga om en rent energipolitisk lösning och riket och landskapet tillsammans kan komma överens om att skapa ett system för stöd till kraftverk på Åland och ansluta Åland till det system med inmatningspris som förslogs i den aktuella regeringspropositionen.

Trots att Ålandsdelegationen, justitieministeriet och grundlagsutskottet alla i sina utlåtanden konstaterat att det var möjligt, begärde arbets- och näringsministeriet under 2012 ytterligare ett utlåtande av justitiekansler, som också konstaterade att inga hinder förelåg. Frågan har behandlats och diskuterats under tre näringsministrar, statsminister Jyki Katainen lyfte ärendet till statsministerns kansli och nu var det slutligen juristen näringsminister Jan Vapaavuori som såg till att propositionen lämnades. Man har konstaterat att den politiska viljan finns, men att de praktiska problemen måste lösas, vilket har varit ett krävande och tålamodsprovande arbete för alla inblandade. Under tiden har man på Åland berett den åländska lagstiftning som krävs för att detta skall kunna genomföras.

Den 27.11.2014 lämnade näringsministeriet slutligen sin proposition till riksdagen med förslag till lag om villkoren för deltagande i kostnaderna för produktionsstödet för el som produceras vid vissa vindkraftverk som byggs i landskapet Åland, ärendet remitterades till ekonomiutskottet som begärde utlåtande av grundlagsutskottet. Det är detta utlåtande som blev klart idag. Under beredningen har utskottet resonerat kring olika frågor i samband med lagen, som till exempel administrationen och tillsynen. Den aktuella lagen gäller bara de vindkraftsprojekt som nämns i bilagan till propositionen, men det utesluter inte att man gällande framtida projekt på liknande sätt gör en överenskommelse.

- Det är fråga om något helt nytt, oprövad mark, Åland har behörigheten, men stödet betalas av staten, dock inte till landskapsregeringen utan direkt till vindkraftbolagen, jag är lättad över att denna långa process äntligen är i hamn, säger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér efter mötet i grundlagsutskottet och konstaterar att också de sakkunniga som hörts i utskottet varit eniga om att detta är möjligt. Detta är ett av de svåraste ärenden som varit i grundlagsutskottet under min tid där.

*************************************************************************

Närmare information ger riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, 050 512 1984

Ovan nämnda propositioner och utlåtanden finns på riksdagens hemsida www.riksdagen.fi
Dagens utlåtande publiceras då det översatts.

Vecka 8

Då

Nu

Hemma på Åland

Veckan började som sig bör på Åland, inte på landet, men väl i Mariehamn, med ett möte om vindkraft, om nordisk receptgiltighet och om varför kvinnors mediciner inte ersätts på samma sätt som mäns. Kvinnliga hormoner ordineras i preventivt syfte, men även vid olika sjukdomsbehandlingar. Trots det ersätts väldigt få preparat av FPA, och dessutom verkar det som ersättningarna har minskat under åren. Det handlar faktiskt om jämställdhet. Det skulle absolut behövas minst fyra år till i riksdagen för att få möjlighet att ta sig an dessa orättvisor.

Sedan blev det lunch med chefen för en av stadens banker. Det finns så oerhört mycket intressant som händer på finansmarknaden just nu. Hur skall det gå i Sverige, räcker det att Riksbanken tagit till den drastiska åtgärden med negativa räntor, eller skall Klässbols linneväveri starta upp tillverkningen av madrasstyg så att finansmarknaden får ett alternativ som fungerar i praktiken. Vad händer med Grekland? Blir det att sälja något tempel? Den frågan kom att sysselsätta mig inte bara i samband med lunchen i Mariehamn utan också som medlem i stora utskottet. In i det sista var det oklart om vi skulle sammanträda fredag morgon för att ge finansminister Rinne nya fullmakter inför toppmötet, men fredag morgon blev det klart. De fullmakter han hade fått av riksdagen var tillräckliga och inget tidigt morgonmöte behövdes. Berlin ville först säga nej till alla omförhandlingar av lånen. Så långt fick förhandlingarna ett lyckligt slut, men bara den som lever får se, eller som de säger i Aten ο καιρός θα δείξει.

Aktiviteterna under måndagen i Mariehamn avslutades med en genomgång av det praktiska inför valturnéerna. Var skall vi börja och vart skall vi fara och med vem? Svaret på frågan vart är klart som korvspad, till Kökar förstås. Där har båda mina valturnéer börjat och båda har slutat på samma ställe, nämligen i Finlands riksdag. För att resan skall få samma lyckliga slut den här gången krävs att alla går man ur huse och röstar.

Hemma i riksdagen

I Helsingfors var det dags för slutspelet om Sohä-reformen (rp 324/2014), eller Sote som den kallas på finska, i grundlagsutskottet. Enligt överenskommelse lämnar jag i grundlagsutskottet min ordinarie plats som representant för Svenska riksdagsgruppen till min suppleant Mikaela Nylander när det är någon fråga som är särskilt viktig för Svenskfinland, och dit hör absolut den här reformen. I den slutliga behandlingen den här veckan visade det sig dock att det fanns en annan plats ledig och jag kunde sitta kvar på min plats. För den som följt det här ärendet inne i grundlagsutskottets rum har det varit klart en längre tid hur det ändå måste sluta inom det rummets väggar. Men klart är att behandlingen av frågan fortsätter utanför grundlagsutskottets dörrar, och hur det slutar i riket och i den fortsatta behandlingen i riksdagen det får den som lever se. Klart är dock att det kommer säkert att påverka valdiskussionerna. Det kommer säkert att förekomma mycket kritik mot motståndarna. Varför hade man inte kollat grundlagsenligheten innan man förde ärendet till riksdagen? Varför har man inte berättat tidigare att det skulle gå så här? Varför har man satt igång så många förberedelseåtgärder om det ändå inte skulle bli något? Ja här finns verkligen stoff för många valdebatter.

Vad handlar det då om? Jo, om den kommunala självbestämmanderätten, om jämlikhet mellan människor i Finland. Det är inte grundlagsenligt om 180 kommuner tillsammans har 1 % av inflytandet vid en situation där kommuner tvingas höja skatten med kanske upp till 5 % utan att själva ha fattat beslut om det utan bara genom att riksdagen stiftat en ny lag. En sak har i alla fall blivit klar och det är att det finns ingen självstyrelse utan egen beskattning. Den kommunala självstyrelsen inskränks om inte kommunerna längre har någon beskattningsrätt. Hur är det då med Ålands självstyresle, har landskapet självstyresle?

En fråga jag fick att besvara av en uppringande journalist var om det här påverkar det förslag landskapsregeringen tagit fram och som går under namnet Kommunernas socialtjänst. Grundlagen är en sak och Ålands självstyrelselag är en annan sak, men de allmänna rättsgrundsatser som finns i grundlagen som att man inte retroaktivt får inskränka medborgarnas rättigheter gäller naturligtvis också på Åland. Nej, enligt min mening lever nog den egna åländska reformen sitt eget liv. Det handlar inte om att inskränka någons rätt på samma sätt som nu skett i riket, och framför allt så får man anta att landskapsregeringen tagit bättre hand om de här aspekterna i beredningsskedet än vad som varit fallet i riket.

Det här blev självfallet den stora debattfrågan i finsk press under veckan som gick, och den lär ska fortsätta varje dag fram tills vi slutar den här riksdagen.

Under veckan hölls Riksdagsföreningen Ålandsforums konstituerande styrelsemöte. Nu finns vi alltså i verkligheten och alla handlingar kan inlämnas till riksdagen för ansökan om medel. Det känns verkligt bra, eller för att travestera en av våra mer kända krönikörer ”Politik är kontakter och möten och efter att under de senaste åtta åren sakta men säkert ha befäst ställningen i den finländska politiska vardagen är det dags att skörda frukten av ett nytt stärkt Åland”. Och under den här veckan passade jag också på att tillsammans med mina medarbetare ha en speciell genomgång på Ålandskontoret av allt vad som är aktuellt på Åland och lite mer därtill för riksdagens internationella enhet. I enheten finns en grupp tjänstemän som arbetar med alla internationella frågor som riksdagen är en del av; Nordiska rådet, OSSE, Europarådet, IPU och mycket mer därtill.

