Vecka 13

Veckan började i Belgrad i strålande solsken och livet kunde inte vara bättre. Men visserligen bara om man ser på ytan. Finland med en mycket aktiv ambassadör i spetsen gör storartade insatser, inte bar vad gäller olika women empowerment-projekt utan också ett stort antal affärsprojekt är på gång. Den här veckan kom också understatssekreteraren Matti Anttonen till Belgrad med en stor affärsdelegation för att bereda marken för framtida affärskontakter. I Prijepolje finns stora planer på Sisus ankomst till staden. Skall Sisu börja produktion i staden? Hur många arbetsplatser kommer det att innebära? Frågorna är många. Själv träffade jag en ung lovande affärsman med många järn i elden och redan etablerade kontakter över halva Finland, Sverige och Norge. Han kom just hem från ”Pori” som han uttryckte saken. Han var entusiastisk över alla affärsmöjligheter han hade framför sig och över produktionen i Serbien som fungerade bra. Han hade sponsorerat Nordic Day förra året i Belgrad där jag fick förtroendet att representera Finland i invigningspanelen. Han var entusiastisk och verkade långt ifrån det korrupta samhälle som många talar om.

Jag lovade på stående fot att bjuda honom på middag i Helsingfors om jag blir omvald till riksdagen. Men Serbien har problem. Det är ett land som är så långt ifrån det samhälle det idag borde vara. På gränsen mellan sina slaviska släktingar Ryssland och Europa. Ett Europa som infört sanktioner mot Ryssland och som Serbien är så beroende av. Man vill och måste vara vän med EU och man måste vara vän med Ryssland. Ungdomarna skaffar sig långa utbildningar vid det statliga universitetet, andra nöjer sig med de privata utbildningarna som lättare ger papper som duger för att söka ett jobb. De som får ett jobb blir sedan utsatta för påtryckningar som bara det mest korrupta samhälle kan uppvisa. Om du inte skriver dig i mitt parti får du din lön sänkt med 20 % till att börja med, sedan skall vi se över hela lönesystemet här och då kommer du att få en absolut minimilön. Du har inget alternativ det vet vi för det finns inga jobb så du kommer nog att acceptera bara du får fundera lite på saken. De flesta måste acceptera för att få pengar till sitt uppehälle, några få står hårdnackat på sig och många måste sedan lämna landet. Långa juristutbildningar och advokatpapper räcker ingenstans. Så var slutar då mina vänners barn? Jo, som engelsklärare i Kina är ett svar. Vart är vi på väg? Och vad kommer att hända med kosovoalbanerna? De har en självständig stat, men vad mer? Det finns bara ett svar på alla dessa frågor. Den som lever får se…

Måndagen ägnades till en föreläsning i serbiska parlamentet för det relativt nybildade parlamentiska kvinnonätverket. Många nya kvinnor fanns på plats och lyssnade noga på mina råd om hur viktigt det är att stödja andra kvinnor, hur viktigt det är att hålla ihop, solidaritet, vad kvinnor som står eniga tillsammans kan uppnå, vilka råd jag fått av President Tarja Halonen om hur man skall bete sig för att lyfta fram andra kvinnor i debatten. Många på plats som lyssnade och bra frågor ställdes. Vi fick också lyssna till en lektion av en utomstående konsult med rubriken ”Kako na najbolji način upravljati vremenom?”. Mycket av det lätt att säga i teorin. Men när ledamöterna inte ens har en assistent – gruppen har kanske två anställda på 20-25 ledamöter – blir det svårt. Efter en lunch i parlamentets kantin var det så dags att åka ut till Nikola Tesla (flygplatsen, och för den som inte vet vem Tesla var och vad en Tesla är skulle jag rekommendera att Googla, men samtidigt kan det konstateras att bilen Tesla börjar vinna så mycket terräng att snart vet många vem Nikolai Tesla var). Jag tog Air Serbia till Arlanda och bussen till Uppsala för att kinesa hos en väninna. På tisdagen tog jag tåget till Stockholm för att uppträda i valdebatten på Finlands ambassad i Stockholm. Man skall inte göra det lätt för sig, och man skall inte ge upp. Tyvärr var det diverse manfall i debatten. Motståndarna kom bara med en kandidat och det är svårt att mobilisera alla sina krafter och bekämpa en så vänligt inställt kandidat som Julia Birney.

På ambassaden blev det för min del ett kort möte med ambassadören före debatten. Vi har hunnit ha diverse möten under årens lopp, från hans tid i President Halonens kabinett till tiden som FN-ambassadör i New York och nu Finlands ambassadör i Stockholm. Alla uppdrag med någon form av anknytning till åländska frågor.

Bland debattens publik syntes många gamla bekanta. Några av dem med rösträtt och andra entusiaster utan. Debattledaren var en gammal bekant värmlänning Anders Eriksson som gjorde sitt allra bästa för att hålla sig neutral trots att vi har det gemensamt att vi har våra rötter bland skogsfinnarna.

Inom försäkringsbranschen pågår nu många nya saker och veckan ägnades åt diverse frågor som har att göra med ny lagstiftning och det som heter Solvens 2 att göra. ;en det privata näringslivet kom att ägnas mer tid än så. Tillsammans med kollegan och riksdagskandidaten Cia Jansson följde jag med till Eckerö för att höra vad som avhandlades vid ”Moderat prat” och det var mycket som sades och dessutom intressant. Mötet ägde rum bland curlingklot och hade lockat många moderater, både från stan och Eckerö. De talade, och jag lyssnade ivrigt, till moderat prat om fiskdiesel och hur mycket man kan få av ett ton rens, om vårfågelsjakt, sälar och vildsvin. Vi fick höra vad dykarna tyckte om försäljningen av vrakchampagnen och mycket mer därtill innan det var dags att dra tillbaka till stan.

Den här veckan blev det inspelning av en T-debatt där samtliga kandidater var närvarande utom Kent Eriksson som insjuknat. Själv hade jag inte insett att man måste begära ordet utan trodde att alla enligt någon sorts rättvisetecken skulle få tala i tur och ordning, men så var det inte så det var bara att armbåga sig fram i slutet av programmet. Intrycket? Ja, det får tittarna avgöra, men klart är att vi i stor utsträckning får samma frågor som övriga kandidater i landet, medan de frågor som kan komma att sysselsätta oss och som är viktiga för Åland inte dyker upp.

