Vecka 12

Veckan började som sig bör i Mariehamn med det månatliga mötet mellan landskapsregeringen och riksdagsledamoten. Det är ingen hemlighet att det lyckade resultatet om samarbetet för att få vinkraftsstödet på plats firades, dock inte med klackarena i taket denna tidiga morgon. Samarbetet fortsätter med många projekt som förutsätter gemensamma krafttag.

Korrigering av avräkningsbeloppet har varit på tapeten i valdebatten, många står på tur att ”fixa” saken, men det kräver samarbete och planering. Hur når vi bäst fram till målet? Hittills har vi vid våra månatliga möten varit eniga om framgångsmetoden. Både lantrådet och finansministern har varit inne för samma linje och tur är väl det. Det skulle varit illavarslande om jag varit på en annan linje än finansministern i den här frågan.

Frivilligarbete

Riksdagsledamöterna uppmanas ställa upp och göra en dags frivilligarbete per år. Det var återigen dags för en dag och den här gången hos Mariehamns församling. Det kom mycket att handla om information, bl.a. besöktes kyrkogården och precis som vid besöket på norra Europas kyrkogård i höstas kunde jag konstatera att de billiga gravljusen och lyktorna som vi gör oss skyldiga till att köpa är ett verkligt problem. Sopbergen blir helt enorma, de blåser runt och skräpar ner. Vi borde alla tänka på det och på att ta reda på det vi satt ut. Vi vill så väl, men det är ofta andra som måste ta reda på efter oss.

Sedan hann det att bli lunch och sagostund med barnen i St Mårtens daghem och därefter med barnen i dagklubben på Margaretagården. Båda daghemmen är privata initiativ med religiös värdegrund. Sagoboken jag läste på båda ställena och som fick dem att sitta som tända ljus var en bok för barn om riksdagshuset. Tyvärr är det inte möjligt att bjuda in dem till att besöka huset eftersom det är stängt för renovering i två år. Huset öppnas återigen 2017. Dagen var i alla fall väl spenderad, men den var inte färdig med det utan på kvällen for vi tre starka kvinnor i Åländsk samling på turné till Eckerö. Vi hade turen att få med oss svenska YLE som det visst heter, men som jag kallar rundradion. På det sättet fick inte bara vi riksdagskandidater fram våra budskap och syn på värdet av gemensam turnering utan också Eckerö turistnäring fick möjlighet att presentera sig. Vi medverkar gärna till att lyfta fram Eckerö.

Följande dag var det dags för undervisning i Övernäs högstadieskola. Det har blivit en tradition att berätta om riksdagen när niorna läser om riksdagen inom ämnet samhällskunskap. Alltid lika intresserade elever.

Många planerade träffar har sparats till den här veckan. Ett lunchmöte med Sveriges generalkonsul i Mariehamn. Den här veckan kom också nyheten om vem som blir näste generalkonsul i Mariehamn och det blev en från nordiska sammanhang gammal bekant. Senare i veckan blev det också lunchmöte med Sveriges ambassadör i Helsingfors och Finlands ambassadör i Belgrad.

Men däremellan hann jag med en möte med lokala media för att diskutera eventuella annonser. Skall man ha stora annonser eller bara små, skall de vara många eller få, långa eller korta, runda eller fyrkantiga? Kan man genom att annonsera någonsin få samma valuta för pengarna som att få en stor trevlig bild i seriös redaktionell text? Nej, för den kostar ingenting. Kan en stor dyr påkostad vacker annons någonsin uppväga en liten svartvit bild av någon som ser ut att vara både ful och elak. Svaret är nej. En sådan bild publicerades av en socialdemokratisk riksdagsledamot i Helsingin Sanomat i samband med att han lyckats bordlägga lagförslaget om vård av papperslösa, men han är inte den enda som råkat ut för denna behandling kan tilläggas. Blev resultatet av förhandlingarna någon annonskampanj? Tja, den som lever får se.

Kvällen avslutades med ytterligare ett kommunbesök. Den gemensamma turen gick nu till Hammarland och där hade vi turen att träffa en ung församling som händelsevis höll möte denna kväll på Hammarbo. Att träffa en ungdomlig publik ger alltid en extra touch åt våra möten. Många unga tycker att politik är ointressant, och just därför är det så särskilt intressant med en ungdomlig publik. Mera av sånt.

Tyvärr var det efter två dagar hemma dags att ge sig iväg österut igen. Riksdagen håller visserligen stängt under valkampanjen, men inte stora utskottet, och den här dagen skulle vi få en uppdatering om senaste nytt inom EU av statsminister Stubb.

Väl i Helsingfors kunde resan fortsätta. För att vara på den absolut säkra sidan hade jag lovat komma ner till Serbien för att avsluta det projekt i södra Serbien som har till mål att förstärka kvinnorepresentationen i och som Finland finansierar först efter att riksdagen slutat, och det var jag glad för nu. Projektet är viktigt, men det hade varit fatalt att ha varit borta någon av de sista dagarna av riksdagsarbetet. Min bedömning och prioritering var helt riktig. Det kändes bra, hellre några dagar färre på valturné, men vindkraften i mål.

En snabb runda på stan hör alltid till innan jag far ner till Balkan för att köpa – inte några chokladaskar – men väl några laxpaket. En säker gåva att ha med sig, kallrökt lax går alltid hem i Serbien.

Sent framme med flyget via Berlin till Belgrad och sedan avfärd tidiga morgon med Finlands ambassadör till södra Serbien. Det vackra vinterlandskapet och de slingrande serpentinvägarna gjorde den fem timmar resan värd sitt pris.

Zlatar 20.03.2015

Så var det då dags att tillsamman med ambassadören avsluta det projekt som nu kändes väldigt välbekant. Borgmästarna från alla de kommuner som projektet berör var på plats, ett avtal skrevs om fortsatt gemensamt arbete för att stärka kvinnor inom politiken slöts och slutsatsen var att projektet var så lyckat att det borde spridas till resten av Serbien. Kanske lite väl storstilat, men varför inte?

Ni kan hitta mer information och bilder från evenemangen i södra Serbien på den här Facebooksidan https://www.facebook.com/ForumzenaPrijepolja?notif_t=page_invite_accepted

Dyngspridare och lögnare

Som riksdagskandidat för Åland har jag valt att stå utanför de politiska grupperingarna i landskapspolitiken. Det har jag gjort båda de tidigare valen och samma sak den här gången. Det innebär inte att jag inte haft erbjudanden och förfrågningar från landskapspolitiker, men så vill jag ha det och dörför tog jag intiativ till ett samarbete på en lista – Åländsk samling. Min hemvist i riksdagen har varit med Svenska riksdagsgruppen, men man når inte fram i en fråga som vindkraftsstödet till Åland om man inte bygger broar och får stöd från annat håll och andra partier i riksdagen. Man måste kunna samarbeta och prata med alla.

Vi har en månad kvar till valet och dyngspridaren hinner sprida mycket dynga innan vi är framme vid valdagen, men lögner blir inte sanna hur många gånger de än upprepas, men säkert intresserar det någon inklusive mig själv. Flera vittnen har sett henne lämna plenisalen under det för Åland viktigaste ärendet vindkraften och inget politiskt parti på Åland ville stödja henne. Bravo!!!

Vad är nästa lögn? Bara den som lever får se.