Ett annat internationellt forum som krävde sin uppmärksamhet under veckan var mitt uppdrag som medlem av Loviisan Rauhanfoorumin neuvottelukunta. Ja, just det, den har inget svenskt namn, men trots det talar jag svenska på alla våra möten och alla förstår vad jag säger. Vi lade vid det här mötet upp planerna för nästa sommars möte, som alltså hålls i staden Lovisa. Huvudfesten blir idag den 6 augusti. Vi förde inte bara diskussioner om vårt program utan också om vem som skall få vårt pris som vi delar ut vart tredje år. Den förste pristagaren var biskopen i Timișoara, biskopen som inledde revolutionen i Rumänien László Tőkés. En gammal bekant. I år blir pristagaren knappast någon gammal bekant till mig. Men vi hade en lång och givande diskussion om vi anser att priset skall ges till någon som utfört en lång livsgärning och som på så sätt gjort sig förtjänt av priset, eller om det skall ges till någon som är mitt uppe i sitt arbete och kan tänkas fortsätta länge till och stödet kan komma att fungera som en uppmuntran till fortsatta uppdrag. Vi stannade för den senare lösningen.

Riksdagen har en mycket aktiv grupp som kallas Havsgruppen – om den nu har ett svenskt namn, jag tror egentligen att den heter bara Meriryhmä – men även där har det visat sig fungera mycket bra på svenska. Där får man veta allt om sjöfarten och olika aspekter som kommer fram vid våra möten med redarna, med arbetstagarna, med statens myndigheter, med hamnmyndigheter, med andra intresseorganisationer, med experter etc. – d.v.s. man får veta allt det man kan behöva vara insatt i för att kunna göra ett gediget arbete med sjöfartsfrågor. Den här veckan hade vi några personer som kan sägas vara experter på Finlands farleder och vad det handlade om. En viktig fråga är alla de farledsmärken som sätts ut i Finlands farleder och som är till stor nytta för båtförare, men som inte är utsatta av någon myndighet. Man kan fråga sig vad som händer i en situation där ett sådant sjömärke kommer att få betydelse i en sjöförklaring. Vem bär ansvaret för konsekvenserna av utsättandet av dessa så nyttiga sjömärken? Ingen kan svara, men kanske borde någon kunna svara, och det enades vi om att försöka hinna göra under den korta tid vi har kvar före uppehållet.

Det var också under den här veckan dags för mig att sätta mig ned och gå igenom aktuella ärenden med EU-parlamentarikern Nils Thorvalds. Han var ändå i Helsingfors för att träffa Svenska riksdagsgruppen och ge oss en insyn i ILUC, en förkortning som står för Indirect Land-use Change. Förenklat handlar det om förnybara bränslen och om bränslekvalitet. Mycket viktigt för Finland eftersom det handlar om landets stora potential inom just biomassa. Finland har gjort några av de verkligt stora investeringarna och det behandlas i EU-parlamentet av just Nils Thorvalds utskott, miljöutskottet.

In i det sista var det oklart om vi i stora utskottet skulle vara tvungna att sammanträda under helgen och när den faran var avvärjd så blev frågan om vi skulle sammanträda fredag morgon, men tidigt på morgonen avblåstes mötet. Finansminister Rinne meddelade att han kunde åka till toppmötet och diskutera villkoren för Greklands fortsatta existens inom EU utan förnyat mandat av Finlands riksdag. Av det kunde man dra slutsatsen att så stora förändringar kommer det inte att bli i lånevillkoren den här gången och lämnar EU ja det gör knappast Grekland den här gången. Vi ficka alltså nöja oss med att tala med statsminister Alexander Stubb under stora utskottets ordinarie möte på fredag eftermiddag.

Sedan var det dags för Mariehamn där skidsemesterfararna började återvända.

KÖKAR

Så kom då den stora dagen då startskottet för vår valturné skulle börja. Var skulle den börja, jo, för mig var svaret ganska självklart: på Kökar. Där har alla mina tidigare valturnéer börjat och alla har fört mig ända in i Finlands riksdag. Vi kandidater på Ålands samlings lista som bor och verkar på Åland hade slagit ihop oss till en gemensam start. Vi inledde med Kökar på söndag och besökte både Sommarängens äldreboende och Skärgårdsbröds café. Vi gick runt i bageriet och lät oss imponeras av den driftighet som råder i det här huset. Här har man visioner. Sedan var det dags för vårt allmänna möte och någon sade att vi hade 10 % av kommunens invånare i vår publik. Det blev en livlig och intressant diskussion som fick ta så lång tid kökarborna ville lyssna till oss. Vi stannade över natten och hade all tid i världen.

Tredje gången gillt, enkel biljett Kökar – Helsingfors!

Pressmeddelande 20/2 2015
Publiceringsfritt: Genast

Istanbulkonventionen på väg att godkännas – Nauclér tillfreds

I gårdagens plenum (19.2) i riksdagen kom Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (den så kallade Istanbulkonventionen) upp till första behandling efter att Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet kommit med sitt betänkande i ärendet.

Istanbulkonventionen har skrivits under av 37 länder och ratificerats av 16. Finland tillhör dem som inte ännu inte har ratificerat den. Men i och med att riksdagen nu är på slutrakan att godkänna konventionen och de lagändringar som behövs så är lyckligtvis Finlands ratificering av konventionen snart i hamn. Finland är på grund av våld i hemmet ofta ett farligt land att leva i för kvinnor. Just därför är godkännandet av Istanbulkonventionen så viktigt.

Ledamot Nauclér, som är en stark förespråkare av Finlands ratificering av konventionen och har som medlem av Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet arbetat med betänkandet, konstaterade att

- det är med stor tillfredsställelse man kan konstatera att vi nu är på väg att ratificera Istanbulkonventionen. Finland har fått mycket kritik för att det inte skett tidigare – och delvis orättvis kritik. Finland har en annan princip än många andra länder vad gäller att ratificera konventioner. Vi anser att vi inte kan ratificera innan vi sett till att vi uppfyller alla de krav som ska vara uppfyllda. De är en bra princip.

Istanbulkonventionen förbjuder tvingande medling eller förlikning när det gäller alla former av våld som faller inom ramen för konventionen. Som konstateras i utskottsbetänkandet så strider inte den gällande lagstiftningen i Finland mot detta. Men samtidigt har alltså Finland under många år fått stark kritik av CEDAW-kommittén för att man fortsätter att använda medling i fall där det i nära i parrelationer förekommit våld i hemmet. Men det är en kritik som ministeriet och omsorgsminister Susanna Huovinen avvisar.

Nauclér tog ändå tillfället i akt att vidhålla sitt ifrågasättande av Finlands fortsatta bruk av medling i nära relationer:

- Efter att ha suttit i Finlands delegation till CEDAW och satt mig in i den här frågan är min uppfattning den, att det troligen ligger en hel del i vad kritikerna säger. Polisen i Finland har en särskild ruta som ska ikryssas i förhörsprotokollet om man frågat om medling önskas exempelvis, och antalet medlingsfall ökar. Varför sker detta? Frågade sig Nauclér.

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet skriver i sitt betänkande att Finlands medling och medlingspraxis inte under några omständigheter får leda till situationer som betraktas som påtryckning och att Finland i internationella sammanhang måste ge fullödiga rapporter om sin medlingsverksamhet.

*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358(0)505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. + 358(0)94324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Spalt/krönika till Tidningen Åland samt Nya Åland

Borde vi göra mer för den åländska mjölken i riksdagen?

De åländska mjölkböndernas situation har oroat Åland den senaste tiden, och det med all rätta, situationen är bekymmersam, och kan dessutom sägas vara unik. Och man kan fråga sig hur det blivit så?

Att vi idag lever i en globaliserad värld vet vi och vi är därför utsatta för en helt annan konkurrens än tidigare, vilket är på både gott och ont. Som konsumenter kan vi få billigare produkter än tidigare, men det innebär i praktiken också många gånger att vi överger våra lokala producenter utan att tänka på hur vi skall klara oss utan dem i en krissituation. De är den viktigaste faktorn i vår försörjningsberedskap. Mjölken gick tidigare inte att frakta hur långt som helst till rimliga transportkostnader. Marknaden var begränsad och konkurrensen var därför relativt liten, men så ser inte världen ut idag. Mjölkpriserna var dessutom tills nyligen reglerade av EU och detta styrmedel gjorde det möjligt för mjölkbönderna i riket och även på Åland att klara lönsamheten.

Då EU gick in för att från och med den sista mars i år avreglera mjölkpriset så blev utbudet ett helt annat än tidigare och priskonkurrensen knivskarp. Det ökade utbudet har pressat ner mjölkpriset i hela EU-området. I praktiken är det svårt att påverka marknaden med nationella åtgärder.

Att bedriva jordbruk, eller vilket annat företag som helst för den delen på en ö, är en större utmaning än någon annanstans, inte bara på grund av transportkostnaderna utan i Ålands fall också på grund av de starka marknader som finns i vår omgivning.

