Vecka 15

Veckan började som sig bör i Mariehamn, med många intryck från helgen med ”den rumänske fotografen” som han visst kallas i den ”Lilla mammuten”. Bilen gav dock ett annat intryck denna måndagsmorgon som visst kallas annandag påsk och var en helgdag. Det blev lite politiska uppdrag och förberedelser för en kommande vecka med många aktiviteter.

Kampanjarbetet har fortsatt med hjälp av villiga händer och Ålandstidningen gjorde ett reportage, men tyvärr har det inte funnits plats för denna insats i tidningen på hela veckan. Det hade naturligtvis varit en uppmuntran för de som engagerat sig.

Valdebatt

En valdebatt har hållits under veckan. Handikappförbundet hade liksom tidigare år kallat ihop till en valdebatt med många åhörare och den resulterade i att flera frågor belystes på ett bra sätt. En av frågorna var naturligtvis varför inte Finland ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Riksdagen fattade glädjande nog ett beslut som innebär att konventionen kommer att ratificeras i höst när Finland har genomfört alla ändringar av vår lagstiftning som är en förutsättning för ratificeringen. Det är en skam att Finland ännu inte ratificerat konventionen. Ja, det där är två olika sätt att se på samma sak. Det stämmer att Finland borde ratificerat den för länge sedan och det kan nog sägas vara en skam, men det är å andra sidan glädjande att vi ändå nådde så långt på vägen innan riksdagen tog paus.

Det viktiga är nu att det inte tar fyra år innan handikappfrågorna kommer upp till diskussion. Själv har jag under min tid i riksdagen både utfört frivilligarbete vid Fixtjänst och jag har försökt hålla kontakten genom olika besök och jag hoppas att det skall bli mer av den varan under de kommande fyra åren. På plats under debatten fanns bland många andra Pelarens ordförande Christian Beijar som visade upp en glad min. Hur mycket Pelaren betytt vittnade många om på mötet.

Själv har jag deltagit i Ångestloppet som arrangeras av Klubbhuset Pelaren som är Ålands Fountain House. I Ångestloppet är alla deltagare vinnare och så borde det vara. Vi har alla något att bidra med och vi är alla vinnare.

Inställd valdebatt

En debatt som däremot inte hölls var den traditionella debatten på Ålands lyceum. För fyra och för åtta år sedan inbjöds alla kandidater att delta i en debatt på lika villkor. Någon sådan debatt anordnades inte i år och mitt förslag att låta grundlagsutskottets ordförande, förre justitieministern och ålandsansvarig minister, medlemmen av ”Halonenkommittéen” Johannes Koskinen som var på besök i landskapet betecknades som ”god dag yxskaft”. Det var beklagligt eftersom frågan om Ålands självstyrelsesystem kunde ha belysts på ett professionellt sätt och berikat debatten. Det måste anses vara viktigt att eleverna får en mångsidig belysning där alla kan delta på lika villkor.

Möten med väljare

Det blev många möten med väljare i ett väder som allt annat än lämpade sig för utomhusdiskussioner. Förkylningen fick ett ordentligt grepp om min kropp med feber och frossa, men inget får hindra en riksdagskandidat.

Valdebatten hölls också igång på insändarsidorna.

Vem är egentligen för och vem är emot NATO? Mitt svar är som tidigare nej. Den inställningen har jag haft länge och jag ändrar mig inte oavsett att det säkert finns de som är kritiska.

Skall vi rucka på den grundlagsenliga strejkrätten? Mitt svar är nej. Strejkrätten hör till de viktigaste hörnstenarna i arbetsrätten och skall så förbli. Sedan är det en annan sak att parterna i vissa fall kan ha nytta av att besinna sig när landet står inför svåra ekonomiska tider och åtstramning, men det är en annan sak.

De här och många, många andra frågor har varit uppe under veckan.

Ålands framtid inbjöd i samband med sitt årsmöte allmänheten till att komma och lyssna till Ekenäsbon Leif Höckerstedt. Han skrev boken ”Svenskan på plats” och rörde om ordentligt i den heta språkgrytan. Nu kunde man lyssna till hans resonemang här i Mariehamn.

Musik

Trots det intensiva valprogrammet har jag kunnat njuta av lyxen att gå på konserter, något som annars inte hör till min vardag i Mariehamn. Det blev Mariehamns ungdomsorkesters traditionella vårkonsert i Alandica, tätt följd av konserten med Viktor Klimenko i Missionskyrkan som gav mersmak och söndag kväll hann jag i regnvädret med en vacker upplevelse i St. Görans kyrka. Där hölls en körkonsert med ett antal körmedlemmar som tillsammans bildar ett fint inslag i vårt musikliv, men vad heter de? De leds av dirigenten Judit Deáki, men har inget namn. På Mariehamns ungdomsorkesters konsert spelade en orkester med namnet TBOITWF. Det skall utläsas The Best Orchestra In The World Forever. Kanske kunde den här kören som uppträdde i St. Görans kyrka ta namnet TBCITWF, The Best Choir In The World Forever. Det är mitt förslag om ingen kan komma med något bättre.