Hur skall vi t.ex. ställa oss inför eventuella planer på en författningsdomstol i Finland? Eller med vilka argument skall vi se till att PAF:s verksamhet får fortsätta om det dyker upp nya hotbilder. Vad anser vi om att militärtjänstgöring eller inte knyts till demilitariseringen i Självstyrelselagskommitténs delbetänkande? Och mycket annat som kommer att komma upp i grundlagsutskottet och riksdagen.

Ytterligare en kommun, Geta, hanns med under veckan. Stort arbete lades ned på information. Tur att det finns villiga händer som så gärna hjälper till. Hur skulle jag annars klara mig? Och vad jag vet har inte ännu de frivilliga krafterna åsiktsregistrerats av den lokala pressen, i motsats till det företag jag mot ersättning anlitar skall tilläggas.

Under veckan hölls ett mycket intressant seminarium om hur man bygger samman Vladivostok med Bryssel, eller var det kanske London, eller? Tja, inte helt lätt att hänga med i svängarna. En sak är dock säker, tunnlar, broar, färjpass, snabbtåg, allt hänger ihop. En viktig del är Föglötunneln, det stod helt klart, och tåget Oslo-Stockholm kommer även i fortsättningen att passera Charlottenberg, men kanske i så hög fart att man inte hinner hoppa av och på… Så länge det fanns en ordentlig riksgräns så var det omöjligt att hoppa över Charlottenberg eftersom tullarna måste komma av och på någonstans, den norska och svenska personalen skulle byta av varandra. Kan det tänkas bli en gräns mellan Föglö och fasta Åland? Taxfree i tunneln? Den som lever får se.

Lördagen var något bättre än fredagen och söndagen vad gällde vädret, men ändå inte den fina vårdag jag väntat på. Hur som helst det blev en dag med eget stånd på torget under något som gick under namnet Påskmarknad. Möte och pratstunder med många väljare.

Att inte ha något riksdagsarbete att förhålla sig till gör att det plötsligt finns tid att gå på både teater och koncert och så fick det bli den här veckan. Det blev teater på stadshuset och koncert i Jomala kyrka innan veckan var slut.

Muntlig fråga (+svaret) om situationen i Tibet till utrikesminister Tuomioja under frågetimmen 12.3.2015.
Frågan delvis på svenska och svaret från utrikesministern på finska.

PLENUM
172. Torsdag 12 Mars 2015 kl. 10.15

Nr. 193) Tiibets människorättsituation

Elisabeth Nauclér/r:
Värderade talman! Vi har under de senaste åren nåtts av otaliga hjärtskärande nyheter om tibetanska munkars självantändningar. Antalet tibetanska självantändningar närmar sig nu 140 stycken. De unga människor som väljer den här drastiska utvägen gör det i protest mot levnadsförhållandena i Tibet. Självantändningarna vittnar om den desperation som råder bland medborgarna i Tibet. Det är vår moraliska skyldighet att reagera på denna tragedi. Jag vill därför fråga utrikesministern.
Haluan siksi kysyä ulkoministeriltä: oletteko te jossain yhteydessä kansainvälisesti tai suoraan Kiinan edustajien kanssa ottanut tämän asian esille?

Ulkoasiainministeri Erkki Tuomioja:
Herra puhemies! Viimeisen vuoden aikana on ollut monia muitakin syitä, joiden vuoksi on ollut syytä huolestua ihmisoikeustilanteesta Kiinassa. Näitä asioita meilläkin seurataan hyvin tarkoin, ja olemme ottaneet niitä esille eri tavoin kiinalaisten kanssa, kuten tietysti myös EU:n yhteisissä keskusteluissa, koska usein vaikuttavin tapa vaikuttaa tällaisiin on se, että koko Euroopan unioni ilmaisee huolensa ja voi käydä sitten dialogia näistä ihmisoikeusasioista. Mutta kaiken kaikkiaan tilanne on valitettavasti mennyt huonompaan suuntaan, mutta on tärkeätä, että me pystymme jatkamaan ja syventämään sitä sinänsä ilahduttavaa vuoropuhelua, jota myös Kiinan kanssa ihmisoikeusasioista ja oikeusvaltiokysymyksistä on käyty ja on kyetty viemään eteenpäin ja jossa Suomellakin on ollut Pekka Hallbergin aktiivisuuden osalta oma roolinsa.

Vecka 12

Veckan började som sig bör i Mariehamn med det månatliga mötet mellan landskapsregeringen och riksdagsledamoten. Det är ingen hemlighet att det lyckade resultatet om samarbetet för att få vinkraftsstödet på plats firades, dock inte med klackarena i taket denna tidiga morgon. Samarbetet fortsätter med många projekt som förutsätter gemensamma krafttag.

Korrigering av avräkningsbeloppet har varit på tapeten i valdebatten, många står på tur att ”fixa” saken, men det kräver samarbete och planering. Hur når vi bäst fram till målet? Hittills har vi vid våra månatliga möten varit eniga om framgångsmetoden. Både lantrådet och finansministern har varit inne för samma linje och tur är väl det. Det skulle varit illavarslande om jag varit på en annan linje än finansministern i den här frågan.

Frivilligarbete

Riksdagsledamöterna uppmanas ställa upp och göra en dags frivilligarbete per år. Det var återigen dags för en dag och den här gången hos Mariehamns församling. Det kom mycket att handla om information, bl.a. besöktes kyrkogården och precis som vid besöket på norra Europas kyrkogård i höstas kunde jag konstatera att de billiga gravljusen och lyktorna som vi gör oss skyldiga till att köpa är ett verkligt problem. Sopbergen blir helt enorma, de blåser runt och skräpar ner. Vi borde alla tänka på det och på att ta reda på det vi satt ut. Vi vill så väl, men det är ofta andra som måste ta reda på efter oss.