Mjölkpriset styrs idag av utbud och efterfrågan och det gäller för alla de stora aktörerna att få avsättning för sina mjölkprodukter även utanför landets gränser. Till exempel konstaterade svenska Arla i tidigare prognoser att deras kärnmarknader var Sverige, Danmark, Finland, Holland, Storbritannien och Polen, men att deras tillväxtmarknader var Ryssland, USA och Kina.

Så resonerades det alltså innan EU införde sanktionerna mot Ryssland. Hur effektiva sanktionerna är och huruvida man kan skapa respekt för folkrättsliga regler med införande av sanktioner är en fråga som inte skall avhandlas i det här sammanhanget. Klart är dock att det efter avregleringen av marknaden har en förödande effekt på mjölkböndernas situation.

Åland hade redan tidigare ett högre mjölpris än i omkringliggande regioner och sanktionerna har därför haft större inverkan här. Det har tvingat fram åtgärder för att rädda situationen. Srg (Svenska riksdagsgruppen) har två platser i regeringen, vilket gör gruppen till en stark aktör i finsk politik. Ordföranden för Sfp (Svenska folkpartiet) försvarsminister Carl Haglund har genom sitt agerande och personliga intresse för inte bara bönderna i riket, utan minst lika mycket för bönderna på Åland, varit synnerligen aktiv i att få tillstånd en lösning på problemen.

Srg är en liten riksdagsgrupp bestående av nio ledamöter som representerar Sfp och den åländske ledamoten, vilket tillsammans blir en grupp på tio riksdagsledamöter. Att gruppen består av tio ledamöter är en förutsättning för att vi skall få en ordinarie plats i samtliga utskott, men bara en. Det i sin tur innebär att vi i vårt utskottsarbete måste ta tillvara varandras intressen. För Ålands del är det viktigaste att få en plats i grundlagsutskottet som kan sägas vara Ålandsutskottet och där självstyrelsereformen inom något år skall slussas igenom, men den som innehar platsen måste vara beredd att arbeta lika intensivt med frågor som inte alls rör Åland.

Vad gäller bevakningen av mjölböndernas intressen i riksdagen är det en fråga för jord- och skogsbruksutskottet och Finansutskottets jordbruksdelegation. Srg:s representant där heter Mats Nylund. Han är själv bonde, producentordförande och medlem i Svenska lantbruksproducenternas centralförbunds (SLC) styrelse och samma sak gäller gruppens andra bonde Tomas Blomqvist, även han är producentordförande och styrelsemedlem i SLC.

Finlands regering har tagit mjölkböndernas ekonomiskt utsatta situation på allvar. Redan på hösten så beslöt regeringen att ge ett krisstöd på 20 miljoner euro som till största delen går till mjölken. I riksdagens budgetbehandling så sköts det till ytterligare 2,5 miljoner euro för att undvika en nedskärning av stödet till mjölkproduktionen. Det formella beslutet om utbetalning fattades i regeringen i torsdags den 12 februari. Regeringen har också med riksdagens stöd i ryggen utverkat ett krisstöd till mjölksektorn på 10,3 miljoner euro. Dessutom har man i två omgångar satsat pengar i ett betydande program för export av livsmedel till nya marknader där livsmedelsförädlarna själva är med. Naturligtvis så täcker tilläggsstöden inte på långt de prissänkningar som uppstått men det är inte så att vi vilat på lagrarna, och vi fortsätter att vara aktiva.

Elisabeth Nauclér, riksdagsledamot
Mats Nylund, riksdagsledamot

Vecka 7

Under de senaste åtta åren har Ålands ställning i Finlands riksdag förstärkts.

Det känns bra att kunna uttala en sådan mening med gott samvete. Svenska riksdagsgruppen har varit, är och skall förbli den åländska riksdagsledamotens viktigaste plattform, men det räcker inte i dagens globaliserade värld och inte i ett forum där reformen av Ålands självstyrelsesystem skall ha jordmån för att utvecklas inom de närmaste åren. Där gäller det att sätta Ålands namn på kartan. Varje riksdagsledamot skall ha en bild av varför Åland har självstyrelse, och att det är något för Finland att vara stolt över. Det kan bara ske genom träget arbete, och arbetet har gett resultat. Alla riksdagsgrupper såväl som flera tjänstemannagrupper har inbjudits till särskilda ”Ålandsaftnar” och fått inte bara veta senaste nytt om Åland utan också möjlighet att ställa frågor. Detta har lett till ett engagemang som slutligen kom att utmynna i att en särskild riksdagsförening – Riksdagens Ålandsforum – bildats. Ytterst glädjande är naturligtvis att grundlagsutskottets ordförande Johannes Koskinen, och en av de tongivande i Självstyrelselagskommittén, valt att engagera sig i Ålandsforum. Det garanterar att reformprocessen får de bästa förutsättningar. Vi inleder den nya riksdagsperioden med en resa till Åland i början av juni för att inte bara bekanta oss med Ålands självstyrelse utan också få en exposé över andra autonomiers styrelseskick.

Veckan började som sig bör i Mariehamn, först blev det ett besök på Nordens institut som snart firar 30 år. Ja, jag var med på invigningsfesten. Men min insats i det nordiska samarbetet 1983 var, förutom att besöka sekreteraren i Petri-kommittén och försöka dra mitt stå till stacken för att få reformen med egna delegationer för de självstyrande områdena och mycket mer än så i hamn, också att övertyga Nordiska ministerrådets kultursekretariats folk (ja, det fanns ett sådant sekretariat och det låg i Köpenhamn, medan resterande delar av ministerrådssekretariatet låg i Oslo) om det vettiga i att lägga ett Nordens institut på Åland. Sagt och gjort det blev en middag på Södragatan och förklaringar till varför inte bara Island och Färöarna som låg långt borta från övriga Norden behövde en nordisk institution, i deras fall ett helt hus, utan också Åland som tillhörde ett land med ett annat majoritetsspråk än Ålands svenska. Och så lyfte vi naturligtvis fram lockbetet domicillandsstöd. Danmark representerades på invigningen av dåvarande ansvarige minister Bertel Haarder, som faktiskt deltog i det nordiska utskottsmötet som hölls här i Mariehamn alldeles nyligen. Visst är det fantastiskt att vi har Nordens institut på Åland. Hur skulle vårt kulturutbud annars sett ut?

Möte med medkandidaterna och taktiksnack inför riksdagsvalet och det hårda motstånd motståndarna säkert kommer att möta oss med hör till. Fotografering inför val hör till politikertillvarons verkliga avigsidor. Man kan se att många i sina Facebookprofiler nöjer sig med en vit figur på en ljusblå botten. Kunde inte det räcka i valsammanhang också, på affischer, broschyrer etc.? Betydligt vackrare och stilrenare än de kort som brukar bli resultatet när man bara känner sig besvärad. Besök hos fotografen och tandläkaren på samma dag är lite väl mycket, men fick jag välja är det ingen tvekan om vad jag föredrar. Tandläkaren, för där är resultatet betydligt mer garanterat.

Dostojanstvo i veza

De två orden var nog de jag lärde mig först när jag kom till Balkan. Det ena betyder enligt lexikon ”människovärde” och är enligt samma källa ”ett begrepp som används i etiska, juridiska och politiska sammanhang. Man kan tala om människolivets okränkbarhet eller mer radikalt om alla människors lika värde.” Själv skulle jag kanske ha sagt att ordet betyder stolthet, på Balkan hav vi alla vår ”stolthet”,

Det andra ordet jag fick lära mig var ”veza” det gäller att ha ”kontakter”. Har man inga kontakter klarar man sig inte här på Balkan och har man kontakter så kan man fixa både det ena och det andra. Och visst lyckades jag en gång många år senare från en kontorsstol i Mariehamn ordna jobb åt den stackars kvinnan som stod på torget i en förort till Belgrad och med sina frusna händer i vinterkylan prånglade ut sina cigarettändare. Hon ringde mig i sin desperation och ja, jag kunde ordna ett arbete åt henne i just denna förort där hon bodde. Men är det så det skall vara, att man skall vara beroende av kontakter för att få rätt behandling? Skall man inte få finskt medborgarskap fast man skriver ansökan på svenska eller krävs det i så fall ”kontakter”?

Det är säkert bra att ha kontakter, men ordet används i dagens globaliserade värld på ett sätt som inte väcker odelad sympati. Skall inte alla människor ha samma värde och behandlas lika oavsett om man har kontakter eller inte? Och särskilt i en värld där man talar om transparens. Det stämmer att jag genom årens lopp har jag fått ett stort nätverk, men kontakter borde inte behövas för att uppnå rättvisa.

