Vecka 13

Veckan började i Belgrad i strålande solsken och livet kunde inte vara bättre. Men visserligen bara om man ser på ytan. Finland med en mycket aktiv ambassadör i spetsen gör storartade insatser, inte bar vad gäller olika women empowerment-projekt utan också ett stort antal affärsprojekt är på gång. Den här veckan kom också understatssekreteraren Matti Anttonen till Belgrad med en stor affärsdelegation för att bereda marken för framtida affärskontakter. I Prijepolje finns stora planer på Sisus ankomst till staden. Skall Sisu börja produktion i staden? Hur många arbetsplatser kommer det att innebära? Frågorna är många. Själv träffade jag en ung lovande affärsman med många järn i elden och redan etablerade kontakter över halva Finland, Sverige och Norge. Han kom just hem från ”Pori” som han uttryckte saken. Han var entusiastisk över alla affärsmöjligheter han hade framför sig och över produktionen i Serbien som fungerade bra. Han hade sponsorerat Nordic Day förra året i Belgrad där jag fick förtroendet att representera Finland i invigningspanelen. Han var entusiastisk och verkade långt ifrån det korrupta samhälle som många talar om.

Jag lovade på stående fot att bjuda honom på middag i Helsingfors om jag blir omvald till riksdagen. Men Serbien har problem. Det är ett land som är så långt ifrån det samhälle det idag borde vara. På gränsen mellan sina slaviska släktingar Ryssland och Europa. Ett Europa som infört sanktioner mot Ryssland och som Serbien är så beroende av. Man vill och måste vara vän med EU och man måste vara vän med Ryssland. Ungdomarna skaffar sig långa utbildningar vid det statliga universitetet, andra nöjer sig med de privata utbildningarna som lättare ger papper som duger för att söka ett jobb. De som får ett jobb blir sedan utsatta för påtryckningar som bara det mest korrupta samhälle kan uppvisa. Om du inte skriver dig i mitt parti får du din lön sänkt med 20 % till att börja med, sedan skall vi se över hela lönesystemet här och då kommer du att få en absolut minimilön. Du har inget alternativ det vet vi för det finns inga jobb så du kommer nog att acceptera bara du får fundera lite på saken. De flesta måste acceptera för att få pengar till sitt uppehälle, några få står hårdnackat på sig och många måste sedan lämna landet. Långa juristutbildningar och advokatpapper räcker ingenstans. Så var slutar då mina vänners barn? Jo, som engelsklärare i Kina är ett svar. Vart är vi på väg? Och vad kommer att hända med kosovoalbanerna? De har en självständig stat, men vad mer? Det finns bara ett svar på alla dessa frågor. Den som lever får se…

Måndagen ägnades till en föreläsning i serbiska parlamentet för det relativt nybildade parlamentiska kvinnonätverket. Många nya kvinnor fanns på plats och lyssnade noga på mina råd om hur viktigt det är att stödja andra kvinnor, hur viktigt det är att hålla ihop, solidaritet, vad kvinnor som står eniga tillsammans kan uppnå, vilka råd jag fått av President Tarja Halonen om hur man skall bete sig för att lyfta fram andra kvinnor i debatten. Många på plats som lyssnade och bra frågor ställdes. Vi fick också lyssna till en lektion av en utomstående konsult med rubriken ”Kako na najbolji način upravljati vremenom?”. Mycket av det lätt att säga i teorin. Men när ledamöterna inte ens har en assistent – gruppen har kanske två anställda på 20-25 ledamöter – blir det svårt. Efter en lunch i parlamentets kantin var det så dags att åka ut till Nikola Tesla (flygplatsen, och för den som inte vet vem Tesla var och vad en Tesla är skulle jag rekommendera att Googla, men samtidigt kan det konstateras att bilen Tesla börjar vinna så mycket terräng att snart vet många vem Nikolai Tesla var). Jag tog Air Serbia till Arlanda och bussen till Uppsala för att kinesa hos en väninna. På tisdagen tog jag tåget till Stockholm för att uppträda i valdebatten på Finlands ambassad i Stockholm. Man skall inte göra det lätt för sig, och man skall inte ge upp. Tyvärr var det diverse manfall i debatten. Motståndarna kom bara med en kandidat och det är svårt att mobilisera alla sina krafter och bekämpa en så vänligt inställt kandidat som Julia Birney.