Sedan hann det att bli lunch och sagostund med barnen i St Mårtens daghem och därefter med barnen i dagklubben på Margaretagården. Båda daghemmen är privata initiativ med religiös värdegrund. Sagoboken jag läste på båda ställena och som fick dem att sitta som tända ljus var en bok för barn om riksdagshuset. Tyvärr är det inte möjligt att bjuda in dem till att besöka huset eftersom det är stängt för renovering i två år. Huset öppnas återigen 2017. Dagen var i alla fall väl spenderad, men den var inte färdig med det utan på kvällen for vi tre starka kvinnor i Åländsk samling på turné till Eckerö. Vi hade turen att få med oss svenska YLE som det visst heter, men som jag kallar rundradion. På det sättet fick inte bara vi riksdagskandidater fram våra budskap och syn på värdet av gemensam turnering utan också Eckerö turistnäring fick möjlighet att presentera sig. Vi medverkar gärna till att lyfta fram Eckerö.

Följande dag var det dags för undervisning i Övernäs högstadieskola. Det har blivit en tradition att berätta om riksdagen när niorna läser om riksdagen inom ämnet samhällskunskap. Alltid lika intresserade elever.

Många planerade träffar har sparats till den här veckan. Ett lunchmöte med Sveriges generalkonsul i Mariehamn. Den här veckan kom också nyheten om vem som blir näste generalkonsul i Mariehamn och det blev en från nordiska sammanhang gammal bekant. Senare i veckan blev det också lunchmöte med Sveriges ambassadör i Helsingfors och Finlands ambassadör i Belgrad.

Men däremellan hann jag med en möte med lokala media för att diskutera eventuella annonser. Skall man ha stora annonser eller bara små, skall de vara många eller få, långa eller korta, runda eller fyrkantiga? Kan man genom att annonsera någonsin få samma valuta för pengarna som att få en stor trevlig bild i seriös redaktionell text? Nej, för den kostar ingenting. Kan en stor dyr påkostad vacker annons någonsin uppväga en liten svartvit bild av någon som ser ut att vara både ful och elak. Svaret är nej. En sådan bild publicerades av en socialdemokratisk riksdagsledamot i Helsingin Sanomat i samband med att han lyckats bordlägga lagförslaget om vård av papperslösa, men han är inte den enda som råkat ut för denna behandling kan tilläggas. Blev resultatet av förhandlingarna någon annonskampanj? Tja, den som lever får se.

Kvällen avslutades med ytterligare ett kommunbesök. Den gemensamma turen gick nu till Hammarland och där hade vi turen att träffa en ung församling som händelsevis höll möte denna kväll på Hammarbo. Att träffa en ungdomlig publik ger alltid en extra touch åt våra möten. Många unga tycker att politik är ointressant, och just därför är det så särskilt intressant med en ungdomlig publik. Mera av sånt.

Tyvärr var det efter två dagar hemma dags att ge sig iväg österut igen. Riksdagen håller visserligen stängt under valkampanjen, men inte stora utskottet, och den här dagen skulle vi få en uppdatering om senaste nytt inom EU av statsminister Stubb.

Väl i Helsingfors kunde resan fortsätta. För att vara på den absolut säkra sidan hade jag lovat komma ner till Serbien för att avsluta det projekt i södra Serbien som har till mål att förstärka kvinnorepresentationen i och som Finland finansierar först efter att riksdagen slutat, och det var jag glad för nu. Projektet är viktigt, men det hade varit fatalt att ha varit borta någon av de sista dagarna av riksdagsarbetet. Min bedömning och prioritering var helt riktig. Det kändes bra, hellre några dagar färre på valturné, men vindkraften i mål.

En snabb runda på stan hör alltid till innan jag far ner till Balkan för att köpa – inte några chokladaskar – men väl några laxpaket. En säker gåva att ha med sig, kallrökt lax går alltid hem i Serbien.

Sent framme med flyget via Berlin till Belgrad och sedan avfärd tidiga morgon med Finlands ambassadör till södra Serbien. Det vackra vinterlandskapet och de slingrande serpentinvägarna gjorde den fem timmar resan värd sitt pris.

Zlatar 20.03.2015

Så var det då dags att tillsamman med ambassadören avsluta det projekt som nu kändes väldigt välbekant. Borgmästarna från alla de kommuner som projektet berör var på plats, ett avtal skrevs om fortsatt gemensamt arbete för att stärka kvinnor inom politiken slöts och slutsatsen var att projektet var så lyckat att det borde spridas till resten av Serbien. Kanske lite väl storstilat, men varför inte?

Ni kan hitta mer information och bilder från evenemangen i södra Serbien på den här Facebooksidan https://www.facebook.com/ForumzenaPrijepolja?notif_t=page_invite_accepted

Dyngspridare och lögnare

Som riksdagskandidat för Åland har jag valt att stå utanför de politiska grupperingarna i landskapspolitiken. Det har jag gjort båda de tidigare valen och samma sak den här gången. Det innebär inte att jag inte haft erbjudanden och förfrågningar från landskapspolitiker, men så vill jag ha det och dörför tog jag intiativ till ett samarbete på en lista – Åländsk samling. Min hemvist i riksdagen har varit med Svenska riksdagsgruppen, men man når inte fram i en fråga som vindkraftsstödet till Åland om man inte bygger broar och får stöd från annat håll och andra partier i riksdagen. Man måste kunna samarbeta och prata med alla.

Vi har en månad kvar till valet och dyngspridaren hinner sprida mycket dynga innan vi är framme vid valdagen, men lögner blir inte sanna hur många gånger de än upprepas, men säkert intresserar det någon inklusive mig själv. Flera vittnen har sett henne lämna plenisalen under det för Åland viktigaste ärendet vindkraften och inget politiskt parti på Åland ville stödja henne. Bravo!!!

Vad är nästa lögn? Bara den som lever får se.

Pressmeddelande 19/3 2015
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér: Frivilligverksamhet en grundpelare i vårt samhälle

Måndagen den 16.3 var min andra dag som frivilligarbetare detta år. Den här gången arbetade jag hos Mariehamns församling. Tidigare i år var jag volontär hos Katapult. Dagen på Katapult var en konkret påminnelse om hur viktigt det är att arbeta för och stöda dem som inte ännu har hittat sin väg i vår allt mer kravtyngda värld (läs mer om den dagen på min blogg här).