Plenum

Ja, det fortsätter faktiskt att komma några lagförslag till riksdagen även om de flesta för länge sedan borde varit där. Det har talats mycket om arvsskatt och var man skall bosätta sig för att slippa arvsskatt den senaste tiden. De rika flyr till Sverige och Portugal, där man för övrigt haft noll skatt för pensionärer som flyttat dit. Det skall det visst bli ändring på. Rika svenskar har flyttat till Storbritannien för att slippa skatt, men i nästa stund har de hävdat sin anknytning till Sverige för att slippa andra skatter. Uppfinningsrikedomen verkar vara stor på det här området.

Det här gäller vanligen inte alldeles vanliga inkomsttagare. De får snällt betala den arvsskatt som gör att det inte finns någon annan möjlighet än att sälja hemmet för att få ihop till arvsskatten. Och man kan verkligen fråga sig: skall vi verkligen ha arvsskatt som drabbar de som inte kan fly så hårt? Den som vill veta mer om den proposition som kom till riksdagen den här veckan och som reglerar vilken domstol som är behörig domstol, och vilken testamentsexekutor och boutredningsmän som är behöriga kan slå på rp 361/2014 i ärendesökningsfunktionen på riksdagens hemsida. Den handlar också om det frivilla arvsintyg man kan skaffa sig för att arvingarna skall kunna bevisa sin ställning i en annan europeisk medlemsstat och mycket mer därtill. Läs och begrunda.

Vad sade Rinne om Grekland i Stora utskottet den här veckan? Jo, ο καιρός θα δείξει (*1)

Ännu en intressant vecka med finansminister Rinne i stora utskottet inför mötet med sina europeiska kollegor och beskrivning av de strategier som Finland har vad gäller Greklands lån, ekonomiska situation och eventuella krav på att ändra på lånevillkoren. Självfallet får inte den som sitter i stora utskottet lyfta på förlåten i sådana här frågor, men sanningen är den att det gjorde inte finansminister Rinne heller. Det är inte lätt att ha utstakade planer för något som är så oklart för alla inblandade. Det gäller nog att ha alla former av beredskap för att hjälpa Grekland att ta sig ur knipan, men hur det skall gå det finns det nog bara ett svar på, den som lever får se…

(*1 Den som lever får se)

Spelar svenska språket någon roll för ålänningarna?

Jag skulle vilja påstå att för alla som haft Sjobba i lusse, och det är väl de som är de riktiga ålänningarna, så spelar svenska språket en viktig roll. Det finns de som kan skriva svenska och de som inte kan, så skiljer man agnarna från vetet. Man blir ingen riktig ålänning av att ha gått i Ålands lyceum. Det är bara om man behärskar svenska språket som på Sjobbas tid man är en riktig ålänning.

Men spelar det verkligen någon roll hur man skriver? Spelar det någon roll om man vet att det heter ”före lagens ikraftträdande” och ”innan lagen träder ikraft” och inte tvärtom. Spelar det någon roll att man vet att det heter ”ur en synvinkel” och ”från en synpunkt” och inte tvärtom. Spelar det någon roll att man inte kan skilja på ”tagande av olovlig väg” och ”olovligt tagande av väg”? Jo, i det ena fallet använder man en väg som man inte har rätt att använda och i det andra fallet rullar man ihop vägen och tar den med sig dit man går. Det är en väldig skillnad på det.

Skriver man korrekta och snälla saker så spelar det inte så stor roll, men skriver man elaka lögner då blir man granskad och bedömd. Behärskar man inte Sjobbasvenska är man knappast någon riktig ålänning ens om man står på röd granit när man för sin talan. Det politiska förtroendet far, och vad beror det på? Jo, ”Detta faktum beror på olika orsaker…..”. Hur kommer det att gå? Häng me’! Bara den som lever får se.

OSSE

Det hölls delegationsmöte med OSSE-delegationen. Huvudanledningen var naturligtvis att nästa vecka håller plenarförsamlingen sitt ordinarie vintermöte i Wien och allt det sista skulle gås genom. Men dessutom hade delegationsordföranden och tillika generalförsamlingens president Kanerva just återvänt från Moskva och ett möte med dumans talman, och vi fick första hands information direkt från hästens mun. Bland annat fick vi en icke helt överraskande återgivning av hur man ser på autonomi i Kiev. Jo, man är beredd att ge självstyrelse, men det får inte bli en federativ stat, det måste handla om delegering. Verkar väldigt bekant. Hur skulle det vara att studera Ålandslösningen? Svaret finns här, inte delegering eller decentralisering, utan delning eller möjligen transferering (på engelska ”devolution”) av makt, vilket inte nödvändigtvis innebär en federativ stat, men i alla fall ett asymmetriskt system. I konflikter måste man ta och ge.

Diskussion uppstod självfallet kring det brev samme talman hade skickat till de svenska medlemmarna av OSSE-delegationen, men inte till oss. Kunde man finna en liten gnutta avundsjuka? Är vi inte lika viktiga som de svenska medlemmarna? Den ledande tidningen hade sin tolkning av händelsen i lördagsnumret, men frågan är väl om den svenska översättningen av brevet är helt den rätta.

———————————-
Ryska posten nådde inte Finland

Den ryska duman varnar för en risk för ett europeiskt storkrig om väst fattar fel beslut. Finlands försonliga inställning till Ryssland kan vara orsaken till att varningen inte landat i finska postlådor, men nog i svenska.

I ett brev undertecknat av talman Sergej Narysjkin varnar den ryska duman västeuropeiska politiker för att fel beslut kan hota Europas säkerhet. Med hänvisning till Ukraina skriver han att ”möjligheten till ett fredligt liv för över 800 miljoner européer äventyras”.

Det väcker bestörtning i Sverige.
———————————
(Kopierat från lördagens Hbl)

I artikeln kan man också läsa vad vad Kanerva svarar på frågan om vad han anser om brevet. Han svarade ”– Att posta deklarationer är inte det bästa sättet att påverka, jag lämnade deklarationerna när jag var tonårspolitiker. Det är mycket viktigare att diskutera ansikte mot ansikte.”

Det verkar vara en vettig hållning. Det är lätt att skämta om löjliga drag i den här krisen, men den är nog något man skall ta på största allvar. I Frankrike analyserar man Frankrikes och Tysklands närmande till varandra genom förbundskanslerns och presidentens insatser i fredsförhandlingarna. Ryssland har inga trupper i östra Ukraina, men är ändå beredd att dra dem tillbaka efter 16 timmars manglande. Många av de piruetter vi nu får uppleva känns igen från krigen i forna Jugoslavien och då särskilt Kroatien. Diskussionen om Tyskland och Frankrikes närmande till varandra får extra intresse av att det handlar om en man och en kvinna som närmar sig varandra. Är det verkligen en fransk ”bisou” de utbyter, eller är det kindpussar med förtecken av någon annan nationalitet? Det är i alla fall inte ”troi fois comme à Genève” där det annars är vanligt med fredsförhandlingar. Hur det var i fallet med Åland det förtäljer icke historien.

Ålands självstyrelse har som oftast intresserat de som är inne i diskussioner om någon någon konflikt, och hit hör självfallet Ukraina och Krim och kanske nu även östra Ukraina. Det var därför naturligt att även den här veckan innehöll ett sådant samtal och det blev långt kan tilläggas.

Till ett av OSSE:s viktigaste verksamhetsområde hör valövervakningen, och den sköts av ett organ som heter ODIHR och som har sitt kontor i Warszawa. Men skall de verkligen övervaka riksdagsvalet i Finland kanske någon tänker. Ja, det skall de och liksom förra gången kommer de antagligen också till Åland. De hade skickat en förtrupp till Finland den här veckan som vi träffade och berättade hur riksdagsvalet förrättas i Finland och hur det förrättas på Åland.

JO

Justitieombudsmannen, eller JO som han kallas i dagligt tal, är inte bara en man utan på ämbetet finns många anställda och många av dem är kvinnor. De firade sin 95-åriga existens i veckan med ett välbesökt och säkert intressant seminarium för den som hunnit delta mer än en kort stund. Tyvärr gick det inte för min del. Grundlagsutskottet pockar på all uppmärksamhet.