På ambassaden blev det för min del ett kort möte med ambassadören före debatten. Vi har hunnit ha diverse möten under årens lopp, från hans tid i President Halonens kabinett till tiden som FN-ambassadör i New York och nu Finlands ambassadör i Stockholm. Alla uppdrag med någon form av anknytning till åländska frågor.

Bland debattens publik syntes många gamla bekanta. Några av dem med rösträtt och andra entusiaster utan. Debattledaren var en gammal bekant värmlänning Anders Eriksson som gjorde sitt allra bästa för att hålla sig neutral trots att vi har det gemensamt att vi har våra rötter bland skogsfinnarna.

Inom försäkringsbranschen pågår nu många nya saker och veckan ägnades åt diverse frågor som har att göra med ny lagstiftning och det som heter Solvens 2 att göra. ;en det privata näringslivet kom att ägnas mer tid än så. Tillsammans med kollegan och riksdagskandidaten Cia Jansson följde jag med till Eckerö för att höra vad som avhandlades vid ”Moderat prat” och det var mycket som sades och dessutom intressant. Mötet ägde rum bland curlingklot och hade lockat många moderater, både från stan och Eckerö. De talade, och jag lyssnade ivrigt, till moderat prat om fiskdiesel och hur mycket man kan få av ett ton rens, om vårfågelsjakt, sälar och vildsvin. Vi fick höra vad dykarna tyckte om försäljningen av vrakchampagnen och mycket mer därtill innan det var dags att dra tillbaka till stan.

Den här veckan blev det inspelning av en T-debatt där samtliga kandidater var närvarande utom Kent Eriksson som insjuknat. Själv hade jag inte insett att man måste begära ordet utan trodde att alla enligt någon sorts rättvisetecken skulle få tala i tur och ordning, men så var det inte så det var bara att armbåga sig fram i slutet av programmet. Intrycket? Ja, det får tittarna avgöra, men klart är att vi i stor utsträckning får samma frågor som övriga kandidater i landet, medan de frågor som kan komma att sysselsätta oss och som är viktiga för Åland inte dyker upp.

Hur skall vi t.ex. ställa oss inför eventuella planer på en författningsdomstol i Finland? Eller med vilka argument skall vi se till att PAF:s verksamhet får fortsätta om det dyker upp nya hotbilder. Vad anser vi om att militärtjänstgöring eller inte knyts till demilitariseringen i Självstyrelselagskommitténs delbetänkande? Och mycket annat som kommer att komma upp i grundlagsutskottet och riksdagen.

Ytterligare en kommun, Geta, hanns med under veckan. Stort arbete lades ned på information. Tur att det finns villiga händer som så gärna hjälper till. Hur skulle jag annars klara mig? Och vad jag vet har inte ännu de frivilliga krafterna åsiktsregistrerats av den lokala pressen, i motsats till det företag jag mot ersättning anlitar skall tilläggas.

Under veckan hölls ett mycket intressant seminarium om hur man bygger samman Vladivostok med Bryssel, eller var det kanske London, eller? Tja, inte helt lätt att hänga med i svängarna. En sak är dock säker, tunnlar, broar, färjpass, snabbtåg, allt hänger ihop. En viktig del är Föglötunneln, det stod helt klart, och tåget Oslo-Stockholm kommer även i fortsättningen att passera Charlottenberg, men kanske i så hög fart att man inte hinner hoppa av och på… Så länge det fanns en ordentlig riksgräns så var det omöjligt att hoppa över Charlottenberg eftersom tullarna måste komma av och på någonstans, den norska och svenska personalen skulle byta av varandra. Kan det tänkas bli en gräns mellan Föglö och fasta Åland? Taxfree i tunneln? Den som lever får se.

Lördagen var något bättre än fredagen och söndagen vad gällde vädret, men ändå inte den fina vårdag jag väntat på. Hur som helst det blev en dag med eget stånd på torget under något som gick under namnet Påskmarknad. Möte och pratstunder med många väljare.

Att inte ha något riksdagsarbete att förhålla sig till gör att det plötsligt finns tid att gå på både teater och koncert och så fick det bli den här veckan. Det blev teater på stadshuset och koncert i Jomala kyrka innan veckan var slut.