Bakgrunden till volontärdagarna är att Riksdagens stödgrupp för frivilligarbete tidigare i vintras under De frivilligas dag (den 3 december) utmanade alla partiledare, riksdagsledamöter och kandidater att under vintern volontärarbeta på någon frivilligorganisation.

I måndags besökte jag först begravningsplatsen och bekantade mej med arbetet där, innan jag höll en sagostund för dagisbarnen på S:t Mårtens daghem. Efter det for jag vidare till dagklubben i Margaretagården. Daghemmet och dagklubben, båda i Mariehamns församlings regi, är utmärkta exempel på barndagvård och lyckade och fungerande aktiviteter för barn. Mariehamns församling utför ett viktigt och förtjänstfullt arbete för alla i vårt samhälle, från de allra yngsta barnen till åldringar, diakoniverksamheten stöder särskilt de svaga och ensamma, församlingen visar genom detta arbete kristna värderingar i konkreta handlingar.

En välfungerande frivilligverksamhet är en viktig byggsten i vårt välfärdssamhälle.

Många viktiga funktioner i vårt samhälle bygger på frivilligarbete som utförs av engagerade ungdomar, mammor och pappor, mormödrar och farfäder m.m. Man engagerar sig i alltifrån SKUNK i skärgården till idrottsföreningar i landskapet. SKUNK var förresten för inte längesedan sedan mycket nära att vinna justitieministeriets demokratipris. Många får genom frivilligarbetet stöd och hjälp i vardagen, men det är inte bara de som stöds av frivilligverksamheten som får nytta av verksamheten, också de som engagerar sig i frivilligverksamhet känner tillfredsställelse och glädje över att tillsammans med andra likasinnande medverka i en meningsfull verksamhet.

För riksdagen som lagstiftare gäller det att noga överväga vilka bestämmelser man inför så att inte frivilligorganisationernas administrativa börda blir för stor. Denna verksamhet bör även i fortsättningen vara momsbefriad.

I ekonomiskt tuffa tider är betydelsen av frivilligarbete större än någonsin. Det är en grundpelare i vårt samhälle. Jag vill tacka alla frivilliga för det värdefulla arbete ni utför till förmån för oss alla.

Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér

*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358(0)505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. + 358(0)94324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Vecka 11

Veckan började i Helsingfors efter att ha återvänt från kvinnokonferensen i Berlin alldeles för tidigt. För att samla krafter borde jag stannat i Berlin en ledig dag, men plikten och ett extra insatt plenum kallade på min närvaro i Helsingfors. Regeringen måste hålla ihop, men tyvärr var det inte alla som kände sig bundna av ingångna överenskommelser. Det var alltså stor risk att lagen om skogsflis skulle gå ett nesligt öde till mötes och vad skulle hända om det hängde på en röst och denna ena var jag. Skulle då vindkraften på Åland kunna tänkas också komma i fara? Statsministern hade ställt in sin resa, likaså hade arbets- och näringsministern ställt in sin resa. Det var nog bäst att snällt komma tillbaka även om det blev en enkelbiljett hem för lite mer än 500 € och i säng vid fyratiden på morgonen.

Vindkraftstödet

På måndagen inträffade det som sedan fått stora rubriker i tidningarna. Mitt svar är enkelt och klart. Jag var i plenisalen när vinbdkraftstödet behandlades. Sannfinländarna gick in för att använda en ful metod som ingen använt på 20 år, nämligen att bordlägga ett ärende så länge att det inte skulle hinna behandlas. Detta hände först med lagen om hälso- och sjukvård till papperslösa och det var även på väg att hända vindkraftstödet. Nu hade dock generalsekreteraren ingripit och instruerat talmannen att om det som kollegan Rajamäki lyckades med nämligen att bordlägga lagen om vård av papperslösa så att den inte kommer att behandlas, inte skulle få upprepas med vindkraftstödet. Nu avbröts diskussionen efter att bordläggningsförslaget kommit och under kvällen mobiliserade sig inte bara Svenska riksdagsgruppen utan regeringskollegorna. Följande dag var folk på plats och det blev omröstning om bordläggningen. Kuppförsöket kunde stoppas, och omröstningen skulle hållas på fredag. I själva verket slutade det med lördag förmiddag som sista ärende på sessionens sista arbetsplenum.

Att redogöra för alla intriger som spelats för öppen ridå mellan regeringspartierna de senaste dagarna tjänar inte mycket till. Det har varit ett ovärdigt spel, det har mest liknat småbarns lek i sandlådan.

Det blev undervisning för Försvarskursen, TV-intervju och fotografering mellan plenum och extra plenum där vindkraften hela tiden fanns på agendan. I taxin till fotograferingen läste jag ett sms om att Eva Biaudet ställer upp i riksdagsvalet. Vi stötte mycket riktigt ihop hos fotografen och efter att ha lyssnat på hennes historia om hur hon plötsligt inte kunde få dispens från kompetenskrav hon redan fått dispens från en gång för att söka den tjänst hon redan har och alltså fått dispens ifrån. Verkar det snurrigt? Ja, men så är det i Finland om allt skall gå rätt till. Kompetenskraven hade flyttats från förordning till lag, och från kompetenskrav som finns i förordning kan man fådispens, men inte från kompetenskrav som står i lag, och en del kallar det här grundlagsfundamentalism, men så är det. Att det sedan fanns en bror på Svenska folkpartiets lista som var beredd att ge bort sin plats på den redan fulla listan gjorde att jag bara kunde repetera vad jag lärt mig på Balkan ”there are no coincidences”.

Avsked

Vissa dagar är så intensiva att man inte riktigt hinner med själv, men det fick i alla fall bli invikning till Franska ambassaden på väg hem och bl.a. ett samtal med en parlamentariker från Frankrike på besök för att som så många andra studera den finska utbildningen.

Följande kväll blev det avskedsmiddag för de kollegor i Svenska riksdagsgruppen som har vett att sluta helt frivilligt. Då blir man bjuden på en trevlig middag, får en present av kollegorna och får lyssna till många långa och vackra tal. Om man däremot lägger sitt öde i väljarnas händer, ja då finns det en risk att det inte är några trevligheter den 20 april, utan bara ett sorgligt uppvaknande. Dumt att chansa? Nja, det ligger som bekant spänning i att leva farligt.