Raden av ärenden är lång och även om jag lämnar min stol åt min suppleant varje gång det blir tal om Sohä, eller Sote som man säger på finska, så har jag tillräckligt med arbete för att vara otillräcklig. I grundlagsutskottet behandlar vi som bäst en proposition med bestämmelser om erläggande av upphovsrättsersättning. Den har hängt med ett tag och det fortsätter. Visste ni förresten att Åland har en egen lag på det här området som faktiskt innebär att det som kallas ”must carry-principen” (nämligen att t.ex. kabel-TV-bolag förbinder sig att förmedla de finska statliga kanalerna vidare i sitt nät) innebär någonting annat på Åland. Här innebär det en plikt att sända svenska program. Om ni inte visste det så är det ingenting att skämmas för. De som borde vetat det skäms nämligen inte alls och har inte ens hört Åland om den här lagstiftningen, vilket man måste anta att grundlagsutskottet kommer att protestera mot.

INTE samlagen!!

Både arbetslivs- och jämställdhetsutskottet liksom grundlagsutskottet har haft många långa ärenden på sin lista den här veckan. I båda utskotten behandlar vi ILO-konventionen om ursprungsbefolkning och en annan lag som handlar om sametinget, kallad ”sametingslagen”, men som jag i min iver i att förkorta valt att kalla ”samelagen”. Det har blivit ett antal mejl och sms om ”samelagen” den här veckan. Tyvärr känner inte stavningskontrollen på min dator, iPad eller telefon till detta begrepp utan ändrar det till ”samlagen”. Härmed vill jag därför innan mina politiska motståndare hinner upptäcka detta dementera alla falska beskyllningar om att jag numer ägnar mig åt samlag i Finlands riksdag!

Den här helgen hände det inte mycket i Mariehamn, antagligen på grund av att folk flytt till Dominikanska republiken, södra skärgården eller rent av till Tänndalen, som för övrigt är en ort där jag under min karriär som bussreseledare med jämna mellanrum befann mig. Visserligen under lågsäsong, men i alla fall. Stället hette Tänndalens turisthotell och ägdes av innehavaren till Sveriges största bussresebolag Club Continental, Tore Beijmerts. Neoplan 1970 väcker nostalgiska känslor, men nu skall vi inte ägna oss åt nostalgi den här sista kvällen på veckan utan åt att skriva en förklaring till Högsta förvaltningsdomstolen. En förklaring som går ut på att jag återigen skall argumentera för att få tillgång till de handlingar där jag förhördes av Centralkriminalpolisen för att jag varit i Frankrike och hållit föredrag om Ålands självstyrelse och därför kunde ha haft något att göra med penningtvätt och terrorism. Nej, jag förstår om ni inte hänger med för det gör inte jag heller. Man måste ha mycket vild fantasi för att hänga med i resonemanget.

The Earl and Countess of Wessex

Ungdomarna i Katapultprogrammet hade prioritet, den saken var klar, men om det var möjligt så vore det ju trevligt att komma till den där middagen som jag var bjuden till på Storbritanniens ambassad på måndag kväll i Helsingfors. Men det förutsatte att allt klaffade och det gjorde det inte. Eftermiddagsplanet till Helsingfors var försenat, det snöade ymnigt vilket i sin tur krävde de-icing av planet. Starkt försenat meddelades uppe i luften att det var snö och köer i Helsingfors. Väl inne i taxin var det bara att konstatera att klockan var 19.30 och då skulle jag varit på ambassaden. Enligt planerna skulle de engelska kungligheterna komma ned från övervåningen där de bodde kl. 19.50 och vi skulle sätta oss till bords 20.00. För att inte ställa till med några pinsamheter hade jag ett nummer dit jag skulle ringa om min tallrik skulle tas bort från dukningen. Sagt och gjort jag ringde numret och meddelade att flyget varit mycket försenat och att jag först nu satt i taxin. Jag meddelade att jag inte kan komma och att de måste ta bort min talrik. – Oh no, men statsministern har också meddelat att han är lite försenad… men… nu ser jag att han kommer, men vi ber kungligheterna vänta lite på övervåningen, och så säger jag till vakten att taxin får köra in genom grindarna och ända fram till trappan, kom nu, sade damen i telefonen. Det kändes inte riktigt bra att kungligheterna skulle hållas på övervåningen för min skull och att jag skulle ramla in sist, men så blev det och allt sköttes med största diskretion.

Kvällen var onekligen trevlig med statsminister Stubb på ena sidan och en gammal bekant, Ålandsvännen Finlands ambassadör i London Pekka Huhtaniemi, på den andra. Senast vi träffades var det för att se Magnus Maria i Mariehamn och före det arrangerade han ett Ålandsseminarium i London. Det har blivit många gemensamma piruetter under årens lopp.

Pressmeddelande 10/2 2015
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér gjorde volontärdag på Katapult

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér gjorde förra måndagen (den 2 februari) en uppmärksammad volontärdag hos Katapult i Mariehamn. Bakgrunden till initiativet är att Riksdagens stödgrupp för frivilligarbete tidigare i vintras under De frivilligas dag (den 3 december) utmanade alla partiledare, riksdagsledamöter och kandidater att under vintern volontärarbeta en dag på en frivilligorganisation i landet och sedan rapportera om det på sin hemsida/blogg. Riksdagsledamöterna har fått den här utmaningen de senaste åren, förra året gjorde Nauclér sin volontärdag på Matbanken.

Katapults ungdomsarbete är en arbetsmarknadsåtgärd som har till uppgift att försöka slussa tillbaka utsatta ungdomar till studie- eller arbetslivet igen.

- Katapults arbete är bevisligen mycket viktigt i en tid av ekonomisk osäkerhet. Här finns ett antal ungdomar som inte kommit in på den utbildning de önskat eller inte fått något arbete och i väntan på utbildning eller arbete får de möjlighet att gå till Katapult. Det är ett sätt att förbereda sig för arbete och studier under en tid som annars lätt blir strukturlös, konstaterar Nauclér.

För att uppmärksamma och dra nytta av att riksdagsledamoten kom till Katapult hade ungdomarna veckan innan haft en demokrativecka, där de fått fundera över vad demokrati är, och hur man genom att engagera sig och vara aktiv kan påverka beslutsfattandet i vårt samhälle. Under veckan hade man, förutom förberett frågor till riksdagsledamoten, också dragit igång en valrörelse för att veckan efter välja en av ungdomarna till statsminister för Katapult. En statsminister som skulle få till uppgift att inom ramen för Katapults verksamhet, budget och regler försöka genomdriva de förslag till initiativ eller förändringar i Katapult (exempelvis ändringar i ungdomarnas schema) han/hon gick till val på.

- Dagen började med att de presenterade Katapults arbete som följdes av att jag informerade om vårt demokratiska system och om riksdagsledamotens och riksdagens arbete. Efter lunchen höll ungdomarna valtal och valkampanj. De fick fundera över vad man skulle vilja ändra på, om man fick chansen, och hur man skulle utforma sitt valprogram och sin valaffisch för att bli vald av de andra. Det var fint att de på ett naturligt sätt tog vara på chansen att diskutera och pröva på den demokratiska processen. Jag kände mej välkommen, dagen var också till nytta för mej och dessutom såklart en väldigt trevlig upplevelse, konstaterar Nauclér.
*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358(0)505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. + 358(0)94324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Election portrait: Elisabeth Nauclér, the voice of Åland islands in the Finnish Parliament

An interview is like an adventure game: you begin with your quests, your questions, and then you find yourself transported in the past and the future, in strange places, you meet adventurers and sailors, and sometimes you find more answers than what you were looking for. And at the end you are happy, and slightly disoriented to come back to reality, which was my case when stepping down the stairs in front of the Finnish parliament after meeting Elisabeth Nauclér.

She is the only Finnish Parliament member representing a very special autonomous purely Swedish-speaking region of Finland that consists of an archipelago of more than 6 500 islands in the Baltic Sea, separated from the coast of Sweden by 38 kilometres of open water to the west, and contiguous with the Finnish Archipelago Sea.

In order to understand what Elisabeth does in the Parliament, you have to travel in time back at least to the end of World War 1. After Finland proclaimed its independence in December 2017, there has discussions with Sweden, who was interested in the future of Åland islands due to their strategic position commanding the access to Stockholm harbour; and an overwhelming proportion of the almost purely Swedish-speaking population was in favour of joining Sweden. But it had been part of the Russian Grand-Duchy of Finland before the independence, and in addition Sweden being neutral was not so popular among the allies who won the war, so the League of Nations decided in 1921 that the islands would remain a province of Finland, with the condition – imposed by Sweden – that the archipelago would stay demilitarised (more precisely non-fortified) as it was since 1856 and that it would benefit of an extensive autonomy.