Avskedsmottagningar var det inte brist på. Grundlagsutskottets ordförande Johannes Koskinen, Saara Karhu som jag varit på valövervakningar för OSSE med, Katri Komi som jag suttit mitt emot i utrikesutskottet i fyra år och varit i Kosovo och delat container med, vindkraftsministern Jan Vapaavuori och många fler, nu hade de bestämt sig att det skulle räcka med riksdagsarbete för deras del. Det blev kaffe och tårta och mycket annat. Och så blev det naturligtvis avskedsmiddag för de som slutade i svenska riksdagsgruppen, Stina, Jörn och Ulla-Maj har gjort sitt.

Under torsdagen hölls också talmannens avskedskaffe i rikssalen dit alla husets tjänstemän och riksdagsledamöter var inbjudna.

Vindkraftstödet godkänns men adra lagförslag gick det inte lika bra för

Det blev sent på riksdagen på fredag. Jag skulle än en gång svara Sannfinländarna på deras utspel om vindkraften. Argumenten var lika osakliga nu som tidigare och jag svarade på samma sätt som tidigare, troligen helt utan att ändra deras stora tro på något som närmast kan liknas vid fördomar och okunskap; att ålänningarna inte betalar någon skatt, är mycket rika och dessutom får stora bidrag från staten inte nog med det nu skall de också hå en massa bidrag för vindkraften. Hå-hå-ja-ja. Emellan vindkraftstödets behandling i plenum och möten blev jag dessutom utsänd att från Svenska riksdagsgruppens sida tala till de tusentals studenter som hade samlats utanför riksdagen för att protestera mot att riksdagen var på väg att stoppa möjligheten för studenter att få studiestöd för dubbla magisterexamen.

Lördagen fick alltså tillbringas i riksdagen för att jag skulle kunna vara på plats när det röstades om vindkraften, och det gjorde jag gärna, men jag hade helst sluppit vara på plats när det sorgliga beskedet om att talmanskonferensen beslutat föreslå för talmannen att han skulle dra bort konventionen som skulle gett samerna status som ursprungsbefolkning i Finland. ILO 169 kommer inte att ratificeras av Finland. Vilken värld lever vi i när landets majoritet gaddar ihop sig och tar ifrån samerna deras rätt till ett internationellt erkännande? Dagen avslutades med glädjetjut när det stod klart att sista ärendet på sista föredragningslistan vid sista plenum i riksdagshuset skulle bli ett godkännande av stödet till vindkraftverken på Åland. Sista innan vi kommer tillbaka 2017 för att fira att den självständiga staten fyller 100 år vill säga.

Väl i Helsingfors en lördag hann jag med Svenska kvinnoförbundets seminarium om ”Jämställdhet – en fråga om mänskliga rättigheter” med Eva Biaudet, Astrid Thors, Carola Sundqvist från Kvinnoförbundet och Linda Nordlund från Liberala ungdomsförbundet i Sverige, men mest bara kvinnor. Ett av undantagen var Carl Haglund i sin nyckelpigsjacka som också han ville ge en stor kram och gratulera oss till ett lyckat samarbete. Sedan var det bara att ta sista färjan hem för att ta igen den missade dagen med väljare på Ålandsnässan.

Det hade varit väldigt viktigt för mig att vara på Ålandsmässan på lördag för att träffa människor, men det måste jag alltså hoppa över. Söndagen gick jag i alla fall runt och träffade så många som möjligt, tiden ville inte räcka till, alla ville tala.

Draghjälp i media fick jag av ett antal argsinta ungdomar som skrivit en insändare i husorganet Ålandstidningen och undrat var jag fanns när vindkraftsstödet bordlades under veckan, och svaret på den frågan var enkelt ”jag befann mig på min plats i plenisalen” var det enkla svaret, men fina rubriker gav det och ovärderlig reklam. Tack snälla ni för hjälpen.

Ironi, skämt och sarkasmer

Det är något som är svårt i politiken. När en medkandidat och jag vågat oss på det ämnet och på tal om att en annan medkandidat framhåller vilka goda kontakter han har, påstått oss nog kunna nå Obama eller påven, men att detta absolut inte är viktigt utan att det är kontakterna med vanligt folk som är viktigt. De viktigaste kontakterna är såklart när man talar med någon på mässan, på gatan, på jobbet eller någon annanstans här hemma. Men då får husorganet ihop det till att det är vi som börjat tala om att ha kontakter. Det är svårt det här ämnet…

Refuserad

Vad jag kan minnas har jag aldrig tidigare fått en insändare refuserad. Om man vill ha in krönikor, understreckare eller vad det kallas, då kan man bli refuserad. Tidningarna tar inte in annat än vad de tycker att de vill ha publicerat och det har jag full respekt för. Många tidningar gör då så att de säger att tyvärr, men du kan få in din text som insändare. Men den här veckan har det alltså hänt, och någon gång skall väl vara den första, att husorganet har refuserat mig. Samma text som refuserats i husorganet har intagits i Nya Åland med stor bild och allt. Jag vill alltså härmed ha sagt att det är inte min avsikt att göra någon skillnad på tidningarna, utan husorganet har helt enkelt refuserat min text.

Lördag 14.3 2015 kl. 11. Fritt för publicering.

Nauclér glad över vindkraftsbeslutet: Segt arbete gav resultat

Riksdagen kunde på lördagen med klara siffror 149-35 godkänna det statliga produktionsstödet för vindkraft på Åland.
- Visst är jag glad. Trägen vinner, säger Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér direkt efter omröstningen.
Hon vill särskilt tacka de många åländska politiker och särskilt tjänstemän som medverkat till att det sega arbetet gav resultat. Hon säger att egentligen kom den största segern redan år 2010. Då gavs lagpropositionen om inmatningstariffer och i proposition sades att det inte är möjligt att Åland omfattas av produktionsstödet för vindkraft.
- Grundlagsutskottet var av annan mening och slog fast att det inte finns något hinder för att systemet även gäller vindkraft på Åland. Grundlagsutskottet har varit mycket konsekvent på denna punkt, säger Nauclér.
Det var slutligen bara Sannfinländarna och Vänstergruppens två ledamöter som i dagens omröstning röstade emot produktionsstödet för vindkraft på Åland.
Enligt preliminära beräkningar uppgår det anslag som ska tas in i statsbudgeten till drygt 60 miljoner euro och det fördelas på 12 år. Den förnybara energins andel av slutförbrukningen av energi i Finland var cirka 35 procent år 2012. Det mål som i EU uppställts för Finland att fram till år 2020 öka den förnybara energins andel till 38 procent. Genom dagens beslut öppnas möjligheterna för att betydligt öka vindkraftproduktionen på Åland.
Vindkraftslagen för Åland var den sista lag för valperioden som Finlands riksdag godkände på dagens avslutande lördagsplenum.