Finland complied and provided a statute defining this autonomy. Globally, the only substantial decision of the League of Nations was satisfyingly implemented, and there is not a lot of discussions about it any more.
The autonomous status of the islands, which in some way makes Finland a federal state even if the Åland Islands are the only autonomous region, was revised in 1951 and 1991 through Finnish legislation, and confirmed within the treaty admitting Finland in the European Union. An interesting fact is that, due to its legal autonomy, it was only possible to include the Åland islands in the EU because its Parliament had voted in favour of it after two referendums: it has been an exception among the territories with a special status in the Nordic countries, such as Greenland and the Faeroe Islands. And one of the main tasks accomplished by Elisabeth Nauclér in the Parliament is to ensure that Åland’s autonomy law is correctly implemented and respected when drafting other regulations, in order to protect the autonomy of the archipelago.

Nordic and international

Elisabeth is clearly a very special person, and it is difficult not to respect her strength, her willpower and her dedication to her islands, visible even when giving an long interview quite late after a full day in the Parliament, and doing everything she could in order to explain and justify Åland Islands’ views on the relation with mainland Finland.

It is quite difficult to find somebody more Nordic: she was born in Sweden, from a Swedish father and a Norwegian mother, and lives in Finland. In her childhood, she could see Norway from the windows of her Swedish house; she studied law in Sweden, met an Ålander, learnt Finnish in Uppsala and Helsinki Universities and settled in Mariehamn where she began in 1979 as a legislative draftsman for the Government of Åland, before becoming notary for the Parliament of Åland from 1983 to 1985. Her legal background is clearly an asset for representing Åland in the Finnish Parliament.

She adds to this CV a solid international experience, as she went on to become Secretary of the Åland Delegation to the Nordic Council from 1985-1999, while also working as a Civil Affairs Officer with the UN peacekeeping operation in former Yugoslavia from 1996-1999. Therefore she is used to political negotiation at high level in the field of international relations, a necessary skill in her position considering Åland’s islands international status.

Then there is the person, which is clearly determinant and does not hesitate to intervene in the Constitutional Committee of the Parliament to prevent infringements to the autonomy, and she stresses the excellent support she needs and gets from Åland’s government and civil servants. Because, even if Finland is a peaceful country, there has been in the past cases where an intervention in the Parliament has been necessary. She likes to say: “When it is used correctly, law is the best weapon to win battles”, and she has not lost many.

Gaming, sea birds and wind turbines

When she was Head of the Åland’s administration, there has been some agitation around the online gaming. In Åland islands, where the gaming tradition is quite strong according to Elisabeth, gaming activities are under the control of PAF, a NGO which was founded in 1966 to bring all the different Åland organisations under one roof. An independent allocation board distributes all the PAF profits to non-profit associations, organisations and good causes on the Åland Islands.

But with the development of online gaming, there was a conflict: the Finland 2001 Act on Gaming made the Finnish mainland organisation RAY the sole official provider of online gaming for the mainland – and a monopoly. However, because of better odds and prizes, many mainland Finns shunned RAY for PAF, causing officials at RAY to push for legal action. It took the form of a Parliamentary amendment which would have infringed Åland’s autonomy.
It was finally President Tarja Halonen who deferred the proposed act to the Supreme Court, with a satisfying result for Åland islands: the amendment was withdrawn. The two monopolies are however threatened by the EU who is pushing for opening the market. But, as Elisabeth Nauclér indicates: “it is better to have a public gaming system that you can control and whose gains can benefit the population, than to let it to organisations whose ethics and practices may be dubious”.

Another major issue in her days in the Åland’s administration has been the question of sea birds hunting, a holy matter for islanders. In Åland, springtime hunting has been a cultural practice for centuries but was at some moment regulated (and forbidden) by an EU Directive that countries had to implement in the national legislation. Finland prepared a law to that effect and it was finally adopted, when the Åland island government would have preferred to have another discussion with the European Commission, who considers Finland as a whole and has not yet totally understood Åland island specific international situation. There has been anyway a strong opposition to this measure in the Åland Islands, with the threat of an expensive fine by the European Commission. It has even facilitated the arrival of the Independence Party in the Åland’s Parliament.

Elisabeth Nauclér had recently to fight for wind turbines. This time, the Finnish administration, when preparing a law to facilitate the investments in wind turbines by private companies, indicated in the explanatory text presenting the law that the investments on Åland’s territory was simply not covered by the law. Elisabeth Nauclér, knowing that this disposition, which was a disadvantage for Åland islands, was clearly illegal and obtained that it is withdrawn from the text, with the support of the Ministry of Justice.

This wind turbines case brings her to remark that Finland could think in a different way and enjoy the benefits that the Åland Islands are bringing to the country by supporting its development, instead of trying to simply apply the general rules of the mainland to a place which is very different and should benefit from more freedom. In the case of the wind turbines, she stresses that Finland has committed to attain a high percentage of renewable energy, and that there is a lot of wind in the islands: Åland could be the Finnish pilot region in this domain, and help the whole Finland to reach its EU objectives. But officials from Ministries are not always in line with this practical approach.

April elections in the context of the preparation of a new autonomy act for Åland

Now, Elisabeth Nauclér is facing the April elections, with 2 lists in competition for only one position, and a limit of 4 names on each list, a specificity of the region. In practice, it means that even the majority of parties support her list, she is also in competition with the other people on her list. After eight years at the service of Åland in Helsinki, she wants to continue to participate in a major project for the Åland Islands: a new law on autonomy is in a preparatory phase, and the next 4 years are going to be crucial.

The preparation of the new law has already begun. The initial phase of the preparation was handled by Finnish authorities with limited collaboration with Ålanders, but the situation is now better and clearer: on 19 September 2013, the Government appointed a Parliamentary Committee to draw up a proposal for the reform of the system of self-government in Åland. The Committee consists of representatives from all parliamentary groups as well as the political parties in Åland. It is headed by President Tarja Halonen, who, after her intervention in the online gaming case, is seen as a real-life hero in Åland. Elisabeth Nauclér is an observer in the Committee.

From an outsider point of view, it is true that questioning the existing law may be useful, more than 25 years after the last serious revamping, as the world has certainly changed. In addition, Finland is in the European Union with Åland islands. It also can be felt by an external observer that the present act is presented in a way which is facilitating conflicts: it has a list of matters which are under the responsibility of Åland authorities, and a list of matters under the responsibility of the Finnish state. But when something has been forgotten or is new, the responsibility is not defined, as it is the case for Internet matters, and it may lead to difficulties and in some cases conflicts.

It is probably for this reason that Åland authorities try to push the Finnish state to define clearly what they consider their responsibility (such for example as defence, foreign affairs…) and the rest would be under the responsibility of the Åland Islands. The Committee has already provided its preliminary report, which is not yet defining precisely what will happen, but has laid down some principles. In particular, it is planned that:
“The Act on the Autonomy of Åland should be shorter and less detailed than the current Act, and rather lay down framework regulations defining Åland’s status and autonomy guaranteed by the Constitution. The Act on the Autonomy of Åland should be supplemented with one or more acts enacted in the ordinary legislative procedure with the approval of the Åland Parliament”.

It also contains provisions on an increased autonomy on economic matters, and the possibility for Åland to “be able to decide on its own to what extent it takes over new powers from the State”, after “negotiations and an agreement with the State, in order to establish the administrative and economic consequences of the delegation of powers”.
Elisabeth Nauclér being an observer in the Committee is following its work, which will allow for her to be consulted on request, and, if she is elected at the right time, to be in the Parliament when the new act will be discussed.

A dedicated politician with a good dose of sisu

On more general matters linked to politics, she is not involved in the same way than mainland politicians, in particular on this large group of topics which fall under the responsibilities of the Åland’s government, such for example as municipal organisation or health and social affairs. She has shown an interest on equality matters, as a member of the Employment and Equality Committee of Parliament.

But she is not expressing herself on Finnish internal topics in these domains, but she made some interesting comments linked to the specificity of Åland on immigration and on Russia. Concerning immigration, she noted that the sensitivity in the islands is quite different from the mainland, as it has always been a multi-ethnic and multicultural place: among the almost 30 000 inhabitants, you can find over 90 nationalities and 40 languages. This comes from the fact that Åland has always been an open society. She added that she is herself an immigrant, and the only Finn by naturalisation elected in the Parliament.

The relations with Russia are another specificity of Åland Islands, as she pointed: there is a Russian consulate in Mariehamn whose main role is to supervise the demilitarisation of the islands, in application of the existing international agreements, as the Åland archipelago is key for the naval domination of the Baltic Sea.