För ytterligare information:
riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 050-5121984

Pressmeddelande 12/3 2015
Publiceringsfritt: Genast

Det utrotningshotade finlandssvenska teckenspråket tryggas i ny lag

Det var inte bara tråkigheter och kuppförsök som ägde rum under måndagens (9.3) plenum i riksdagen. Under dagen behandlades också Regeringens proposition till riksdagen med förslag till teckenspråkslag (RP 294/2014). Till grund för första behandlingen låg grundlagsutskottets betänkande som understödde lagen utan ändringsförslag, men med följande uttalande: Riksdagen förutsätter att regeringen vidtar åtgärder för att de språkliga rättigheterna för dem som använder teckenspråk ska tillgodos i hela landet på det sätt som avsetts när lagstiftningen om rättigheterna utarbetades. Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér har aktivt arbetat i grundlagsutskottet för att lagen skall godkännas.

- Teckenspråkslagen är välkommen, och vi som suttit i det utskott där frågan behandlats har fått lära oss mycket om hur situationen är för de som använder sig av teckenspråk. Det är vid det här laget välbekant att det finlandssvenska teckenspråket finns på Unescos lista över utrotningshotade språk. Att det varit nära att utrotas beror på att det inte längre finns någon skola där man kan lära sig det finlandssvenska teckenspråket. Det har för Ålands del inneburit att man valt att gå i skola och utbilda sig i Sverige och man har lärt sig rikssvenskt teckenspråk, sade Nauclér.

I plenidebatten påpekade Nauclér också att rättsäkerheten för människor som använder teckenspråk måste tryggas.

- För att rättssäkerheten ska vara tryggad måste staten till exempel vid en rättegång vara beredd att anlita tolkar från Sverige om personen i fråga är från Åland. Men detta gäller framför allt samerna, som använder ett teckenspråk som används i Norge. Finska myndigheter måste när så behövs vara beredda att anlita teckenspråkstolkar från Norge.

Riksdagen godkände innehållet i lagförslaget enligt betänkandet.
*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358(0)505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. + 358(0)94324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Med vänlig hälsning,
Gustav Blomberg
Riksdagsassistent till riksdagsledamot Elisabeth Nauclér

Vecka 10

Veckan började som sig bör på Åland och närmare bestämt i Bannö, eller som man försöker döpa om det till Strömma. Utsikten var slående när vi vaknade på morgonen, men tyvärr blev inte ”the view from my window this morning” någon kioskvältare. Det var en grå och mulen dag. På det professionella planet inledde mina två kvinnliga medkandidater på listan till riksdagen dagen med ett besök i Kumlinge skola för att få höra mer om deras distansundervisningsprojekt. Sedan gick vi runt i skolan och vad hittade vi väl där? Jo, en riktig motkandidat, en sådan där som man på allvar skall använda sin vassa tunga och skarpa penna mot. Han var en för mig ny bekantskap, men vi hann snabbt ställa upp för en teambild. Han kommer naturligtvis inte att ha en chans mot oss tre kvinnor som håller ihop i vått och i tort. Men trevligt skulle vi absolut ha om vi slog oss ihop på en skärgårdsturné, fast han är troligen inte intresserad av det eftersom han inte turnerar i skärgården utan bor där på riktigt. Han är med andra ord en skäribo.

Det kändes som att det ena evenemanget efter det andra avlöste sig den här första dagen, och så skall det vara när man är ute och träffar väljare, skolan och kommunkansliet i Kumlinge. Etfer det var dags för Brändö och möte med kommuninvånare innan det var dags att lyssna till kommundirektören berätta om några av de projekt som genomförts och med all rätt är kommunens stolthet. Men det kan inte bara vara Brändö kommuns invånares uppgift att få dit besökare, vi måste alla hjälpas åt. Det är vi skyldiga dem som bor i skärgården.

Dagen slutade med en livlig debatt på Vårdö i kommunkansliet. Av förklarliga skäl har mycket av diskussionerna kommit att handla om färjturlistor och brobyggen och det är inte mycket en riksdagsledamot har ansvar för, men det är trots det väldigt viktigt att veta vad folk anser, och folk anser det blev helt klart. De har rent av väldigt starka känslor och det kan man förstå. Har man slagit sig ned i skärgården investerat i bostad och trott på en fungerande service, men en dag upptäckt att färjturerna inte längre är så säkra, att jobbet inte längre är så säkert, att skolan inte längre är så säker, ja då kan man förstå att hela tillvaron känns osäker.

I Vårdö finns det mycket framtidstro. Simskäla var ett ställe med liten framtidstro när vajerfärjan kom och fick liv i Anni Blomqvists hem. Här kom vi även att diskutera annat än kommunal- och landskapspolitik. Här diskuterade vi företagens villkor, byråkratin, och även NATO.

Efter vår lyckade skärgårdsturné var det bara att ta första bästa flyg till Helsingfors och det går som vanligt via Stockholm. Den här veckan har inte varit som vanligt i grundlagsutskottet, och tur är väl det. Vi har börjat tidigt och slutat sent och då har det varit bra att vi varit två personer som delat på ansvaret i utskottet. Min suppleant Mikaela Nylander har haft ansvaret för Sohä, och social- och hälsovårdsreformen stötte som alla vet än en gång på patrull i grundlagsutskottet. Det blev samma invändningar som tidigare. Reformen skulle gett för lite inflytande för de små. Diskussionerna om det var en förlust eller om det i själva verket var en nyttig övning kommer att fortsätta länge, men kulminerar säkert i valdebatten. Reform blir det nog förr eller senare, men hur det skall gå det får den som lever se.