I have also discovered during the interview and its preparation some of Elisabeth’s personal characteristics, that are certainly useful in her activities, and also makes meeting her an interesting experience. She has what is in Finland called “sisu”, determination and patience. All her activities in the Parliament prove it, but also she is to my knowledge the only elected politician in all Finland who has in the last years published an article on her blog every week (except some summer holidays), to report to her electors about her activities.

If you go through it (here) and you understand Swedish, you will learn also that she has a strong sense of humour tainted with a bit of feminism for example when she mocks slightly a draft law in discussion where it is planned that citizens over 65 years would not have to pay for fishing licenses, officially because it is a good activity for men in this age. She is asking herself: is it fair, when it advantages men? So what kind of activity would be the equivalent for women?

And also I find it quite revealing that she expressed on her website her support for Jutta Urpilainen, ex-leader of the Social Democratic Party, indicating that she finds her attitude “brave and admirable” when, after having been replaced and removed from the political scene in a not so elegant way, Ms Urpilainen has just sat in the Finnish Parliament as a modest member and has refused the consolation of a nice and well-paid job in the European Investment Bank in Luxembourg. Elisabeth Nauclér notes sarcastically that offering a top job abroad is one way to get rid of strong women.

Ni kan hitta intervjun här http://finlandpolitics.org/2015/02/09/election-portrait-elisabeth-naucler-the-voice-of-aland-islands-in-the-finnish-parliament/

Vecka 6

Månadsmöte med landskapsregeringen

Veckan började som sig bör i Mariehamn och den här måndagen det månatliga mötet med landskapsregeringen. Det fanns en hel del att avhandla; som hur det går i riksdagen med inmatningstarifferna till vindkraften, och svaret där är att det går framåt, men inte precis med stormsteg. Mötet handlade likaså om kontakterna med riket. Skall det hinna bli någon aftonskola medan den här regeringen sitter kvar och vilka planer på konkreta åtgärder har kontaktgruppen? De och många andra frågor behövde besvaras.
Ett annat ärendet som diskuterades var två regeringspropositioner om ändringar av upphovsrättslagen (rp 181/2014 samt rp 305/2014) som just nu är i riksdagen och vållar huvudbry angående behörighetsfrågor Åland-riket och om det möjligen blir möjligt att se SVT-Play på Åland. Dessutom diskuterades det hur det blir med medlingen i fortsättningen på Åland. Den överinseende myndigheten för verksamheten här på Åland har tidigare varit Statens ämbetsverk och Medlingsbyrån vid Ålands fredsinstitut har skött om verksamheten, men nu skall allt centraliseras i riket och överinseendet flyttas bort från landskapet, med ännu en domänförlust som resultat. Skall vi kämpa för att det skall bli kvar här eller låta det gå?

Ungdomar som behöver stöd och får det

Därefter var det dags för det frivilligarbete alla riksdagsledamöter blivit utmanade att göra och som en del riksdagsledamöter ställer upp på. Jag var en av de som anmält mig och nu skulle det genomföras. Eftersom jag fått två erbjudanden på Åland så kan det hända att jag väljer att arbeta två dagar, men den första gick i alla fall till Katapult. Här finns ett antal ungdomar som inte kommit in på den utbildning de önskat eller inte fått något arbete och i väntan på utbildning eller arbete får de möjlighet att gå till Katapult. Det är ett sätt att förbereda för arbete och studier under en tid som annars lätt blir strukturlös.

För att dra någon nytta av att jag var där hade de veckan innan haft en demokrativecka där de fått fundera över vad demokrati är, hur man genom att engagera sig och vara aktiv kan påverka beslutsfattandet. Men vad är demokrati och rättvisa? Den frågan hade besvarats ganska konkret genom att de i början av demokrativeckan hade serverats helt orättvis frukost. Någon fick sitta vid dukat bord och bli serverad särskilt lyxig frukost medan andra fick betydligt sämre.

Under demokrativeckan hade man dessutom dragit igång en valrörelse för att veckan efter välja en av ungdomarna som statsminister för Katapult. Den som vinner valet och blir Katapults egen statsminsiter försöker sedan genomdriva de förändringar (t.ex. vad man skall göra på jumpan osv.) som hon/han gått till val med. Kandidaternas förändringsförslag måste vara genomförbara och hållas inom Katapults budget samt vara införbart i deras schema. Vad skulle man vilja ändra på om man fick chansen? Vad skulle man ha på sitt valprogram för att bli vald och få vara med och bestämma? Ja, den frågan hade de funderat på och det hade i sin tur lett till att de förberett sig för valtal och valkampanj till mitt besök.

Hur går det i riksdagsvalet? Ja, den som lever får se.

The Earl and Countess of Wessex

Ungdomarna i Katapultprogrammet hade prioritet, den saken var klar, men om det var möjligt så vore det ju trevligt att komma till den där middagen som jag var bjuden till på Storbritanniens ambassad på kvällen i Helsingfors. Men det förutsatte att allt klaffade och det gjorde det inte. Eftermiddagsplanet till Helsingfors var försenat, det snöade ymnigt vilket i sin tur krävde de-icing av planet. Starkt försenat meddelades uppe i luften att det var snö och köer i Helsingfors. Väl inne i taxin var det bara att konstatera att klockan var 19.30 och då skulle jag varit på ambassaden. Enligt planerna skulle de engelska kungligheterna komma ned från övervåningen där de bodde kl. 19.50 och vi skulle sätta oss till bords 20.00. För att inte ställa till med några pinsamheter hade jag ett nummer dit jag skulle ringa om min tallrik skulle tas bort från dukningen. Sagt och gjort jag ringde numret och meddelade att flyget varit mycket försenat och att jag först nu satt i taxin. Jag meddelade att jag inte kan komma och att de måste ta bort min talrik. – Oh no, men statsministern har också meddelat att han är lite försenad… men… nu ser jag att han kommer, men vi ber kungligheterna vänta lite på övervåningen, och så säger jag till vakten att taxin får köra in genom grindarna och ända fram till trappan, kom nu, sade damen i telefonen. Det kändes inte riktigt bra att kungligheterna skulle hållas på övervåningen för min skull och att jag skulle ramla in sist, men så blev det och allt sköttes med största diskretion.

Kvällen var onekligen trevlig med statsminister Stubb på ena sidan och en gammal bekant, Ålandsvännen Finlands ambassadör i London Pekka Huhtaniemi, på den andra. Senast vi träffades var det för att se Magnus Maria i Mariehamn och före det arrangerade han ett Ålandsseminarium i London. Det har blivit många gemensamma piruetter under årens lopp.

Grundlagsutskottet

Grundlagsutskottet fortsatte sitt arbete med så otroligt många ärenden att vi arbetar för högtryck varje dag. Och så mycket arbete med den omtalade Sohä-reformen (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ordnandet av social- och hälsovården samt till vissa lagar som hänför sig till den (rp 325/2014)) att det tyvärr måste konstateras att vindkraftstödet till Åland (rp 274/2014) får vänta tills Sohä fått grönt, rött eller gult ljus. Inmatningstarifferna till Åland är något nytt och arrangemanget med att låta åländska vindkraftsbolag få del av statligt stöd där landskapet har lagstiftningsbehörigheten på området är oprövad mark och det kräver lite mer av alla inblandade än vad som är vanligt.

Samernas nationaldag

Elsa Laula föddes 1877 i Norge och växte upp på Gardefjell, Tärnaby, i en renskötarfamilj. Hon förstod tidigt att människor som inte organiserar sig är chanslösa mot makten. 1904 bildade hon den första samiska riksorganisationen Lapska centralförbundet. 1917 sammankallande hon till det första samiska landsmötet som hölls i Trondheim den 6 februari, vilket senare blivit datumet för samernas nationaldag. Allt det här kunde man läsa i Svenska dagbladet under veckan.

Och att leva i en demokrati är inte bara att ha rätt till sina minnen, utan också att vara ihågkommen.

Just denna dag behandlades i grundlagsutskottet den nya lagen om teckenspråk (Regeringens proposition till riksdagen med förslag till teckenspråkslag (rp 294/2014). En sak som tydligt kommer fram i propositionen är det hotade finlandssvenska teckenspråket som finns på UNESCOs lista över utrotningshotade språk. Nu är det dags för krafttag. För Ålands del gäller nog att man gett upp, sedan skolan i Borgå lades ned så har man valt att vända sig till Sverige. Vad som däremot är ännu mer utsatt är det samiska teckenspråket. Det är inte särskilt skyddat i grundlagen och här är det ett norskt teckenspråk som används. Diskussionen var intressant och det passade bra att vi fick oss detta till livs just på samedagen.