Sametingslagen och ILO

Den andra stora frågan, eller rättare sagt de andra två stora frågorna var Sametingslagen och ILO-raticifiseringen. En majoritet i utskottet ansåg att vi inte skulle godkänna ändringen av Sametingslagen eftersom det finns minoriteter bland samerna som anser att deras intressen inte tas tillvara av Sametinget. Sametingslagen fick alltaså back i grundlagsutskottet. Själv var jag beredd att ändå godkänna lagen eftersom en ratificering av ILO-konventionen 169 omfattar alla människor som uppfyller kraven för att betraktas som ursprungsbefolkning. Det spelar ingen roll vilken sorts same man är; man har ändå rätt till en viss form för inflytande. De samer som uppfyller de krav som Sametingslagen ställer hamnar med i vallängden och får rösträtt till sametinget och får därigenom sitt inflytande säkrat, men det kommer även de andra att få om Finland ratificerar ILO-konventionen. Eftersom jag tycker att Sametingslagen kunde godkänts valde jag att skriva under den reservation som hade ordföranden som förste undertecknare. ILO-konventionen som är det klart viktigaste för Finland röstade en majoritet i grundlagsutskottet för.

Men arbetet måste ses som en stor seger. Det hade varit bra om Sametingslagen hade ändrats nu, men det kan också ske senare. ILO däremot har vi väntat 25 år på. Vad vi väntat på är att Finland internationellt skall leva upp till ryktet som ett land som behandlar sina minoriteter väl. Nu är vi nära målet.

Vindkraftstödet

Och så var det dags för ekonomiutskottet att behandla frågan om stöd för vindkraften på Åland. Det blev som väntat, utskottet gick på grundlagsutskottets linje. Men det blev omröstning, Sannfinländarna motsätter sig all investering i vindkraft och i synnerhet på Åland. Antagligen har de missat att det är på Åland det är bäst och billigast att investera i vindkraft. Det kommer troligen att bli omröstning i plenisalen, men övriga riksdagsledamöter har förhoppningsvis förstått saken och det kommer att bli ytterligare en seger i denna långdragna kamp nästa vecka.

Flera pass i handväskan

Att svenska kungaparet varit i Finland under några dagar har knappast undgått något. Många har varit inbjudna till olika evenemang med dem. De besökte riksdagen och det måste väl då anses vara en plikt att sitta på sin plats i plenum antar jag.

Som en del av besöket höll Sveriges utrikesminister en föreläsning under rubriken ”Women, Peace and Security: Transforming the Global Agenda for Sustainable Peace”. Det går nämligen på engelska när svenskar kommer till Helsingfors. Den handlade bland annat om hennes initiativ till ”Feminist Foreign Policy”. Vad är det undrar många, och svaret vi fick var att en bra utrikespolitik handlar inte om hårda eller mjuka politisk verktyg utan det handlar om smarta politiska verktyg. Det blev en hektisk dag om man skulle vara i grundlagsutskottet, på sin plats i plenum, på föreläsningen på universitetet och sedan på svenska ambassaden innan det var dags för tyska ambassaden.

Pass skall man samla på och jag har två; ett åländskt och ett svenskt. Självfallet skulle jag också gärna ha ett norskt, men det är tyvärr inte möjligt. Genom att ha mitt svenska pass i handväskan befann jag mig bland de som inbjudits att träffa kungaparet i byggnaden vid Salutorget (som är en miniatyr av slottet i Stockholm) för att få en pratstund med kungaparet. De var båda glada uppskattande över att Ålands riksdagsledamot var på plats.

På plats fanns också en annan värmländska, nämligen Sveriges utrikesminister och det blev en längre pratstund med henne om hennes engagemang i kvinnofrågor. Men inte heller den här gången tog jag någon selfie….. När skall jag lära mig?

Kvällen avslutades på Tysklands ambassad där firandet av Kvinnodagen tjuvstartade. Där var ett antal ambassadörer, andra diplomater och tjänstemän samlade till intressanta diskussioner. Tysklands ambassadör är en kvinna ja, men initiativet hade tagits av två andra kvinnliga diplomater med ett gemensamt förflutet i Afrika. Detta var naturligtvis bara början till firandet.

På riksdagen passade Riksdagens kvinnonätverk på att äta lunch med några journalister för att diskutera kvinnliga politikers roll i media. Varför handlar det allt för ofta om hur kvinnor ser ut eller har för kläder. Aldrig, aldrig drabbas män av dessa orättvisor, sällan eller aldrig kommenteras en herrkostym.

Obligatorisk svenska

Ingen har missat veckans stora fråga i riksdagen, frågan om den obligatoriska svenskan i finska skolor skall bli frivillig eller inte. En majoritet röstade för att landets två officiella språk även i fortsättningen skall vara obligatoriska. Men min granne i plenisalen, som är en mycket förnuftig person och alltid talar svenska med mig, och gärna gör det, föreslog i en reservation att man skulle utreda om det inte kunde experimenteras i vissa regioner med alternativa språk som t.ex. ryska i närheten av våra östra grannar. Frågan rör naturligtvis inte Åland, men trots det måste jag säga att frågan engagerar mig. Varför skall vi medverka till att skapa en orättvis segregering av våra ungdomar. En grupp skall ha ökade kontakter till våra grannar i öster, medan en annan grupp skall ha bättre kontakter till Norden och övriga Europa. Språk är en rikedom, att lära sig svenska som är ett indoeuropeiskt språk är en bit på vägen att lära sig andra liknande språk som engelska, tyska och franska. Det är också viktigt att kunna ryska, men språken står på inget sätt emot varandra. Det var ett mycket olyckligt förslag av en annars förnuftig person som tyvärr vann.

Avsked

Det finns de som är förnuftiga att sluta genom att inte ställa upp i nästa val och på det sättet få ett ordentligt avskedskaffe med många vackra ord och glada miner. Samma sak gäller inte de som inte slutar frivilligt. Den här veckan var det socialdemokraterna som hade avskedskaffe för Rakel Hiltunen, Saara Karhu, Heli Paasio, Jouko Skinnari, Kari Rajamäki och Matti Saarinen.