I grundlagsutskottet var det också dags för hörande av en expert från ILO i Genève. Han kom för att berätta för oss vad det egentligen innebär att ratificera ILO konventionen 169 om ursprungsfolk och stamfolk och vad det innebär att inte ratificera. Experten heter Lee Swepston och har arbetat drygt 30 år med detta inom ILO. Och det var ingen tvekan om att både den som är övertygad och den som har dubier fick sig något till kost.

Folkmord på Balkan?

Under veckan kom också domstolen för forna Jugoslaviens utslag att varken Serbien eller Kroatien kunde fällas för brottet folkbord. Man kom fram till att det inte gick att bevisa att avsikten var att utrota varken den kroatiska befolkningen i Vukovar eller den serbiska i Krajina hösten 1995 när 200.000 serber fick lämna sina hem. Det har tagit 16 år att komma fram till detta resultat och säkert är många besvikna över domslutet, men frågan är om någon vunnit på ett annat resultat. Rätt måste skipas och förrövarna straffas, men nu är det dags att se framåt och det gör den nya generationen.

Greklandsskulden

Ursprunget till diskussionen var Sannfinländarnas interpellation och ledde till många inlägg. Det är lätt att vara efterklok. Vi efterskänker inga lån sade regeringen, möjligen kan det bli fråga om att förlänga lånetiden var budet. Vad som exakt hände i de olika europeiska huvudstäderna som den nye grekiske finansminister Yanis Varoufakis besökte vet vi inte med säkerhet. Från Berlin rapporterades dock så mycket som att de två finansministrarna enades om att de inte var eniga. Tog Greklands finansminister upp Tysklands lättvindiga avskrivning av skulden till Grekland i samband med nazisternas ockupation av landet? Troligen, eftersom de enades om att de inte var eniga. En sak som dock blev helt klar är att Greklands finansminister inte uppträder som sina kollegor i Europa, han kör nämligen slipslöst. Är det till fördel eller nackdel om man skall söka bättre lånevillkor? Ja, den som lever får se.

På hemmafronten klarade i alla fall regeringen interpellationsvoteringen i riksdagen.

Intervju

Intervjuer är något man får ställa upp på om man sitter i riksdagen och särskilt om man är den enda från Åland. Den här gången gällde det en intervju för Alain LeFebvres blogg Finland Politics. LeFebvre är fransman, men eftersom intervjun skulle skrivas på engelska fick det bli engelska. Han var insatt, påläst och kunnig, med många års erfarenhet från både Bryssel och Stockholm, men nu bosatt i Helsingfors.

I veckan fick jag också några exemplar på posten av den nyutgivna boken om södra Kaukasus som jag bidragit till med en text om Nagorno-Karabakh i relation till Ålandsexemplet. (Ni kan läsa mer i pressmedddelandet här på bloggen)

Mjölken

Ska de åländska bönderna få överleva eller skall vi offra dem på folkrättens altare? Lite väl tillspetsat kanske, men efter många år med sanktioner på nära håll är jag skeptisk till dem. När det gällde Serbien under Balkankrigen var det de vanliga människorna som inte fick medicin och sjukhusen som inte fick utrustning medan försvaret fick allt krigsmaterial de ville och bara kunde önska sig. Såvitt jag vet fälldes bara ett företag för att ha brutit mot sanktionerna då, nämligen ett svenskt bussbolag. Jag har därför varit mycket skeptisk till sanktionerna mot Ryssland. Har de verkligen önskad effekt? Är det inte bara andra som t.ex. Kina som tar över våra marknadsdelar op den ryska marknaden? Hur länge är vi solidariska och håller ihop eller kommer någon ändå att frestas börja handla med Ryssland? Ja, det är frågor man måste ställa sig. Och är det de åländska mjölkbönderna som skall offras?

Man kan då fråga sig vad gör vi och skulle frågan kunna bevakas bättre i riksdagen? Det finns anledning att fundera på vilka prioriteringar som skall göras i riksdagsarbetet nästa riksdagsperiod, men en sak är helt säker nämligen att prioritet nummer ett i riksdagen är att få en plats i grundlagsutskottet. Det har varit lättare och svårare beroende på vilka andra intresserade kandidater man tävlat med och vilka kvalifikationer man själv haft. Det har och är onekligen en fördel att vara jurist, och särskilt inför självstyrelselagsreformen. Åland har en särskild plats i stora utskottet där EU-frågor behandlas, och så är det möjligt att få plats i ett utskott till. I mitt fall blev det under första perioden utrikesutskottet och nu under andra perioden arbetslivs- och jämställdhetsutskottet. För alla de ärenden som ligger i andra utskott får man helt enkelt lita på kollegorna i Srg (Svenska riksdagsgruppen). Det gäller att hålla sig informerad, och om så behövs påverka. Mjölkproducenternas situation efter att EU avreglerat mjölkvoterna var inte lätt, och att sedan drabbas av sanktionerna med full kraft är bara för mycket. Riksdagskollegan och medelemmen i jord- och skogsbruksutskottet Mats Nylund har skött frågan på ett utomordentligt sätt. Han lyckades i budgetarbetet få en särskild pott för att stödja just de utsatta mjölkbönderna. Det kommer producenterna på Åland såväl som producenterna i riket tillgodo. Det räcker inte, men frågan är i alla fall i riksdagen skött på ett sätt som vi är stolta över.

Möten i riksdagen med utländska besökare

Under den här rubriken kan man den här veckan sätta – förutom Lee Swepston – Arancha Gonzales från International Trade Centre. Hon var i Finland för att berätta om deras verksamhet. Det handlar alltså om bistånd och hur man kan styra det så att det får ett verkligt inflytande på landets utveckling. Hur man får in kvinnor i näringslivet som företagare. Visste ni förresten att kvinnliga företagare återinvesterar 90 % av sina inkomster i familjen och samhället? – och det är mer än dubbelt så mycket som deras manliga kollegor gör. Bistånd är ett ämne som det inte är särskilt upplyftande att tala om i Finland, siffrorna sjunker och vi kommer längre och längre ifrån de uppsatta målen.

Och under rubriken passar också det seminarium som Människorättscentret höll i samarbete med justitieministeriet om den nya lagen som trots allt heter ”Diskrimineringslagen”, och inte ”Anti-diskrimineringslagen” som skulle ha varit mer passande. Frågan som ställdes var ”Vad förändras med den nya lagen”, och för att berätta hur saker och ting fungerar i Sverige sedan man slog ihop alla olika diskrimineringsombudsmän som tidigare fanns till en myndighet så hade man tagit Sveriges diskrimineringsombudsman Agneta Broberg till Finland. På plats fanns också den tidigare Minoritetsombudsmannen och nyblivne Diskrimineringsombudsmannen Eva Biaudet.

Kvinnonätverket hade sin lunch den här gången med gäster från Kvinnoorganisationernas centralförbund. Förbundet grundades redan 1911 och är en takorganisation för olika föreningar som arbetar med kvinnors rättigheter och jämställdhet. Förbundet består idag av 57 medlemsföreningar. Vårt diskussionsämne den här lunchen var vilka frågor de vill ha in i nästa regeringsprogram och det hjälper man ju gärna till med, men då förutsätter det att man blir invald i riksdagen, och hur går det? Tja, den som lever får se.

Och sist men inte minst hade ryska vängruppen ett seminarium om hur Rysslands politiska och ekonomiska situation påverkar vår handel med Ryssland och hur läget ser ut för den närmaste framtiden. Inte särskilt upplyftande är väl det minsta man kan säga.

Kulturella aktiviteter utanför huset

Under den här rubriken kan man ibland sätta många evenemang, i själva verket brukar det inte bli så många eftersom tiden inte medger hur aktiv man än är, och särskilt inte nu då vi är så överlupna med arbete i riksdagen. Men på hemvägen passade det bra att en kväll titta in på Amos Anderssons muséet dit jag blivit bjuden av Danmarks ambassadör i Helsingfors för att se på konst av den danske konstnären Vilhelm Hammershøi (1864-1916) – en av Danmarks mest kända konstnärer, och även en av de mest uppmärksammade i Norden. I Finland finns bara en enda tavla målad av Hammershøi och den ägs av Ateneum. Det var därför bäst att passa på och beundra hans mästerliga interiörer.

Veckan avslutades med helg i Mariehamn. Frimurarna hade öppet hus, och vilket hus sen. Synd att jag inte lyckades komma i tid och få med mig det som det hela handlar om. Nu blev det bara att beundra byggnaden och dricka en kopp kaffe med några trevliga herrar.