Den person jag troligen samarbetat längst med i huset är antagligen Guy Lindström. 1983 var året då vi träffades första gången och det har blivit många gemensamma övningar under årens lopp. Nu är det för hans del dags för pensionering och det är sorligt att vi inte kan fortsätta eftersom det gett mig så mycket värdefull arbetsgemenskap. Det var ett trevligt avskedsparty med de som var med när det begavs sig. På plats fanns både dåvarande medlemmen av Finlands delegation i Nordiska rådet Paavo Lipponen och dåvarande presidiesekreteraren Ilkka-Christian Björklund. Det blev ett kärt återseende.

Kvinnodagen

Kvinnodagen kan firas hemma och man kan delta i diskussioner om kvinnans ställning i Finland och på Åland, om varför det är den arbetsgivare som anställer en kvinna som skall stå för kostnaderna i samband med barnafödande och inte som i andra länder ett delat ansvar för arbetsgivare oavsett om de anställt en man eller en kvinna. Det och mycket annat kan man stanna hemma och diskutera. Det här året valde jag dock att fara till Berlin och delta i NCRI:s (National Council of Resistance of Iran) konferens ”Women United Front Against Fundamentalism and for Equality”. Ledaren för rörelsen Mayram Rajavi är en imponerande personlighet, men där fanns också många andra imponerande kvinnor, och jag talar inte bara om de som är kända utan om alldeles vanliga kvinnor som vigt sitt liv åt att bekämpa fundamentalism, radikalisering och allt det som inte har med verklig muslimsk tro att göra. Rapporterna från Iran är mer och mer skrämmande, kvinnor som avrättas för att de varit på en idrottstävling, kvinnor som anses för världsliga och får sina ansikten förstöra med syra, små flickor som tvingas till äktenskap och det blir bara värre och värre.

Och så alla dessa imponerande människor som valt att inte ta en enkel väg ut. De många okända, men också många kända; som grundaren av Läkare utan gränser Frankrikes förre utrikesminister och min förre chefs mycket nära vän Bernard Kouchner, Ingrid Betancourt som satt i FARC:s fångenskap i Kolombia och som sedan ställde upp som presidentkandidat, New Yorks borgamästare Rudy Giuliani. Alla var på plats och alla höll lika imponerande tal om än med mycket olika budskap. Så kunde jag fortsätta att räkna upp kändisar som man kunde få kontakt med och sedan skryta med sina kontakter, men det får vara.

Pressmeddelande 6/3 2015
Publiceringsfritt: Genast

Nauclér frågar regeringen om hanteringen av nordiska elektroniska recept

Apoteksväsendet på Åland kontaktade riksdagsledamot Elisabeth Nauclér gällande problem i samband med apotekens hantering av nordiska elektroniska recept. Nauclér ser detta som ett mycket angeläget ärende och ställer nu en skriftlig fråga till regeringen.

Enligt gällande föreskrift (5/2011) om expediering av läkemedel i Finland får recept som utfärdas av läkare på Island, i Norge, Sverige och Danmark expedieras i Finland enligt bestämmelserna i föreskrifterna. Punkten om expediering av nordiska recept i Finland är mycket klar och ger inte upphov till feltolkningar. Den innebär att patienten lätt och smidigt kan inhandla viktiga läkemedel i ett annat nordiskt land än där receptet är utfärdat. Tillvägagångssättet är enkelt, patienten använder en receptblankett utskriven av läkare som dokument då den inhandlar sin medicin på apoteket i Finland. Det är många som reser mellan länderna både på grund av arbete och på fritiden och är i behov av dessa tjänster.

Men då recepten skrivs endast i elektronisk form har ett praktiskt problem uppstått. De elektroniska recepten finns numera enbart nationellt lagrade i elektroniska databaser och apotek kommer åt dessa databaser enbart i det egna hemlandet och inte i de andra nordiska länderna. Patienterna litar på att alla deras recept och information om medicineringen finns tillgängliga för apotek i de nordiska länderna och bär därför sällan med sig information över sin medicinering. Det kan vara fråga om livsviktiga läkemedel, som på grund av detta inte kan expedieras.

Ledamot Nauclér frågar därför regeringen vilka åtgärder de tänker vidta för att möjliggöra fortsatt trygg och kontinuerlig läkemedelsanvändning för dessa patienter.

- Jag har förstått att detta är ett problem som i synnerhet de åländska apoteken råkar ut för, det är ju många som bor i något nordiskt land men tillbringar längre tider på Åland på sitt fritidsboende, många bolag med filialer i de nordiska länderna väljer också Åland som mötesplats för sina anställda, men det gäller naturligtvis också finländare på resa i Norden. Utvecklingen på dataområdet är så snabb, så man hinner inte alltid anpassa det praktiska arbetet till dagens verklighet, säger Nauclér och tillägger, – jag hoppas regeringen finner en snabb lösning på detta.

*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358(0)505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. + 358(0)94324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.

Med vänlig hälsning,
Gustav Blomberg
Riksdagsassistent till riksdagsledamot Elisabeth Nauclér

Pressmeddelande 5/3 2015
Publiceringsfritt: Genast

Vindkraftsstödet för Åland säkrat!

Vid dagens möte i ekonomiutskottet godkändes regeringspropositionen gällande stödet till vindkraftsbolag på Åland. Tyvärr är detta beslut så nytt så ingenting är ännu översatt till svenska från dagens möte, men nedan finns ekonomiutskottets pressinformation med en länk till ekonomiutskottets betänkande. Två sannfinländska ledamöter lämnade avvikande åsikt, men alla övriga röstade för stödet. Nu ska bara ekonomiutskottets betänkande godkännas i riksdagens plenum, vilket inte ska vara ett problem.

- Det har varit ett krävande och tålamodsprövande arbete för alla inblandade, det känns verkligen bra att detta ärende nu är klart, säger Elisabeth Nauclér.

http://web.eduskunta.fi/Resource.phx/pubman/templates/7.htx?id=7323

*******************************************************************************

Mer information ges av Elisabeth Nauclér som nås på tel.nr. +358(0)94323047 / +358(0)505121984 eller på e-postadress elisabeth.naucler@riksdagen.fi, eller av hennes riksdagsassistent Gustav Blomberg som nås på tel.nr. + 358(0)94324047 eller på e-postadress gustav.blomberg@riksdagen.fi.